fjalstal skrev:
Känslan är: gammalt, begränsande, tvingande, brunt, defacto-status...
D v s att Cartier-Bressons typ av bilder har blivit synonymt med "kvalitet" för många med konservativ fotografisk läggning, på samma sätt som jazz-folket tvärsäkert utser sin musik som den enda rätta. Många som verkar ha hållit på med foto länge (och gärna framhäver denna långa tid som argument för sin fotografiska kvalitet) plåtar svartvitt och bruntonar, liksom du, och anser att det ÄR vägen att gå. Jag tycker givetvis att människor ska få plåta vad dom vill men rangordning och statusbyggande på andra foto-imsers bekostnad och, förbluffande ofta, med utrustningsnivå och erfarenhetstid som argument för kvalitetsnivån går inte hem hos mig. Att aggresivt framhäva sin Leica/Hasselblad/Zeiss/Contax-utrustning är inte ett dugg bättre än att diskutera digitala kamerahus in absurdum. Snarare är det väl så att märkvärdiggörandet att av vissa utrustningar före digitalernas intåg har lagt grunden till dagens teknikfixering.
Jaha, vi tar det från början.
HC-B var skicklig, en av många skickliga fotografer men det fanns occh finns många andra.
Jag fotograferar mestadels i B/W men med positiv färg (dia alltså) som komplement då och då.
Jo, jag selentonar de flesta av mina kopior. Inte för att få dem att se "gamla" ut, det är mera en fråga om hållbarhet på sikt.Och jag anser att eftersom jag gör så med mina kopior så gör jag så med scannade negativ också. Men det är som sagt inte för att få ett ålderdomligt intryck och inte en nödvändig väg på något sätt.
Beträffande kameror/utrustning har jag den uppsättning prylar jag har och funderar ytterst sällan över dem.
Jag vet inte hur många gånger jag sagt här att jag anser det vara fullständigt ointressant med vilka apparater som använts.
Det har varit mycket under åren, japanskt, svenskt och tyskt.
Det finns ingen anledning att framhäva något fabrikat, det går ju aldrig att säga vilken kamera en bild är tagen med genom att bara titta på bilden....ja, frånsett negativformatet då,
Det är ingen väg man måste gå, att ha en viss utrustning alltså.
De allra flesta av mina bilder är rent dokumentära och med några få undantag är det jag visar här sådana bilder.
Det är det som intresserar mig mest men det är väl knappast något jag försöker dölja eller hur?
När det gäller dokumentärfoto vore det ju direkt löjligt att försöka bibringa en "konstnärlig touch" med oskärpa och förvanskning av bilden.
Sedan finns det några bilder jag jag använt lithförfarande. Jag har inget som försvarar detta mer än att det är en teknik som ibland kan renodla en bild och framhäva vissa detaljer samtidigt som det rensar bort en del krafs. Men dokumentära bilder skall man vara försiktig med när det gäller sådant arbetssätt.
Men kameran i sig (för att nu återknyta till tråden) tycker jag är ointressant. Jag skriver heller sällan något om mina pryttlar - mer än att jag svarat på direkta frågor om de kameror jag har/har haft och alltså anser mig ha viss kunskap om.
Us
