Annons

Vad passar att fotografera med 50mm?

Produkter
(logga in för att koppla)
Aton_ skrev:
Jag anser att all konst kvalitetsmässigt kan bedömas utifrån objektiva kriterier.

Vad är objektivitet? Vem definierar dessa objektiva kriterier? Är inte dessa kanske individuella subjektiva kriterier som sammanfaller till minsta gemensamma nämnare?

Objektivitet finns inte annat än i våra vanföreställningar om världens beskaffenhet.

Även om du nu väljer att anamma dessa "objektiva" kriterier så är ju det ett subjektivt val. Du väljer att acceptera en serie kriterier för hur du ska förväntas uppfatta/uppskatta det individuella konstverket.
 
Johan Okker skrev:
Hur ska jag någonsin veta att din toppbild inte bara var en lyckträff.
Man kanske inte borde säga det högt men jag tror att alla perfekta bilder av rörliga objekt har en del lyckträff (slump) bakom sig. Kanske är det en av sakerna som skiljer foto från annan konst. Med supertur kan alla ta en superbild. Men inte två... Sen tycker jag inte att alla sorters bilder kan falla in under begreppet konst. Närgången sportfotografering t ex är ju rimligen så otroligt beroende av slumpen att det är orimligt att kalla en oredigerad sportbild (närbild) för konst. Eller kanske är det konst men isåfall inte medvetet skapad konst :) Obs, inget ont om sportfotografer, jag är säker på att det krävs stor skicklighet för att lyckas inom det området. Men trots det behövs mycket tur för att skapa de allra bästa bilderna. Det är min högst personliga åsikt,
 
Aton_ skrev:
Man kanske inte borde säga det högt men jag tror att alla perfekta bilder av rörliga objekt har en del lyckträff (slump) bakom sig.

Absolut är det så.
För den verklighet vi fångar med kameran är ju ett skeende som vi i regel inte uppfattar med blotta ögat. Vi fryser kanske en rörelse i 1/125 och den lilla fraktionen av en sekund hade vi aldrig kunnat särskilja med vårt normalseende.
Så där är ju slumpen en definitiv faktor.
 
Johan Okker skrev:
Vad är objektivitet? Vem definierar dessa objektiva kriterier? Är inte dessa kanske individuella subjektiva kriterier som sammanfaller till minsta gemensamma nämnare?

Objektivitet finns inte annat än i våra vanföreställningar om världens beskaffenhet.

Även om du nu väljer att anamma dessa "objektiva" kriterier så är ju det ett subjektivt val. Du väljer att acceptera en serie kriterier för hur du ska förväntas uppfatta/uppskatta det individuella konstverket.
Okej, ur ett fördjupat filosofiskt perspektiv har jag förmodligen fel. Men i min tolkning är gemensamma (konsensus) subjektiva expert-värderingar att betrakta som objektiva när det gäller icke mätbara observationer som t ex att betrakta konst.
 
Aton_ skrev:
Men trots det behövs mycket tur för att skapa de allra bästa bilderna. Det är min högst personliga åsikt,
Vad är det man brukar säga, bra lag har tur. Cartier-Bresson kanske helt enkelt bad den här pojken springa i trappan, bilden blir ju inte sämre för det. Snarast tvärtom, han såg vad som behövdes för att fullända bilden (utan pojken hade det ju bara varit en i raden av många trappbilder).

Samma gäller en annan berömd bild av Cartier-Bresson, den där tre män står på ett elskåp och tittar över den nybyggda Berlinmuren. Vad säger att han inte bad dem ställa sig på det det skåpet?

Bra lag skapar tur kanske det var förresten ...
 
Aton_ skrev:
Okej, ur ett fördjupat filosofiskt perspektiv har jag förmodligen fel. Men i min tolkning är gemensamma (konsensus) subjektiva expert-värderingar att betrakta som objektiva när det gäller icke mätbara observationer som t ex att betrakta konst.

Det var inte något större filosofiskt djup i mitt resonemang. Snarare ville jag poängtera det vanskliga i att börja försöka prata om objektiva referenser i tron om att de skulle vara just objektiva.
 
klyscha skrev:
Din tolkning av bilden är väl ändå ganske oväsentlig? Vad säger att han tänkte på det du ser i fotot när han tog det? Man kan ju göra som du gjorde med nästan varenda foto som tagits och kalla det genialiskt.

Med 15 års erfarenhet kan jag säga att det krävs en utvecklat bildseende för att se storheten i Cartier-Bressons kompositioner.

Jag tycker att du ska öppna dina sinnen mer och försöka se bilder utan att bestämma dig för hur de borde se ut. Försök känna mer och analysera mindre.

Med en stel uppfattning om hur saker ska vara kommer du inte kunna utvecklas så mycket bildmässigt.
 
froderberg skrev:

Jag tycker att du ska öppna dina sinnen mer och försöka se bilder utan att bestämma dig för hur de borde se ut. Försök känna mer och analysera mindre.



Säg det till de som tycker att den där trappbilden är genialisk för att dörrarna upprepar sig i ett mönster.
 
Men du önskar ju mer känsla och mindre analys.
Vem är det som tycker att det är ett tämligen ointressant och icke extraordinärt vackert foto pga en känsla? Jag. Vem är det som anser att det är ett genialiskt foto pga någon slags "objektiv analys"? Inte jag.
 
klyscha skrev:
Men du önskar ju mer känsla och mindre analys.
Vem är det som tycker att det är ett tämligen ointressant och icke extraordinärt vackert foto pga en känsla? Jag. Vem är det som anser att det är ett genialiskt foto pga någon slags "objektiv analys"? Inte jag.

Du har rätt i att du känner så, det är en subjektiva delen av bildbedömning. Denna känsla kan förändras med tiden i takt med att man utvecklar sitt bildseende.

För att utveckla sitt bildseende måste man ha en öppen och ödmjuk inställning. Det handlar om att se många bilder, att ta dem till sig utan att kanske direkt bedömma dem. Det behöver inte hadla mer om en sekunds betraktande. Men sakta men säkert växer fram ett mer och mer förfinat bildseende fram.

Det finns också en objektiv del av bildbedommning. balans är en nyckelfaktor. Man kan bygga en bild på balans och obalans. Det senare kräver mycket mer av fotografen. Det finns även fler mer objektiva kvalitéer man kan se i bilder.

Cartier-bressons storhet ligger i att se kopplingen mellan olika saker i verkligeten och få med dem i samma bild. Det kan vara två blickar eller vad som helt. Denna förmåga gör att han kan bygga en bild i ett ögonblick med något så enkelt som ett normalobjektiv.

Men hans största kvalitet som gör honom till en av de största är hans känsla för tajming. Trappbilden är ett exempel. Mest känd är bilden på en man som hoppar över en vattenpöl.

H C-B använde inte 50mm för att han inte hade råd med andra objektiv, han var duktigt rik. Han använde 50mm för att det är mest likt det perspektiv vi själva ser med våra ögon.
 
Men handlar inte bildseende om analys?
Du skriver att man ska ha ett öppet sinne för bildseende men samtidigt inte analysera? Hur går det ihop?

Jag delar inte åsikten att man behöver ett välutvecklat bildseende för att kunna bedöma ett foto. Men då får man att höra att fotografen minsann är ett geni och att vissa objektiva kriterier uppfylls och att det automatiskt gör att fotot är "bra."
 
klyscha skrev:
Men du önskar ju mer känsla och mindre analys.
Vem är det som tycker att det är ett tämligen ointressant och icke extraordinärt vackert foto pga en känsla? Jag. Vem är det som anser att det är ett genialiskt foto pga någon slags "objektiv analys"? Inte jag.
Kan Du inte ta till Dig att han anses helt klart som outstanding mästare, när det gäller gatufotografin?
Om Du inte tycker samma, så ligger felet absolut inte hos Bresson-Cartier, utan Du borde fundera över Ditt eget bildseende.
Varför tycker Du att han är dålig? Vem av hans samtida är bättre?
Själv är jag ingen gatufotograf och har mitt intresse och mina egna idoler inom naturfotografin, men kan ändå se att han var normgivande inom sin genre.
 
klyscha skrev:
Men handlar inte bildseende om analys?
Du skriver att man ska ha ett öppet sinne för bildseende men samtidigt inte analysera? Hur går det ihop?

Bildseende har inget med analys att göra. Men bildseende krävs för att en nogrannare analys.

Man måste ha ett bra bildseende för att bli en bra fotograf. Det får man genom att titta på många bilder och känna in dem. Man behöver inte analysera bilderna.

Ett öppet sinne är en förutsättning för att blir bättre. Jag lär mig ständigt nytt och blir hela tiden bättre.

Fotografer med bestämda uppfattningar om vad som är bra eller dåligt eller fad som funkar eller inte utvecklas inte. De blir aldrig bättre.

Jag delar inte åsikten att man behöver ett välutvecklat bildseende för att kunna bedöma ett foto. Men då får man att höra att fotografen minsann är ett geni och att vissa objektiva kriterier uppfylls och att det automatiskt gör att fotot är "bra."

läs nogrannare vad jag skriver och tänk innan du svarar.

Men behöver inte alls ett utvecklat bildseende för att bedömma eller titta på bilder. Men ett utvecklat bildseende kan uppskatta fler kvaliteter i ett fotografi än de mer uppenbara.

Jag pratade i generella termer om objektiva kvalitéer. Det är svårt att snacka bort att en komposition med balans är en bra. Men att på ett skickligt sätt bygga en bild på obalans kan vara genialt. Balans i en komposition ett exempel på objektiv kvalitet. Aldrig hört talas om gyllene snittet?

Du har all rätt att inte gilla Henri Cartier-Bresson. Men det faktum att så många gillar hans bilder och inspireras av dem borde kanske säga dig att det finns något i bilderna som du inte upptäckt än.
 
läs nogrannare vad jag skriver och tänk innan du svarar.


Jag syftade på inlägg av andra tidigare i tråden.
Jag har nog andra kriterier när jag bedömmer ett foto än att det ska vara en balanserad komposition eller att det finns något slags mönster som upprepar sig osv. "Trappbilden" kanske är hur bra som hellst om man värderar ovan nämnda kriterier. Jag går mest på känsla. Andra kanske får världens kick av att dörrarna upprepar sig i ett mönster. Jag får det inte.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.