Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

[Hujeta]

Jag sitter själv i princip dagligen och tittar på Flickr, YouTube, Fotosidan, och mellan varven bläddrar jag i någon tidning eller bok. Just nu är det 250 photographs you must see som jag läser, för inspiration, lära mig mer och för mitt stora nöjes skull.

Läste en riktigt bra tidning om ~80 sidor enbart ägnat svartvitt fotografi för ett tag sedan som verkligen öppnade mina ögon för monokromt foto och dess dimensioner.

Jag kommer fortsätta i dessa banor, men funderar även på andra spår i hur man kan utvecklas. Vad jag dristat mig fram till skulle det vara kul att kanske skriva ut en del bilder och ha ett litet stånd på en lokal marknad, mest för den sociala biten och eventuellt se om det finns någon intresserad köpare.

Att resa till nya platser är givetvis spännande, men i termer om att ta själva bilden blir det ofta ren repetition. "Var på rätt plats vid solnedgång/uppgång, upp med vidvinkeln på stativ, F11-16 och använd trådutlösaren. Klart, åk hem" blir det ofta. Ibland när jag är ute och reser, må det vara en biltur eller en weekendresa så kan jag välja att bara ta med ett objektiv, för att utmana mig själv lite och tvinga mig att hitta nya vinklar.

Vad gör ni för att hålla det intressant?

 

[jonasfj]

Jag sitter själv i princip dagligen och tittar på Flickr, YouTube, Fotosidan, och mellan varven bläddrar jag i någon tidning eller bok. Just nu är det 250 photographs you must see som jag läser, för inspiration, lära mig mer och för mitt stora nöjes skull.

Läste en riktigt bra tidning om ~80 sidor enbart ägnat svartvitt fotografi för ett tag sedan som verkligen öppnade mina ögon för monokromt foto och dess dimensioner.

Jag kommer fortsätta i dessa banor, men funderar även på andra spår i hur man kan utvecklas. Vad jag dristat mig fram till skulle det vara kul att kanske skriva ut en del bilder och ha ett litet stånd på en lokal marknad, mest för den sociala biten och eventuellt se om det finns någon intresserad köpare.

Att resa till nya platser är givetvis spännande, men i termer om att ta själva bilden blir det ofta ren repetition. "Var på rätt plats vid solnedgång/uppgång, upp med vidvinkeln på stativ, F11-16 och använd trådutlösaren. Klart, åk hem" blir det ofta. Ibland när jag är ute och reser, må det vara en biltur eller en weekendresa så kan jag välja att bara ta med ett objektiv, för att utmana mig själv lite och tvinga mig att hitta nya vinklar.

Vad gör ni för att hålla det intressant?

Jag tycker att du är inne på rätt saker. Fint ljus, bra komposition och tur med vädret räcker långt. Läs på om platsen! Väckarklocka!

Det behöver inte vara vidvinkel och jag fotar sällan vid f/11 eller f/16, mest f/5.6ö fokusstackar hellre.

Mesquite Flats, California, Nikon Z7, FTZ, Tamron 70-200/2.8 G2, f/4, 1/320s, 1/160s, ISO 64, 160mm

 

[Terje H]

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet, har sysslat aktivt med landskapsfoto i 40 år. Det är ett svårt motivområde, helt enkelt för att de goda bilderna mer vilar på fotografens bildspråk än på motiven. I motsats till exempelvis bilder på fåglar och däggdjur.

Visst är ett speciellt och udda landskap spännande att jobba med, men tittar man på landskapsbilder från olika fotografer så hittar man tusentals likartade bilder från exempelvis Grand Canyon eller Yosemite. Man drunknar i ett bildflöde som alla påkallar om maximal uppmärksamhet. Ljuset är fint och dramatiskt, oftast på morgonen eller kvällen, men bilderna är samtidigt tråkiga i sina klichéer.

Bästa tipset jag kan ge är att bli ögonblickets mästare. Använd det befintliga ljuset du har för stunden, på bästa möjliga sätt. Vänta inte på ljuset, välj det som finns. Sök bilder, kompositioner - och välj sedan en teknisk lösning som förstärker detta.

Titta på bilder från de absolut bästa landskapsfotograferna; vad gör deras bilder så unika?

Bilden jag visar här är från en plats som heter Lepsøy, söder om Bergen i Norge. En plats de flesta inte känner till. Bilden är analog (diabild), ljuset var platt och det var mulet. För att få fram färgerna och den stämning jag önskade så gjorde jag en multiexponering i kameran - där en av exponeringarna är mot brun vegetation i oskärpa. Bilden vilar mer på sitt uttryck än på det ursprungliga motivet.

Bilden är från 1994.

Kan skriva mer om ämnet, så jag får återkomma efterhand.

Mvh Terje

 

[Tony johansson]

Personligen läser jag mer om foto än vad jag faktiskt fotograferar (tyvärr), men det hoppas jag kommer att ändra sig då jag inom det snaraste kommer att införskaffa mig en bil som tar mig lite längre ut än runt husknuten.

Men annars är jag på samma spår som dig, försöker att få inspiration genom att läsa och kanske framförallt titta mycket på andras bilder. Konsumerar dock inte tuben (i detta sammanhang), speciellt mycket. Prenumererar på CameraNatura som har många fina bilder, och dessutom har jag en uppsättning böcker, bl.a fotografens bästa bilder - och hur dom kom till, (som jag knappt ens öppnat).

Sedan försöker jag att läsa om fototeknik och kanske framförallt om efterbehandlingen, där man kan göra mycket för att förstärka upplevelsen vid fotoögonblicket.

Observera att jag nu inte pratar om montage o dyl, utan snarare avser "klassiskt" mörkrumsarbete. Sanningen är den att jag gör sällan mycket med mina bilder, dels för att jag tycker det är tråkigt att sitta framför datorn (och redigera), dels för att mina kunskaper av (i detta specifika fall) Lr är begränsade, vilket jag försöker ändra på. Men jag har en alldeles särskilt brant inlärningskurva, skulle jag tro.

Men, å andra sidan är detta med foto bara en hobby för mig, så jag har inga andra krav på det slutgiltiga resultatet än de av mig själv uppställda, vilka iofs kan vara tillräckliga.

Sedan hänger jag en del på Fs, utifall att det skulle undgått någon .

 

[Tony johansson]

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet, har sysslat aktivt med landskapsfoto i 40 år. (...)
Kan skriva mer om ämnet, så jag får återkomma efterhand.

Mvh Terje

Det ser vi (åtminstone jag), fram emot.

 

[Third eye]

Är inne i en period där jag inte ser bilden, eller motivet. Det blir kliché och pastich allt som oftast.
Försöker invänta eller lägger till en händelse i bilden men det blir ändå att jag hoppar över just de bilderna. Känslan av att alla bilder är redan tagna är påtaglig just nu, typ.
Och jag hittar nästan fler keepers i mina timelapse-sekvenser än när jag riggar stativet och komponerar....otroligt frustrerande.
Vi har en Multivan (att sova i på fotoäventyren) som allt för ofta hamnar i bild som referens för naturens storhet och vår egna obetydelse, men trots att jag kan va nöjd som busen med bilderna så ligger de kvar på disken...ser mer ut som reklam för VW-koncernen

Så jag är bildmässigt blockad just nu och följer tråden, kan ju bli en propplösare

Dock inte första gången jag känner så så jag vet ju att "seendet" återvänder, men är intresserad av era infallsvinklar.

 

[Ventures]

Jag tycker det är en jobbig vetskap när man t.ex. är på semester och vill ta landskapsfoton, att de bästa fotona tas av fotografer som bor på platsen och kanske i åratal studerat hur ljuset faller olika årstider och tider på dygnet innan de tar bilden. Själv kliver man ur bilen och har fem minuter på sig och ska ha riktig tur om det råkar vara just det där ögonblicket.
Andra gånger sitter man och kör på en motorväg när plötsligt Bilden uppenbarar sig. Men det går förstås inte att stanna.
Ibland ser man bilden när kameran är kvar hemma. Man tar sig dit igen utrustad med stativ och allt och när man kommer hem har man bara tråkiga och platta bilder med sig. Ibland mognar bilderna med tiden. Eller att man kan återskapa känslan genom efterbehandling.
För ett par veckor sedan bilade vi på Österlen och hade ganska bra tur när ett fantastiskt rapsfält bara dök upp. Men det blev kanske alltför klyschigt. Mer som en Windowsbakgrund.

Hur man utvecklas? Jag ser det som en risk att snegla för mycket på andra om man vill gå sin egen väg. Risken är att man gör kopior på redan tagna bilder. Tittar man på vykort när man är på semester ser man att dit måste man åka och ta en likadan bild. Då kan man lika gärna skanna vykortet.
Horse shoe band i Grand Canyon skulle man säkert ta bild på om man hamnade där. Men hur många bilder har inte redan tagits där? Vissa försöker förstås vara unika genom att hänga så långt ut som möjligt på klippan. Men det har nog 100 andra fotografer redan gjort.
Väntar på Terjes bok om landskapsfoto.

 

[fieldcells]

Jag lär mig mest från att studera fotografer istället för enskilda bilder. Magnum Photos har t.ex. kontaktkartor tillgängliga för några av historiens mest kända fotografier. Då får man möjlighet att se hur fotografen arbetade en scen för att nå slutresultatet. Idag har vi även sociala medier där många fotografer lägger upp "behind the scenes" så att man kan få en inblick i allt ifrån fotograferandet till tankebanorna och bildbehandlingsprocessen. En del fotografer har t.o.m. släppt video-kurser så att man kan gräva ner sig just i deras stil.

Sedan ska man naturligtvis inte försöka bli någon copycat utan snarare plocka upp någon lärdom från varje fotograf och skapa något eget. Målet är att få en bred verktygslåda och förstå vad som fungerar så att man själv kan lära sig att bryta mot det.

Vill man sticka ut så handlar det väl lite om att göra det som ingen annan orkar och dra nytta av teknikutvecklingen. Saul Leiter hade sina färger. Michael Kenna fångar minimalistiska landskap med ND-filter. Joel Tjintjelaar gör ND-filter till något nytt tack vare sin bildbehandling. Bruce Gilden har blixten. Erik Johansson och Erik Almås har sina montage. Joel Marklund har fotograferat så sjukt många sporter att han nu testar det som ingen annan har tänkt på. Jag skulle själv betala pengar för att se någon kombinera Simon Stålenhags miljöer med Gregory Crewdsons fototeknik.

Nu är vi väl lite i gränslandet där enkla drönarbilder fortfarande generar uppmärksamhet eftersom det erbjuder ett nytt perspektiv. ND- och IR-filter har blivit lite passé och det räcker inte längre med ett simpelt snapshot.

Rent krasst så har jag tröttnat på samma gamla landskapsbilder och seascapes. Sätt en människa eller djur i samma vackra landskapsbilden så tas den till nästa nivå. Terje var väl inne på rätt spår men gjorde fel. Delvis för att det är så otroligt svårt att få alla komponenter att samspela för den där perfekta bilden.

 

[PMD]

Nu är vi väl lite i gränslandet där enkla drönarbilder fortfarande generar uppmärksamhet eftersom det erbjuder ett nytt perspektiv. ND- och IR-filter har blivit lite passé och det räcker inte längre med ett simpelt snapshot.

Men är bra = populär?

 

[fieldcells]

Men är bra = populär?

Nej, jag uttryckte mig dumt.

Min poäng var att om man har tröttnat på femtioelva solnedgångar så är teknikutvecklingen en smidig väg för att upptäcka något nytt och unikt. Två ytterligare exempel på detta är focus stacking och Brenizer-metoden som båda blivit tillgängliga för hobbyfotografer tack vare den digitala utvecklingen. Levon Biss har t.ex. tagit makrofotografi till en helt ny nivå:

https://www.youtube.com/watch?v=ihBAy-HzASM

Andra väljer att hitta något unikt genom att fokusera på gamla tekniker såsom glasplåt. David Burnett är t.ex. känd för att ha fotograferat OS och John Kerrys presidentkampanj med en Speed Graphic.

 

[Jenny Jonsson]

kompisar

Det absolut bästa jag gjort för att utvecklas som landskapsfotograf under senare år är att gå med i en fotogrupp. Vi träffas 6 ggr/termin o fotograferar utifrån olika teman, ibland kompositionsövningar, ibland teknikövningar. Tillfällena bestäms i början av terminen, så har vi sagt att vi ska träffas 20 oktober klockan 16 så gör vi det. Oavsett hur ljuset är eller om det regnar småspik. Så står man där i regnet o det obefintliga ljuset tillsammans med likasinnade och fotograferar, vi fikar o snackar bild (ibland också tekniska gadgets) Efter träffen så visar vi varandra bra och mindre bra bilder i en sluten internetbaserad grupp och kommenterar friskt, jämför, spekulerar.

Det är en fantastisk inspiration att se vad andra amatörer kan se och göra av samma regniga dikesren som jag själv utforskat.

Ingen av oss är nån Ansel Adams eller Terje Hellesö men vi blir mer och mer habila fotografer, och med tiden ser man mer och mer eget uttryck i bilderna. Dessutom har vi stor glädje av diskussionerna och varandras sällskap.

 

[lonian]

Vad har ni gjort för att utveckla er inom landskapsfotografi?

Vad gör ni för att hålla det intressant?

Fota fota fota.

Att fota olika tider och på olika platser. Det blir lätt repetitivt om man bara fotar solupp/nedgångar än om ljuset är väldigt magiskt just då.

 

[Terje H]

Jag lär mig mest från att studera fotografer istället för enskilda bilder. Magnum Photos har t.ex. kontaktkartor tillgängliga för några av historiens mest kända fotografier. Då får man möjlighet att se hur fotografen arbetade en scen för att nå slutresultatet. Idag har vi även sociala medier där många fotografer lägger upp "behind the scenes" så att man kan få en inblick i allt ifrån fotograferandet till tankebanorna och bildbehandlingsprocessen. En del fotografer har t.o.m. släppt video-kurser så att man kan gräva ner sig just i deras stil.

Sedan ska man naturligtvis inte försöka bli någon copycat utan snarare plocka upp någon lärdom från varje fotograf och skapa något eget. Målet är att få en bred verktygslåda och förstå vad som fungerar så att man själv kan lära sig att bryta mot det.

Vill man sticka ut så handlar det väl lite om att göra det som ingen annan orkar och dra nytta av teknikutvecklingen. Saul Leiter hade sina färger. Michael Kenna fångar minimalistiska landskap med ND-filter. Joel Tjintjelaar gör ND-filter till något nytt tack vare sin bildbehandling. Bruce Gilden har blixten. Erik Johansson och Erik Almås har sina montage. Joel Marklund har fotograferat så sjukt många sporter att han nu testar det som ingen annan har tänkt på. Jag skulle själv betala pengar för att se någon kombinera Simon Stålenhags miljöer med Gregory Crewdsons fototeknik.

Nu är vi väl lite i gränslandet där enkla drönarbilder fortfarande generar uppmärksamhet eftersom det erbjuder ett nytt perspektiv. ND- och IR-filter har blivit lite passé och det räcker inte längre med ett simpelt snapshot.

Rent krasst så har jag tröttnat på samma gamla landskapsbilder och seascapes. Sätt en människa eller djur i samma vackra landskapsbilden så tas den till nästa nivå. Terje var väl inne på rätt spår men gjorde fel. Delvis för att det är så otroligt svårt att få alla komponenter att samspela för den där perfekta bilden.

Jag arbetar fortfarande med djur i landskap, som jag gjort i alla år. En form för landskapsfoto det också.

Bilden under på storlommen i morgondimma är ju även en landskapsbild. Bilden hade egentligen fungerat även utan storlommen, men där storlommen blir pricken över i:et.

 

[Terje H]

Det absolut bästa jag gjort för att utvecklas som landskapsfotograf under senare år är att gå med i en fotogrupp. Vi träffas 6 ggr/termin o fotograferar utifrån olika teman, ibland kompositionsövningar, ibland teknikövningar. Tillfällena bestäms i början av terminen, så har vi sagt att vi ska träffas 20 oktober klockan 16 så gör vi det. Oavsett hur ljuset är eller om det regnar småspik. Så står man där i regnet o det obefintliga ljuset tillsammans med likasinnade och fotograferar, vi fikar o snackar bild (ibland också tekniska gadgets) Efter träffen så visar vi varandra bra och mindre bra bilder i en sluten internetbaserad grupp och kommenterar friskt, jämför, spekulerar.

Det är en fantastisk inspiration att se vad andra amatörer kan se och göra av samma regniga dikesren som jag själv utforskat.

Ingen av oss är nån Ansel Adams eller Terje Hellesö men vi blir mer och mer habila fotografer, och med tiden ser man mer och mer eget uttryck i bilderna. Dessutom har vi stor glädje av diskussionerna och varandras sällskap.

Det är en alldeles förträfflig idé, hoppas verkligen ni får hålla på länge. Toppen!

Ett tips: Börja gärna också träffas och tillsammans studera bilder från kända landskapsfotografer - se efter bildspråk, personlig stil och uttryckssätt. Det kommer ge era träffar ännu en dimension.

Lycka till!

 

[Hujeta]

Jag tycker att du är inne på rätt saker. Fint ljus, bra komposition och tur med vädret räcker långt. Läs på om platsen! Väckarklocka!

Det behöver inte vara vidvinkel och jag fotar sällan vid f/11 eller f/16, mest f/5.6ö fokusstackar hellre.

Mesquite Flats, California, Nikon Z7, FTZ, Tamron 70-200/2.8 G2, f/4, 1/320s, 1/160s, ISO 64, 160mm

Vilken pärla till bild! Förstår varför du fokusstackar, jag antar att vi vill uppnå samma sak men personligen föredrar jag att minimera jobbet bakom datorn i den mån det går.

 

[Hujeta]

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om ämnet, har sysslat aktivt med landskapsfoto i 40 år. Det är ett svårt motivområde, helt enkelt för att de goda bilderna mer vilar på fotografens bildspråk än på motiven. I motsats till exempelvis bilder på fåglar och däggdjur.

Visst är ett speciellt och udda landskap spännande att jobba med, men tittar man på landskapsbilder från olika fotografer så hittar man tusentals likartade bilder från exempelvis Grand Canyon eller Yosemite. Man drunknar i ett bildflöde som alla påkallar om maximal uppmärksamhet. Ljuset är fint och dramatiskt, oftast på morgonen eller kvällen, men bilderna är samtidigt tråkiga i sina klichéer.

Bästa tipset jag kan ge är att bli ögonblickets mästare. Använd det befintliga ljuset du har för stunden, på bästa möjliga sätt. Vänta inte på ljuset, välj det som finns. Sök bilder, kompositioner - och välj sedan en teknisk lösning som förstärker detta.

Titta på bilder från de absolut bästa landskapsfotograferna; vad gör deras bilder så unika?

Bilden jag visar här är från en plats som heter Lepsøy, söder om Bergen i Norge. En plats de flesta inte känner till. Bilden är analog (diabild), ljuset var platt och det var mulet. För att få fram färgerna och den stämning jag önskade så gjorde jag en multiexponering i kameran - där en av exponeringarna är mot brun vegetation i oskärpa. Bilden vilar mer på sitt uttryck än på det ursprungliga motivet.

Bilden är från 1994.

Kan skriva mer om ämnet, så jag får återkomma efterhand.

Mvh Terje

Visa bilaga 148312

Kul att du tittar in Terje! Tycker du sätter huvudet på spiken i vad du skriver. När jag läser genom olika medier om landskapsfoto är det väldigt ofta återkommande teman om hur man ska göra enligt mallen för att det ska bli bra bilder. Det har varit väldigt hjälpsamt i en början, men samtidigt inser jag att det fort blir hämmande och man lätt fastnar i en rutin.

Det du nämner i det andra stycket, är något jag finner mycket intressant. Just att kunna gå ut i sin näromgivning till exempel och ändå hitta intressanta motiv och ta bilder man kan bli nöjd med, då har man nått långt anser jag. Alla som har basal kunskap om kameror och har tillgång till den utrustningen kan ta de vanliga landskapsbilderna, om man har "ett bra" motiv framför sig.

Så som jag ser det finns det två kategorier av duktiga landskapsfotografer;

1) De som har god teknisk kunskap och framförallt ett starkt driv av att vara ute i naturen, kånka runt på utrustningen och jaga ljuset. Exempelvis Thomas Heaton som jag tycker tar fantastiskt bra bilder (om än väldigt traditionella), där hans kärlek för naturen genomsyrar bilderna.

2) De som kan komma till vad som verkar vara en ordinär plats, men ändå extraordinära bilder. Ett exempel är nedan bild av Michael Kenna, som lyckas ta en unik bild på ett motiv som måste ha fotats en miljon gånger.

Vore intressant att höra mer om dina tankar i ämnet.

 

[Terje H]

Kul att du tittar in Terje! Tycker du sätter huvudet på spiken i vad du skriver. När jag läser genom olika medier om landskapsfoto är det väldigt ofta återkommande teman om hur man ska göra enligt mallen för att det ska bli bra bilder. Det har varit väldigt hjälpsamt i en början, men samtidigt inser jag att det fort blir hämmande och man lätt fastnar i en rutin.

Det du nämner i det andra stycket, är något jag finner mycket intressant. Just att kunna gå ut i sin näromgivning till exempel och ändå hitta intressanta motiv och ta bilder man kan bli nöjd med, då har man nått långt anser jag. Alla som har basal kunskap om kameror och har tillgång till den utrustningen kan ta de vanliga landskapsbilderna, om man har "ett bra" motiv framför sig.

Så som jag ser det finns det två kategorier av duktiga landskapsfotografer;

1) De som har god teknisk kunskap och framförallt ett starkt driv av att vara ute i naturen, kånka runt på utrustningen och jaga ljuset. Exempelvis Thomas Heaton som jag tycker tar fantastiskt bra bilder (om än väldigt traditionella), där hans kärlek för naturen genomsyrar bilderna.

2) De som kan komma till vad som verkar vara en ordinär plats, men ändå extraordinära bilder. Ett exempel är nedan bild av Michael Kenna, som lyckas ta en unik bild på ett motiv som måste ha fotats en miljon gånger.

Vore intressant att höra mer om dina tankar i ämnet.

Tycker dina två exempel på landskapsfotografer är bra fördelade, möjligen hade jag lagt in en tredje kategori för de fotografer som arbetar med konceptuellt - bilder i en extrem alldaglig karaktär, på gränsen till banala - men ändå geniala. Exempelvis Robert Adams och Gerry Johansson.

Att kunna gå ut i sin nära omgivning tycker jag är mycket intressant. Visst har jag varit på spännande platser som många andra, men ändå är huvuddelen av mina bilder från närmiljön. Dessutom gillar jag bättre att återkomma till platser, än att hela tiden leta efter nya. Det ger en unik möjlighet att kunna se förändringar både i ljuset, landskapet - och givetvis inom mig själv, med mitt humör och mina känslor.

 

[gunte]

Sen när man sitter där vid bäcken så är Terjes gamla tips inte dumt, 4 F..
Fundera, filosofera, fika, fotografera, det kör jag med allt som oftast..hoppas jag inte avslöjade för mycket nu mäster

 

[Terje H]

Sen när man sitter där vid bäcken så är Terjes gamla tips inte dumt, 4 F..
Fundera, filosofera, fika, fotografera, det kör jag med allt som oftast..hoppas jag inte avslöjade för mycket nu mäster

Fika, fundera, filosofera, fotografera - man börjar med att fika. Sedan kan man om man vill lägga in ett fika mellan varje av de andra också...

 

[Tony johansson]

Först vill jag skänka en tanke till Ts, detta var ett uppfriskande inslag i jämförelse med det som vanligen avhandlas här på Fs (och som förvisso inte är mindre intressant för det), nämligen det tekniska, d v s kamera och kringutrustning, (till smått absurda proportioner).

Nu har vi en tråd som handlar om bilden (och vägen dit) eller om man hellre vill, har bilden i fokus. Låt oss hoppas att denna tråden kan hållas ren från ovidkommande utan just diskutera det som var Ts intention med tråden, mycket uppfriskande.

Precis som Ts upplever jag en liknande situation, en stagnation och svårighet att "se" bilden. Terje (och någon annan ?) föreslog att "gräv där du står" och jag är benägen att hålla med där, även om jag inte själv gör just det, men det går ju att ändra på. Även om det inte blir några "keepers" av ett sådant förfarande (i mitt fall), är det sannolikt nyttig övning.

Tack för det, jag behövde den knuffen. Intressant är också att det föreslås att man skall börja med att ta en fika, och faktum är att jag tycker det är en utmärk approach som jag kände igen från den tiden då jag var aktiv med s.k sportfiske. När man kom till ett vatten man inte varit på tidigare, satt man sig ner i gräset eller vad det nu var för underlag, och tog en fika. Varför ? För att läsa av vattnet och för att se om det fanns någon aktivitet under vattenytan s a s.

Samma approach kan användas inom fotografin, har jag nu förstått. Sätt dig ner och koppla av, samtidigt som man tittar efter potentiella motiv/utsnitt/kompositioner etc. Det känns som att det finns mycket mer jag skulle vilja säga i det här ämnet, men jag tror jag nöjer mig med detta inledande bidrag i tråden, så att det inte blir en novell ;-).