ANNONS
Annons

Värsta reglerna och fetaste klichéerna

Produkter
(logga in för att koppla)
Reglerna har under tidens lopp tagits fram, eftersom man mer och mer har förstått sig på människans perception. Dvs hur vi uppfattar saker, vad som drar till sig vår uppmärksamhet, mm.

Att vara nyskapande är att medvetet bryta en regel för att uppnå en viss effekt. Lyckats man med detta, har man omedvetet skapat en ny regel som gäller under vissa omständigheter ;-)
 
Laponia skrev:
Reglerna har under tidens lopp tagits fram, eftersom man mer och mer har förstått sig på människans perception.

Det var precis detta (och det som föregående talare inleder med att skriva) jag försökte säga i mitt inlägg - att riktlinjerna inte uppkommit som något slags omotiverat nonsens bara för sakens skull, utan att det är grundat på erfarenheter av hur folk i allmänhet tolkar bilder.

En regel eller en riktlinje - eller varför inte kalla det något så enkelt som ett tips - är något som kan vara användbart att känna till om du vill förmedla något specifikt med din bild, eller vill att den av de flesta allmänheten skall tolkas på ett visst sätt. Exempelvis ger naturligtvis en kula med rörelseoskärpa mer känsla av rörelse än en kula utan rörelseoskärpa - dvs en kula tagen med lång slutartid (teknik!) ger mer känsla av rörelse än en tagen med kort slutartid. Det finns andra sätt att skapa effekten men de är betydligt svårare och mer tvetydiga.

Här handlar det alltså om vilken känsla/tolkning bilden ger beroende på hur du använder tekniken. Alltså kan man inte bara rentav strunta i tekniken oavsett hur romantiskt och sagolikt det känns att skriva.
 
Senast ändrad:
Jag har i ungefär femton år försörjt mig genom att skriva. I den världen uppstår ofta diskussioner kring grammatik och/eller språkliga "regler".

Diskussionerna där liknar ofta den vi har här: Några går till storms mot språkregler och hävdar upprört att de kväser kreativiteten. Andra påpekar att de faktiskt inte är några egentliga regler, bara samlad erfarenhet av vad som brukar fungera.

En sak jag med förvåning noterat är att just de människor som med störst energi hävdar att man måste bryta mot reglerna också är de som tycks bli mest upprörda över idén att det faktiskt inte finns några regler ...

Grammatik, språkregler, kompositionslära, färglära, ljussättningsråd ... Allt är bara samlad erfarenhet. De är generaliseringar av arbetssätt som brukar fungera när man vill uppnå ett visst resultat.

Mycket av det här kommer från psykologin och handlar om hur vi människor tenderar att se saker. Mycket har kulturell bakgrund, som att vi i den här delen av världen gärna först tittar uppe till vänster och sedan "läser" oss ned i sicksack över bildens yta - som när vi läser text.

Sådana saker är bra att ha i bakhuvudet de gånger man har tid att komponera en bild, eller i alla fall när man beskär de gånger man inte hann komponera ... Eller det faktum att ögat gärna följer linjer. Det är ingen regel, vi bara är sådana.

Sedan fungerar det som sagt ofta bra att driva med våra konventioner, att göra lite lagom medvetet fel. Reklam använder sig flitigt av det för att fånga vår uppmärksamhet. Men ska man kunna driva med en konvention är det viktigt att förstå konventionen.
 
Jag tycker det är lite fel att kalla det för regler. En regel innebär att man skall följa den, eller bryta mot den.

Det är lättare att se det så här: var inom min bild skall jag lägga mina bildelement för att bilden skall få den känslan jag vill framhäva?

En roddbåt sakta roende i morgondimman känns jättesnygg när den ligger i gyllene snittet och strävar mot mitten, det andas harmoni, och det är det jag känner när jag fotograferar den.

En galen, blodig man med ett avbrutet svärd sittande på en skenande vattenbuffel som rusar i full fart mot mig skulle jag aldrig lägga i gyllene snittet, för det här är ingen bild som jag vill ska vara harmonisk. Här skulle jag lägga motivet centrerat, inzoomat, förvrängt av vidvinkeln och kanske lite grodperspektiv, för att hålla sig till det harmoniska gyllene snittet i den här bilden skulle nog kännas ganska konstigt. Jag vill uttrycka rädsla och kaos, som jag känner när vattenbuffeln skenar mot mig! Men om jag ville göra en våldsförhärligande bild så vore det harmonioska gyllene snittet vara att föredra (även om jag inte föredrar våldsförhärligande bilder, jag har aldrig, och vill aldrig, hålla i ett vapen).

En bild av en pansarvagn uppställd med kanonen pekande mot en försvarslös gumma, uppställd för att skapa harmoni, som i en porträttsession, blir då en mycket stark och provocerande bild, då man fyller en harmonisk och vacker komposition med ett icke harmoniskt innehåll. Som betraktare blir man ytterst provocerad, då bilden andas lugn och ro, och i sig är vacker, trots att gumman snart kommer att avrättas eller bli överkörd! En stökig och kaosartad bild av samma händelseförlopp hade istället fått oss att visa rädsla och att vilja fly, då pansarvagnen varit skrämmande på ett annat sätt. Med en harmonisk komposition av ett icke harmoniskt motiv som det här blir man inte rädd, man blir provocerad och förbannad!

Det handlar inte om att följa regler eller att bryta mot dem, utan att hela tiden kunna motivera för sig själv varför man lägger sina bildelement där man lägger dem, vad det är man vill förmedla. För att lära sig tolka sina egna bilder och få ord på kompositionstankarna så är guidade visningar i konstmuseer den bästa metoden (tycker jag), tillsammans med att plugga på (och testa) vilka känslor olika kompositionsmässiga drag (dvs vad som i den här tråden av flera kallas "regler") framhäver i en bild. Fotografer har i allmänhet mycket att lära av bildkonstnärer när det gäller komposition, då de senare har en mycket längre process för att få fram den färdiga bilden, och då måste vara på det klara med kompositionen från första början.
 
De 10 gyllene fotoreglerna:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av fader Adams.

2. Du skall inte göra några bilder eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe bilderna eller tjäna dem.

3. Du skall inte missbruka Herrens, fader Adams namn namn, ty han skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.

4. Tänk på sabbatsdagen, så att du inte fotograferar då.

5. Hedra din fotolärare och dina fotovänner genom att bära deras tunga utrustning när ni är på fotoutflykt, så att du får leva länge i det land som HERREN, fader Adams, ger dig.

6. Du skall inte slå ihjäl andra med ditt långa teleobjektiv.

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott genom att skylla på fotoklubbsmöten.

8. Du skall inte stjäla andras bildidéer.

9. Du skall inte manipulera bilder på dina kompisar så att de ser konstiga ut.

10. Du skall inte ha begär till din nästas nya kamerahus. Du skall inte ha begär till din nästas hustrus nya kameramobil, inte heller till hans tjänare eller tjänarinnas kameror, hans nya dyra objektiv eller hans Manfrotto kolfiberstativ med Arca-Swiss kulled eller något annat som tillhör din nästa.
 
Diomedea skrev:
En galen, blodig man med ett avbrutet svärd sittande på en skenande vattenbuffel som rusar i full fart mot mig skulle jag aldrig lägga i gyllene snittet

Jag får nog erkänna, i just den situationen skulle jag inte i första hand fundera så mycket på just gyllene snittet :)

Men jag håller helt med dig, du gör bra konkretiseringar av några situationer när man kan vinna bildmässigt både på att följa och strunta i ... Ja, det vi nu inte skulle kalla för regler.


En bild av en pansarvagn uppställd med kanonen pekande mot en försvarslös gumma, uppställd för att skapa harmoni, som i en porträttsession, blir då en mycket stark och provocerande bild

Den klassiska bilden från Himmelska Fridens torg dyker upp i minnet, så också scenerna med napalmbombning till tonerna av "What a wonderful world" ur filmen Good Morning Vietnam. Kontrasten mellan det våldsamma och det harmonska är ofta kraftfull och som du säger, provocerande.

Fotografer har i allmänhet mycket att lära av bildkonstnärer när det gäller komposition, då de senare har en mycket längre process för att få fram den färdiga bilden, och då måste vara på det klara med kompositionen från första början.

En långsammare process har helt klart sina förtjänster för inlärning. Det blir så lätt att bara för att man kan arbeta snabbt med en kamera så blir det ofta så att man alltid gör det, även när man har tid på sig.
 
Graal skrev:
De 10 gyllene fotoreglerna:

8. Du skall inte stjäla andras bildidéer.

Kul. Men idéer har ingen person ensamrätt till eller upphovsrätt på.
Så för varje fotograf som till exempel vill ta efter Jens Assurs skuggor och använda dem i nya sammanhang står det därför fritt.
 
personligen tänker jag nog aldrig på "regler" när jag fotar, utan mer hur jag tycker det ser bra ut, samma sak vid beskärning och sånt i efterbehandligen.

Men jag misstänker att det man tycker ser bra ut, hänger på något sätt ihop med de "regler" som finns...så det hela sker nog undermedvetet...
 
mkpd skrev:
Men jag misstänker att det man tycker ser bra ut, hänger på något sätt ihop med de "regler" som finns...så det hela sker nog undermedvetet...
Precis! Nästan helt säkert har du dina omedvetna eller medvetna "regler" i bakhuvudet både när du tar bilden och bearbetar den!

/Pontus
 
Bra budord Nils..

Nr 11: Du ska icke bära färskt wienerbröd i din fotoväska.

Förutom detta följer jag inga "regler", när bilden känns i mage och rygg då är det dags att trycka av.

Klisjeér, tja..en soluppgång rakt upp och ner är det länge sedan det kändes intressant.
Slörigt vatten kan lätt bli klisje men oftast blir det så himla snyggt om tillbehören är därtill anpassade...

Mvh/Gunte..
 
A-Johansson skrev:
Vem har rätten att säga om jag gör på rätt eller fel sätt jag tar MINA bilder?

Fundera på den.

Vadå rätt eller fel?
Foto är ett uttryckssätt, det finns inga "rätt" eller "fel" uttryckssätt.

Det finns de uttryckssätt som är effektivare (har större effekt) i vissa sammanhang, men om det gör dem "rätt" eller "fel"...?

Även i det skrivna språket och grammatiken kan man på många olika sätt göra, och på orden vända, men så länge budskapet mottagaren når, så är det väl "rätt" ... :)
 
Jag tycker att reglerna är bra både som stöd och som inspirationskälla. Jag är på nybörjarstadiet när det gäller komposition och tycker att det är ett intressant område att utforska.

Med inspirationskälla menar jag att när jag får kännedom om en regel som jag inte vetat om tidigare för jag in den i mitt tänkade kring bilderna som jag gör, både vid plåtningen och efterarbetet. Oavsett om jag väljer att följa regeln eller inte har den hjälpt mig att mer medvetet fundera kring olika element, gett mig en gramatik och ytterligare en aspekt att förhålla mig till.

I exemplet med bilen som är på väg ut eller in i bilden kommer många av de "felaktiga" kompositionerna peka på (medvetet eller omedvetet) bilens framfart. Om man inte har för avsikt att ge bilen någon särskild roll i bilden är det säkrast att placera den i "defaultläget" för att slippa att placeringen drar uppmärksamhet från vad man nu ville fokusera på. I vilket fall som helst känns det vettigt att vara just medveten om att man gör detta val, känna till regeln.

Förresten trevligt att äntligen få veta varför jag inte lyckats vara särskilt nyskapande. Mitt teleobjektiv är helt enkelt för vekt för att åsamka särskilt stor skada på kamraternas kranium för att jag ska kunna skapa utanför ramarna på den punkten ;)
 
A-Johansson skrev:
Vem har rätten att säga om jag gör på rätt eller fel sätt jag tar MINA bilder?

Fundera på den.
Alla har naturligtvis rätt att tycka vad de vill om andras bilder. Sedan är det upp till var och en om de är nyfikna på hur väl de lyckas förmedla det de tänkt sig. Du har ju själv lagt ut bilder under "bildkritik" så jag utgår fråna att du hör till de nyfikna som gärna tar till sig andras åsikter. Reglerna kan ju sägas vara någon form av generaliserade åsikter, de berättar hur en bild bör vara för att tilltala de flesta. Vi kan använda dem som "generell kritik".
(Undrar om det här inlägget blev väldigt luddigt och dåligt formulerat.)
 
Sovande björnar som väcks ser jag... :)

lumor_ skrev:
Reglerna kan ju sägas vara någon form av generaliserade åsikter, de berättar hur en bild bör vara för att tilltala de flesta. Vi kan använda dem som "generell kritik".
(Undrar om det här inlägget blev väldigt luddigt och dåligt formulerat.)
Jag förstår hur du tänker men vill anmärka på några saker (förutom ordvalet "regler" som jag redan tidigare i tråden opponerat mig mot).

Det är nog inte så att en riktlinje säger hur en bild bör vara för att tilltala de flesta. Det är snarare att den säger att om man gör på ett visst sätt kan man få en viss effekt. Inte sagt att man automatiskt får det, men sannolikheten är stor att man gör det. Man kan tycka skillanden är hårfin, men jag tycker den bör poängteras ändå. Man kan följa alla riktlinjer i världen och lik förbaskat få urusla bilder. Även om riktlinjerna kan hjälpa så är de ingen garant för bra resultat (och de kan också stjälpa genom att i vissa fall hämma kreativitet, vilket motståndarna mer än gärna poängterar).

Eftersom riktlinjerna är någon form av destillat, samlad kunskap som formaliserats, skulle jag inte heller vilja säga att det är (bild)kritik eller ens likna det vid sådan. Bildkritik är något som ges till enskilda verk, där man får titta på en bild, både helheten och detaljerna. Så "generell bildkritik" blir för mig lite svårgripbart, ska man ge kritik ska man säga vad man ger det på, inte bara i allmänhet. Men detta är min personliga tolkning av begreppen.

För mig ligger ena skillnaden i bildkritik och riktlinjerna att den första är något som ges efter ett verk framställts, den senare är något man kan grunna på innan, under och ta lärdom av efter ett verk gjorts. Den andra skillnaden är att bildkritik är svår att ge sig själv, man är så att säga hemmablind, men riktlinjerna kan man lättare "bocka av" själv och jämföra med det man gjort för att se vad det var för strängar man slog an. Det båda dessa har gemensamt är att de bygger på samma kunskapsbas, hur man tycker tilltalande bilder ser ut.

Jag tycker inte det är fel att ta del av andras kunskap, men jag tycker samtidigt att man inte ska hänga upp sig för mycket på dessa riktlinjer. Istället för att uppröra sig över dem får man gå ut och plåta och skita högaktningsfullt i dem. Det är varje fotografs val.
 
Sovande björnar?
Jag håller med dig Max. Märk väl att jag satte snuttar runt "generell kritik". Det gjorde jag för att jag inte kom på något bättre ordval just då. Du formulerar det bättre, "destillerad kunskap". Med att använda riktlinjerna som kritik på egna bilder avsåg jag just "att bocka av" med hjälp av riktlinjerna, att med hjälp av kunskap som andra samlat idka självkritik. Som du säger blir det inte automatiskt en bra bild om man följer dem till punkt och pricka. Inte heller garanterar kritik från andra att man får förmågan att göra bilden eller framtida bilder bättre. Oddsen att så sker ökar däremot i båda fallen vilket gör att det är sant på ett generellt plan.
Om man känner att riktlinjerna är mer av ett hinder ska man förstås strunta i dem.
 
kul ämne!

tycker ofta att även om jag inte kan alla regler eller tänker på dem i skedet då spegeln lyfts att bilderna där man lyckats fånga ngn regel ofta blir lite mer intressanta att se. Nuförtiden försöker jag att tänka lite på diagonaler och kvadrater i kvadraten innan jag trycker av.
 
Jag tycker också att det är ett kul ämne. I konsthistora kan man lära att även de stora konstnärerna omfattas av det regelverk som universellt styr vår uppfattning av vad som är bra eller dåligt, vackert eller likgiltigt. Trist eller omskakande.
Att det sedan finns ett antal, oftas unga, som opponerar sig är väl mycket naturligt. Om än ganska tanklöst då det handlar om ”regler” som inte går att förändra. Det är lite som att försökta få tyngdkraften att dra till höger med tanke på vår nya regering.
Jag tror att alla som fotograferar vill att andra människor skall titta på deras verk och uppleva nåt; eller bara tycka att det är en fin bild. Då är det bra att kunna språket.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar