Nej, grunden är att kunna rikta kameran åt "rätt" håll och på så vis fånga något intressant på bild. Tycker jag då...
Alltså egentligen så måste jag ge dig rätt. Under den analoga tiden, under den tid jag jobbade som frilansfotograf, var det jävligt jobbigt. Jag körde med lös exponeringsmätare, efter vilken jag manuellt ställde in kameran. Använde alltid riktiga blixtar ( 1 till 3 styck Elinchrome) vid fotografering inomhus. Det var ett väldigt jobbigt fokus vid tekniken.
Sedan slutade jag som fotograf och tog inte en enda bild på 2 år.
Sedan köpte jag min första digitalkamera. En billig kompaktkamera. En Canon PowerShot A85 som jag körde helt på automatik. Wow! Då helt plötsligt infann sig kreativiteten. Jag blev en bättre fotograf än jag någonsin varit tidigare tack vare denna billiga kompaktkamera på automatik.
Sedan dess är det automatik som gäller. - Nu med Canon G11. - Men ibland måste jag använda exponeringskompensationsratten.
Med kompaktkameror så är skärpedjupen gigantiskt, så inte ens det behöver man fundera över. Fast just skärpedjupet är en mycket stor del av bildskapandet. Så kreativiteten blir rejält begränsat av brist på skärpedjupskontroll.
Personligen ligger jag ändå på plus, kreativt, jämfört med en systemkamera och användandet av massa manuella möjligheter som riskerar att ta kraft och fokus från bildseendet.
Men som nybörjare med systemkamera kan det ändå vara bra att känna till hur det funkar.