Annons

Var finns den nya fotokonsten?

Produkter
(logga in för att koppla)
Efter att ha läst genom tråden och låtit den sjunka in lite så känner jag att jag vill komplettera med två saker.

Det första är att vår tidsålder unik, tillgängligheten av information gör att vi likriktas som aldrig förr. Denna synkronisering skapar en styrka men även reducering av mångfald och individualitet. Detta är en faktor som man måste ta i beaktande tycker jag, informationssamhället är ett tveeggat svärd som måste styras, där har konsten en oerhört viktig roll. När ingen vågar ta ansvar för nåt utan allt skylls på marknaden så har konsten (för första gången?) en otrolig möjlighet (och ansvar) att påverka. Konstnären kan få en direktkanal till så många (dumma?) människor, men kanske så måste man sälja sin själ för att få den.


Det andra är att fotografi genomgår en förädling/transformation, den har kommit till en brytpunkt när frågan som uppstår är om det är bilden eller fotograferingen som ska stå i centrum. Precis som det finns de som hävdar att KRAV-märkta varor smakar bättre men inte kan skilja på dem i blindtest så finns det fotografer som skiljer på bilder och fotografier.(OBS! detta är ingen känga till nån specifik) Det jag menar är att det efterfrågas förändring men den förändring som finns (i form av digital retuschering) ser många som "ond", som om man sviker nåt högre mål. Idag finns det tekniker som möjliggör ett skapande som man inte kunde drömma om för 100 år sedan, man kan skriva ut på duk så att det liknar pastellmålningar, man kan skriva ut skulpturer direkt från datorn, man kan duplicera, kopiera, förvrida och förvränga bilder hur man vill. Det finns en sån enorm styrka i verktygen idag jämfört med 100 år sedan, till och med jämfört med 10 år sedan.

Det som saknas är fantasi, drömmar och mål, jag undrar om de har gått förlorade på vägen, hoppas inte det.

(ursäkta det ganska spretiga inlägget, men det är de tankar jag har just nu)
 
bEPH skrev:
Det första är att vår tidsålder unik, tillgängligheten av information gör att vi likriktas som aldrig förr. Denna synkronisering skapar en styrka men även reducering av mångfald och individualitet. Detta är en faktor som man måste ta i beaktande tycker jag, informationssamhället är ett tveeggat svärd som måste styras, där har konsten en oerhört viktig roll. När ingen vågar ta ansvar för nåt utan allt skylls på marknaden så har konsten (för första gången?) en otrolig möjlighet (och ansvar) att påverka.
Likriktningen av media är något som det talas mycket om men jag kan inte riktigt se denna trenden. Visst, en viss ökning av likriktningen av mainstreammedia kanske kan skönjas (även om mainstreammedia alltid varit likriktad), men samtidigt är indie-media starkare än någonsinn. Lämna de stora mediebilagens TV-kanaler, webbplatser etc; mångfald och spridning har aldrig varit så stor - You Tube, bloggar, indie-film, indie-musik...utvecklingen är explosionsartad. Och även de större mediebolagen tar efter med nischade TV-kanaler, smala, billiga nischade produktioner etc. Visst, det krävs kanske lite engagemang av mottagaren för att hitta det som finns vid sidan av mainstream, men utbudet finns och är både bredare och djupare än någonsinn.

bEPH skrev:

Konstnären kan få en direktkanal till så många (dumma?) människor, men kanske så måste man sälja sin själ för att få den.

Nej, det tror jag inte. Visst är det konstnärens ansvar att, om han vill, nå ut, men jag tror inte att det kräver att konstnären säljer sin själ. Jag tror att det finns mängder av "vanliga" människor som är intresserade av konst. Det räcker nog att bara närma sig dem lite grann, göra sig själv något mer lättillgänglig, erbjuda en öppning.

bEPH skrev:
Det andra är att fotografi genomgår en förädling/transformation, den har kommit till en brytpunkt när frågan som uppstår är om det är bilden eller fotograferingen som ska stå i centrum. Precis som det finns de som hävdar att KRAV-märkta varor smakar bättre men inte kan skilja på dem i blindtest så finns det fotografer som skiljer på bilder och fotografier.(OBS! detta är ingen känga till nån specifik) Det jag menar är att det efterfrågas förändring men den förändring som finns (i form av digital retuschering) ser många som "ond", som om man sviker nåt högre mål. Idag finns det tekniker som möjliggör ett skapande som man inte kunde drömma om för 100 år sedan, man kan skriva ut på duk så att det liknar pastellmålningar, man kan skriva ut skulpturer direkt från datorn, man kan duplicera, kopiera, förvrida och förvränga bilder hur man vill. Det finns en sån enorm styrka i verktygen idag jämfört med 100 år sedan, till och med jämfört med 10 år sedan.

Det som saknas är fantasi, drömmar och mål, jag undrar om de har gått förlorade på vägen, hoppas inte det.

Precis, den digitala tekniken är tillräckligt mogen. Den stora utmaningen, som jag tror är nästa steg, är för fotokonstnärer att sätta sig in i, förstå och skapa sig ett förhållningssätt till den nya tekniken och den nya värld som globaliseringen och kommunikationssamhället håller på att skapa.

Jag tror inte att fantasi, drömmar och mål är förlorade, men vi lever i en dramatiskt annorlunda värld än vad vi gjorde bara för 15 år sedan. Även om teknikens utveckling varit rasande snabb så tar det tid för de flesta människor att lära sig förhålla sig till en förändrad värld.

PS. Jag vet inte om dagens ignorans av traditionerna inom fotokonsten är extremt stor, men det är inte första gången det händer inom konsten. Många nya konststilar har börjat som ett totalt brott mot tidigare traditioner. Det är en del av utvecklingen och det innebär inte att traditionerna är döda, bara att det tar lite tid för det nya att införlivas och bli en del av dem.
 
"Var finns den nya fotokonsten"
Om man läser tråden så försvinner ordet "nya".

Nytt är det som inte funnits förut och jag vet inte om fotokonsten kan skapa ngt sådant.

KAnske den där nissen som målade streck på husen och med hjälp av ljus och skuggor skapar illusioner i stil med Reuterswärd. (Är han italienare?)

Elisabeth Olson Wallin provocerar och berör oss, men nytt är det inte. Ämnena är mycket gamla. Det nya skulle kunna vara de nya tankestigar som hon vill få oss att kliva in på.
 
Den digitala tekniken har medfört en teknisk nydaning som fjärmar sig alltmer från det traditionellt fotografiska (att skapa bilder med hjälp av ljus på ljuskänsligt material) och bildar något nytt, fast då mera på det rent tekniska planet. Du kan måla med ljuset på ett helt annat sätt idag (utan fotografisk teknik). Håller med om att dessa möjlighter används av få på ett konstruktivt sätt. Det finns plats för betydligt fler konstnärer inom den digitala datorbehandlingen.
 
Erik Schalin skrev:
Paolo Pellegrin tex

Ja det var ett bra exempel på fotografi som jag tycker håller hög standard. Det finns ju en del sådan här klassisk reportagefotografi, främst utomlands, idag ändå. Om det räknas till dagens främsta fotokonst av svensk fotokonstetablissemang är tveksamt?
 
Det finns en som har tagit bilder åt Islands energiverk. Har för mig att serien fick titeln vatten. Grymt bra bilder och nyskapande.

Men svensk är han inte.
 
Ny teknik har alltid funnis

Varje ny generation har ivrigt påpekat att den lever i en speciell tid med nya möjligheter och att tekniken har tagit ett stort språng just nu. Detta är inget nytt. Sedan 1700-talet med dess vetenskapliga och sedan den industriella revolutionen samt arbetarrörelsens kamp för rimliga villkor har den tekniska utveckligen varit snabb. Den tekniska utvecklingen var snabbare i 1900-talets sekelskifte (bensin, bilen, elektricitet, avlopp och vatten, radio) än vad den är idag. Utvecklingen gav även de fattiga tid och möjlighet att börja med hobbys. Det speciella i vår tid började på 60-talet då masskopieringsmaskiner började användas av vanligt folk för att sprida information, Detta följdes av punken och trenden att göra saker själv förstärktes tillslut kom Internet som även förenklar informations hämtning. Rika har alltid kunnat göra dessa saker men tekniken har gett oss övriga samma möjlighet.
Därför finns det nu fler amatörer som kan syssla med den typ av fotografering som han/hon önskar och kan få det publicerat oavsett dess kvalitet. En trend under de senare åren är att fler utbildar sig inom media och de måste fylla sina tidningar med något. Därför sänks kvalitet på det som publiceras. Kombinationen Photo Shop och digital kamera har snabbat upp processen mellan bild och publicering men till kostnad av eftertanke och konstnärlig klarhet. Kort sagt fotografen måste låta saker ta sin tid och fundera mera på varför just dessa bilder är så viktiga och vad han/hon vill förmedla med dem och därefter välja en gestaltning som förmedlar denna tanke/känsla. Genom olika medier matas vi ständigt av bilder och detta brus gör oss avtrubbade och kan vara början till slutet för fotografiet som konstnärligt medium om inte konstnärerna börjar ta tag i sitt bildskapande och distanserar sig, likt måleriet på 1800-talet från dessa generella trender.
 
Re: Ny teknik har alltid funnis

esbtse skrev:
.......Kombinationen Photo Shop och digital kamera har snabbat upp processen mellan bild och publicering men till kostnad av eftertanke och konstnärlig klarhet. Kort sagt fotografen måste låta saker ta sin tid och fundera mera på varför just dessa bilder är så viktiga och vad han/hon vill förmedla med dem och därefter välja en gestaltning som förmedlar denna tanke/känsla. Genom olika medier matas vi ständigt av bilder och detta brus gör oss avtrubbade och kan vara början till slutet för fotografiet som konstnärligt medium om inte konstnärerna börjar ta tag i sitt bildskapande och distanserar sig, likt måleriet på 1800-talet från dessa generella trender.

Har haft liknande tankegångar sedan jag läste vad Christer Strömholm skrev redan på 80-talet angående detta. Han menade att fotografiet skulle distansera sig fråm mediabilden och äntligen bli accepterat inom konstvärlden. Men kanske hans profetior slår fel? Fotografi kanske än mer ses som en mediaföretelse och den konstnärliga fotografiska bilden får en alltmera tynande tillvaro någonstans i periferin?
 
mannbro skrev:
Likriktningen av media är något som det talas mycket om men jag kan inte riktigt se denna trenden.
...
som jag tror är nästa steg, är för fotokonstnärer att sätta sig in i, förstå och skapa sig ett förhållningssätt till den nya tekniken och den nya värld som globaliseringen och kommunikationssamhället håller på att skapa.
Det är precis likriktande trenden du sett, allt går mot internet och TV, där TV går mot internet. Det är den likriktningen jag pratar om, globaliseringen och kommunikation.

"Use it or lose it."

Kvar blir det bara några enstaka nischade personer som kan överleva
 
Jag är gallerist och agent för en handfull fotografer. Jag är nystartad och har länge brottats med vilken inriktning/smak/stil jag gillar och tror på. Eftersom jag gör detta av två anledningar, dels kärleken till fotografiet och dels att jag hoppas och tror att de skall få ett erkännande och lite ekonomi för sin konst.
Jag vill rikta mig till konstköparna, de som letar efter nytt/annorlunda/substans/spänning och absolut inte IKEAbilder.
Jag har inte kommit halvvägs än i min mission men det tar sig :eek:)

MIN definition på konst är följande:
Konst är det som bryter mot kulturen. Motsatsen mot stereotyper och idealer alltså.

Jag vill se en skillnad mellan det rent fotografiska och det konstnärliga. Fotografiet är att fånga en del av ett skeende, en ögonblicksbild vilket är en helt fantastisk uppfinning.

Konsten är att iscensätta, skapa, bygga upp, lura ögat, väcka nya sinnen.

Som gallerist letar jag alltid efter nya fotografer och tittar på massor av bild. I somras var jag t ex på konstfotofestivalen i Arles, Frankrike och presenterade mina fotografers bilder samtidigt som jag letade inspiration och nyheter.

Jag försöker se varenda fotoutställning i Stockholm och jag bevakar fotoskolorna i hela Sverige.

Visst finns det konstfotografer i Sverige idag, men köparna finns inte alltid här. Många nya namn som förhoppningsvis kommer att bli mycket kända framöver finns, de säljs redan utomlands, gott rykte och har gedigna utbildningar i ryggen. Hög kvalitet och kontinuerlighet är synonymt med dem alla.

Ni som letar konstfotografi råder jag till att söka upp gallerier. T ex Mia Sundberg, Andrén-Schipchenko, Brändström och Stene, alla i Stockholm.

Utomlands? Timothy Parsons i Helsingfors/Berlin och Londongalleristen Mikael Hoppen har juveler i kronan tycker jag.

tack för en bra diskussion, jag hade nästan gett upp hoppet på Fotosidan ;o)
//
Nina Grundemark, galleri ikon
 
bEPH skrev:
Det är precis likriktande trenden du sett, allt går mot internet och TV, där TV går mot internet. Det är den likriktningen jag pratar om, globaliseringen och kommunikation.

"Use it or lose it."

Kvar blir det bara några enstaka nischade personer som kan överleva

Det är ju inte en likriktning, det är ett tekniksskifte. Förr fanns TV som kunde visa rörliga bilder + ljud, samt radio som kunde spela upp ljud. Det var de elektroniska medierna som fanns. Nu finns Internet som kan allt det + mycket mer. Men Internet är ju bara en kanal. Att all elektronisk media (ja, faktiskt även till viss del tryckt media i form av onlne-tjänster för att skapa fotoböcker, printa bilder etc) samlas under ett tekniskt paraply innebär ju inte att innehållet likriktas, och jag trodde att det var innehåll vi diskuterade här, inte tekniken bakom de elektroniska distributionskanalerna.
 
Happy Horse skrev:
....Jag vill se en skillnad mellan det rent fotografiska och det konstnärliga. Fotografiet är att fånga en del av ett skeende, en ögonblicksbild vilket är en helt fantastisk uppfinning.

Konsten är att iscensätta, skapa, bygga upp, lura ögat, väcka nya sinnen......


Tror tvärtom, att även det rent fotografiska (att fånga en del av ett skeende/ögonblicksbilder) kan vara att iscensätta, skapa, bygga upp, lura ögat och väcka nya sinnen. Det beror på fotografen och hur denne hanterar sina redskap. Kanske är det de största konstnärerna som behärskar just detta? Att i fångandet av ett skeende/ögonblick skapa bildkonst som bygger upp. lurar ögat, väcker nya sinnen...? Bilder som man annars aldrig skulle se eller fundera över? Ser personligen just detta som det som gör fotografikonsten unik. Att skapa bilder ur verkligheten som annars skulle glida omvärlden förbi, eller som "vanliga" ögon inte ser.
 
Senast ändrad:
Re: Re: Ny teknik har alltid funnis

Graal skrev:
Har haft liknande tankegångar sedan jag läste vad Christer Strömholm skrev redan på 80-talet angående detta. Han menade att fotografiet skulle distansera sig fråm mediabilden och äntligen bli accepterat inom konstvärlden. Men kanske hans profetior slår fel? Fotografi kanske än mer ses som en mediaföretelse och den konstnärliga fotografiska bilden får en alltmera tynande tillvaro någonstans i periferin?
Strömholm var en klok man och en duktig fotograf. Jag tror att man måste dela upp fotot i två områden. Jag väljer områdena bruksfotot och det smalare konstnärliga fotot. Där bruksfotot står för den stora massan som konsumeras var dag(förr var det etsningar, porträttmålare och gårdsmålare) medan det konstnärliga fotot alltid har varit smalt. Jag är medveten om att många nu erkända konstfotografer började som bruksfotografer men på grund av sina kvaliteter nu betraktas som konstfotografer medan många kostfotografer har bleknat bort. Det är en svår uppgift att skapa konst som överlever tidens gång och det är antagligen tiden som är den enda sanna konstkritiken.
Konstfotografiet har inte varit högt ansätt eller accepterat i Europa som det är i US så det är inte konstigt att US dominerar denna nisch idag och antagligen har fler kanaler för den typ av fotografer att ställa ut sina fotografier. Har vi överhuvudtaget ett fotomuseum i dag som är värt namnet?

Ett problem som fotot har jämfört med måleriet är att det krävs en viss erfarenhet, kunnande för att måla en bild och att vi nu med den digitaltekniken nollställt nivån då det gäller foto. Betalar man mycket för en bild så vill man ha något eget, unikt oberoende av medium. En stor del av konst är social markering som används för att stärka din samhällsställning, det spelar stor roll vad dina vänner tycker och vad som anses lämpligt i de sociala kretsar som du vill röra dig inom. Detta är till fotografiets nackdel eftersom den i sig själv är mindre unikt än en målning. Så vi kan lära oss från målarna och numrera våra fotografier och sedan förstöra bildfilerna, originalen.
Tyvärr är en av styrkorna hos fotografiet att den fryser tids ögonblicket och att vi kan känslomässigt vara trygga på att det som var framför linsen har funnits. Trotts att personen som fotograferades för 100 år sedan i dag är död, Barthes kallar detta bruten tid. Med digitaltekniken försvinner den direkta kopplingen och det blir mer likt måleriet så fotografiet har förlorat den enda fördel den hade över måleriet.
 
Senast ändrad:
Happy Horse skrev:

Visst finns det konstfotografer i Sverige idag, men köparna finns inte alltid här. Många nya namn som förhoppningsvis kommer att bli mycket kända framöver finns, de säljs redan utomlands, gott rykte och har gedigna utbildningar i ryggen. Hög kvalitet och kontinuerlighet är synonymt med dem alla.
//
Nina Grundemark, galleri ikon
Hur viktig är god utbildning? Är det för att få acceptans hos konstköparna? Jag tycker det borde räcka med hög kvalitet och kontinuerlighet samt att det bryter mot kulturen. Du som är galierist vad är det som gör att naturbilden har svårt att bli accepterad som konstfoto i europa?
 
Senast ändrad:
Kommer ihåg ett fotografi från fotbolls-VM 1958. Med bollen mitt i bild och spelarna runtomkring i grupper, till synes sysslande med helt andra saker än att springa efter bollen. Bollen låg där ensam och spelarna intrasslade i flera situationer av annat slag. Ett fotografi som jag ser som stor konst. Ingen annan än fotografen såg säkerligen situationen. Och ingen annan än en skicklig konstnär/fotograf förmådde fånga den. Tror heller inte den publicerats i någon dagstidning? Minns inte fotografen, Kanske KW Gullers? Bilden fick mig att associera till nya saker: Vad betyder idrotten? Vad är det som gör att en samling personer springer runt på en gräsplan med en boll? Vilka mekanismer i människan gör att vi tävlar, tampas? Är det själva spelet med bollen som är det viktiga, eller något annat? För mig är detta konst.
 
Graal skrev:
Kommer ihåg ett fotografi från fotbolls-VM 1958. Med bollen mitt i bild och spelarna runtomkring i grupper, till synes sysslande med helt andra saker än att springa efter bollen. Bollen låg där ensam och spelarna intrasslade i flera situationer av annat slag. Ett fotografi som jag ser som stor konst. Ingen annan än fotografen såg säkerligen situationen. Och ingen annan än en skicklig konstnär/fotograf förmådde fånga den. Tror heller inte den publicerats i någon dagstidning? Minns inte fotografen, Kanske KW Gullers? Bilden fick mig att associera till nya saker: Vad betyder idrotten? Vad är det som gör att en samling personer springer runt på en gräsplan med en boll? Vilka mekanismer i människan gör att vi tävlar, tampas? Är det själva spelet med bollen som är det viktiga, eller något annat? För mig är detta konst.
Jag håller med om att det är konst. Tuvärr måste du ha rätt kanaler för att kunna sälja bilden som konst om inte något museum eller galirist återupptäcker fotografen och ställer ut hans bilder, vilket medför att han får rätt kanal osv, kanske en klassfråga?
 
Det var en del namedropping här nyss om banbrytare, viktiga fotografer. Stieglitz och hans galleri 291 går inte att komma förbi. Här finns några intressanta länkar.

Paul Strand och Man Ray ska väl också nämnas?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar