Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Utrustning är övervärderat

Produkter
(logga in för att koppla)
Defekta kameror och trasiga objektiv tillhör väl ändå undantagen, eller hur?

Gör det? Inte för mig. För mig har det nog varit regel istället för undantag så länge jag använde DSLR. Exemplet jag gav dig om Sigma-objektiven som Canon och Nikon-folk haft problem med (fokusproblem) är inget jag hittat på utan som personal hos Kameradoktorn och senast hos Scandinavian meddelat.

Vad är förresten defekta kameror och objektiv? Även det är en definitionsfråga. Jag är noggrann och de objektivproblem ja haft (och jag har haft en hel del) hade kanske andra inte upptäckt. Precis så var det ju när Micke Risedal och Lennart Aspman började kolla sina 5D MK ???. När de identifierat problemen så började även andra kolla mer noga och det visade sig ju att en hel del upptäckte problem de inte trott sig ha.

Jag har haft en rätt lång rad problem sedan jag började använda digitala systemkameror.

D7D första gången (utbyte av antiskak samt kalibrering av kamerahus.)

D77 andra gången (utbyte av antiskak, kalibrering och åtgärd av "first black frame"

En Sony A55 SLT åkte tillbaka på rep för fokusproblem och kom tillbaka lika usel. Fick då byta gratis till en A580

Mitt A7 II hus var inne på koll då det inte funkade med mitt 24-105mm men det visade sig vara objektivet som var paj.

Följande objektiv:
Kitobjektiv Minolta (föll isär då skruvarna lossnade som höll linselementet på plats)

Minolta 24mm/2,8 gick aldrig att få att fokusera OK med AF

Tamron 24-135mm (gick aldrig att få att fokusera OK med AF på D7D. Tamron vägrade serva objektivet "för att det inte var avsett att användas på DSLR-kameror som min D7D)

Tamron 24-105mm (styrpinnarna i zoomen pajade till sist så LP-Foto fick fixa det)

Minolta 50/1,7 (lamellerna i bländaren fastnade, vilket Werner på LP-Foto fixade)

Sony 24-105mm G (defekt fick nytt efter två månader då Sony hade svårt att möta efterfrågan)

Jag har även haft flera tredjeparts adaptrar till Sony E-mount som inte fungerat OK mot oändligt.

Sonys A-mountadaptrar till E-mount har länge inte givit full funktionalitet. Numera äntligen fixat med FW

Sigma MC-11 adaptern med Sigmas 17-70mm var en katastrof och gav notoriskt opålitlig AF. Dessutom gav fokuseringen ifrån sig ett så högt ljud då systemet försökte hitta jämviktsläget i fokus, vilket alltså aldrig hände, att det var helt oanvändbart vid filmning. Sicken skit och det tog den över 1,5 år och flera försök till åtgärdade FW innan det delvis blev fixat. Filmningen funkade inte bra ens då.

Sedan har jag inte räknat problemen med mjukvara och bl.a. de jäkla problem jag haft med Spyder 4 och Windows 10 bara för att nämna ett. Då var det nära att något åkt ut genom fönstret på Hamngatan i Vaxholm. Efter kalibreringen fick skärmen en galen lila ton och det tog ett tag innan de fixade en ny mer användbar fil.

Det mesta fram till att jag gick över till spegellöst har varit skit om jag ska vara ärlig. Jag tycker själv att det är konstigt att jag fortfarande ägnar mig åt foto. Mycket med digitalfotosystemen har varit verkligt dåligt använd tid. Från 1963 till 2005 d.v.s. under 42 år hade jag bara två kameror: en Zeiss Icon Contina och en Pentax ME med ett par objektiv (40mm och 100mm) och under dessa år hade jag överhuvudtaget inga problem (utom en defekt räknare som jag inte brydde mig om för det hindrade mig inte). 42 år! Med mina DSLR hade jag problem från start inom en månad kom den första krashen och den andra kom på en once in a Life time fisketrip till Los Roches i Venezuela. Jag känner att jag är väldigt kontrollerad när jag säger att det mest har varit skit faktiskt.

Med det spegellösa blev det äntligen ordning på fokuseringen för nu finns inget alls att justera och få i synk i kamerahusen. Det är det stora skälet till att jag lämnade DSLR:erna och jag kommer aldrig titta tillbaka till den usla tiden.
 
Senast ändrad:
Sensmoral:
Från 5x-lupp till 100%-haveri.
Använd aldrig pirattillverkad utrustning till din kamera.
Själslösa bilder med skärpa härifrån till evigheten, eller från Utah till Sword, skulle aldrig få någon wow-effekt a la Capa.
 
Gör det? Inte för mig. För mig har det nog varit regel istället för undantag så länge jag använde DSLR. Exemplet jag gav dig om Sigma-objektiven som Canon och Nikon-folk haft problem med (fokusproblem) är inget jag hittat på utan som personal hos Kameradoktorn och senast hos Scandinavian meddelat.

Vad är förresten defekta kameror och objektiv? Även det är en definitionsfråga. Jag är noggrann och de objektivproblem ja haft (och jag har haft en hel del) hade kanske andra inte upptäckt. Precis så var det ju när Micke Risedal och Lennart Aspman började kolla sina 5D MK ???. När de identifierat problemen så började även andra kolla mer noga och det visade sig ju att en hel del upptäckte problem de inte trott sig ha.

Jag har haft en rätt lång rad problem sedan jag började använda digitala systemkameror.

D7D första gången (utbyte av antiskak samt kalibrering av kamerahus.)

D77 andra gången (utbyte av antiskak, kalibrering och åtgärd av "first black frame"

En Sony A55 SLT åkte tillbaka på rep för fokusproblem och kom tillbaka lika usel. Fick då byta gratis till en A580

Mitt A7 II hus var inne på koll då det inte funkade med mitt 24-105mm men det visade sig vara objektivet som var paj.

Följande objektiv:
Kitobjektiv Minolta (föll isär då skruvarna lossnade som höll linselementet på plats)

Minolta 24mm/2,8 gick aldrig att få att fokusera OK med AF

Tamron 24-135mm (gick aldrig att få att fokusera OK med AF på D7D. Tamron vägrade serva objektivet "för att det inte var avsett att användas på DSLR-kameror som min D7D)

Tamron 24-105mm (styrpinnarna i zoomen pajade till sist så LP-Foto fick fixa det)

Minolta 50/1,7 (lamellerna i bländaren fastnade, vilket Werner på LP-Foto fixade)

Sony 24-105mm G (defekt fick nytt efter två månader då Sony hade svårt att möta efterfrågan)

Jag har även haft flera tredjeparts adaptrar till Sony E-mount som inte fungerat OK mot oändligt.

Sonys A-mountadaptrar till E-mount har länge inte givit full funktionalitet. Numera äntligen fixat med FW

Sigma MC-11 adaptern med Sigmas 17-70mm var en katastrof och gav notoriskt opålitlig AF. Dessutom gav fokuseringen ifrån sig ett så högt ljud då systemet försökte hitta jämviktsläget i fokus, vilket alltså aldrig hände, att det var helt oanvändbart vid filmning. Sicken skit och det tog den över 1,5 år och flera försök till åtgärdade FW innan det delvis blev fixat. Filmningen funkade inte bra ens då.

Sedan har jag inte räknat problemen med mjukvara och bl.a. de jäkla problem jag haft med Spyder 4 och Windows 10 bara för att nämna ett. Då var det nära att något åkt ut genom fönstret på Hamngatan i Vaxholm. Efter kalibreringen fick skärmen en galen lila ton och det tog ett tag innan de fixade en ny mer användbar fil.

Det mesta fram till att jag gick över till spegellöst har varit skit om jag ska vara ärlig. Jag tycker själv att det är konstigt att jag fortfarande ägnar mig åt foto. Mycket med digitalfotosystemen har varit verkligt dåligt använd tid. Från 1963 till 2005 d.v.s. under 42 år hade jag bara två kameror: en Zeiss Icon Contina och en Pentax ME med ett par objektiv (40mm och 100mm) och under dessa år hade jag överhuvudtaget inga problem (utom en defekt räknare som jag inte brydde mig om för det hindrade mig inte). 42 år! Med mina DSLR hade jag problem från start inom en månad kom den första krashen och den andra kom på en once in a Life time fisketrip till Los Roches i Venezuela. Jag känner att jag är väldigt kontrollerad när jag säger att det mest har varit skit faktiskt.

Med det spegellösa blev det äntligen ordning på fokuseringen för nu finns inget alls att justera och få i synk i kamerahusen. Det är det stora skälet till att jag lämnade DSLR:erna och jag kommer aldrig titta tillbaka till den usla tiden.

Att du inte bytt system och använt originalgrejer?!?

Snacka om uthållig och märkeslojal.
 
Jag tycker inte nödvändigtvis att utrustning är övervärderat - det beror på vad man ska ha den till. Försök ta "drönarbilder" utan drönare bara för att ta ett tydligt exempel. Det finns andra tillämpningar som även de kräver tekniska egenskaper och lösningar hos kamerorna som är nödvändiga eller högst önskvärda för att bilderna ska kunna tas på ett bra och effektivt sätt. Vem skulle vara nöjd med att tvingas ta sina bilder med den kamera jag visat från Afghanistan ovan?

Det ät klart som fasen att kameran spelar roll. Annars skulle det inte ha funnits några större incitament att ta fram andra kameror än den afghanska jag refererat till.

Men vem säger att kameran inte spelar någon roll?
Inlägget handlar om att vi lägger för mycket fokus på utrustning jämfört med seende och komposition.

…. men om något är övervärderat så är det väl något som det då är övervärderat i förhållande till kan man anta och det tycker jag generellt sett är "kunnandet" toppat med en begåvning för att "se" bilden innan den tas.

Fotografins grundprinciper är idag väl kända och inga större problem för de som är intresserade att lära sig. Det är inte nödvändigtvis så med dagens moderna och rätt komplexa kameradelsystem.

Det är ju detta som är kärnan i inlägget.
Det är inte lika många som är intresserade att lära sig eller diskutera komposition och seende jämfört med att lära och diskutera utrustning och teknik. Och det tar många år och mycket arbete att behärska jämfört med att lära sig hantera en kameras olika inställningar.
Att lära sig se motiv som många kanske bara går förbi är inget man kan läsa sig till på en kafferast.
Och visst, kompositionsregler kan man lära sig, men svårare att avgöra när man skall använda vad och varför? Eller om man skall använda dem överhuvudtaget. Som den japanske Hasselbladsvinnaren Hiroshi Sugimoto som blivit erkänd för sina ”mittenhorisonter”.

Som vuxna människor filterar vi bort mycket att det vi sett tidigare i livet, jämfört med små barn som upptäcker saker hela tiden och ser det vi missar. Det är bara ett exempel på något man som seriös fotograf borde studera och ägna tid åt. Och igen - det tar tid.

En spännande bok i detta häradet som rekommenderas skarpt:
How to use your eyes - av James Elkins

Det jag däremot tycker är märkligt är att det pratas betydligt mindre om exv. alla de möjligheter moderna RAW-konverterare ger och andra mer specialiserade grafiska program. Efterbehandlingen är ju lika viktigt idag som själva kameran och hanteringen av denna. Där tror jag det finns stora brister och många är de som överhuvudtaget aldrig efterbehandlar bilder.
Håller med fullständigt!
Efterbehandling är väldigt viktig och en stor del av hela processen och borde pratas mer om.
Men det är oftast svårt att göra något vettigt i efterbehandlingen av en skitbild.
 
Men vem säger att kameran inte spelar någon roll?
Inlägget handlar om att vi lägger för mycket fokus på utrustning jämfört med seende och komposition.



Det är ju detta som är kärnan i inlägget.
Det är inte lika många som är intresserade att lära sig eller diskutera komposition och seende jämfört med att lära och diskutera utrustning och teknik. Och det tar många år och mycket arbete att behärska jämfört med att lära sig hantera en kameras olika inställningar.
Att lära sig se motiv som många kanske bara går förbi är inget man kan läsa sig till på en kafferast.
Och visst, kompositionsregler kan man lära sig, men svårare att avgöra när man skall använda vad och varför? Eller om man skall använda dem överhuvudtaget. Som den japanske Hasselbladsvinnaren Hiroshi Sugimoto som blivit erkänd för sina ”mittenhorisonter”.

Som vuxna människor filterar vi bort mycket att det vi sett tidigare i livet, jämfört med små barn som upptäcker saker hela tiden och ser det vi missar. Det är bara ett exempel på något man som seriös fotograf borde studera och ägna tid åt. Och igen - det tar tid.

En spännande bok i detta häradet som rekommenderas skarpt:
How to use your eyes - av James Elkins


Håller med fullständigt!
Efterbehandling är väldigt viktig och en stor del av hela processen och borde pratas mer om.
Men det är oftast svårt att göra något vettigt i efterbehandlingen av en skitbild.

Jag tror det är många som är intresserade av diskussionen men till skillnad från teknikdiskussioner är det svårare med vad som är rätt eller fel och vilka tyckare man ska lyssna på och vilka man ska ignorera.

Mitthorisont är inte speciellt omtyckt generellt av en anledning.

Jag har ett bildexempel från förra året där en enda bild följde gyllene snittet perfekt och de andra i samma serie inte. Denna enda bild säljer mer än 10 gånger så mycket som de andra tillsammans.

Så jag har lärt mig att inte försöka vara för kreativ utan följa kompositionsregler, inte kompositionsuppfattningar. Tex hur linjer ska lämna bilder. Jag bryter ofta mot reglerna och det straffar sig i princip lika ofta.

Jag kör ibland tricket att spegelvända en bild på prov. Om den blir sämre är det antagligen dålig komposition.
 
Jag tror det är många som är intresserade av diskussionen men till skillnad från teknikdiskussioner är det svårare med vad som är rätt eller fel och vilka tyckare man ska lyssna på och vilka man ska ignorera.

Mitthorisont är inte speciellt omtyckt generellt av en anledning.

Jag har ett bildexempel från förra året där en enda bild följde gyllene snittet perfekt och de andra i samma serie inte. Denna enda bild säljer mer än 10 gånger så mycket som de andra tillsammans.

Så jag har lärt mig att inte försöka vara för kreativ utan följa kompositionsregler, inte kompositionsuppfattningar. Tex hur linjer ska lämna bilder. Jag bryter ofta mot reglerna och det straffar sig i princip lika ofta.

Jag kör ibland tricket att spegelvända en bild på prov. Om den blir sämre är det antagligen dålig komposition.
Ursäkta, men det är rent nonsens.
Att blint följa någon slags kompositionregel utan att tänka är väldigt fel.
Kompositionsregler är mer en slags generell rekommendation att ha i åtanke när man har hittat motivet. Lika ofta som du följer dem kan du bryta mot dem.
Ser du direkt i sökaren att "där satt den", finns ingen anledning att börja fundera på kompositionsregler.
Att du säljer mer behöver inte betyda att bilden är bättre såtillvida att någon vill se den varje dag på sin vägg. Det har väl mer att göra med att det finns copyspace där man kan lägga in text och/eller att den är användbar i någon artikel eller reklamblad.
Med ditt resonemang kan jag ju påstå att den japanske Hasselbladsvinnaren Hiroshi Sugimoto är 10 000 ggr mer känd för sina bilder än vad du är? Och vem straffar vem i det fallet?
 
Ursäkta, men det är rent nonsens.
Att blint följa någon slags kompositionregel utan att tänka är väldigt fel.
Kompositionsregler är mer en slags generell rekommendation att ha i åtanke när man har hittat motivet. Lika ofta som du följer dem kan du bryta mot dem.
Ser du direkt i sökaren att "där satt den", finns ingen anledning att börja fundera på kompositionsregler.
Att du säljer mer behöver inte betyda att bilden är bättre såtillvida att någon vill se den varje dag på sin vägg. Det har väl mer att göra med att det finns copyspace där man kan lägga in text och/eller att den är användbar i någon artikel eller reklamblad.
Med ditt resonemang kan jag ju påstå att den japanske Hasselbladsvinnaren Hiroshi Sugimoto är 10 000 ggr mer känd för sina bilder än vad du är? Och vem straffar vem i det fallet?

Vadå utan att tänka, det skrev jag inte utan jag framhöll att man inte ska vara för kreativ, kompositionsreglerna fungerar av en anledning. Du kan du fundera på varför.

Hirishi följer också regler, det är därför han är berömd.

Jag jobbar dessutom kommersiellt, inte artistiskt, det vore tjänstefel att inte föröka komponera för sånt som säljer, jag håller på mycket med komposition och provar ibland det udda och det händer att det udda funkar, men oftast inte. Jag har inga ambitioner att göra mig ett namn. Jag har haft liknande diskussioner med några av de största i världen och konsensus är att man sällan vet vad som kommer bli populärt, det är lättare att säga att något inte kommer sälja.
 
Jag tror det är många som är intresserade av diskussionen men till skillnad från teknikdiskussioner är det svårare med vad som är rätt eller fel och vilka tyckare man ska lyssna på och vilka man ska ignorera.

Mitthorisont är inte speciellt omtyckt generellt av en anledning.

Jag har ett bildexempel från förra året där en enda bild följde gyllene snittet perfekt och de andra i samma serie inte. Denna enda bild säljer mer än 10 gånger så mycket som de andra tillsammans.

Så jag har lärt mig att inte försöka vara för kreativ utan följa kompositionsregler, inte kompositionsuppfattningar. Tex hur linjer ska lämna bilder. Jag bryter ofta mot reglerna och det straffar sig i princip lika ofta.

Jag kör ibland tricket att spegelvända en bild på prov. Om den blir sämre är det antagligen dålig komposition.

En annan aspekt när man säljer bilder till stock är att kunden ofta vill ha utrymme för text och grafik. Då gäller inte normala kompositonsregler.
 
Jag har ett bildexempel från förra året där en enda bild följde gyllene snittet perfekt och de andra i samma serie inte. Denna enda bild säljer mer än 10 gånger så mycket som de andra tillsammans.

Jag bryter ofta mot reglerna och det straffar sig i princip lika ofta.
Det låter i mina öron som att du säger att av dessa anledningar du i princip aldrig vill bryta mot reglerna.
Läs denna artikel av Jim Zuckerman som förklarar för dig att kompositionsreglerna bör användas som riktlinjer och inget annat. En av många artiklar från kända fotografer jag kan plocka fram åt dig om du vill.

https://www.photovideoedu.com/Learn/Articles/jim-zuckerman-on-composition-breaking-the-rules.aspx
 
Det låter i mina öron som att du säger att av dessa anledningar du i princip aldrig vill bryta mot reglerna.
Läs denna artikel av Jim Zuckerman som förklarar för dig att kompositionsreglerna bör användas som riktlinjer och inget annat. En av många artiklar från kända fotografer jag kan plocka fram åt dig om du vill.

https://www.photovideoedu.com/Learn/Articles/jim-zuckerman-on-composition-breaking-the-rules.aspx

Jag bryter mot reglerna, som jag även skrev i inlägget du citerade, men vanliga hederliga kompositionsregler gäller längre än de flesta tror.
 
Jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att följa kommersiella "regler" om man arbetar som stockfotograf. Varför kasta bort pengar?
 
Det låter i mina öron som att du säger att av dessa anledningar du i princip aldrig vill bryta mot reglerna.
Läs denna artikel av Jim Zuckerman som förklarar för dig att kompositionsreglerna bör användas som riktlinjer och inget annat. En av många artiklar från kända fotografer jag kan plocka fram åt dig om du vill.

https://www.photovideoedu.com/Learn/Articles/jim-zuckerman-on-composition-breaking-the-rules.aspx


Lite kul är det som enkel amatör med dom första bilderna man tog i början, det var en sorts automatiskt instinkt att det man ville fota om det nu var brorsbarn, så blev det en centrum-bild för man ville framhäva barnen, lek i trädgården med flera barn/vuxna och lite vidvinkel då kunde personerna hamna överallt.
 
Jag är fullt medveten om copyspace, det är inte det vi pratar om.
Jo, det kan vi inte låta bli eftersom det är en komponent man måste ta hänsyn till i sitt komponerande när det gäller stock och endast stock.

Yuri Arcurs och Lise Gagne, nummer ett och två globalt när det gäller antalet sålda bilder.
Om vi bara pratar stock så har du rätt i många av dina påståenden. Det blir en helt annan diskussion. Man måste då ta hänsyn till helt andra aspekter som t.ex. copy space och att man ofta kräver hög teknisk kvalitet i skärpa och liknande.
Men inlägget handlar inte om stock utan om Patrice Bourdin som vandrade runt varje dag och hittade motiv som de flesta av oss bara drömmer om.
Och det är väl utifrån det och den typen av fotograferande diskussionen måste föras?
 
Jo, det kan vi inte låta bli eftersom det är en komponent man måste ta hänsyn till i sitt komponerande när det gäller stock och endast stock.


Om vi bara pratar stock så har du rätt i många av dina påståenden. Det blir en helt annan diskussion. Man måste då ta hänsyn till helt andra aspekter som t.ex. copy space och att man ofta kräver hög teknisk kvalitet i skärpa och liknande.
Men inlägget handlar inte om stock utan om Patrice Bourdin som vandrade runt varje dag och hittade motiv som de flesta av oss bara drömmer om.
Och det är väl utifrån det och den typen av fotograferande diskussionen måste föras?

Stockbilder används överallt, och microstock som jag håller på med handlar om väldigt stora volymer, så det blir lättare att se vad som är populärt och vad som inte är det helt enkelt genom statistik.

Copyspace är ett kapitel för sig men är ju ett argument åt fel håll, dvs komposition som bryter mot reglerna som säljer bara för att de har copyspace. Fast de är inte de jag väljer att prata om.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar