Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför är just 50mm normalstandarden?

Produkter
(logga in för att koppla)
Den förklaring jag hört/sett (kommer inte ihåg var) är att det i grunden handlar om ett kvadratiskt format på 36*36 mm som sedan av praktiska skäl är beskuret till 24*36 mm. Diagonalen i den kvadraten är 51 mm. Ungefär samma sak inträffar med en klassisk Haselbladare om man byter magasin från 6*6 till 6*4.5 cm, normalobjektivets brännvidd på 80 mm blir då lite för långt jämfört med diagonalen i det rektangulära formatet.
 
Jag har själv arbetet en del i Norge jag med. Oljan har ju helt snedvridit det landets ekonomiska liv så det kanske är bara bra att det blivit ett hack i oljeboomen.

Har faktiskt lite dålig koll på lönestatistiken rent generellt skall jag säga. Men ligger väldigt lika med många av mina kollegor med liknade kompetens inom IT i Sverige, och klart lägre än många norrmän som jobbar på oljebolagens IT-avdelningar. (Nu har jag iofs pendlat ifrån Sverige, och fått hotell och resor betalt av jobbet.). Märkte mer av att den norska kronan de sista tre åren tappat 20-25% emot den svenska i och med oljekrisen (tappade även extra resultatbaserad årsbonus till anställda som brukade ligga runt 100k/år.)

Annars så håller jag med dig till 100% om oljeekonomin. På kort sikt så kan det naturligtvis vara jobbigt och negativt för de som blir av med jobb, men på lång sikt så är jag helt med på din linje. Krisen har lett till mycket bra nytänk, och mindre "slösa" och "kasta pengar" på alla problem. Nu jobbar man kreativt och effektivare. Man kikar även mer på verksamheter som inte enbart är relaterat till oljesektorn (som tidigare hamnat mycket på undantag).

När väl oljepriset vänder uppåt som kommer Norge att komma starkare ur krisen än vad de någonsin varit innan. Skall man investera i något idag så är inte oljeaktier fel (relativt lågt värderade, och mycket potential uppåt, om man har råd att ha lite tålamod och is i magen). På lång sikt så var detta det bästa som kunde hända landet.

Med dagens sensorer och efterbehandlingsteknik så tycker inte heller jag att det är något att bråka om i fall man vill använda 35, 40 eller 50/55mm på en FF.

Blir svårt om man vill ha något vidvinkligare, och få med mer saker utanför bilden (då måste man använda fötterna och backa).

Vill man däremot ha en snävare bildvinkel så är det, precis som du är inne på, lätt att croppa till rätt utsnitt.

Men du kör väl Fuji och APS-C och då blir väl en 50mm glugg mer åt ett portträttobjektiv. Förlängningsfaktorn på 1,5 ställer ju till det en del mot korta änden tycker i alla fall jag men kan också vara en välsignelse i många fall åt den långa. Det hade varit enklare om vi aldrig hade fått APS-C -kompromissen kan jag tycka idag även om jag förstår att det utvecklingssteget nog var nödvändigt för att få igång utvecklingen av en massmarknad för DSLR-kameror.

Nu tänkte jag att vi pratade en bildvinkel som motsvarar 50 mm på småbild. På APS-C så blir det närmast 35 mm (33,3 egentligen). Där kör jag med 35/1,4 och 35/2,0 som "normalvinkeloptik".

35/1,4 är favoriten på Fuji (långsam AF, men snorskarpt och snygg bokeh). Den andra är dock snabbare och vädertätad (dock inte något jag oftast behöver).

Oftast gillar jag dock att ha något fast vidvinkel påmonterat istället för normaloptik. Syskonet 23/1,4 är favoriten där.

På m43 så är det Panasonics 20/1,7 II som är favoriten (blir ju 40 mm på småbild), men ibland kör jag med 25/1,7. Tycker dock om att 20/1,7 blir så smidig rent fysiskt på en liten m43-kamera, så är det faktiskt sådana enkla saker som avgör favoriten gällande normaloptik.

Annars är även på m43 mer vidvinkel normalt påmonterat. Min absolut favorit är Panasonic-"Leica" Summilux 15/1,7. Det absolut trevligaste m43-optiken som existerar (enligt mig), alla kategorier.
 
Intressant diskussion

40 - 55 mm verkar vara konsensus. Jag har inte funderat på varför men efter mååånga år med systemkameror och många olika "normalobjektiv" i den meningen mest använda. Det har dock varierat från 35mm till 100 mm.
Nu kör jag med Fuji xpro-2 och endast med 35 mm (motsvarande 52,5 mm på ff), 1,4 eller 2,0 beroende på väder o regn. Jag håller gärna lite distans till objekten så 35 apsc/50ff mm passar mig.
 
Varför har just 50 mm blivit en sk. "normaloptik", för A-småbild och D-FF?

Min teori grundar sig på vad som hände under 50-60-talet, - den japanska kameraindustrin började sakta växa fram, t.ex. Nikon kom med sin klassiska A-SLR, typ F, där all optik, alltså även 50mm/1,4/1,8 optiken var rena kopior på motsvarande Zeiss optik.
Zeiss optiken var redan då mycket välkonstruerade, men naturligtvis dyra, - man tar alltså och fortsätter på redan då påbörjat spår, lagom stor/behändig optik ansåg alla, att 50 mm var, även med bra ljusstyrka för allmän fotografering.
Nikon plockade sönder Zeiss optik, kopierade i detalj allt i konstruktionen, yttre delarna var deras egen design, - så inte över en natt, men efter några år hade många yrkesfotografer upptäckt Nikon optiken.
Nikon F slog igenom med en mycket komplett optik uppsättning, från starten, vilket var ovanligt.
Priset på Nikon optiken var mycket lägre, än motsvarande Zeiss optik, alltså inte så konstigt!
Så var starten, men sedan har Nikon självklart konstruerat egen unik optik, under de kommande åren.

Alla kamera/optik tillverkare föll för, vid 50-60-talet, att 50 mm var lämplig som en "normaloptik", något liten förstoringsgrad, fotografen behöver då inte gå så nära motivet, jämfört med den optimala brännvidden, som är omkring 45 mm, ungefär den brännvidd som våra ögon normalt har.

Pentax Takumar var på 55 mm/1,8, faktiskt i klass med en motsvarande Zeiss, Minolta Rokkor var på 55 mm/1,7, även här en mycket skarp optik, några exempel, listan kan bli lång .....
Alla 50-55 mm optik var då, 50-60-talet, i grunden, Zeiss konstruktioner.
 
Den förklaring jag hört/sett (kommer inte ihåg var) är att det i grunden handlar om ett kvadratiskt format på 36*36 mm som sedan av praktiska skäl är beskuret till 24*36 mm. Diagonalen i den kvadraten är 51 mm.
Det stämmer dåligt. Småbildsformatet skapades av Oskar Barnack genom att han dubblerade standardformatet för rörlig film (som var 18x24 mm).
 
Varför har just 50 mm blivit en sk. "normaloptik", för A-småbild och D-FF?

Min teori grundar sig på vad som hände under 50-60-talet, - den japanska kameraindustrin började sakta växa fram, t.ex. Nikon kom med sin klassiska A-SLR, typ F, där all optik, alltså även 50mm/1,4/1,8 optiken var rena kopior på motsvarande Zeiss optik.
Nikons 50mm-objektiv till mätsökarkamerorna (S-serien) kan nog ha varit kopior av Zeiss-objektiv, men Nikkor 50/1.4 till S-serien var ljusstarkare än Zeiss 50mm som hade f/1.5.

Till F-serien är jag inte så säker på att man använde samma optiska formel med tanke på det längre registeravståndet i F-fattningen. Jag tror dock att det säkert fanns stora likheter.

Nej, 50mm är ett arv från Oskar Barnack och den första Leican.
 
Förmodligen är det enklare att skapa riktigt bra kompromisslösa objektiv i den längre änden av brännvidder vi pratar om, med tanke på att Zeiss kör med 55mm på både OTUS och sin 55/1,8 (som är nästan lika bra) till Sony. Nikon har en förkärlek för 58mm på sina lyxigare normalobjektiv.
 
Så man skulle kunna säga att lite av konsensus är att en vanlig normaloptik på småbild har normalt legat emellan 40 - 55 mm?

Nej, det måste har var på stenåldern, senaste 20 åren känns det som det normala har vart 35-70 objektiv som har breddats lite i ytterkanterna.

Michael - Ung som aldrig förr -
 
När jag köpte min första systemkamera var Canon FD 55 mm 1:1,2 S.S.C. ASPHERICAL det lyxigaste normalobjektivet man kunde vrida runt den klassiska bajonettringen på. Bland de mindre påkostade fanns exempelvis FD 50 mm 1:1,4 S.S.C. (det har jag kvar fortfarande).
Så även där tenderade de att gå lite längre än 50 mm för de mest avancerade konstruktionerna. Förmodligen inte utan anledning där heller.
 
Nej, det måste har var på stenåldern, senaste 20 åren känns det som det normala har vart 35-70 objektiv som har breddats lite i ytterkanterna.

Michael - Ung som aldrig förr -

Tidigare svar,
"normaloptik på småbild har normalt legat emellan 40 - 55 mm",
- avses naturligtvis, att varje optik har en fast brännvidd, t.ex. 40 mm, 45 mm, 50 mm, 55 mm, mycket vanligt under 50-60-70-80-talet, som en "kit-optik" till kamerahuset.

Du nämner 35-70 mm brännvidd, på en och samma optik, det är en helt annan konstruktion, - variabel brännvidd, sk. zoom optik, den typen blev långt senare en standard för en "kit-optik".
 
Tidigare svar,
"normaloptik på småbild har normalt legat emellan 40 - 55 mm",
- avses naturligtvis, att varje optik har en fast brännvidd, t.ex. 40 mm, 45 mm, 50 mm, 55 mm, mycket vanligt under 50-60-70-80-talet, som en "kit-optik" till kamerahuset.

Du nämner 35-70 mm brännvidd, på en och samma optik, det är en helt annan konstruktion, - variabel brännvidd, sk. zoom optik, den typen blev långt senare en standard för en "kit-optik".

Tanken är dock rätt. Förut såldes kameror med fast brännvidd som standard, och det övergick till att säljas med normalzoom (som först var ungefär 35-70mm). Nu är normalzoom 24-70 eller vidare omfång.
 
Tidigare svar,
"normaloptik på småbild har normalt legat emellan 40 - 55 mm",
- avses naturligtvis, att varje optik har en fast brännvidd, t.ex. 40 mm, 45 mm, 50 mm, 55 mm, mycket vanligt under 50-60-70-80-talet, som en "kit-optik" till kamerahuset.

Du nämner 35-70 mm brännvidd, på en och samma optik, det är en helt annan konstruktion, - variabel brännvidd, sk. zoom optik, den typen blev långt senare en standard för en "kit-optik".

Det normala tordes vara att det är normalt att inte inneha en normal alls, men det kanske inte är normalt?

Michael - Som är onormal -
 
Nikons 50mm-objektiv till mätsökarkamerorna (S-serien) kan nog ha varit kopior av Zeiss-objektiv, men Nikkor 50/1.4 till S-serien var ljusstarkare än Zeiss 50mm som hade f/1.5.

Till F-serien är jag inte så säker på att man använde samma optiska formel med tanke på det längre registeravståndet i F-fattningen. Jag tror dock att det säkert fanns stora likheter.

Nej, 50mm är ett arv från Oskar Barnack och den första Leican.

Vad jag vet, kan ha fel, Nikon började sin bana med, att kopiera tyska kamerahus (mätsökare/spegelreflex) och Zeiss optik, troligen även Leica optik. Det gjorde även de andra japanska kameratillverkarna, - t.ex. Minolta, Canon, Olympus, Topcon, för att nämna de största.

Ja, visst, Oskar Barnack är känd för, att ha valt en 50 mm optik till den första Leican, men Zeiss var även mycket stora, när vi befinner oss i 50-60-talet, - då den japanska kameraindustrin letade efter förebilder.
Men, sedan då, - varför blev den brännvidden en erkänd standard brännvidd, för vad vi kallar "normaloptik"?
Kan vara, att den var lämplig för de flesta fototillfällen, ljusstark, gjordes i stora serier, ofta den billigaste optiken i en tillverkares sortiment.
 
Tanken är dock rätt. Förut såldes kameror med fast brännvidd som standard, och det övergick till att säljas med normalzoom (som först var ungefär 35-70mm). Nu är normalzoom 24-70 eller vidare omfång.

Ja, vi skall inte låsa oss vid en "kit-zoom", på 35-70 mm, - numera kan den variabla brännvidden vara både mera vidvinkel och längre tele.
 
Vad jag vet, kan ha fel, Nikon började sin bana med, att kopiera tyska kamerahus (mätsökare/spegelreflex) och Zeiss optik, troligen även Leica optik. Det gjorde även de andra japanska kameratillverkarna, - t.ex. Minolta, Canon, Olympus, Topcon, för att nämna de största.
Det stämmer, men det var inte rena kopior som en del ryska Leicakopior av märket FED, t.ex. De japanska kameratillverkarna hade tyska kameror som förebild, men gjorde i regel inga rena kopior. Nikon hade Zeiss Ikon Contax som förebild (men inte den komplicerade Zeiss-slutaren) och Canon hade Leica som förebild. Nikons bajonett var nästan helt kompatibel med Contaxbajonetten medan Canon använde Leicas 39mm-gänga rakt av.

Topcon anammade Exakta-bajonetten.

Ja, visst, Oskar Barnack är känd för, att ha valt en 50 mm optik till den första Leican, men Zeiss var även mycket stora, när vi befinner oss i 50-60-talet, - då den japanska kameraindustrin letade efter förebilder.
Men, sedan då, - varför blev den brännvidden en erkänd standard brännvidd, för vad vi kallar "normaloptik"?
Kan vara, att den var lämplig för de flesta fototillfällen, ljusstark, gjordes i stora serier, ofta den billigaste optiken i en tillverkares sortiment.
Som jag skrev förut så tror jag att alla fortsatte av bara farten.

Att ett objektiv med en brännvidd som är samma som diametern på bildcirkeln har den minsta diametern på sin frontlins givet en viss ljusstyrka kan nog ha bidragit till att objektivtillverkarna gärna höll sig kring "normalbrännvidden" för sina ljusstarka objektiv (och gör så fortfarande). Jag tror också på att det blir lite mindre komplicerat att dra sig lite åt det längre hållet vad gäller brännvidd, dvs 50-55mm blir billigare att göra välkorrigerat än 40-45mm.
 
Har faktiskt lite dålig koll på lönestatistiken rent generellt skall jag säga. Men ligger väldigt lika med många av mina kollegor med liknade kompetens inom IT i Sverige, och klart lägre än många norrmän som jobbar på oljebolagens IT-avdelningar. (Nu har jag iofs pendlat ifrån Sverige, och fått hotell och resor betalt av jobbet.). Märkte mer av att den norska kronan de sista tre åren tappat 20-25% emot den svenska i och med oljekrisen (tappade även extra resultatbaserad årsbonus till anställda som brukade ligga runt 100k/år.)

Annars så håller jag med dig till 100% om oljeekonomin. På kort sikt så kan det naturligtvis vara jobbigt och negativt för de som blir av med jobb, men på lång sikt så är jag helt med på din linje. Krisen har lett till mycket bra nytänk, och mindre "slösa" och "kasta pengar" på alla problem. Nu jobbar man kreativt och effektivare. Man kikar även mer på verksamheter som inte enbart är relaterat till oljesektorn (som tidigare hamnat mycket på undantag).

När väl oljepriset vänder uppåt som kommer Norge att komma starkare ur krisen än vad de någonsin varit innan. Skall man investera i något idag så är inte oljeaktier fel (relativt lågt värderade, och mycket potential uppåt, om man har råd att ha lite tålamod och is i magen). På lång sikt så var detta det bästa som kunde hända landet.



Blir svårt om man vill ha något vidvinkligare, och få med mer saker utanför bilden (då måste man använda fötterna och backa).

Vill man däremot ha en snävare bildvinkel så är det, precis som du är inne på, lätt att croppa till rätt utsnitt.



Nu tänkte jag att vi pratade en bildvinkel som motsvarar 50 mm på småbild. På APS-C så blir det närmast 35 mm (33,3 egentligen). Där kör jag med 35/1,4 och 35/2,0 som "normalvinkeloptik".

35/1,4 är favoriten på Fuji (långsam AF, men snorskarpt och snygg bokeh). Den andra är dock snabbare och vädertätad (dock inte något jag oftast behöver).

Oftast gillar jag dock att ha något fast vidvinkel påmonterat istället för normaloptik. Syskonet 23/1,4 är favoriten där.

På m43 så är det Panasonics 20/1,7 II som är favoriten (blir ju 40 mm på småbild), men ibland kör jag med 25/1,7. Tycker dock om att 20/1,7 blir så smidig rent fysiskt på en liten m43-kamera, så är det faktiskt sådana enkla saker som avgör favoriten gällande normaloptik.

Annars är även på m43 mer vidvinkel normalt påmonterat. Min absolut favorit är Panasonic-"Leica" Summilux 15/1,7. Det absolut trevligaste m43-optiken som existerar (enligt mig), alla kategorier.

Vi är väldigt ense i det mesta här tror jag.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar