Annons

Vad passar att fotografera med 50mm?

Produkter
(logga in för att koppla)

klyscha

Avslutat medlemskap
För kort för närbilder eller porträtt och för långt för landskap. Är inte normalobjektiven väldigt tråkiga att fotografera med?
 
50mm var ju ett standardobjektiv på de flesta kameror i tiderna. Innan zoomarna blev standard. Att 50mm nu är mycket populärt beror kanske främst på de digitala systemkamerorna. Med deras crop factor på 1,5 och 1,6 blir 50:an ett perfekt porträttobjektiv på 80-85mm.

Men jag har för mej att 50mm ligger ganska när det vi ser naturligt med våra ögon. Alltså torde det vara en ganska tilltalande brännvidd för betraktaren...?

Tror jag. :)
 
Vadå troll?

Gick med nu för att jag hade dessa frågor jag funderade över.

I allafall.
När jag är ute med ett 50mm på kameran känner jag mig så begränsad. Känns inte som det passar till något motiv.


Roland: Med ngn slags mellanring eller liknande gissar jag. Stora legobitar annars.
 
Det är frivilligt att använda normalen. Varför kör du med en sån om du inte gillar den?
 
Fotografen Henri Cartier-Bresson har bevisat att man kan ta fantastiska bilder med ett normalobjektiv. Det var det enda objektivet han använda.

Ett 50mm ger inga häftiga effekter, men det faktum gör att man lättare kan koncentrera sig på motivet och inte förfalla till effektsökeri. Vidvinkel- och telesjuka är vanligt.

Dessutom gör ett normalobjektiv att man inte är för nära eller för långt ifrån folk som man fotograferar. man får rätt kontakt.

Normalobjektiv är ofta bra optiskt och ljustarka.
 
Jonas - Har bara ett 50mm och en billig zoom än så länge.

Ville bara höra om andra höll med om att 50mm har litet användningsområde.


Magnus - Kan finnas en poäng i det om effektsökeri. Jag kanske har för tråkiga motiv som jag vill göra bättre med "effekter"
 
klyscha skrev:

Magnus - Kan finnas en poäng i det om effektsökeri. Jag kanske har för tråkiga motiv som jag vill göra bättre med "effekter"

Bilden blir ju egentligen inte bättre med häftiga effekter oftast. inte om man plåtar folk i alla fall. Men visst kan man ta bra bilder som bygger på häftiga effekter.

FÖr att blir en bättre fotograf och lära sig utnyttja sin utrustning till fullo måste man utveckla sitt bildseende. Det gör du genom att fotografera mycket och titta mycket på andras bilder.

Du kommer upptäcka att en del bra bilder bara bygger på enkla saker som en blick eller en skugga. Har man denna förmåga som fotograf behöver man inte så mycket häftiga prylar.
 
Tja, det mesta går att fota med 50mm. Dock rekommenderat att ej försöka sig på livslevande kobror, kärnkraftolyckor, ebolavirus utan skyddsmask, radiaktivt damm och Macrofoto av solen... förutom det går nog det mesta..
 
Jag är inget troll

Jag är inget troll, även om jag är stor och stygg.

Nä, ville bara säga att så länge det inte blir prestige i diskussionen är det utvecklande med argument som nagelfars. Hade mycket nöje att läsa om olika objektivs för- och nackdelari på flera trådar i fotosidan, om än det blev strid på kniven ibland. Det som för en del kan ses som lönlöst käbbel kan innehålla fragment av intresse för andra.


Minns jag läste någon gammal bok/tidning där någon menade att "motiven ska duga för vilket objektiv som helst utan att behöva konstlas till via tele eller vidvinkel. Det var inte jag som sade det, så skäll inte på mig nu.

Sen rekomenderade han dock tre objektiv 50 mm - 28 mm samt ett 135 mm. Detta och mellanringar duger till det mesta menade han. Verkade rätt vettigt, men det var skrivet någon gång på 70-talet och då var fasta objektiv kanske mer överlägsna.
 
froderberg skrev:
Bilden blir ju egentligen inte bättre med häftiga effekter oftast. inte om man plåtar folk i alla fall. Men visst kan man ta bra bilder som bygger på häftiga effekter.

Jepp, that makes sense. Vet att en hel del pressfotografer som jag känner oroar sig för "effektsökeri". Det kan ju hända att de håller på att bli omkörda av yngre förmågor och är bittra över det, men många gånger har jag hört äldre pressfotografer som klagar över att unga pressfotografer tänker mer på effekten än på bildens innehåll. Och det finns säkert en poäng i det. Nog ser man effekter - hit kan vi väl i princip räkna dagens feta vidvinkelzoomar t.ex och kanske också dagens teleobjektiv - där man ibland kan misstänka att fotografen inte nödvändigtvis har haft en tanke bakom effekten. Att effekten styrt bildens innehåll, inte tvärtom. Ut och utforska 50mm bara! Kunde Cartier-Bresson så kan nog vi också! :)
 
Highweiss skrev:
Ut och utforska 50mm bara! Kunde Cartier-Bresson så kan nog vi också! :)

Jag måste säga att det är ett nöje att låta digitalen ligga kvar och ta den gamla manuella systemkameran runt halsen och luffa omkring med en 50 mm. Det ger lugn och tillfälle till reflektion, om än inte så många bilder (ä hum fotografier). Jag gillar verkligen och accepterar digitalen och alla möjligheter. Men det känns fint att ha den gamle trotjänaren kvar.

Focus ställd - bländare och slutaren klar - sen blir det till att gunga in skärpan på enbenaren.
 
Du kan fota i stort sett allt. Det är ju kring normalen alla kameror är uppbyggda. Alla andra brännvidder är tillbehör.
Dessutom , vilket är den stora fördelen, så är oftast ljusstyrkan bra. 1,4 eller tom. 1,2 är standard och det ger även korta tider i kvällsljus. Kolla Christer Strömholms bilder.
 
Jag tycker att 50mm passar helt ypperligt till porträtt. Har ett 90mm´s objektiv också, som nog fler anser är den bättre porträttgluggen. Men smaken är ju som baken, jag anser att 50:an är trevligare till porträtt.

Jag är väldigt förtjust i min 50/1,7.. den är:

*Jättebillig
*Ljusstark så det räcker
*Väldigt skarp
*Pytteliten


Och dessutom gillar jag bildvinkeln.
 
Highweiss skrev:

Nog ser man effekter - hit kan vi väl i princip räkna dagens feta vidvinkelzoomar t.ex och kanske också dagens teleobjektiv - där man ibland kan misstänka att fotografen inte nödvändigtvis har haft en tanke bakom effekten.

Digitalkamerorna har tack och lov minskat en del av vidvinkelvansinnet. På 90-talet plåtades alla med 17mm och en del skuvade på 14mm bara för att kunna krypa ännu närmare än kollegorna. Men personerna på bilderna såg ut som marsianer md sina ovala uträckta huvuden.

Den svensk-israeliska fotografern Esias Baitel plåtar med en 28-70/2,8 på en Eos 5:a och dia. När man ser hur fullproppade hans kompositioner är och jämför med svenska pressfotografers supervidvinkelbilder upptäcker man att deras bilder innehåller en massa luft. Ju kortare brännvidd desto svårare att komponera. omvända förhållandet på telesidan.

Tidigare när jag körde film resonerade jag och några kollergor att 28-70/2,8 var normalen och funkade till 85 procent av bilderna. Skulle man skruva på mer vidvinkel eller tele skulle det vara ett medvetet val framtivingat av motivet och inte av slentrian.
Nu ska jag snart köpa en 24-70 till min 1D (blir 30-90). Det blir lätt för mycket av det goda med 16-35:an (men den var perfekt på D60:an)

Det fanns en tid då 24mm ansågs väldigt extremt och Leicas 21mm var helt otroligt extrem.
 
Ja, det intressanta (och svåra) med 50mm är ju att bilden måste skapa allt intresse själv. Klart lättare att misslyckas. En dålig bildlösning faller platt till marken med 50mm men kunde mycket väl väckt ett visst intresse med en annan brännvidd. Inte så konstigt att Cartier-Bresson klarade sig med en brännvidd. Vi andra har väl tyvärr extremt sällan samma foto-geni.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.