Annons

Värsta reglerna och fetaste klichéerna

Produkter
(logga in för att koppla)
Graal skrev:
De 10 gyllene fotoreglerna:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av fader Adams.

2. Du skall inte göra några bilder eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe bilderna eller tjäna dem.

3. Du skall inte missbruka Herrens, fader Adams namn namn, ty han skall inte låta den bli ostraffad, som missbrukar hans namn.

4. Tänk på sabbatsdagen, så att du inte fotograferar då.

5. Hedra din fotolärare och dina fotovänner genom att bära deras tunga utrustning när ni är på fotoutflykt, så att du får leva länge i det land som HERREN, fader Adams, ger dig.

6. Du skall inte slå ihjäl andra med ditt långa teleobjektiv.

7. Du skall inte begå äktenskapsbrott genom att skylla på fotoklubbsmöten.

8. Du skall inte stjäla andras bildidéer.

9. Du skall inte manipulera bilder på dina kompisar så att de ser konstiga ut.

10. Du skall inte ha begär till din nästas nya kamerahus. Du skall inte ha begär till din nästas hustrus nya kameramobil, inte heller till hans tjänare eller tjänarinnas kameror, hans nya dyra objektiv eller hans Manfrotto kolfiberstativ med Arca-Swiss kulled eller något annat som tillhör din nästa.

Vem i helvete är fader Adams :)

/ E
 
Kan inte annat än småle lite åt den helt förväntade reaktionen när "språkfrågor" kommer på tal.

Fundamentalisterna hävdar att det finns en uppsättning "regler" för hur bilder ska utformas för att uppnå vissa saker hos betraktaren. Och att denna regeluppsättning är mer eller mindre orubblig, och på något vis inbyggd i våra gener.

Tack och lov finns det nyskapande hjärnor därute som insett att de enda reglerna är att det handlar om en tvådimensionell yta, ofta rektangulär, som ska fyllas med olika kulörer, och som sedan helt fritt kan tolkas av andra hjärnor.

Vi pratar inte om sinnen och perception. Det här handlar om tolkning på högre nivå. Tolkning sker utifrån erfarenheter hos betraktaren. En förmåga att fylla luckorna i bilden. En förmåga att se samband. En förmåga att hantera abstraktioner. Och framför allt, en förmåga att utveklas i sitt bildseende, och inte fastna i en trygg och stel fundamentalism.

Så lita på din egen förmåga att skapa. Skit i "reglerna".
 
Thunderbird skrev:
Vem i helvete är fader Adams :)

/ E

Det där med fader Ansel Adams tog jag upp av en viss anledning. Ibland hänvisar man till honom som en guru vad gäller perfektionism i bl.a bildkompositionen. Men Adams var faktiskt en total motståndare till regler inom detta område. Jag citerar honom från Hasselbladskriften, Svartvit Fotografering:

"Vad jag vill ha sagt är att det inte finns några regler för fotografisk komposition - det finns bara bra bilder! Trianglar, kroklinjer blickpunkter, riktlinjer etc. är i regel efterkonstruktioner. De flesta stora fotografer överträder sådana bildmässiga regler. Jag tvivlar faktiskt på att ordet "komposition" någonsin kommer för dem när de arbetar. De "ser" och de "visualiserar" (var och en på sitt sätt). Och de "gör" bilder."
 
Novis som bara den..

Jag har tagit max 15 rullar med analog kamera och ska skaffa mig en digital , vilken vet jag inte än.

Eftersom jag hållt på mycket med musik och hamnat i dessa frågeställningar förut och verkligen smakat på dem så har jag faktiskt fortfarande inte ett svar.

Jag kan bara se på mig själv, jag ville strunta i regler och riktlinjer inom musiken bara för att jag inte kunde bemästra vissa saker. Rättfärdigade mitt skapande genom att jag var helt fri från ramar och riktlinjer. Genom att slåss för min sanning och mina tankegångar både inför mig själv och andra så tappade fokuset på det jag egentligen ville med det. Det blev en uppsjö med intelektualiseringar och till slut så många analytiska infallsvinklar så jag tappade min alldeles unika vägvisare. Känslan.

Jag har ett behov av att uttrycka mig. Såväl som musik, foto, konst eller poesi. Det kan ingen ta ifrån mig.

Även fast jag kanske tar riktigt dåliga foto så har jag en ärlig och en äkta glädje inför det jag håller på med. En passion och en känsla som tar mig vidare och kanske kanske om ett tag kan jag bli nöjd med en serie fotos. För mig spelar det ingen roll. Så länge jag tycker om att upptäcka och känna glädjen med det jag håller på med.
 
Inga regler

Sjalvklart finns det inga som helst regler. Sa enkelt ar det. Mojligens sa har var och en regler som man arbetar efter som man sedan tror ar allmanna regler men som man egentligen hittat pa helt och hallet sjalv.
Jag tror inte att man ska lyssna for mycket pa andra, fritt tankande ar storsta tillgangen.
 
Regler... de kanske är som svarta hål i rymden, bäst att navigera undan dem så att man inte slukas. Men i och med att de finns där så skapar de en struktur även för den som undviker dem.

Men det kanske är som i dataspelen, det är de oväntade manövrerna som ger framgång. även om det inte är ett nyskapande trick man gör.
 
Oh jag hade rätt GUD från början :)

Hur som hellst, Ordet regler tycker jag är ett missvisande ord, regler har man i trafiken för att det inte skall bli kaos men inom fotografering så tycker jag det borde kallas för instruktioner.

Vi är vanemänniskor dvs vi tenderar att ta den enklaste vägen och upprepa saker som vi kan hela tiden, det är vår hjärna som kopplas om för detta ändamålet. Om man tittar på en bild och tycker att den är vacker och snyggt komponerad med det perfekta ljuset så kan man dra slutsatsen at vår hjärna har lärt sig att tolka ett visst mönster och reagerar på detta mönster så fort den ser det, det blir en sorts bildnormativitet. Så om något sticker ut utanför detta mönster reagerar vi med tvivel och hur kan vi egentligen tycka om något som vi inte är vana vid? Ta ett exempel, om någon bjuder hem er på middag och berättar att ni skall äta hund då reagerar de flesta i väst med avsky och blir äcklade men om man åker till Kina så är det helt naturligt och det smakar förmodligen gott. Kineserna är vana vid det och de rynkar nog inte ens på ögonbrynen om någon vill bjuda dem på hund. Såg en film som heter ”What the bleep do we know” där berättar de om när Columbus kom till Amerika, indianerna hade aldrig sett ett skepp och Columbus skepp låg utanför kusten i synligt avstånd från stranden i flera dagar innan de gick i land. Problemet var att Indianerna som vistades på stranden inte kunde se skeppen förrän efter en liten tid. Det sägs att medicinmannen kunde se något men han visste inte vad det var och när andra tittade med honom så såg de inget, inte förrän efter några dagar började han se skeppen och efter ett tag började de andra indianerna att se skeppen. Varför, enligt filmen handlar det om att det hjärnan inte vet något om ser den det inte, inte förrän den har vant sig vid att se det och kopplat om alla signaler kan hjärnan tolka vad den ser :)

Adams var ett geni så är det bara, tittar man på hans bilder idag så förundras man över hans perfektion och tekniska kunnandet. Vissa av hans bilder kommer ut ur bilderna och är så knivskarpa att det nästan gör ont. Personligen tycker jag att reglerna är bra men de är också bra att kunna bryta dem, hur skall man annars veta vad som finns på andra sidan?

What The bleep do we know
http://www.whatthebleep.com/whatthebleep/
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar