Ja, det är den som undertråden handlar om. Mycket bra tycker jag, och helt i linje med den här forumtrådens ärende och intention.
Den handlar alltså inte ett dugg om måndagsexemplar eller diverse problem med autofokus utan om att dagens (eller den dagens när artikeln skrevs) kameror är så pass bra (i allmänhet) att man inte behöver söka fel hos sin kamera när man är missnöjd med sina bilder.
Delar är bra och annat är mindre bra och somligt rent vilseledande.
Nä bloggen handlar ju inte om det och det är ju just det jag lyfter att den helt bortser från. Jag säger inte alls att artikeln handlar om måndagsexemplar bara att uttalanden som dessa bortser från problem som faktiskt finns och som plågat mången DSLR-fotograf i många år. Inte ens idag lever vi alltid i denna den bästa av fotovärldar:
"No one is making a bad camera or a bad lens or a bad light or a bad camera bag or a bad sensor. For years (yes, years) the sensors have been incredible. Too much noise at a high ISO level? Oh well, bring it into Adobe Lightroom and no one will bitch about it unless they like looking at an image at 100% all the time. But those people never go on to become better photographers and only worry about looking at lab tests all day and night. Now, more than any other time in history, it is possible for you to create a better image."
Du som är intresserad av semantik ser väl kanske också att en text som denna har en viss brist och det är att den talar om att "ingen gör en dålig kamera eller dåligt objektiv...". Han pratar om idag Per i allmänna termer, eller hur. Jag har aldrig under mina 42 år som analog fotograf haft några som helst problem med min analoga utrustning som hindrat mig att ta mina bilder. Det enda som pajat någonsin har varit ett räkneverk i min Pentax ME.
Däremot har jag haft oräkneliga problem med mina DSLR:er. Alla de modellerna finns där ute än idag. Det har varit upprepade antiskakproblem som gjort att man inte kunde ta en enda bild. "First black frame" också med D7D. Jag har haft objektiv som bokstavligen fallit isär. Även så sent som för något år sedan så var en rätt stor serie objektiv från Sony av modell 24-105mm defekta och fick återkallas. Hur många DSLR:er jag haft som felfokuserat med många eller alla mina objektiv har jag inte ens orkat tänka på. Capa skulle säkert blivit lyrisk åt mina felfokuserande kameror för de hade ju fixat suggestiva bilder i djupaste oskärpa helt automatiskt. Många Canon och Nikon-fotografer har fått erfara att just Sigma-objektiv ur deras Art-serie fokuserat uselt med dessa DSLR:er.
Så med mina erfarenheter av digitala systemkameror sedan 2005 och alla de jäkla tekniska problem jag haft sedan dess så har det ibland känts att jag lika gärna kunde fortsatt i min släkts fotspår (de var stenhuggare och stensättare parallellt med skogsarbetet) och använt slägga och mejslar istället och den vägen karvat ut mina bilder. Slägga och mejslar gör en sällan besviken.
Sedan har vi ju nedanstående skrivning:
"Real photographers embrace noise and grain because it’s beautiful and the photo and art world has been doing it since the very beginning. Do you think all of those war images would have anywhere near the same level of impact if there were no grain? Or do you think that famous Hollywood directors wouldn’t be trying to band together to save film if the look of grain didn’t work?"
Av skäl jag beskrivit ovan tror jag inte ens Capa hade full koll på stranden i Normandie. Jag tror helt enkelt inte att han hade någon riktig chans i alla lägen att full koll på hur kameran var inställd innan bilderna togs. Bilderna blev nog mycket det de blev och en del en del trycktes nog bara av och det innebär att de inte alls nödvändigtvis var alster från en medveten skapande process. Jag är rätt säker på att dessa bilder hade haft en helt annan teknisk kvalitet om de tagits under lugnare förhållanden (jag säger inte de skulle upplevts som bättre men att de skulle blivit annorlunda) och det även funnits en fast punkt, vilket det uppenbarligen inte alltid kunnat finnas då en del förmodligen är tagna i landstigningsbåt. Jag tror som sagt inte heller att det första man tänker på, när artillerigranater slår ner alldeles i närheten och när kulorna viner, är kamerainställningar - inte ens om man är Capa.
"Real photographers embrace noise and grain" och visst tycker även jag att korn kan vara fint men jag vet inte om det nu är det som definierar en riktig fotograf eller inte. Men ett är ändå säkert och det är att det förmodligen är få som har lagt upp lika många verkligt korniga bilder och bilder utan perfekt fokus som jag gjort på Fotosidan. Det innebär dock inte att jag okritiskt ställer mig bakom den skrivningen ovan.
Skälet till det är att kornet i mina dia tagna med Agfa CT 18 och 21 i delar är allt annat än njutbart och betydligt grövre och kantigare än det i exv. Tri-X svartvitfilm. Ska jag vara tydlig är det frätt besvärande att förhålla sig till och obehandlat tycker jag det är skitfult. Särskilt starkt blå himlar kan se rätt gräsliga ut och de gör nog att mången betraktare ser främst det och inte resten av bilden. Trots att moderna RAW-konverterare även kan göra underverk med en del digitaliserade dian så är det verkligt svårt att rå på detta korn. Jag har testat både i Lightroom, Capture One och DxO Photolab men det är ofta svårt att nå ända fram trots att jag numera alltid försöker slå sönder kornet i mindre storlek med Tri-X emulering. Jag använder uteslutande DxO Photolab idag och det beror på att kornet är väldigt känsligt för kontrast och det är bara DxO idag som har de sofistikerade kontrastverktyg som måste till. Ofta är slutliga räddningen att öka ljusstyrkan i dessa delar för att dölja problemen så gott det går.
