Sten-Åke Sändh
Aktiv medlem
Jag tror uppriktigt inte att det kommer att saknas tjocka kameror längre fram. Att kameran är tjock gör att objektiven kan göras lite mindre, och om man har en utrustning med flera objektiv, så väger det ena upp det andra. Så som Pentax (Ricoh) har gjort K-01 är ju fördelaktigt för tekniken också, och det går igen i Sonys SLT-serie. Det är inte en stor fördel att kamerahuset är tunt, när objektivet ändå måste vara stort, för att kunna vara telecentriskt. Det beror på en svaghet i tekniken för att sensorn ska ta upp ljuset, då ett alltför kort registeravstånd ger oönskade effekter med såväl vinjettering som färgfenomen när ljusets infallsvinkel mot sensorn blir flackare. Man kan se det ganska tydligt på optik som är byggd för digitalkameror, som exempelvis Olympus 9-18 mm. Den har byggts telecentrisk för att anpassas till sensorn och därmed har den blivit väldigt lång, även om den inte är särskilt tung, då linserna är små.
Så "tjock" är kanske inte attributet som särskiljer. Tekniken med avläsning från sensorn och EVF möjliggör ett tunnare kamerahus, men det kommer av olika skäl inte alltid att utnyttjas. Ett tjockare hus kan vara bekvämare att hålla och medger att objektiven kan göras mindre. Kameror som är särklassigt små kommer också att göras. Panasonics minsta systemkameror är faktiskt mindre än de största kompaktkamerorna. Man kan också se på de två storas inhopp i den spegellösa världen att tunn är inte högsta prioritet. Jag uppfattar båda som "me too", där Nikon har valt en avsevärt mindre sensor för att kunna göra kameran liten, men den ändå har blivit större än många µ4/3-kameror.
Jag tror fullt och fast att spegeln är på väg ut av flera och helt andra skäl än kamerahusets tjocklek. Ett bärande skäl är att det är en mycket komplicerad mekanisk konstruktion som kräver otroligt stor precision. Att bygga precisionsmekanik som ska kunna fladdra omkring i väldigt hög fart fram och tillbaka är ingen höjdare, när det går att göra elektroniska alternativ billigare. Komplexiteten gör också att spegelsystemet är opålitligt. Ofta anförs såna saker som följande AF som fördelar för att ha spegel, genom att fasdetektering medger att AF-systemet känner av riktning av rörelse i djupled. Men eftersom fasavkännande system inte itererar, av skälet att det ska gå fort, ställer en mycket stor andel av kamerorna inte skärpan rätt. I en spegelsökare kan inte heller lateral rörelse följas.
Många fler vill ha säker fokusering om de har att välja mellan snabb som aldrig träffar rätt och säker som är lite långsammare, men som hamnar på rätt ställe och verkligen ställer skarpt. Akilleshälen som framhålls av de som vurmar för fasdetektering är att det tar tid, för att kameran itererar, dvs den går förbi fokusläget och sedan tillbaka till det skarpaste läget, och att den inte kan avgöra riktningen av rörelse i djupled förrän den börjar skruva på skärpan och upptäcker om det blir mindre skarpt, så att den måste vända. Det är så klart reella svagheter, men jämfört med att inte kunna ställa skarpt alls, är vi ganska många som klarar att leva med det.
Så spegel går bort, inte för att spegellöst i alla avseenden är bättre, utan för att det som koncept har flera fördelar och konkurrerar ut systemen med spegel när hjälpsystemen närmar sig de fördelar som trots alls finns hos optiska sökare. Många av de fördelarna är också hypotetiska och högst teoretiska. När man inte längre kan se sökarbilden i en EVF, går det inte heller att ta någon bild, eftersom ljuset inte räcker till, eller man kan i alla fall inte ta bilder av sådant som rör sig. Den mycket korta reaktionstiden och snabba uppdateringen möjliggör också för fotografen att lära sig hur mycket framförhållning som behövs. Inte heller den optiska sökaren möjliggör att ta en bild i ögonblicket man ser i sökaren, man måste alltid ha en viss framförhållning, och med EVF är det möjligt att komma ner i motsvarande tid mellan när man ser att det man vill ha bild av håller på att hända och att bilden tas. Därmed är de flesta av svagheterna jämfört med optisk sökare redan avklarade. Det som återstår är snabbheten i fokusering, i synnerhet av motiv som rör sig i djupled.
Det är möjligt att kameror med spegelsystem kommer att finnas kvar i mindre omfattning, kanske mest för yrkesbruk, för de fotografer som absolut ser det som fördelaktigt att ha optisk sökare. Det innebär också att priset på de produkterna med nödvändighet kommer att vara högre än för kameror som saknar de känsliga mekaniska systemen.
För några av oss är redan fördelarna med ett spegelfritt system så stora att vi har valt bort spegelreflexkameran. Och det handlar inte bara om storleken. För min egen del är det till stor del just att det är jag, och inte kameran, som bestämmer var jag lägger skärpan.
Det är sant att en del av Sonys objektiv till NEX är stora även om de ofta är mindre i omfång än A-mountobjektiven från senare år. Jämför man däremot med objektiv från den epok på 70- och tidigt 80-tal då åtminstone Pentax, Olympus och Konica bemödade sig om att hålla nere storleken på både hus och objektiv, så är det inte riktigt lika sant. Det går att få riktigt hyfsat kompakta kombinationer med en del manuella normal- och vidvinkelobjektiv från den tiden trots att man har en tunn adapter mellan. Speciellt Konicas Hexanon-serie ger ju genom sitt korta registeravstånd en bra kandidat då adaptrarna kan byggas tunna och Pentax 40mm pannkaka är väldigt tunn. Sony har aviserat att kompakta pannkakor är på G.
För mig är det f.ö. inget absolut krav att allt alltid måste vara småttigt. Däremot är det en fördel om jag kan välja så småttigt jag vill om jag ska gå på stan och att jag kan använda även stora telen med samma kamera om jag behöver det på exv. en safari. Med NEX kan man det genom Sonys eminenta A-mountadapter som i princip gör en NEX 7 till en A77-.tjockis. Med den kombon kan man exv. koppla på Sigmas långa telen med optisk bildstabilisering inklusive stabiliserad sökarbild (saknas i Sony dito). Man har full fasdetekt AF med adaptern och även mikrojustering. Få andra system fixar den flexibiliteten.
...men självklart skulle jag också välja Olympus OM-D om jag ville hålla storleken ännu mindre. Synd bara att de inte fattat att de inte behövde bygga den som en mini-DSLR bara för någon form av korkad retro vurm. Genom detta så missade de ju att att göra kameran ännu mindre. Sedan hade det ju gärna fått vara en EVF i vänstra hörnan av kameran istället. Ser det som en förspilld möjlighet men de får säkert en chans till.
Mitt val av NEX 7 handlade inte bara om storlek utan lika mycket om ergonomin. Jag älskar hanteringssystemet Tri Navi som jag tycker är något av det mer intelligenta Sony gjort. Fattar bara inte att de inte infört det i SLT-modellerna också. Sedan att man oöverträffat kan styra den manuella fokuseringen som inget annat system är i närheten av idag visade sig vara en av de bättre bonusfunktioner jag senare upptäckt. Jag köpte inte min NEX för peakingens skull men bara den gör att jag aldrig kommer välja något annat innan någon annan tillverkare upptäcker att de borde ge oss det de också. Peaking finns i tredjeparttillbehör idag men vad hindrar de andra att haka på? Prestige? Vill inte betala licenspengar till Sony? Det går de ju ändå många andra tillverkare som köper komponenter av Sony idag. Jag fattar det inte.
Citat:"För några av oss är redan fördelarna med ett spegelfritt system så stora att vi har valt bort spegelreflexkameran. Och det handlar inte bara om storleken. För min egen del är det till stor del just att det är jag, och inte kameran, som bestämmer var jag lägger skärpan."(slut citat)
Det sista är för mig också det viktigaste idag. Inte utan min peaking, säger jag bara. De mesta andra kan jag klara mig utan men för MF-foto är det oumbärligt.