Annons

Tips på filmframkallare

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag kom över ett antal burkar ACU-1 och Acufine, som jag använt en tid. Det blir lite täta negativ eftersom jag glömmer att de ger något högre känslighet än ex D-76.

Hur bra de är i jämförelse med andra framkallare har jag ingen säker uppfattning om, då jag inte gör tester , jag är bara användare. Jag gillar i alla fall resultatet.

Rodinal och Tri-X blir korningt och i min smak lite mjukt på lågkänsliga filmer, men det var många år sen jag höll på med det så det är kanske annorlunda idag. Överlät för säkerhets skull den Rodinal jag hade liggande till min svärdotter, som kör 6x7 och 9x12. Själv kör jag bara 24x36, har inte ens en halvformatare.

Microdol har jag aldrig fått att fungera, det skall ge mindre korn än D-76, men i min framkallningsdosa blir det bara mjukt och kontrastbefriat.
 
Ohh...glömde nämna att rodinal blir bättre och bättre ju mer man spär ut den.
standardspädning är 1:25 men den börjar briljera vid 1:50 - 1:200. Det kräver ju dock tålamod med det är en tumregel för det mesta i fråga om mörkrumskemikalier; de bästa grejern tar tar att jobba.
 
Folk brukar ibland säga att rodinal är olämpligt till Tmax 100. Det vill jag starkt ifrågasätta. Har inte använt det så mycket själv, men sett väldigt vackra resultat.
Kombinationen Tmax 3200 i rodinal är klart intressant också, om man gillar mycket och distinkt korn.
 
Intressant att så många vurmar för Rodinal, det är kanske dags att prova igen, lågkoncentrat utan agitering, stoppa det i dosan när man går till jobbet, ta hand om det när man är hemma igen!?.

Det var några miljöaktivister, som ville skapa debatt om det dåliga vattnet i någon Blekingsk å, så man framkallade ett par filmer direkt i åvattnet utan framkallare eller tillsatser. Framkallningstiden blev lång, men syftet med att skapa debatt uppnåddes. Det skulle kanske kunna vara en affärside att sälja miljöförstört vatten som framkallare, det kanske finns någon annan å som skulle kunna passa som fix, frågan uppstår var man skall skölja.
 
Havsvatten ska visst funka som fix, så det gäller att hålla sig vid ett utlopp gissar jag, och skölja i ett vattenfall.
 
Tack för tipsen! Fast jag vet inte om jag blev så mycket klokare;-)

Saken är att jag inte kommer att förstora bilderna, utan endast skanna dem (i alla fall till en början) och använda för webpublicering. Så därmed vill jag ha ganska mycket "smäck" för att skärpan ska räcka till i litet format, och vassa korn är nog snarare en fördel än nackdel. Det är ju lättare att mjuka upp bilden i efterhand än tvärtom.

Jag kommer framledes antagligen att hålla mig kring ISO 100-400, så något som funkar skapligt till lite olika filmer i detta omfång vore ju fint. Tid har jag gott om, så jag ser ingen nackdel på den fronten om framkallningen tar lång tid.

Här kommer vi in på den tredje punkten! Vad finns det för för- respektive nackdelar med "stående framkallning", alltså utan agitering? Jag hade aldrig hört talas om det tidigare, men om det blir bättre så undrar man ju varför det oftast inte ens nämns vid framkallningsdiskussioner. Något säger mig att agiteringen är ett sentida påfund för att snabba på framkallningen. Kan det stämma?
 
Jag tror det är så att agiteringen omsätter framkallaren, så att det tillförs mer framkallningsämne till de partier på filmen som blivit exponerade, därigenom ökar kontrasten. Om det inte tillförs förnyat framkallningsämne, kommer det följaktligen förbrukas i exponerade partier och framkallningen bromsas upp. Resultat mjukare film eller papperskopia.

Det är väl så att du "förstorar" bilderna även om du gör det elektroniskt i scanner, det är möjligt att du behöver annan karaktär på dina negativ för att det skall passa den typen av "förstöring".
 
Urin utspätt med vatten funkar som filmframkallare. Tar väldigt lång tid dock, men det går. Lyckades också framkalla en papperskopia i Kodak Indikator stoppbad en gång, när jag hällde stoppet i fel fack på Nova-tanken. Tog också lång tid och det blev lite grynigare än normalt. Tror det gick för att papperet hade aceleratorer (framkallningsämnen) i emulsionen. När dessa vättes upp i stoppet började det framkalla, men långsamt.
 
T-Max 100 går mycket bra i D76 1+1. Just D76 användes som framkallare när Kodak experimenterade fram T-kornsfilmerna. T-Max framkallare togs fram senare. En annan T-kornsframkallare är FX-39 som ger brillianta negativ med T-Max 100, dock inte lika finkorniga som med D76 upplever jag. D76 1+1 ger samma välgraderade negativ men med finare korn och lika bra konturskärpa vid spädning 1+1 och agitering per minut ist för halvminut (agitera inte för mycket). Jag har provat även andra framkallare till T-Max 100 som Rodinal, Acutol, Microdol-X m.fl, men får alltid bäst resultat med D76 1+1.
 
"Tjärahjärtanes" vad man lär sig på det här forumet! Jag trodde att stoppbadet skulle stoppa framkallningen med sin syra, medan framkallaren är alkalisk. Jag får nog skaffa "The film developing cook boken" och lära mig lite mer om detta. Det handlar kanske inte om bas - syra överhuvudtaget.

För att återkomma till trådskaparens fråga, skulle nog rekommendera en vanlig D-76 1+1, enkel smidig och säker framkallare som är lätt att få jämna resultat med. När man sen vill pröva nya utmaningar, kan man ju testa Tri-X i Rodinal eller Kaffe, urin eller bara vanligt badvatten från åar eller insjöar, men resultatet är väl inte lika förutsägbart som D-76 1+1 ca 10 minuter för Tri-X som exempel.
 
Graal, Vi skickade nästan samtidigt, därav upprepning av dina förslag. Men det ger bara lite mera "tyngd" åt förslaget D-76 1+1 ;o)!
 
Mycket intressant detta! Jag följer gärna Nils blogg med alla hans experiment när det gäller fotopappersframkallning, och jag hyser därmed den största respekt för hans kunnande i frågan.

Antagligen är det väl så att för att få det där sista "som man vill ha" av en film, så måste man kunna en del. Och då är det nog puckat av mig att försöka mig på något annat än en enkel framkallningsprocess, såhär i början av min analoga bana. Det blir nog D-76 i alla fall, för att vara lite säker. Jag vill ju prova Tri-X och annat kul också förr eller senare, med högre känsligheter. Och jag har verkligen inte tagit några bilder som "måste" bli bra än så länge.
 
Jag måste bara kort rapportera att framkallningen gick bra! Men det var nära att jag klantade till det ordentligt genom att blanda ihop fix och stopp, hehe:) Och så fick jag mata in filmen i rullen igen efter att ha kommit hälften, eftersom den satans spiralen slutade mata mitt i mörkret. Men nästa gång gick det bra.

Fick improvisera lite med agiteringen eftersom jag i all iver helt glömt bort att skriva ner hur man skulle göra, men jag tycker vid påseende att negativen ser riktigt bra ut där de hänger på tork:) Jag har uppenbarligen exponerat rätt bra och framkallat lagom länge, för det är både vitt och svart i dem, med lagom mycket medelgrått. Nu återstår att lista ut hur man fotograferar av dem.

Rulle nummer två får vänta tills imorgon, då jag ska förbereda mig lite bättre.

Tillägg: Förresten, ska filmen vara helt genomskinlig där den är oexponerad, eller har den en liiiiten gråton? Jag undrar om det beror på att mitt badrum inte var tillräckligt ljustätt, eller om det är normalt.
 
Grattis till det lyckade resultatet, prövningarna var väl inte värre än de brukar vara, men som du antyder, det blir enklare om man förbereder noga. Har du dosa med plastspiral, kan man tvätta ren spåren i spolen innan man börjar, det samlas lite gelatin i spiralen som gör att filmen blir trög att ladda. En stålspiral är svårare att ladda för nybörjare, men när man väl fått in tekniken, stannar man för det.

Filmen skall vara lite grå i oexponerade partier, jag tror det kallas ljusgårdsskydd. Det är för att hindra överstrålning. Din film är säkert perfekt.

Svårare än så är det inte, hoppas nu att fler vågar prova.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar