Fotosidan gjorde en nyhet av väntetiderna hos LM, och där togs en annan grej upp som är intressant i sammanhanget: Självgranskningsrätten.
När den gamla "drönarlagen", som hette Lag (1993:1742) om skydd för landskapsinformation, fanns så hade Försvarsmakten (som då granskade och godkände spridning) möjligheten att delegera ut granskningen till respektive drönarpilot..!
Efter att FM gett ut några få spridningstillstånd till en person, kunde den personen ansöka om att få
självgranskningsrätt – vilket innebar att man
själv skulle sitta och bedöma om vilka bilder/filmer som var okej att sprida och vilka som inte var det. Det fanns egentligen bara två krav: Det ena var att man skulle föra en förteckning över vilket material man hade godkänt, och det andra var att man skulle kontakta FM om man var tveksam till att sprida något material.
Sett till hur strikt det har blivit nu med LM, så låter det verkligen helt knäppt.
FM listade olika saker som inte gick att sprida. Det mesta var självklart: FM:s baser, kärnkraftverk, kriminalvårdsanstalter...
Men i en
intervju med BLF, Bildleverantörernas förening, svarade Anna-Lena Göransson Tidbeck (dåvarande handläggare av spridningstillstånd för Militärregion Mitt) följande på frågan om man fick visa horisontlinjer (som tydligen förr i tiden var förbjudna på flygbilder):
- Horisontlinjer bryr vi oss inte om.
Mycket intressant, med tanke på att det numera är just om horisonten syns eller ej som helt kan avgöra om det behövs ett spridningstillstånd.
Till sist: Redan då fungerade lagen lika dåligt som nu när det gäller att hemlighålla hemliga saker. Wikimedia har
ett exempel på spridningstillstånd från FM från 2012. Notera att av 204 inskickade bilder så godkändes 202.
Så vänligt av FM att berätta vilka bilder som innehåller hemligheter! En sådan här tjänst kan ju inte alls missbrukas av någon!
/
Kiwi