Varför finns inga fasta 200 mm

[hornavan]

Varför finns det knappt några nyproducerade fasta 200 mm objektiv längre ?
Förr var det ganska vanligt med 200 mm f/2,8, små skarpa gluggar.
Senast var det väl under Canoneran som jag hade fast 200, innan dess Konica, Olympus och kanske någon fler.
Troligen, eventuellt, är svaret att 70-200 zoomarna blivit så bra att de tagit över.

 

[Ventures]

Du svarar på frågan själv.

 

[Falumas]

Nikon har till spegelreflex 200mm/f2.

 

[pdahlen]

Troligen för dyrt att utveckla om man ser till den framtida försäljning. Som du säger så är 70-200/2,8 för bra och för populär. Hade själv gärna sett ett 200/2,8 med bra närgräns, fast då gärna lättare och billigare än 70-200, men kommer nog aldrig att hända

 

[matnyttige]

...eller små 135r dvs som inte har ljusstyrka 2.0 eller lägre.

 

[Pzyber]

Jo troligen 70-200ornas fel. Föredrar mitt EF 200/2,8L dock, litet skarpt och renderar fin bakgrundsoskärpa. Helt klart mitt favoritobjektiv och fungerar fint med adapter. Canon uppdaterade ju iaf 135an.

 

[MattiasL]

Jag håller helt med. Jag hade tidigare en 180/2,8 till Nikon. Mycket fint tecknande objektiv med mycket högljudd autofokus. Inget fel på 70-200, men det var fint att ha ett mindre objektiv (även om det inte var SÅ litet.)

 

[Marteric]

Liten fundering från min sida...kanske just 200mm inte är den mest fantastiska brännvidden att vara låst till. Händer absolut att jag skjuter mitt 70-200 på 200mm...men mer ofta runt 135 mm eller XX eller YYY Gissar m.a.o. att bara 200mm är en begränsning som sällan är helt idealisk och ofta..?

 

[hornavan]

Liten fundering från min sida...kanske just 200mm inte är den mest fantastiska brännvidden att vara låst till. Händer absolut att jag skjuter mitt 70-200 på 200mm...men mer ofta runt 135 mm eller XX eller YYY Gissar m.a.o. att bara 200mm är en begränsning som sällan är helt idealisk och ofta..?

Det finns många 135or.

 

[Marteric]

Det finns många 135or.

…i min värld en mycket bättre fast brännvidd

 

[fotobollfoto]

Det är bra att det finns många olika brännvidden att välja på så att var och en kan få ha sin egen personliga favorit.

 

[J O Härnström]

300mm f4 har väl drabbats av ett liknande öde.

 

[Falumas]

Alla objektiv är på ena eller andra sättet en kompromiss. Denna kompromiss gjordes då med tanke på tillgänglig teknik för objektiv och dom kamerorna som fanns då.

T.ex. 300f4 var säkert gjort med kompromissen litet lätt men var tvungen att vara f4 för att vara användbart med dåvarande ISO-prestanda.

Nu är ett 28-400 f4-8 förmodligen lättare och med dagens kameror har det samma brusprestanda som ett 300f4 hade förut. Sedan har ett 300f4 andra fördelar, men dom kompromissas bort nu.

Liknande beslut har säkert tagits när det kommer till 200f2.8. Eller så är det så att ett 200f2.8 vare sig skulle få så mycket bättre optisk prestanda bli så mycket lättare eller billigare att producera än den 70-200f2.8 dom redan har. Finns det inga fördelar kan dom som vill ha en 200f2.8 eller 135f2.8 lika gärna lösa problemet med superklister på zoomringen på ett 70-200f2.8.

 

[ztenlund]

300mm f4 har väl drabbats av ett liknande öde.

Njae, Nikons till F-fattningen med PF-teknik är inte så fasligt gammalt. Till Z har de dock släppt ett konventionellt, men någorlunda smidigt, 400/4,5 istället än så länge. Detta ser dock ut att vara strategiskt då det finns 300/4 PF och 500/5,6 PF till F, men 400/4,5 och 600/6,3 PF till Z. Det vill säga att de verkar ha valt brännvidder uppåt/mellan när de släppt de fasta till Z.

Sedan är det klart att de allt bättre långa telezoomarna utgör en prisvärd konkurrens till fasta objektiv.

 

[Sten-Åke Sändh]

Är det något som verkligen blivit tydligt över decennierna så är det väl att zoomarna blivit så väldigt mycket bättre än de var t.ex. på 70-talet.

När Mars Lillnor och jag hyfsat systematiskt gick igenom både hans och mina egna Konica AR-objektiv (en bra bit över 10 exemplar - han hade en hel drös) , så slogs jag av två väldigt tydliga svagheter i de objektiv vi testade. Mina gamla Pentax SMC-M var inte heller de bättre.

Det första vi upptäckte var hur verkligt usla i princip samtliga dessa primes var fullt öppna. Efter den erfarenheten undrade i alla fall jag varför man märkt objektiv med F 1,7 eller 1,8 när de inte var användbara förrän man bländat ned till 2,8 typ och objektiv märkta 2,8 måste även de bländas ned ett steg eller så.. Jag tyckte det var rena bonfångeriet och det tycker jag fortfarande. Jag ser samma svagheter i de 10 år yngre Minolta AF-primes som jag fortfarande har kvar.

Ofta kostar ju dessa små steg i nominell ljusstyrka på marginalen verkligt stora pengar. Idag är detta mycket bättre och jag har inga nya objektiv som är riktigt usla fullt öppna.

Det andra var att de få Konica-zoomar vi testade var verkligt usla framför allt för att de i jämförelse med dagens zoomar var så förvånande kontrastlösa och oskarpa.

 

[ztenlund]

Är det något som verkligen blivit tydligt över decennierna så är det väl att zoomarna blivit så väldigt mycket bättre än de var t.ex. på 70-talet.

När Mars Lillnor och jag hyfsat systematiskt gick igenom både hans och mina egna Konica AR-objektiv (en bra bit över 10 exemplar - han hade en hel drös) , så slogs jag av två väldigt tydliga svagheter i de objektiv vi testade:

Det första vi upptäckte var hur verkligt usla i princip samtliga dessa primes var fullt öppna. Efter den erfarenheten undrade i alla fall jag varför man märkt objektiv med F 1,7 eller 1,8 när de inte var användbara förrän man bländat ned till 2,8 typ. Jag tyckte det var rena bonfångeriet. Ofta kostar ju dessa små steg på marginalen verkligt stora pengar på marginalen. Idag är detta mycket bättre och jag har inga nya objektiv som är usla fullt öppna.

Det andra var att de få Konica-zoomar vi testade var verkligt usla framför allt för att de i jämförelse med dagens zoomar var så förvånande kontrastlösa och oskarpa.

Man kan förstås konstatera att objektiven inte är kul vidöppna framför en digital högupplöst sensor, men det blir ganska irrelevant när det faktiska användningsområdet när det knep kanske var kornig film med hård kontrast. Och utan den större bländaren blev det ännu korningare och kontrastrikt om känsligheten skulle vara ännu högre. En del objektiv ser dessutom värre ut framför en digital sensor på grund av toleranser, infallsvinklar och/eller tjock filterkaka i vissa fall. Även antireflexbehandlingen kan spöka beroende på vad man tittar på.

Att konstatera nyare objektiv är bättre än äldre blir dock ganska mycket "Captain Obvious, för något annat hade inneburit att utvecklingen hade stått still. Det finns dock äldre objektiv som är bättre än de nästan har rätt att vara, givet hur gamla konstruktionerna är. Mitt gamla (Nikon) 100/2,8 Series-E är verkligen inte perfekt, men givet att det är ett dåtida budgetobjektiv, om än från kameratillverkaren själv så är det förvånansvärt bra. Särskilt med tanke på att man kan se det som ett mindre budgetalternativ till det närmast legendariska portättobjektivet 105/2,5. En fördel med att köra det vidöppet är att oskärpan blir snyggare eftersom det inte har så många bländarblad och de som finns är raka, för övrigt.

 

[Sten-Åke Sändh]

Man kan förstås konstatera att objektiven inte är kul vidöppna framför en digital högupplöst sensor, men det blir ganska irrelevant när det faktiska användningsområdet när det knep kanske var kornig film med hård kontrast. Och utan den större bländaren blev det ännu korningare och kontrastrikt om känsligheten skulle vara ännu högre. En del objektiv ser dessutom värre ut framför en digital sensor på grund av toleranser, infallsvinklar och/eller tjock filterkaka i vissa fall. Även antireflexbehandlingen kan spöka beroende på vad man tittar på.

Att konstatera nyare objektiv är bättre än äldre blir dock ganska mycket "Captain Obvious, för något annat hade inneburit att utvecklingen hade stått still. Det finns dock äldre objektiv som är bättre än de nästan har rätt att vara, givet hur gamla konstruktionerna är. Mitt gamla (Nikon) 100/2,8 Series-E är verkligen inte perfekt, men givet att det är ett dåtida budgetobjektiv, om än från kameratillverkaren själv så är det förvånansvärt bra. Särskilt med tanke på att man kan se det som ett mindre budgetalternativ till det närmast legendariska portättobjektivet 105/2,5. En fördel med att köra det vidöppet är att oskärpan blir snyggare eftersom det inte har så många bländarblad och de som finns är raka, för övrigt.

Med den logiken så skulle man väl aldrig kunnat ta några bilder på den tiden på någon annan bländare då än fullt öppet antar jag annat än med film på typ 50 ISO/ASA men baksidan med det var ju att bilderna ändå blev oskarpa p.g.a. långa slutartider och skakoskärpa.

Det var ju det jag ofta stod inför med mina diabilder som nästan alltid är tagna med Agfa CT 18 eller 21. 18 och 21 DIN som motsvarade just 50 och 100 ASA.

 

[Falumas]

Med den logiken så skulle man väl aldrig kunnat ta några bilder på den tiden på någon annan bländare då än fullt öppet antar jag annat än med film på typ 50 ISO/ASA men baksidan med det var ju att bilderna ändå blev oskarpa p.g.a. långa slutartider och skakoskärpa.

Det var ju det jag ofta stod inför med mina diabilder som nästan alltid är tagna med Agfa CT 18 eller 21. 18 och 21 DIN som motsvarade just 50 och 100 ASA.

Där svarar du förmodligen själv på frågan varför dom släppte objektiv med större öppning än vad dom egentligen klarade av.

Med så låg ISO gjorde det förmodligen skillnaden att kunna ta bilden eller inte och att då många var så glada att dom kunnat ta bilden att dom accepterade lägre optisk prestanda.

Idag när du kan dra upp ISO långt över 10000 och fortfarande ha bra prestanda, så har bländaren lite försvunnit från exponeringsekvationen och blivit en komponeringsparameter. Det har också gjort att kraven stigit på prestanda fullt öppen.

Nikon hade förr två varianter av sina ~50f1.2. Vissa presterade inte optimalt på f1.2 och ett svindyrt märkt med Noct som gjorde det.

 

[J O Härnström]

De flesta äldre "normaloptik" objektiven runt 50mm gav ändå ett acceptabelt resultat i mitten av bilden. Givetvis med variationer mellan fabrikat och olika påkostade konstruktioner. De gav mjukare kontrast på stora öppningar men eftersom filmen ofta var hård i kontrasten så påverkade det inte intrycket av skärpa så som det gör i dagens kameror. Särskilt när man var tvungen att köra med känslig film på höga ISO, så var det filmen som påverkade kvaliteten negativt mer än gluggen.
Det praktiska problemen under den analoga eran handlade ofta om svårigheter att fokusera perfekt, kanske pga speglar och filmplan som inte trivdes ihop eller andra hinder. Objektiven var nästa alltid "good enough för sin tid". Då som nu.

För resten, jag ser att Canon fortfarande listar EF 200/2.8 L II och EF 300/4 IS L.
Riktigt fina objektiv.

 

[matnyttige]

Det finns många 135or.

Det är ju det det inte gör! (i alla fall inte om du vill ha ett något mindre och med autofokus).