bEPH
Aktiv medlem
Efter att ha läst genom tråden och låtit den sjunka in lite så känner jag att jag vill komplettera med två saker.
Det första är att vår tidsålder unik, tillgängligheten av information gör att vi likriktas som aldrig förr. Denna synkronisering skapar en styrka men även reducering av mångfald och individualitet. Detta är en faktor som man måste ta i beaktande tycker jag, informationssamhället är ett tveeggat svärd som måste styras, där har konsten en oerhört viktig roll. När ingen vågar ta ansvar för nåt utan allt skylls på marknaden så har konsten (för första gången?) en otrolig möjlighet (och ansvar) att påverka. Konstnären kan få en direktkanal till så många (dumma?) människor, men kanske så måste man sälja sin själ för att få den.
Det andra är att fotografi genomgår en förädling/transformation, den har kommit till en brytpunkt när frågan som uppstår är om det är bilden eller fotograferingen som ska stå i centrum. Precis som det finns de som hävdar att KRAV-märkta varor smakar bättre men inte kan skilja på dem i blindtest så finns det fotografer som skiljer på bilder och fotografier.(OBS! detta är ingen känga till nån specifik) Det jag menar är att det efterfrågas förändring men den förändring som finns (i form av digital retuschering) ser många som "ond", som om man sviker nåt högre mål. Idag finns det tekniker som möjliggör ett skapande som man inte kunde drömma om för 100 år sedan, man kan skriva ut på duk så att det liknar pastellmålningar, man kan skriva ut skulpturer direkt från datorn, man kan duplicera, kopiera, förvrida och förvränga bilder hur man vill. Det finns en sån enorm styrka i verktygen idag jämfört med 100 år sedan, till och med jämfört med 10 år sedan.
Det som saknas är fantasi, drömmar och mål, jag undrar om de har gått förlorade på vägen, hoppas inte det.
(ursäkta det ganska spretiga inlägget, men det är de tankar jag har just nu)
Det första är att vår tidsålder unik, tillgängligheten av information gör att vi likriktas som aldrig förr. Denna synkronisering skapar en styrka men även reducering av mångfald och individualitet. Detta är en faktor som man måste ta i beaktande tycker jag, informationssamhället är ett tveeggat svärd som måste styras, där har konsten en oerhört viktig roll. När ingen vågar ta ansvar för nåt utan allt skylls på marknaden så har konsten (för första gången?) en otrolig möjlighet (och ansvar) att påverka. Konstnären kan få en direktkanal till så många (dumma?) människor, men kanske så måste man sälja sin själ för att få den.
Det andra är att fotografi genomgår en förädling/transformation, den har kommit till en brytpunkt när frågan som uppstår är om det är bilden eller fotograferingen som ska stå i centrum. Precis som det finns de som hävdar att KRAV-märkta varor smakar bättre men inte kan skilja på dem i blindtest så finns det fotografer som skiljer på bilder och fotografier.(OBS! detta är ingen känga till nån specifik) Det jag menar är att det efterfrågas förändring men den förändring som finns (i form av digital retuschering) ser många som "ond", som om man sviker nåt högre mål. Idag finns det tekniker som möjliggör ett skapande som man inte kunde drömma om för 100 år sedan, man kan skriva ut på duk så att det liknar pastellmålningar, man kan skriva ut skulpturer direkt från datorn, man kan duplicera, kopiera, förvrida och förvränga bilder hur man vill. Det finns en sån enorm styrka i verktygen idag jämfört med 100 år sedan, till och med jämfört med 10 år sedan.
Det som saknas är fantasi, drömmar och mål, jag undrar om de har gått förlorade på vägen, hoppas inte det.
(ursäkta det ganska spretiga inlägget, men det är de tankar jag har just nu)