wfrank
Aktiv medlem
Appropå jättetråd kring AF i 5D MkII så kan man undra vilka krav man ska ställa på en kameras AF. Många uttrycker stor besvikelse över AF, och jag skulle säkert ha sällat mig till kören och streckkodsfotograferna om jag köpt en 5DMkII. Men så hittade jag detta.
Följande citat är hämtat från en person som tolkat innehållet i ett amerikanskt patent (# 6,603,929) inlämnat av Canon 2003. Patentet kan hittas på patft.uspto.gov. Det handlar om Canon 20D, vars AF sensor är föregångare till den som senare hamnade i 30D och förra våren i 450D. Och principen delar numer också 5D MkII. Alltså, principen med en extra känslig linje för optik med F2.8 förklaras i detta patent. Sen har hjälplinjer och annat tillkommit i tex 5DMkII, säkert mer raffinerade komponenter, men det förändrar inte grunden i hur AF är designat.
Det finns en mer teknisk förklaring från samma person (förutom patentet alltså), men det här den korta versionen - eller slutklämmen om man så vill:
"If the camera places the actual focused plane within the depth of focus range, the intended focused plane of the subject should "look sharp" on a 6x9-inch print from a distance of 10 inches. In "high precision mode" the intended plane of focus should "look sharp" on about an 11x14-inch print at 10 inches (extrapolating from the standard size given by Canon for normal mode).
This standard is important to understand. If you use high precision mode and view the image on a monitor at 100 percent of the original pixel resolution, do not expect the actual plane of focus to coincide with the intended plane of focus. It's not necessarily going to do that--it's only designed to get close enough to "look sharp" at the standard final display enlargement size and viewing distance. If it does that much, then it's doing its job as designed.
If you're operating at normal AF precision, the camera will happily settle for any point within the depth of focus range (and not necessarily the same place every time--randomness within limits is what "tolerance" means in this context).
If you need optimum sharpness at greater than the standard final display sizes and viewing distances, then yes, you'll have to focus manually. However, a lot of focusing problems are caused by users not realizing that even autofocus requires learning certain techniques, some similar to the techniques of using a manual split-image rangefinder.
One person on this forum has reported an e-mail from Sigma stating that Canon cameras will tend to stop at the first part of the depth of focus range they reach, depending on the direction the lens must move to get there. My results have not verified that, and I don't think it really corresponds to how Canon says the system works."
Den här snubben är alltså ingen effektsökare, utan har svart på vitt försökt tolka hur Canons AF fungerar i princip.
Sammanfattningsvis är AF nöjd om skärpeplanets centrum hamnar inom DOF, eller vid "high precision mode" (2.8 eller bättre) 1/3 inom DOF. DOF eller skärpeplanet är för (tex) ett 40mm brännvidd på avstånd 2m nära 60cm djupt vid F/5.6 och nära 20cm vid F/1.8. Typvärden använda.
Med den principen så kommer många bilder uppfattas som oskarpa i 100% crop, men fortfarande så kommer AF anses ha fungerat korrekt. Och ifall bilden trycks ut 6x9 tum och betraktas från 10 tums håll kommer den se skarp ut. Och vid ljusstarkare objektiv så ser resultat skarpt ut från 10 tums håll på en 11x14tums utskrift.
I en kamera med 20MP+ kommer "problemen" med denna princip bli påtagligt, betydligt mer påtagligt än på en 10MP kamera. För de flesta av oss avgör om skärpan är bra eller inte vid 100% crop. Men det gör inte AF. AF - som princip - bryr sig inte alls om MP. AF bryr sig bara om uttryckta bilder i viss storlek från visst betraktningsavstånd.
Möjligen kan det kännas logiskt att Canon skulle raffinera principen i takt med att MP ökar. Det är rimligt, men samtidigt ska befintliga objektiv fortsätta fungera. Jag har ingen aning om ifall det är en begränsning, men det vore inte otroligt ifall styrsignaler från kamera till objektiv är en faktor. Om SONY gör det här bättre, kan det ha tekniska orsaker, finare styrsignaler tex och att man saknar det fantastiska arv som Canon har av 60+ objektiv ute på marknaden. Det sista är bara spekulation från min sida, om någon hittar en bättre förklaring vore det intressant att höra.
Följande citat är hämtat från en person som tolkat innehållet i ett amerikanskt patent (# 6,603,929) inlämnat av Canon 2003. Patentet kan hittas på patft.uspto.gov. Det handlar om Canon 20D, vars AF sensor är föregångare till den som senare hamnade i 30D och förra våren i 450D. Och principen delar numer också 5D MkII. Alltså, principen med en extra känslig linje för optik med F2.8 förklaras i detta patent. Sen har hjälplinjer och annat tillkommit i tex 5DMkII, säkert mer raffinerade komponenter, men det förändrar inte grunden i hur AF är designat.
Det finns en mer teknisk förklaring från samma person (förutom patentet alltså), men det här den korta versionen - eller slutklämmen om man så vill:
"If the camera places the actual focused plane within the depth of focus range, the intended focused plane of the subject should "look sharp" on a 6x9-inch print from a distance of 10 inches. In "high precision mode" the intended plane of focus should "look sharp" on about an 11x14-inch print at 10 inches (extrapolating from the standard size given by Canon for normal mode).
This standard is important to understand. If you use high precision mode and view the image on a monitor at 100 percent of the original pixel resolution, do not expect the actual plane of focus to coincide with the intended plane of focus. It's not necessarily going to do that--it's only designed to get close enough to "look sharp" at the standard final display enlargement size and viewing distance. If it does that much, then it's doing its job as designed.
If you're operating at normal AF precision, the camera will happily settle for any point within the depth of focus range (and not necessarily the same place every time--randomness within limits is what "tolerance" means in this context).
If you need optimum sharpness at greater than the standard final display sizes and viewing distances, then yes, you'll have to focus manually. However, a lot of focusing problems are caused by users not realizing that even autofocus requires learning certain techniques, some similar to the techniques of using a manual split-image rangefinder.
One person on this forum has reported an e-mail from Sigma stating that Canon cameras will tend to stop at the first part of the depth of focus range they reach, depending on the direction the lens must move to get there. My results have not verified that, and I don't think it really corresponds to how Canon says the system works."
Den här snubben är alltså ingen effektsökare, utan har svart på vitt försökt tolka hur Canons AF fungerar i princip.
Sammanfattningsvis är AF nöjd om skärpeplanets centrum hamnar inom DOF, eller vid "high precision mode" (2.8 eller bättre) 1/3 inom DOF. DOF eller skärpeplanet är för (tex) ett 40mm brännvidd på avstånd 2m nära 60cm djupt vid F/5.6 och nära 20cm vid F/1.8. Typvärden använda.
Med den principen så kommer många bilder uppfattas som oskarpa i 100% crop, men fortfarande så kommer AF anses ha fungerat korrekt. Och ifall bilden trycks ut 6x9 tum och betraktas från 10 tums håll kommer den se skarp ut. Och vid ljusstarkare objektiv så ser resultat skarpt ut från 10 tums håll på en 11x14tums utskrift.
I en kamera med 20MP+ kommer "problemen" med denna princip bli påtagligt, betydligt mer påtagligt än på en 10MP kamera. För de flesta av oss avgör om skärpan är bra eller inte vid 100% crop. Men det gör inte AF. AF - som princip - bryr sig inte alls om MP. AF bryr sig bara om uttryckta bilder i viss storlek från visst betraktningsavstånd.
Möjligen kan det kännas logiskt att Canon skulle raffinera principen i takt med att MP ökar. Det är rimligt, men samtidigt ska befintliga objektiv fortsätta fungera. Jag har ingen aning om ifall det är en begränsning, men det vore inte otroligt ifall styrsignaler från kamera till objektiv är en faktor. Om SONY gör det här bättre, kan det ha tekniska orsaker, finare styrsignaler tex och att man saknar det fantastiska arv som Canon har av 60+ objektiv ute på marknaden. Det sista är bara spekulation från min sida, om någon hittar en bättre förklaring vore det intressant att höra.
Eller ska vi återgå till 4MP-kamerorna - det är ju inte lönt med mer om man vill ha bra foton (garanterat) varje gång?
