- Ljus träffar sensorn i kameran
- Sensorns "pixlar" har bara en färg vardera, röd, grön eller blå, placerade i ett s.k. Bayermönster:
RGRGRGRG
GBGBGBGB
RGRGRGRG
GBGBGBGB
Dubbelt så många gröna "pixlar" som synes... eftersom vi människor är känsligare för gröna nyanser.
Denna "bild", som inte är en bild man kan titta på, är vad som sparas i en RAW-fil.
Vill man kunna titta på bilden måste den konverteras (framkallas). Man skapar då en pixel med RGB-värden genom att kombinera den faktiska enfärgade "pixeln" med dess omkringliggande enfärgade grannar för att gissa sig fram till vilket RGB-värde den borde ha. Detta kan göras direkt i kameran för att skapa en JPG- eller TIFF-bild direkt, eller i efterhand i en RAW-konverterare.
När konverteringen görs sker även en massa andra saker: kontrast, skärpa, ljushet, färgrymd m.m.
JPG eller TIFF är alltså bara en fråga om "export" från en och samma RAW-bild. De är samma bild, men TIFF är (oftast) okomprimerad medan JPG är komprimerad. Om man ser någon skillnad på dem beror på hur mycket man komprimerar.
En TIFF som skapas från RAW i efterhand via t.ex. Lightroom eller Photoshop kan göras i 8 eller 16 bitar. 16 bitar ger då möjlighet till fler färgnyanser, vilket dock inte ska förväxlas med större dynamik eller kraftfullare färger. Det blir bara finare steg mellan färgerna, men de maximala färgerna är desamma. JPG som format klarar bara att hantrea 8 bitars färg, vilket i allmänhet räcker ganska bra, så länge man inte behöver göra stora förändringar i bildens ljushet eller färgbalans.