Utrustning är övervärderat

[Sten-Åke Sändh]

Att du inte bytt system och använt originalgrejer?!?

Snacka om uthållig och märkeslojal.

Mycket var ju originalgrejor - bara att det var KonicaMinolta. Mitt stora felsteg var ju att inte sälja allt då Minolta dog och Sony inte ännu kommit på banan men det var ju också så att jag kunde köpa mycket billiga Minolta-objektiv av de som lämnade skeppet - en del var knappt använda. Jag borde gjort det men istället slutade jag nästan helt med foto för jag tycket helt enkelt inte det var kul med allt detta elände. Jag hade också några objektiv som faktiskt var hyfsade och fungerade bra.

Sedan var det ju också så att en del av de funktjoner som kom lite senare som exv.
mikrojustering i kamerahusen då saknades på alla DSLR:er. Så husen kunde inte kompensera objektiv individuellt då som de kunde senare.

Men idag är jag faktiskt rätt positiv. Jag har aldrig haft några fel på Sonys spegellösa hus (exv. antiskak) eller några av de nya Sony-objektiven jag har utom 24-105 som alltså Sony erkände hade fel i en helt serie på 1000-tals objektiv (har fyra FF-objektiv). Särskilt AF-problemen är nu historia och det var ju just de som var verkligt knäckande.

Jag har bara haft Sony i 10 år och det är ingenting i mina ögon. Jag hade ju bara två analoga kameror på 42 år innan och min Pentax hade jag ju kring 30 år. Jag fattar än idag inte att det varit så mycket skit med mina DSLR-grejor och från allt jag läst här på FS så är jag ju långtifrån ensam om de erfarenheterna.

 

[Sten-Åke Sändh]

Sensmoral:
Från 5x-lupp till 100%-haveri.
Använd aldrig pirattillverkad utrustning till din kamera.
Själslösa bilder med skärpa härifrån till evigheten, eller från Utah till Sword, skulle aldrig få någon wow-effekt a la Capa.

Wow-effekten hade nog knappast den avgörande betydelsen för en del av de bildernas karaktär. Första gången jag såg den förstod jag inte ens vad de avsåg att visa. Det som utmärker den Per länkade till där en massa soldater ligger och flyter bland bråten är väl att man knappt kan avgöra vad bilden visar om man inte får ledning av bildtexten. En avgörande betydelse däremot hade filmen och situationen där han saknade full kontroll, så bilderna fick sin oskärpa mest av det och inget annat. Det finns inte en chans att man då utan den omedelbara feed back som digitalt ger kunde finlira fram det uttryck som kom fram i de bilderna. Jag tror i mycket att det var rena slumpen. Det är ju just bristen på fotografisk kontroll som ger en del av dessa bilderna deras styrka. Inte ens om man är Capa har man den kontrollen i det läget och med den oskärpan skulle det funkat med precis vad skit som helst till objektiv.

När det gäller objektiv så har ju exv. Sigma visat att de i många tester gått segrande ur de jämförelserna både i jämförelser med Canons och Nikons motsvarande produkter. Det var ju vår gemensamme vän Lennart och Micke Risedal som var en av dem som exponerade de grava AF-problem Canon hade länge. Många var de som fick fungera som sluttestare till Canon. Det märkliga var ju dessutom att de fick återkalla sina värstingmodeller för både omchipning och omkalibrering på garatin.

Idag har jag som sagt heller inga andra objektiv än Sony-objektiv med undantag av ett par manuella Samyang för makro och porträtt.

Sedan är det ju också så som jag redan påpekat att Canons och Nikons DSLR -konstruktioner som varit det enda deras kunder tills nu kunnat välja ofta skapat fokusproblem genom sin design, en design som alltid kräver noggrann kalibrering av både objektiv och kamerahus - en noggrannhet som man ibland inte levererar. Vi har i många år kunnat läsa om dessa problem som alla tillverkare av DSLR : er utan undantag haft och delvis fortfarande har. Det gällde inte bara Canon och Nikon utan alla utan undantag.

Det kommer ibland fortfarande rapporter om detta både här på FS och på andra ställen. De problemen finns inte idag och har aldrig funnits för de som kör spegellöst efter som de hybrid-AF-systemen som funnits länge nu automatiskt finner sina jämviktslägen i fokus genom att de till skillnad från DSLR-konstruktionerna har en enda referens at förhålla sig till och att den dessutom är densamma som registrerar bilden. Det är f.ö. långt viktigare i sammanhanget än vem som tillverkat objektiven. Med de spegellösa AF-system så spelar det ingen roll vem som tillverkat objektiven för exv. E-fattningen eftersom konstruktionen alltid kommer att hitta sitt jämviktsläge naturligt i fokus och inget annat genom den återföring som finns i systemet.

 

[Sten-Åke Sändh]

Man kan ju tillägga att den återföring som möjligen finns i en DSLR finns mot den dedikerade fokussensorn och det är ju inte den som registrerar bilden utan huvudsensorn. För att det ska funka med fasdetekt-AF (eller fasdeFekt-AF som det ofta var, vilket vi lärde oss i denna Canon AF-tråd av Micke Risedal och hans kontakt på Canon-verkstaden Intervision) så behövde exv. ett Canon-zoom kalibreras på upp till åtta olika lägen efter zoomspannet för att rätt landa i fokus som motsvarade den rörelse referensen mot fokussensorn beordrat. Det finns alltså ingen naturlig balans i ett sådant system. Fasdetekt-AF i DSLR:er är ju till skillnad från hybrid-AF i spegellösa helkorkat. Dess främsta fördel är att det varit snabbt. Tyvärr blir det ibland bara fort men fel eftersom den ena delen i systemet aldrig kan veta vad den andra gör.

Det enda sättet att vara säker på att få riktigt pålitlig AF-precision med en DSLR är att använda Live View för då används även där huvudsensorn som referens men då måste man använda kameran utan den optiska sökaren på ungefär samma sätt som en gammal kompakt utan vikbar skärm. Vem vill det?

 

[Sten-Åke Sändh]

Men vem säger att kameran inte spelar någon roll?
Inlägget handlar om att vi lägger för mycket fokus på utrustning jämfört med seende och komposition.

Jag hör det och läser det då och då och ofta av personer som har fin fina grejor. Det är ofta lite raljerande - vet inte riktigt varför. Senast när jag åkte hem från ett möte med min fotoklubb. Undermeningen är ju att för en verkligt bra forograf så spelar det ingen som helst roll eftersom han/hon kan ta sina toppenbilder med vad som helst. Tekniken är underordnad - ändå dessa fina grejor som man "egentligen inte säger sig behöva eller hur?

Idag kan det bli lite konstigt för även om fotografen aldrig skulle använda annat än manuella inställningar för exponeringen så är kameran full av delsystem som är just automatiska. Autofokus använde de flesta, exponeringsautomatik finns men även om den kopplas ut så har vi en mätare, auto ISO, AWB m.m. I en del fall tänker vi inte ens på att de är på. Till och med blixtar idag zoomar ju automatiskt och justerar ljusvinkeln efter vald brännvid (om man nu exv. zoomar). Den kanske snabbaste utvecklingen de senaste åren har skett med våra AF-relaterade delsystem.

Även det är ju lite konstigt. För låt oss anta att man i en nära framtid får fram så träffsäkra, snabba och smarta AF-system att vi knappt behöver ägna dem en tanke för att de ska ge oss fantastiska resultat, så skulle ju just en sådan teknik kan man tycka gynna just koncentrationen på motivet och bilden man vill ta och inget annat - ämnet för själva drömmen i tråden. Ändå kan man ana att en del tycker det är övervärderat och att vi borde tala om komposition (och kanske t.o.m. analoga lådkameror för riktiga fotografer behöver väl inte ens ett objektiv med bländare och en kamera med slutare när det egentligen räcker med att ta av objektivlocket ett antal sekunder).

Vi kanske också skulle diskutera hur vi kan bli bättre i bildskapandet när just en sådan teknik faktiskt kan frigöra oss från en del tekniskt fippel som idag just stör vårt fokus på motivet och bildskapandet. Om man menar allvar med det senare borde man inte då just bejaka den typen av utrustning och ergonomi och värdera den högre än man gör i denna tråd och på många andra håll också? Jag ser inga som helst motsättningar i att vi får allt bättre hjälpmedel i våra kameror - tvärtom. Ju fler verktyg i lådan ju bättre så länge de implementeras på ett sådant sätt att de motverkar sitt syfte. I bästa fall gör de det möjligt att ta bilder vi inte ens kunnat ta tidigare.

 

[fotobollfoto]

Jag kan ju ibland tycka att den manuella eran var väldigt fri från ”fipplandet” vi har nu med all automatik.
När väl filmen var laddad och ljuskänsligheten inställd var det bara tid och bländare att ratta. Bländarringen på objektivet manövrerades med vänsterhanden. Tidratten ovanpå huset bredvid avtryckaren rattades med högerhanden.
I sökaren såg man hur inställningarna matchade behovet.
”Exponeringskompensation” blev helt naturlig. Ville jag ha en ljusare bild vred jag nålen med ringen lite högre än mätarnålen.
Fortfarande med bara de två grundläggande reglagen.

Autofokus däremot är ren och skär lycka. Det finns alldeles för många bilder ur mitt historiska arkiv som är kass avseende fokus.

 

[iSolen.se]

Mycket var ju originalgrejor - bara att det var KonicaMinolta. Mitt stora felsteg var ju att inte sälja allt då Minolta dog och Sony inte ännu kommit på banan men det var ju också så att jag kunde köpa mycket billiga Minolta-objektiv av de som lämnade skeppet - en del var knappt använda. Jag borde gjort det men istället slutade jag nästan helt med foto för jag tycket helt enkelt inte det var kul med allt detta elände. Jag hade också några objektiv som faktiskt var hyfsade och fungerade bra.

Sedan var det ju också så att en del av de funktjoner som kom lite senare som exv.
mikrojustering i kamerahusen då saknades på alla DSLR:er. Så husen kunde inte kompensera objektiv individuellt då som de kunde senare.

Men idag är jag faktiskt rätt positiv. Jag har aldrig haft några fel på Sonys spegellösa hus (exv. antiskak) eller några av de nya Sony-objektiven jag har utom 24-105 som alltså Sony erkände hade fel i en helt serie på 1000-tals objektiv (har fyra FF-objektiv). Särskilt AF-problemen är nu historia och det var ju just de som var verkligt knäckande.

Jag har bara haft Sony i 10 år och det är ingenting i mina ögon. Jag hade ju bara två analoga kameror på 42 år innan och min Pentax hade jag ju kring 30 år. Jag fattar än idag inte att det varit så mycket skit med mina DSLR-grejor och från allt jag läst här på FS så är jag ju långtifrån ensam om de erfarenheterna.

Jag har faktisk inte hört talas om så omfattande strul.

Tycker du beskrev det bra, "elände", det ska inte vara så.

 

[jeduven]

(Svingar vilt och generellt...)

Kort sagt handlar det om samma ensidiga fälttåg mot allt utom Sony som för drygt tio år sen. Föga trovärdiga skriverier då och lika föga trovärdiga skriverier än idag. Fabler som fabler typ.

https://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=770967&postcount=90

Resultatet min test av Sonys första EVF-sökare var att Sony kunde lika gärna visa en Kalle Anka- eller en Åsa-Nisse-film i EVF-sökaren under seriebildstagning - en sanning som i viss mån gäller än idag.

 

[Bengf]

När vi hade trådar om autofokusproblem, så var det många som skrev och berättade, det var liksom standard för flera att lämna in rubb och stubb för kallibrering, bland annat även Nikonägare, det var en Nikonkille som deltog flitigt i våra trådar men som inte hörts av nu på ett tag, kommer inte i håg namnet nu, men han lämna in ofta när han bytte kameror och objektiv, tråden växte och det var debatter om dom som fick skicka i väg och vara kameralösa i 2 veckor, intervision fans inte på nära håll för så många, Risedal lämnade inte han in Malmö han bodde inte så långt bort.

ANG StenÅke strul med IBIS och KM7D, så köpte jag den året efter billigare KM5D, och den har inte haft några problem med IBIS eller autofokus, inte eller A77. Andra versionen av analoga Minolta 7000 hade ett kit objektiv som var mer än dåligt, det var något fel på det, 50/f1,7 fick ersätta och då blev bilderna klart bättre.

 

[thommya]

Jag hör det och läser det då och då och ofta av personer som har fin fina grejor. Det är ofta lite raljerande - vet inte riktigt varför. Senast när jag åkte hem från ett möte med min fotoklubb. Undermeningen är ju att för en verkligt bra forograf så spelar det ingen som helst roll eftersom han/hon kan ta sina toppenbilder med vad som helst. Tekniken är underordnad - ändå dessa fina grejor som man "egentligen inte säger sig behöva eller hur?

Det ena utesluter inte det andra. Även om man har finfina grejer bör man lägga mycket mer krut på seende och komposition än vad man idag gör på tekniken. Och det är ingen som säger att man inte behöver tekniken eller det inte är kul att prata om den.
Fördelningen är bara för mycket åt teknikhållet.
Det är det TS Jonas F försöker beskriva med inlägget.
Eller är jag helt ute och cyklar?

Ingen rocket science direkt men -
en kock behöver en bra spis, grytor, ingredienser och liknande. Helst den bästa möjliga utrustningen och måste kunna hantera dem med lätthet.
Men för att bli en riktigt bra kock behöver man komponera maträtter som andra gillar. Och då behöver man lära sig hur olika smaker passar ihop, hur länge de skall koka tillsammans, hur de presenteras visuellt mm.
Kan man inte det så spelar det igen roll hur bra utrustning man har.

En riktigt bra kock kan leverera höjdarrätter från det du har i kylskåpet och på din hemmaspis.
En kass kock kan INTE laga höjdarrätter även om han har den bästa spisen, grytan och köttbiten.

Ovan beskrivning gäller även för fotografer, arkitekter, konstnärer, frisörer, ja det går att fortsätta i oändlighet.

 

[Bengf]

Förmodar att tekniksnack blev oundvikligt under en lång period, jag tyckte att det var nästan otroligt när man helt plötsligt kunde se den tagna bilden på displayen ( skärmen )- förstora och kolla skärpa och lätt plocka bort en dålig bild.


Under en lång period var det mycket om ISO-egenskaper och pixlar, senare år tycker jag att autofokus tagit en mycket stor plats, sport och fågel fotografer verkar ha ökat markant, det gäller att vara aktiv med att följa snabba förlopp. Den tänkande lugna fotografen är liksom bortglömd i dag.


Men det vänder nog nu när det ser ut att ha planat ut med allt det nytekniska, och flera tillverkare börjar nog med oftare FW, när man inte vill köpa nytt vart tredje år längre.

 

[MattiasL]

Jag drar ofta paralleller till skrivande. Nog för att ergonomiska tangentbord och en bra skärm är värdefulla arbetsredskap, men mycket god poesi har skrivits ner på servett med kulspetspenna. Tekniken är givetvis hjälpmedel, men också helt underordnad.
Jag är förtjust i teknik som alla andra, men märker också att jag överskattat dess betydelse. I ett projekt jag jobbar med är bilderna ganska poetiskt berättande, och där är nästan alla bilder tagna med mer eller mindre risiga kameror, inklusive telefoner. Allt går.

 

[Flash Gordon]

Det är fotografen som gör bilden upprepas gång på gång. En bra fotograf kan ta bra bilder med nästan vilken kamera som helst är ett annat vanligt mantra.
Dessa myter har upprepats så många gånger att många tror på dem.

Att en ovan fotograf fotar bättre med mobilen än de gör med an avancerad systemkamera är oftast däremot sant. Det tar tid att lära dagens avancerade kameror.

En van fotograf tar också säkert bättre bilder med en enkel kamera än den ovane fotografen gör.

Tittar man på vad de flesta kända fotografer använder så har de ofta ganska avancerad utrustning.

Duktiga fotografer är ofta intresserade av teknik och kan utnyttja den. De är oftast också väldigt duktiga på efterbearbetning.

Att sedan det på de flesta kameraforum som jag kan läsa (tyska, engelska och svenska förstås) så handlar majoriteten om teknik och då främst om kamerahus.

Det skulle nog för att vi skall ta bättre bilder handla mer om var vi hittar intressanta motiv och hur vi på olika sätt kan göra det bästa och mest intressanta av dem.

 

[Sten-Åke Sändh]

Kort sagt handlar det om samma ensidiga fälttåg mot allt utom Sony som för drygt tio år sen. Föga trovärdiga skriverier då och lika föga trovärdiga skriverier än idag. Fabler som fabler typ.

https://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=770967&postcount=90

Resultatet min test av Sonys första EVF-sökare var att Sony kunde lika gärna visa en Kalle Anka- eller en Åsa-Nisse-film i EVF-sökaren under seriebildstagning - en sanning som i viss mån gäller än idag.

Nu tycker jag du läser mig dåligt medvetet. Det är ingen idé att vi ens försöker ha ett samtal om vi inte ens kan ge varandra det. Jag har ju just beskrivit alla de fel jag haft med KonicaMinolta som ju Sony köpte och sedan drev vidare på sätt och vis i sin A-mountlinje innan man mer och mer fasade ut Minolta-arvet. Jag vet inte hur du kan få det till att jag skulle ha någon Sony "bias" i detta. Jag har ju verkligen kritiserat både KonicaMinolta och Sony. Sonys DSLR:er hade precis som alla andras samma designsvagheter som jag just redogjort för. De är gemensamma för alla DSLR:er - även Sonys. Du tyckte att jag skulle hållit mig till originalgrejor och sanningen är ju att jag hade sånt också både till KM D7D och mina Sony DSLR:er och SLT-hus men vad hjälpte det?

Sanningen är väl också, att din och min gemensamma kompis Lennart och Micke Risedal tillsammans ganska effektivt avlivade myten om att man skulle vara immun mot dessa eländiga AF-problemen om man bara skaffade sig original Canon-glas. De avlivade även myten om att dyrare och exklusivare modeller nödvändigtvis skulle vara mindre drabbade av AF-fel än billigare modeller. De tester Micke gjorde tydde snarare på motsatsen. Har du inte förstått svagheten i DSLR:er så försök läs vad jag skrivit en gång till. Denna konstruktion kräver noggrann kalibrering för att fungera som den ska och ofta har tillverkarna slarvat med denna eftersom den kostar stora pengar. Det är så "by design".

Det är faktiskt så att jag inte haft några problem med vare sig AF eller anti-skak (SSS och OSS) sedan jag gick över till spegellöst. Ola undrade varför jag inte bytt märke eller plattform men det var ju just det jag gjorde när jag gick över till E-mount. För några år sedan sålde jag av allt - ett par DSLR-hus och alla mina A-mount-objektiv för några tusenlappar. När jag förstod hur det funkade med hybrid-AF mot huvudsensorn var det ett lätt val och det har inte gjort mig besviken. Det här har inget med Sony att göra överhuvudyaget för det gäller för alla tillverkare som använder den spegellösa designen.

Att jag försökte använda MC-11 och Sigma-objektiv berodde på att det var den enda tillverkaren av intelligenta adapters som lyckats med konststycket att stödja nästan all AF-funktionerna i A7rna. Tyvärr funkade det inte som lovat. Men för ett halvår sedan fick vi äntligen den FW-uppdatering vi väntat på som gör att vi nu fått full funktionalitet med både Sony och Sigma A-mount-objektiv med Sonys LA-EA3 -adapter. Så -äntligen funkar nu även Sigma-objektiven perfekt med alla AF-metoderna. Tråkigt nog funkar dessa inte lika bra alltid med exv. Nikons och Canons DSLR:er av kända skäl.

Jag tror du behöver uppdatera dig en del när det gäller dina erfarenheter av seriebildtagning med EVF. Det är ju inte spegellösa som har en fladdrande spegel och en febrilt flexande bländare mitt i ljusstrålen som riskerar att ge fotograferna epilepsi genom de stroboskopliknande ljuspulser som stör möjligheterna att följa motiven i sökaren (black out brukar det kallas). Du får väl gå in i en välsorterad fotobutik och jämföra exv. Sony A9 med vilken av Canons eller Nikons DSLR-värstingmodeller så förstår kanske även du vad det handlar om.

Vi måste väl ändå kunna diskutera valda teknikspårs effekter med öppna sinnen utan att förfalla till att kasta tråkigheter efter varann. Ni är några stycken som inte kan delta i snart sagt någon tråd utan att slänga ur er en massa Sony-fobier. Jag har inte gjort något annat här än försökt så sanningsenligt jag kunnat beskriva de tekniska problem jag haft med mina KonicaMinolta- och Sony-grejor och likväl får jag skäll av dig för att bedriva ett "ensidiga fälttåg mot allt utom Sony". Hör du inte hur konstigt det låter?

 

[Sten-Åke Sändh]

Men för mig utgör det definitivt undantagen. Jag har inte haft några sådana problem.

Så vem av oss är mest representativ? Och varför?

De kan vara så men jag tror inte vi ska ge oss in i några kvatitativa diskussioner Per. Jag konstaterar bara att vissa haft rätt många problem med det som levererats sedan säg början på 2000-talet. Både jag och du kan ju säkert både tillsammans och var för sig vidimera att även de objektiv som gjordes till rena konsumtionsmodeller som min Pentax ME eller Olumpus OM-1 eller Konicas motsvarande produkter var av betydligt hårdare virke än mycket av det plastskräp marknaden översvämmades av senare.

Konicas AR-serie eller Pentax SMC-M eller Zuiko-objektiven hade en helt annan mekanisk kvalitet än man ser nu i kitobjektiv av olika slag. Mycket av de billigare objektiven är rent skräp idag (och även det kan du ta som en kommentar till den länk där man menade att (fritt uttryckt ) "ingen tillverkare idag gör dåliga grejor". Testade man spelet i dess gamla manuella objektiv var det i princip noll - oavsett tillverkare man valde och det gällde alltså även rena kitobjektiv som 40mm och 50mm-objektiv som såldes i massor. Idag sitter linselementen ofta och "jojjar" betänkligt och jag har som sagt egen erfarenheter av objektiv som på riktigt fallit isär då skruvarna som håll linselementen på plats bara ramlade bort.

När det gäller AF-objektiven och kamerahusen till dessa så kan jag också konstatera att när man började rota i detta så visade det sig att det fanns ett stort mörkertal av fotografer som trodde att deras grejor funkade perfekt men som när de kollade närmare visade sig inte göra detta. Det kan vara svårt att isolera problemen och särskilt zoomar kan ju uppträda väldigt irrationellt över zomspannet. Inte minst du har ju visat på det genom de länkar du gav mig till de tester som en kille gjort med Canon-zoomar. Men för att inte vår upprörda Jeduven ska få alltför högt blodtryck så kan jag ju även hänvisa till Petapixel som gör en del objektivjämförelser och min egen modell Sony G 24-105mm hade de flera ex med i en jämförelse och det visade sig att det var märkbara skillnader mellan även dessa. De brukar ibland testa upp till tre ex. av samma typ av objektiven för att ha på fötterna för ett omdöme de kan stå för.

 

[Sten-Åke Sändh]

Fast roligast är ändå att talepunkten är att spegelreflexer är skräp, men ändå så strular det när spegeln är väck, och även en del av det andra strulet har inte ett dyft med spegeln att göra.

Nä då läste du nog flyktigt vad jag skrev. Jag har inte haft några som helst problem med kamerahusen de senaste säg fyra fem åren. Sedan NEX 7 har det funkat men både den och A7r har ju bara kontrast AF. Det är med A7 II och A7 III-serierna samt A6300 och följande modeller i A6XXX-serien som hybrid-AF blir standard och sedan dess har AF-precisionen varit verkligt pålitlig och i de senaste modellerna är den enastående. Jag tror Fuji-fotograferna haft en liknande positiv utveckling av AF-precisionen.

Spegelreflex behöver inte vara skräp och det har jag aldrig sagt utan det jag sagt är att den konstruktionen har ett antal konstruktionsegenskaper och svagheter som man måste se upp med. De kräver nycket noggrann kontroll och kalibrering för att fungera väl och tyvärr har ett antal tillverkare tidvis låtit sina användare stå för slutkontrollen istället för att själv ombesörja den och justera utrustningen innan leverans istället för efter. DSLR:er saknar ett naturligt jämviktsläge i fokus som den moderna spegellösa designen ger. Så är det och det bör man faktiskt vara medveten om som DSLR:användare. Tål man inte höra det så beklagar jag men i sak så är det så det är och ser ut.

 

[Sten-Åke Sändh]

Per det var Roger Cicala jag menade som kollade zoomarna.

 

[Torestorp]

Bara jäkligt tråkigt att det inte går att fotografera med direktfångst med Nikon D100 i Lightroom man behöver inte mer i många situationer

 

[PMD]

Fasdetekt-AF i DSLR:er är ju till skillnad från hybrid-AF i spegellösa helkorkat.

Nej, inte sen 5-6 år (eller kanske lite mer eller mindre). Läs Roger Cicalas artiklar på lensrentals.com om fasdetekterande autofokussystem.

 

[PMD]

Duktiga fotografer är ofta intresserade av teknik och kan utnyttja den. De är oftast också väldigt duktiga på efterbearbetning.

Det tror jag är en korrekt iakttagelse, men de är inte intresserade av tekniken för teknikens skull som vissa av oss andra är. Vi som snarare är kameraägare än fotografer, alltså.

Jag struntar oftast fullständigt i vad fotografen använde för kamera när jag ser en bild som jag blir riktigt förtjust i. När jag ser bilden är ju utrustningens inblandning i bildskapandet över sen länge.

Däremot kan jag vara rätt noga med att välja rätt utrustning åt mig själv när jag ska fotografera något.
Ju dyrare desto bättre.

 

[jeduven]

(En massa tyckerier)

Kort sagt:
Tio års mörker som idog testpilot av dslr åt Sony (Konica/Minolta).
Byter system och mörker till Sony med ytterligare några år som testpilot åt pirattillverkare. Häpp...

Två verkliga referenser och några hörsägner om af-problem för en av världens mest populära dslr inom press-, pro- och amatörfotografi tillika video. Andelen verkliga af-problem i storleksordningen några få ppm typ.

- - - - - - - - - - - -

Jag själv har under snart 15-års ljusa tid använt sju dslr, inkl den ovan beskrivna, tillsammans med totalt ca 10 originalobjektiv och aldrig behövt lämna in en endaste kamera eller något objektiv för justering/kalibrering. Grejorna har bara levererat skarpa bilder dag ut och dag in och gör de än idag då allt finns kvar. (Den lynniga gamla Moraklockan är f.ö. ett favoritobjektiv)

Om ibis fördel med att man köper funktionen bara en gång ger jag inte mycket för efter sju inköpta kamerahus. Bättre och billigare att ha is i objektiv som levererar år efter år allt eftersom kamerahusen passerar revy.