Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Tri-x, D-76, problem med kontrasten.

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har testat metoden med Leica M6/Neopan 400/Paterson Aculux 2 och kommit fram att Neopan 400@400 i Aculux 2 1:9 20C framkallat i 12 min fungerar perfect.

Första minuten agiterar jag 15 sec. + 2 inversion varje min. Jag använder Kinderman stål dosa och spiraler.

//pemi
 
För att kunna bestämma sin framkallningstid korrekt måste man först kalibrera sin ljusmätare (bestämma filmens reella känslighet).
En metod som jag tycker funkar bra utan att ha tillgång till en densiometer görs enligt följande:

Bestäm filmens tröskelvärde (den lägsta nivå där filmen uppvisar någon svärta) i förhållande till din ljusmätare. Anledningen att man utgår från tröskelvärdet är att framkallningen endast påverkar lågdagrarna i ringa grad, man får således i möjligaste mån endast en parameter (exponeringen) att ta hänsyn till.
I och med att tröskelvärdet skall ligga 4 bländarsteg under normalgrått som ljusmätaren utgår ifrån så mäter man ett gråkort (vid den känslighet som rekommenderas av filmtillverkaren) och bländar ned 4 steg som utgångspunkt (man kan få använda både tid och bländare för att justera detta). Gör en exponering vid detta värde och därefter ytterligare exponeringar vid +2, +1,5, +1, +0,5, 0, -0,5, -1 bländarsteg utgående från detta värde. Exponera resten av filmen innan framkallningen (om endast dessa rutor är exponerade kan det påverka hur framkallaren jobbar). Framkalla filmen med din framkallare efter tillverkarens rekommendationer.

För att fastställa den exakta iso inställningen för din film måste du fastställa minimitiden som ditt fotopapper måste belysas av din förstorningsapparat för att nå maximal svärta. Ställ först in en lagom höjd på apparaten och välj en ”mellan-bländare” tex. f8. Anteckna dessa värden då de måste vara exakt lika varje gång.
Nu tar du en klar filmremsa (filmen är ju inte helt genomskinlig utan har en basslöjja) och kontaktkopierar denna som en provremsa i tex. 10 intervall med tex. 3 sekunders intervall (3, 6, 9, 12,….). Framkalla pappret och undersök vid vilken lägsta tid maxsvärtan uppträder, du kan få justera bländare och/eller tid på förstorningsapparaten för att få fram detta värde. Du måste sedan verifiera ditt värde då det inte finns någon garanti för att tex. 5*3 sek motsvarar samma ljusmängd som 15 sek, på och avslag av timern och lampan kan påverka hur mycket ljus som träffar filmen. Men om du utgår från värdet du fått fram och gör en exponering från denna på ett papper och ytterligare en -3 sek och en + 3 sek så kan du finjustera värdet tills du kommer absolut rätt. Detta är mycket viktigt då hela kalibreringsprocessen är beroende av att detta blir exakt.

Du gör nu en kontaktkopiering enligt tiden du fått fram ovan av din testfilmremsa. Genom att kolla vilken ruta som hamnar vid tröskelvärdet får du fram det kalibrerade värdet. Om tex. tröskelvärdet hamnar vid +2 bländarsteg vid en iso inställning på 400 iso måste du justera inställningen på ljusmätaren/kameran till 100 iso (alltså exponera filmen 2 bländarsteg mer) för att få rätt exponering.

Nu är det dags att fastställa filmens framkallningstid. Detta gör du genom att exponera ett gråkort med ljusmätaren/kameran inställd enligt det värde du fått fram ovan. Du skall nu exponera helt enligt mätaren (som är kalibrerad). Var noga med att exponera hela filmen då framkallningen kan påverkas annars. Börja med att framkalla filmen med tillverkarens rekommendationer som utgångsvärde.
Gör en kontaktkopia enligt tid och inställningar på förstorningsapparaten som du tagit fram ovan. Kontaktremsan på pappret skall nu direkt motsvara gråkortet. Om kontaktremsan på pappret är för ljus är negativet för tätt och du måste korta framkallningstiden, och om den är för mörk är negativet för tunt och du måste förlänga framkallningstiden. Som riktvärde kan du om du upplever negativet som markant för tätt eller tunt ändra tiden + 20 % eller minus 20 %. Du måste förmodligen köra några filmer innan du hamnar rätt.

För ytterligare finkallibrering gör du om hela processen med de tider och inställningar du fått fram.

Först när du gjort ovanstående är det dags att kompensera framkallningen efter hur kontrastrika motiv du har på filmen, exempelvis foto när ljuset ger hög eller låg kontrast.

Det jag hoppas framgår av detta är att det är en ganska tidsödande process att fastställa exakt exponering och framkallning. Då mätare/kamera, film, framkallare, temperatur, dosa, agiteringsmönster, förstoringsapparat och papper ingår i systemet måste du helt eller delvis göra om hela processen om något byts eller ändras.
 
Calle Camp skrev:
??????????????????????????????

Du skall nog skriva till Kodak och berätta om dina erfarenheter :)
Varför det?

Det är Kodak som har skrivit rekommendationen.

Och anledningen att inte ligga på gränsen är för att väldigt få termometrar visar exakt rätt.
 
Hej Erik

Frågeställaren frågade inte om termometrars tillförlitlighet eller?

Kanske skulle lägga upp en ny tråd betr. det

Calle
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar