Annons

Tips på filmframkallare

Produkter
(logga in för att koppla)
Och inte tala om alla utsläpp av diväteoxid som vi släpper ut orenat i avloppet...

Jag håller med, jag är förvånad över att dom inte förbjudit diväteoxid redan. Den har ju massa negativa effekter:

-Den kan framkalla svettningar och kräkningar.
-Den är en av grunddelarna i surt regn.
-Den kan orsaka svåra brännskador i sin gasform.
-Oavsiktlig inandning kan döda dig.
-Den bidrar till erosionen.
-Den försämrar bromsarnas effektivitet på bilar avsevärt.
-Den har hittats i cancertumörer hos avlidna patienter.

Förbjud nu!
 
Det blev en 3.8L D76 påse. Blandar antagligen ut det oftast 1+1 vid framkallning och då räcker det till rätt mycket film. Bara till iso 1600 film och liknanade jag kommer behöva köra ej utspätt.

Men nästa gång blir det nog att prova Xtol kanske.
 
Mer på blanda-själv temat. Snabbkaffe, C-vitamin (askorbinsyra) och målarsoda (natriumkarbonat). Det bildar en framkallare som kan ge mycket imponerande resultat. Här en blogg (med "recept") om denna framkallare som brukar kallas Caffenol-C
http://caffenol.blogspot.com/

Kaffe-framkallaren kan också användas på papper och ger då bruntoning (så klart..).

Men allt sånt här är givetvis bara för den experimentsugne som finner nöje i att prova själv, man får nog räkna med en del misslyckanden, men jag kan tänka mig tillfredställelsen vid framgångar, att den hemmagjorda kemin ger fotografin en ytterligare dimension.
 
Jag är lite av periodare i mörkrummet, så större mängder framkallare skulle hinna förstöras mellan gångerna. Jag har det senaste decenniet blandat både film- och pappersframkallare själv efter recept med råkemikalier. Metol och hydrokinon i burkar håller länge. De jag har har hållit i nio år hittills.

Annars är Rodinal utmärkt för en "periodare". Koncentratet blir mörkt med tiden, men fungerar lika bra som färskt - år ut och år in. Filmkornet blir skarpt och distinkt, så det är skärpeframkallare snarare än finkornsdito, men fotar man med lågkänsliga filmer eller mellanformat så spelar det ingen större roll. Späder man 1+50 eller 1+100 så räcker en 500ml-flaska länge. Jag har alltid en flaska Rodinal.
 
Rodinal!

Till rodinalens plus skall också nämnas att den även i 1:50 eller 1:100 går att återanvända många gånger med gått resultat. Jag har 1,5 liter 1:100 som det gått väl över 10 filmer i och den ska få tjänstgöra minst 6 rullar till innan jag byter ut den.

Kornet på rodinal ser helt annorlunda ut från det i D76. Min egen upplevelse är att d76 mjukar upp kornet i kanterna aningens, någonting som är eftersträvansvärt om man vill a sammetslena grå-partier och fina ytor men någonting som äter upp en hel del av de texturer och detaljer som man kan lyfta fram i rodinalen.
Rodinalen går bra med långsamma och medelsnabba filmer (dvs upp till 125asa) men snabbare än så finns det många andra framkallare som är bättre.
 
Rodinal beskrivs ju alltid som engångsframkallare oavsett spädning, och att lösningen måste användas inom någon timme. Jag använder den så. Men har man erfarenhet att den fungerar för flera filmer, så visst - även om inte jag vågar. ;-)

Som Fabian skriver så mjukar D-76, med sin höga halt natriumsulfit, upp kornen. Många späder ut D-76 1+1 för att få lite skarpare korn utan att det upplevs som grovt. Man kan även använda utspädningarna 1+2 eller 1+3 för ännu skarpare resultat, men det är inte så lätt att hitta tider för dem.
 
För underbara inlägg om framkallare!

Varsågod. Själv saknar jag diskussioner om olika framkallare och deras karaktär. Jag provade själv att blanda 100ml PC-Glykol, en receptmässigt mycket enkel framkallare, men jag blev inte särskilt imponerad.

Receptet:
Starta med 75ml het glykol, tillsätt
10g askorbinsyra
0,25g fenidon
fyll upp med glykol till 100ml.

För brukslösning blanda 1:50 med en 0,5% lösning natriumkarbonat i vatten.

Visst funkar det. Jag framkallade Fomapan 400 i 9 minuter vid 21 grader. Jag fick den kontrast jag önskade men bilderna kändes ändå lite.. jag hittar inte riktigt ord, lite som om de var tagna i flatljus, som om kontrasten var låg fast den ändå inte var det. Något med tonaliteten kändes inte rätt.

Själv gillar jag den karaktär som Rodinal ger, men tyvärr blir kornet alltför utmärkande i småbildsformatet, i större format funkar det perfekt. PC-Glykolen ovan är ungefär som tonalitets-skillnaden mellan Rodinal och Xtol gånger två. För någon annan kanske det passar som hand i handske. Skulle tro att PC-Glykol kornmässigt ligger någonstans mitt emellan Rodinal och Xtol
 
Marjos. Jo jag hämtade hem recepten och beskrivningen som du skickade länken till. Den bild som visades i artikeln, med den hemmakokade framkallaren är enastående fin , så det inspirerar verkligen att komma igång och prova.

Mitt mörkrum har legat i malpåse ett några år, men provade några olika frsmkallare på den tid det begav sig.
Vi är överens om att Rodinal inte är optimal för småbild. Redan på en 50x60 kopia ser det ut som van Gogh varit framme. Jag kan direkt erkänna att jag inte är särskilt bevandrad i det här, det finns mycket att lära och utveckla. Under perioder har mellanformat lockat för att höja kvaliten, men när jag sedan erinrar mig en bildserie aktfoton, som Per Bonde tog i början av 70talet på Tri-X /D76 med Minox, känner jag att det finns så mycket att hämta ur småbildsformatet, att det handlar mer, om min oförmåga än begränsning i utrustningen.

Vad jag förstått finns i huvudsak två grundtyper av framkallare den ena "Utspädningsframkallare" som framkallar "på ytan" Rodinal mfl den andra "bromsad framkallare (metol-borax)" som ger en annan karaktär, som jag gillar bättre.

Eftersom jag tycker att Rodinal, dels ger för kornigt intryck men också en flackhet i gradationskurvan, kör jag vidare med D76, Acufine, ACU1 och liknande. De senare ger i min smak lite bättre korn och kontrast än D76. Det är inte dåligt med tanke på att D76 fungerar så bra.

Det är fashinerande att försöka få bra tekniskt resultat. Jag har köpt på mig några olika som jag inte varit i kontakt med tidigare, Leicanol, från Tetenal, Tecniodol, som jag misstänker är avsedd för Technical Pan och några till. Dom måstet jag testa innan jag går in på kaffet och glykolen, det tar ju också lite tid att få ihop ingredienserna till recepten. Tack för dina tips och frikostigt delade kunskaper.
 
Ett tips om man vill ha väldigt bra ekonomi och jämna, bra resultat utan några speciella effekter är Tmax RS i "maskinblandning". Det betyder att man späder den 1+7 istället för 1+4, och ser till att den håller 24 grader. För varje framkallad rulle häller man bort 40 ml av det man just använt och ersätter med färsk. Så kan man hålla på bortåt 100-150 rullar innan det är dags att byta hela dunken. Lite svårt att få tag på rekommenderade tider, men normalexponerad TriX ska framkallas 5 1/4 minut.
 
@Bo Hansson: Jag finner en viss fascination i att kunna blanda kemin själv, framförallt av sådant som går att köpa i matvaruaffären. Det handlar inte så mycket om varken kostnader eller att få bra tekniskt resultat, även om det givetvis är ett plus om det blir bra rent tekniskt också. Som jag skrev tidigare, det ger fotografin en ytterligare dimension. Jag har inte hållit på med detta kemiblandande tidigare, mitt intresse väcktes när en vän till mig skaffade sig ett mörkrum och började experimentera. Jag har också provat att framkalla färgnegativ och kopierat detta, det som jag tidigare trott varit för svårt att göra hemma. Både Tetenal och Rollei Digibase C-41 går ju att använda i 25-30 grader, temperaturer som går att hålla utan maskiner. RA4 kemin för papper funkar också i 20 grader. När alla aspekter tas med i beräkningen, olika kemi, temperaturer och hur det påverkar kontrast osv.. så är ju svartvitt mycket svårare, med oändliga kombinationer, än färg som är helt standardiserat där det inte funkar att avvika från det utprovade utan knepiga färgskiftningar som är svåra att korrigera, men som sagt, i detta svåra ligger också en motiverande dimension.

Rolleis nya färgkemi kan faktiskt användas även vid 20 grader, men då med lite obekvämt lång framkallningstid. Jag har beställt ett litet kit från tyskland för att prova:
http://www.macodirect.de/rollei-colour-film-developer-sets-c-416_404_534_620.html

Kaffe-framkallaren är jag mycket nyfiken på, jag tyckte också att bilderna som visades såg bra ut, tyvärr har jag bara 400-film hemma för tillfället och de rekommenderar den inte för snabb film utan en tillsats av kaliumbromid som nog kan vara svårt att få tag på. Men nån gång skall jag prova, det värsta som kan hända är ju att en rulle film slösas bort, och kaffet som blir över kan ju drickas upp, även om jag inte är något fan av snabbkaffe.
 
...Vad jag förstått finns i huvudsak två grundtyper av framkallare den ena "Utspädningsframkallare" som framkallar "på ytan" Rodinal mfl den andra "bromsad framkallare (metol-borax)" som ger en annan karaktär, som jag gillar bättre...

Det finns egentligen tre typer:
Snabbframkallare
Fikornsframkallare
Utjämningsframkallare

Snabbframkallare som Rodinal och HC 110 fungerar som utjämningsframkallare om man späder dom kraftigt (1+25 eller mera). Annars kan man inte avbryta framkallningen med en snabbframkallare, den måste framkalla ut helt då den arbetar sig från ytan och neråt i emulsionen.

Finkornsframkallare framkallar i hela skiktet samtidigt då den har svaga acceleratorer. Därför kan man avbryta framkallningen. De innehåller mycket natriumsulfit som ger finare korn. Späder man finkornsframkallaren ger den lite grövre korn, men konturskärpan på kornet ökar och man upplever det som skarpare. Minskad agtitering har samma effekt med en finkornsframkallare, det ger högre konturskärpa. Med ökad agitring blir effekten motsatt och agiterar man kontinuerligt så försvinner skärpeintrycket helt med en finkornsframkallare. Exempel på finkorns är Microdol-X.

Utjämningsframkallare ger jämnare kontrast eftersom de arbetar mindre med högdagrarna samtidigt som de hela tiden arbetar max i skuggorna. De har en formula som gör att bromet (som ganska snabbt börjar lösas ut vid framkallningen av högdagrarna) utgör en broms av framkallningen där. Späder man utjämningsframkallaren får man en ännu större utjämnande effekt mellan skuggor och högdagrar. Detta eftersom halten utlöst brom förblir lika hög intill emulsionen, trots utspädningen. Under tiden framkallas skuggorna lika bra då den minskade halten framkallningsämne/acceleratorer ändå räcker för det. D76 är en vanlig utjämningsframkallare.
 
Senast ändrad:
Tack Graal för kunskapstillskott. Det erinrar mig att när min gode vän reklamchefen använde HC-110 till sina Hasselbladbilder, blev kornet jämförbart med det jag fick på småbild med D-76.

Sen har jag aldrig lyckats med Microdol X, har kornet varit något bättre har det istället sett ganska kontrastlöst ut men det är väl det du förklarar i texten.
 
Tack Graal för kunskapstillskott. Det erinrar mig att när min gode vän reklamchefen använde HC-110 till sina Hasselbladbilder, blev kornet jämförbart med det jag fick på småbild med D-76.

Sen har jag aldrig lyckats med Microdol X, har kornet varit något bättre har det istället sett ganska kontrastlöst ut men det är väl det du förklarar i texten.

De gånger jag använt Microdol-X har jag alltid spätt den 1+3 och då fått ett bättre skärpeintryck. Använder den rätt sällan numera dock.
 
Boktips om filmframkallning..

För mig har det varit så att genom att jag oftast arbetat med kontaktförfaranden , alltså kontaktkopierat ett negativ eller positiv på en emulsion osv.. Då har det blivit mer och mer viktigt att få rätt kontrast och ton omfång i svärtan för att göra en snygg palladiotypi o.s.v Jag har haft turen att kunna haft tillgång till kemi och kunskap för att blanda framkallare. Det är mycket som spelar in i framkallningsreultatet. Filmens mognad, ljuset, tonomfånget vid fotograferingen, vattnets kvalite, ph värde etc ..

En bok som har varit en stor hjälp och som jag kan rekommendera är The Film Developing Cookbook
av Stephen G.Anchell och Bill Troop. Focal Press ISBN 0-240-80259-4
Stephen har en informativ hemsida också http://www.steveanchell.com

Det är också samma problematik när det gäller analog kopiering i mörkrummet. Framkallare som ger olika ton och tonomfång. I bland är det som rena poesin att se hur en kopia växer fram i en Amidolframkallare. Nu är det svårt att få tag på amidol, men det var en upplevelse..

mvh
Lasse
 
marjos, Jo-visst är det upptäckarglädjen som är en av drivkrafterna, men jag söker också teknisk kvalitet och jämnhet. Lasse Mellberg tar upp några av de orsaker till oförutsägbart resultal, där vattnets kvalitet är en av de anledningar som jag hajade till för.

Men att kunna blanda själv är ju en extra dimension och kanske ger djupare kunskap i området, förutom glädjen att veta att jag "kan själv".

På 60 talet köpte jag ett stort antal rullar Kodak Ektacrome, som var utgågna till ett mycket bra pris av min fotohandlare. Han visste väl att han skulle ta igen pengarna när jag kom tillbaka för att få dom framkallade. Nu blev det så att jag köpte en framkallningssats och framkallade filmerna hemma i badkaret. Jag minns att det var 24 moment, med bland annat belysning av filmerna i slutfasen, det var snäv temperaturtolerans, som fixades med att jag fyllde på varmt vatten efterhand. Burkarna stod nedställda i tempererat vatten i badkaret.

Resultatet blev i vissa stycken riktigt bra, rena färger och bra kontrast, bättre än fotolabben presterade, men också mera damm på bilderna än fotolabben brukar leverera.

Lasse Mellberg. Tack för synpunkter på kvalitet och förutsättningar, jag skall titta på Developing Cookbook.
 
Bump!

Intressant läsning här, för en total filmnovis som jag:) Jag försöker bilda mig en uppfattning om vilka filmer och framkallare som ger de resultat jag vill åt, men det är sannerligen inte lätt. På många forum kan man läsa inlägg tätt efter varandra som totalt motsäger varandra, så man undrar ju lite. Antagligen är det som vanligt; det är svårt att verkligen veta vad det var som gjorde resultatet si eller så för just den rullen den gången, om man inte har gedigen erfarenhet. Men det tycks ju några av er här ha:)

Nåväl, jag valde Kodak T-Max 100 för min jungfrufärd och har just plåtat upp tvenne rullar, därtill med ett mycket skarpt och kontrastrikt objektiv och mestadels i hårt dagsljus. Det jag vill åt är hög skärpa, fint korn och relativt hög kontrast utan att skuggorna alldeles sotar igen. Mycket "smäck", kanske man skulle kunna säga.
Från allt jag sett på nätet så hade Tri-X varit helt fel till detta, så jag hoppas att jag valt rätt film åtminstone. Men nu undrar jag förstås vilken framkallare som är lämplig. Det där med "upplösta korngränser" låter inte som något jag skulle gilla. Bildkvaliteten behöver på intet sätt vara "snäll" eller "mjuk", utan helst tvärtom. Vass, hård och krispig är ord jag kan komma att tänka på.

Har ni några förslag? Det vore förstås bra om framkallaren funkar även med film som har högre känsligheter, eller för den delen med andra filmtyper. Men jag tror inte jag kommer vilja åt det lite smöriga intryck som t. ex. Tri-X tycks ge. Fast jag kan ju mycket väl vara helt ute och cykla på den fronten.

---------------------------

Förresten såg jag nyligen en bild på ett annat forum där postaren hade framkallat helt utan agitering, i en timme! Resultatet var enastående i mitt tycke. Trots att det var småbildsformat så var kornet så fint att jag hade gissat på minst mellanformat. Och inte var det mjukt eller så heller.
Jag ska se om jag hittar bilden.
 
En av de bättre framkallarna för tmx100 är t-max developer som är designad för just t-korns filmer (filmer med sk "modern kornstruktur") som tmx100 är.

En av de framkallare som brukar tipsas om är d76 men dett låter inte som nått för dig då den fungerar lite som ett softfilter på filmen (mindre tydligt korn vilket kan ge mjukare ytor men detaljer och framförallt strukturer riskerar gå förlorade).

Jag kör med rodinal delvis för att den är billig och den fungerar mycket bra för "stand development" (lång tid utan agiterng) och i mycket svaga koncentrationer. Det är en bra framkallare för långsamma (50asa och neråt) och medelsnabba (50-125asa) filmer men de flesta tycker inte den blir bra för snabbare filmer då kornet blir aldeles för markant (men för nån som gillar korn kan det definitivt vara nått att testa). För de som kör på större format blir ju detta ett mindre problem givetvis men jag antar att du plåtar småbild nu?

Edit:
Glömde skriva att jag kör nästan uteslutande med stillastående framkallning, det ger bilder som i mina ögon är överlägsna på de flesta sätt men det tar givetvis längre tid. Lite vanskligt kan det vara med perforerad film då det kan bli nått som liknanr bandning i höjd med hålen men det är någonting man får testa sig fram med. Vissa kombinationer av framkallare och film tillåter tex bara 30min med agiteringar vid varje 10-min.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.