Annons

Tuija Lindströms bilder, är de verkligen bra?

Produkter
(logga in för att koppla)

Liax

Aktiv medlem
Hittade en länk från bildbyråsiten "Bildhuset" till Tuija Lindströms fotogalleri. Måste erkänna att jag häpnade.

http://www.foto.gu.se/personal/tuija/tuija1.html

Bilderna som Tuija Lindsröm tagit lämnar mig totalt likgiltig. Jag vetefan vad de ska betyda, men de ser ut som bilderna jag själv tog i början av min fotokarriär. Bilder som sedan åkte i soporna när jag insåg hur dåliga de var.

/Joakim
 
Jag vet inte ifall det är det mest relevanta frågan, eller framförallt så är den helt omöjlig att besvara annat än utifrån sig själv. Jag har inte studerat hennes bilder något närmare så jag ska inte yttra mig men så här skriver hon på hemsidan:
"Det fotografiska materialet har tagits under en period av tre år i Wales, Skagen, Kotka och England. Bilderna visar hamnar, övergivna industrilandskap, lyftkranar, fabriksskorstenar och landskap. Bilderna i "Habour Works" kännetecknas av en utomordentligt rik gråskala, detalj- och djupskärpa, men också av uppenbara "fel", vilka bryter ner den fotografiska estetiken."

Och det kanske tål att tänkas på. Vad jag kan säga är att hon verkar vara en driven fotograf/professor med mycket god bildkänsla och oklanderlig teknik. Så tycker jag.
MVH Erik Åsberg
 
Få bilder skulle platsa på en fotoklubbutställning så i det fallet har du rätt.

Är bilderna bra? Det är som att fråga om en författre, är orden bra? Tillsammans fungerar dessa bilder och ger en fin helhet av just känslan av övergivenhet/övergivet.

Bilderna är också medvetet tagna så evt brister är medvetna. Är det lyckat? det är upp till var en och tycka.

Förövrigt är all bildbedömning subjektivt tjafs. Det finns inga objektiva kriterier för vad en bra bild är.

Däremot finns det ett antal erfarenhetsbaserade regler för komposition med mer med dessa är inga lagar som inte får brytas.
 
Jag håller med dig Joakim. Jag är faktiskt likgiltig inför dem. Och det handlar inte om den bristande tekniken, de berör helt enkelt inte. Jag tycker faktiskt det känns lite som överdrivet effektsökeri.
 
Frågeställningen är onekligen intressant - och viktig. Många av de stora fotografi-ikonernas bilder berör mig inte alls. Och det är sällan någon konkret kan förklara vari storheten i många av dessa bilder sitter. Däremot har jag fått ordentligt på truten för att jag ifrågasatt dessa ikoner. På något sätt liknar det "Kejsarens nya kläder"...

Bilderna på den sida som länkas till här är i min mening inte speciellt imponerande. Om de dykt upp på i något kritikalbum på fotosidan tror jag att en del av dem fått ett högst ljumt mottagande. De centrerade och delvis lutande horisonterna hade sannolikt kritiserats...

Men foto är ju något subjektivt - det finns inget rätt eller fel. Fast ibland undrar man vad som gillas mest: bilden eller namnet bakom den...

/J
 
Jag visste att ordet "sjubjektivt" skulle dyka upp relativt omgående. Jag tänkte först nämna något om det i mitt huvudinlägg, men struntade tyvärr i det.

Inget är subjektivt Anders, det är bara vad du inbillar dig. Vad du tycker om, vad du anser vara bra, snyggt, gott och så vidare, är en direkt följd av ditt habitus. Habitus är den prägling vi genomgår under vår uppväxt. Du präglas av din omgivning, dina föräldrar, dina vänner, det du ser på TV, det du läser i tidningarna och så vidare. Och hur denna prägling ser ut beror i sin tur på dom konventioner som råder i vårt samhälle.

Det är just därför samma saker inte går hem i olika delar av världen. En god maträtt i Sverige anses kanske äcklig i Peru.

Om allt var subjektivt Anders, då skulle inga topplistor förekomma. Trackslistan skulle till exempel inte existera. Det skulle inte förekomma några tittarsucceér på TV. Inga modetrender skulle finnas och inga maträtter skulle anses som favoriter på våra restauranger.

Med andra ord så finns det bilder som är bra och det finns bilder som är dåliga. Det finns fult och vackert, det finns gott och äckligt. Att ständigt säga att det handlar om subjektivitet är att ta den enkla vägen ut. Då slipper man nämligen ta ställning och därmed riskerar man inget.

Självklart förekommer en viss subjektivitet, men den är relativt liten. Snacket om subjektivitet är ett resultat av vår västerländska kultur där vi fokuserar oss på individen och dennas självförverkligande.

/Joakim
 
Jag skulle vilja ställa annan fråga som svarar på frågan "Är bilderna bra?": berör bilderna?

I mitt fall kan jag enkelt svara: nej. Bilderna berör mig inte det minsta. I och med de är de inte bra. Jag har inte nagelfarit alla, men de jag tittat på berör mig inte alls. Jag får känslan av att bilderna kunde gjorts bättre, men fotografen har medvetet (bara min gissning) valt att göra 'taffliga' bilder. Varför förstår jag inte, men klart är att även om jag ser vad motivet är och kan tänka mig in i miljön så är jag totalt likgiltig inför bilderna.
 
Vilket visar på släktskapet mellan fotografisk konst och annan konst.

Jag är barnsligt förtjust i Dalí och Kandinsky m fl men det finns många konstnärer som jag inte förstår mig på. Hur 48 st Cambell's soppburkar eller upprepade bilder på folk som förolyckats i trafiken kan göra en konstnär världsberömd har jag jäkligt svårt att förstå.
Atonal musik får jag ont i skallen av medan Bob Marley, Beethoven och Beatles svänger rätt bra.

Man är väl en lite för enkel figur helt enkelt.
 
Upptäcka vad som begränsar oss?

Jag håller med Liax, det här är inte bra fotografi!
Jag är en stor beundrare av Tuija Lindströms tidigare bilder men detta förstår jag mig inte riktigt på, eller? Visserligen kan originalbilderna ha en rik gråskala men jag tvivlar. I så fall borde de ha sett bättre ut även på datorskärm. Jag tror att man skriver så i rent provocerande syfte. Jag tror att hon i dessa bilder vill bryta mot så många regler som möjligt. Komposition-gråskala-skärpa-genomtänkt idé-mm. Detta är ett projekt som med sin totala antifotografiska lyskraft och med sitt maximalt avvikande framställningssätt verkligen vill utmana oss som kanske fotograferar efter normer och spelregler vi egentligen inte är medvetna om. Och kanske är detta just syftet. Att få oss att upptäcka våra egna ramar som begränsar vår kreativitét och sätter "hinder" i vårt bildskapande?
 
Liax skrev:
Med andra ord så finns det bilder som är bra och det finns bilder som är dåliga. Det finns fult och vackert, det finns gott och äckligt. Att ständigt säga att det handlar om subjektivitet är att ta den enkla vägen ut. Då slipper man nämligen ta ställning och därmed riskerar man inget.
/Joakim
Vad kännetecknar en objektiv bra bild?

Enligt ditt resonemang bestäms det som är bra och dåligt, det som finns och inte finns, genom vår kultur och samhälle. Du skriver också att subjektivitet är en uppfinning i vårt individualistiska västerländska samhälle. Jag tillhör detta samhälle och då existerar subjektivitet för mig. Alltså finns subjektivitet. Eller missförstod jag dig?

Toplistor existerar just för att subjektiviteten finns. Hade vi objektivt kunnat definiera god smak så hade det inte behövts toplistor, då var det mycket enklare att rangordna musik mm.
 
jimh skrev:
Jag håller med dig Joakim. Jag är faktiskt likgiltig inför dem. Och det handlar inte om den bristande tekniken, de berör helt enkelt inte. Jag tycker faktiskt det känns lite som överdrivet effektsökeri.

Effektsökeri, nä... Jag tycker mig känna igen alla de där bilderna, allihop skulle lika gärna kunna från min 3:e svartvita rulle någonsin. Den då vi blev utskickade på stan av läraren och skulle fota massor med bra bilder, och inte hittade någonting att fota. Just den där rullen som man bara la undan i botten på fotolådan efter att ha kontaktkopierat den, om jag ens gjorde det. Därmed inte sagt att bilderna är dåliga, bara tråkiga och intetsägande.
 
Anders!

Formulerade mig kanske klantigt där, jag menar inte att subjektivitet är en uppfinning i vårt västerländska samhälle. Självklart finns subjektivitet, det jag menar är att vi inte är så subjektiva som vi tror.

Vi är alla präglade att tycka om olika saker,och det vi tycker om eller ogillar får vi i oss via vår kultur. Sedan finns det som sagt ett litet personligt glapp i det hela.

Exemplet med topplistor hårddrog du till sin spets, inget fel med det. Fenomenet visar att det finns en viss, liten enligt min mening, subjektivitet. Men i det stora hela är vi offer (eller hur man ska se det) för den prägling vi fått under vår uppväxt. Annars skulle det förmodligen inte finnas några listettor.

/Joakim
 
"Habour Works/Far Away" kan sägas handla om en slags längtan "hem", där hamnen utgör en metafor. Men istället för hem blir verkets "hamnar"bilder för avfärden, ankomsten och själva resan som vi gör om och om igen.

Det är alltid det lättaste sättet att avfärda något som man inte förstår och att söka förståelse hos andra som inte heller orkar ta till sig budskapet.

Bilder har onekligen svårt att verka utan sin kontext.

/Kenneth
 
Joakim

I ett avseende är vi överens. Vår smak bestäms av våra erfarenheter.

Vi är inte överens om hur stora skillnader i smak som utvecklas. Jag ser det så här.

Det finns i alla samhällen en minsta gemensamma nämnare som de flesta kan tycka om. Det kan vara att lyssna på Lugna Favoriter eller naturbilder enligt standardmallen.

Sedan finns det bilder, musik eller andra uttryck som bryter mot detta. Du kan fota en Jesusliknande person bland homosexuella, lägger ett halvt uppätet lik i förgrunden på ett vackert landskap eller gör den första tolvtonsmusiken. Beroende på vår bakgrund och erfarenheter så tar vi det till oss, förnekar det eller är likgiltiga.

Efter ett tag kan vi tycka om det, men då har vi lärt oss se verkligheten på ett nytt sätt. Vissa tycker aldrig om det.

Jag tycker att det är stor skillnad mellan att endast tycka om Lugna Favoriter och tycka om Charles Ives konserter. Jag tycker om både, men det finns de om bara tycker om det ena eller det andra.
 
ANNONS
Köp en spegellös systemkamera från Canon och få ett 50mm objektiv på köpet hos Götaplatsens Foto.