Annons

teknik vs innehåll och budskap

Produkter
(logga in för att koppla)

ariadne

Aktiv medlem
kan teknik och innehåll/känsla/budskap
vara en motsättning?
jag tycker det. tror jag.

vill först bara klarlägga att jag inte vill tala emot teknik. jag gillar teknik.

men jag tror det är skitsvårt och inte okomplicerat att förena ett intresse för det tekniska i en bild och ett intresse för budskap/känsla i en bild.

jag tror att man ofta måste kunna ge vika antingen för det ena eller det andra en aning för att det ska fungera, annars överglänser de varandra eller tar ut varandra. det är inte ofta som jag tycker att en bild har både tekniska kvaliteer och andra kvaliteer såsom uttrycksfullhet, innehåll osv, och att det fungerar och harmoniserar på ett bra sätt. menar att om en bild är hur jäkla suverän som helst vad gäller den tekniska biten så kan jag nästan reta mig på att ett budskap försöker klämmas in också och försöka få uppmärksamhet. ibland får de inte plats båda två. likadant med en bild som är oerhört stark, med ett personligt uttryck etc, och så ser man till att fixa till den tekniska biten , då kan jag ibland tycka att någonting går förlorat, att det inte alltid är det bästa att inte ha "tekniska brister" i en bild. att den tekniska bristen fungerar som ett slags uttrymme för det andra.

asch jag vet inte riktigt vad jag babblar om.
jag e säkert ute på cykeltur.
 
Jag kan hålla med dig om att i en i övrigt tekniskt fulländad bild är det den lilla missen som gör den levande. Men att innehållet generellt skulle konkurrera med teknologin, eller med den teknik som vi utvecklar för att koppla samman teknologi och innehåll, tycker jag är lite för kategoriskt. Om jag eftersträvar ett givet innehåll och väljer teknologi utifrån det, då finns det väl egentligen ingen anledning att inte arbeta fram ett så bra resultat som möjligt, rent tekniskt. En hålkamera ger till exempel ingen riktigt skarp bild, men det i sig innebär inte att jag måste acceptera brister i tekniken. Istället borde jag lära mig att hantera hålkameran på ett så fullständigt sätt som möjligt för att kunna ta del av alla dess förtjänster, liksom dess brister.

Gr.
 
Om man kan det tekniska i ryggraden behöver man inte tänka på det vid fotograferingen. precis som när man lär sig köra bil. Efter en tids körning slutar man tänka på hur man växlar.

Sedan kan jag hålla med om att en tekniskt bild ofta kan bli övertydlig och därmed förlora känsla. Detta är vanligt vid naturfotografering. Sedan finns det ju många som finner ett stort nöje med den tekniska delen av fotograferandet vilket lyser igenom.

De tekniska bristerma hjälper till att reducera informationen i bilden vilket gör att ovesäntliga försvinner och känslan förstärks. Detta är grunden i ett utvecklat bildspråk - att lyfta fram och tona ner saker och när man kan går det även i kombination med god teknik.

Jag tror att det krävs träning och medveten utveckling för att jobba fram ett bildspråk som förmedlar känsla. Som yrkesfotograf är det en nödvändighet att kunna kombinera teknik och känsla.

Om man säger att det inte går att kombinera tror jag att man måste ta sig i kragen. Det finns massor av tekniskt brillianta konstfotografer - tex Bruno Ehrs.
 
ariadne skrev:
kan teknik och innehåll/känsla/budskap
vara en motsättning?
Jag har läst flera intressanta artiklar som delar upp fotografer beroende på om de använder höger eller vänster hjärnhalva. Många är nog utpräglade höger- eller vänsterfotografer. Man skulle kan kalla det för en motsättning men jag föredrar nog att se det som om man har olika infallsvinklar. Artiklarna brukar avslutas med någon moralkaka om att man ska träna sin svaga sida och det ligger kanske något i det.

Motsättning mellan teknik och känsla? Snarare tvärtom. Det går inte att komma ifrån att fotografi kräver teknik såväl som känsla, de går hand i hand.
 
Jag håller med Magnus och Jörgen P. (och Anna i fråga om cykelturen! ;-).

Vad jag menar är att ett foto inte per automatik blir bättre bara för att det är oskarpt (för att ta ett övertydligt exempel).

En begåvad konstnär är ofta också tekniskt skicklig, tekniskt i detta fall alltså med t.ex. pensel/duk/oljefärger. Detta genom utbildning och träning.

Naturligtvis kan i en fotografisk bild t.ex. (rörelse-) oskärpa tillföra något som bilden annars inte hade haft, men om oskärpan inte är genomtänkt så är den kanske inte konstnärlig.
Det samma gäller naturligtvis även andra "defekter", under-/överexponering o.s.v.

Det fanns en intressant artikel i FOTO för ett par nummer sedan om en ung svensk fotograf som tar konstnärliga naturbilder (landskap). Han var extremt tekniskt skicklig och använde enbart storformat. I hans fall var extrem skärpa och upplösning en del av konsten.

Hoppas att det nu inte är jag som är ute och cyklar...!

/Micha
 
För mig är teknik och budskap inte någon motsättning - tvärtom. De behöver varandra.
Jag brukar utgå från ett budskap eller känsla när jag fotograferar. Tekniken får vara en hjälp på vägen, som en bro ungefär. Är bron inte jämn och fin utan har hål som man kan snubbla i så gör det resan över mindre behaglig.
Varje bild har ju en teknisk och estetisk lösning. Enbart en estetisk bild utan några tekniska kunskaper hos fotografen är inget vidare, och en tekniskt fulländad bild utan innehåll är mycket tråkig som betraktelse.
 
micha -

"Hoppas att det nu inte är jag som är ute och cyklar...!"

vadå då, det är väl inget fel på cykelturer då och då:)


"Vad jag menar är att ett foto inte per automatik blir bättre bara för att det är oskarpt (för att ta ett övertydligt exempel)."

håller med. men jag tror inte att jag skrev det heller...

"En begåvad konstnär är ofta också tekniskt skicklig, tekniskt i detta fall alltså med t.ex. pensel/duk/oljefärger. Detta genom utbildning och träning."

ja, och ibland inte. det finns så många olika slags konstnärer idag och det finns många fler olika konstgenrer idag. konceptkonst tex där man nästan inte kan tala om tekniska kvaliteer, åtminstone inte på samma sätt tycker jag. om jag däremot ska måla med olja ett porträtt av någon så räcker det inte med att jag gått en kurs på två veckor. men sen Behöver det inte vara en motsättning, jag håller med. jag skrev bara att det Kan vara en motsättning och att jag inte ser det som okomplicerat

"Naturligtvis kan i en fotografisk bild t.ex. (rörelse-) oskärpa tillföra något som bilden annars inte hade haft, men om oskärpan inte är genomtänkt så är den kanske inte konstnärlig.
Det samma gäller naturligtvis även andra "defekter", under-/överexponering o.s.v."

men man måste inte titulera det med "konstnärlig"
eller icke konstnärlig, för vad är konstnärlig?
oavsett om skärpan är medveten/genomtänkt eller inte så kan det vara en bra/dålig bild.

"Det fanns en intressant artikel i FOTO för ett par nummer sedan om en ung svensk fotograf som tar konstnärliga naturbilder (landskap). Han var extremt tekniskt skicklig och använde enbart storformat. I hans fall var extrem skärpa och upplösning en del av konsten."

var hans bilder också uttrycksfulla, personliga, väckte de tankar? det är inte omöjligt att kombinera de här båda kvaliteerna tror inte jag heller (teknik vs känsla) men jag tror det är skitsvårt med balansgången.
 
Senast ändrad:
ariadne skrev:
var hans bilder också uttrycksfulla, personliga, väckte de tankar? det är inte omöjligt att kombinera de här båda kvaliteerna tror inte jag heller (teknik vs känsla) men jag tror det är skitsvårt med balansgången.

Jag tror att ni menar Hans Strand. Han tillhör den moderna skolan av naturfotografer som förmedlar de känslor som naturen ger iställer för hur den ser ut. Ibland
 
ariadne skrev:
var hans bilder också uttrycksfulla, personliga, väckte de tankar? det är inte omöjligt att kombinera de här båda kvaliteerna tror inte jag heller (teknik vs känsla) men jag tror det är skitsvårt med balansgången.

Jag tror att ni menar Hans Strand. Han tillhör den moderna skolan av naturfotografer som förmedlar de känslor som naturen ger iställer för hur den ser ut. Ibland är hans bilder knivskapa och andra gånger fulla av rörelseoskärpa beroende på vad han vill förmedla. Men tekniken, exponering och ljus, är alltid perfekt.


men jag tror det är skitsvårt med balansgången.
Det är väl just det som är storheten hos en sådan fotograf. För många kan vetskapaen om att man kan klara en sådan balansgång fungera som morot - istället för att skylla ifrån sig när man egentligen bara varit lat.

Det är viktigt att hålla isär två saker när det gäller teknik:
- Jag har svårt att förstå hur man kan motivera slarvig exponering och framkallning generellt. Även en målare måste behärska tekniken för att kunna uttryka sig.
- Rörelseoskärpa eller skakningoskärpa kan däremot vara ett att utrycka något på och ett medvetet manér.

Det finns fotografer som kan byta menér för olika projekt, det tycker jag är väldigt imponerande. Per-Anders Jörgensen är ett sådant exempel.
 
Jag tänker som du Magnus... ja det har jag inte alltid gjort, men jag har gjort lite omvärderingar.

För inte så länge sedan var teknisk fulländning i bilderna det stora målet för mig. Ett io.f.s hedervärt mål tycker jag. På samma sätt som en sångare skall sjunga rent, men...

...vad jag upptäckt är att mina bilder blev innehållsfattiga. Naturbilderna blev lite av tråkig dokumentation.

Vad jag tror jag vill är att koncentrera mig mer på innehåll och budskap, och sedan hoppas att så pass mycket teknik sitter i ryggraden att bilderna når en hyfsat bra teknisk kvalité.

Var det begripligt?
 
Låter begripligt och bra. Det handlar om att vara medveten om varför man fotograferar. Vill man utrycka något måste man jobba på sina uttryckssätt - oh det verkar du ju hålla på med.

För andra är fotograferingen i sig självt i centrum och då har tekniken en viktig roll. Jag tror dock att den kategorin av fotografer lättare tröttnar på sitt fotograferande.

Ytterligare varianter är att man fotograferar med ett speciellt syfte som att göra en fågelartbok och då ska kanske bilderna se ut på ett visst sätt.

Inte helt ovanligt är varianten där fotograferingen är en bisak, kanske en anledning att ge sig ut på utflykt. Så är det ibland för mig och en kompis. Vi snackar ofta mer än vi plåtar, men nöjda ändå.

Lycka till Janne!
 
Intressant att en skarp bild är mer tekniskt korrekt gjord än en suddig. Varför tycker vi det egentligen?

Man kan ju använda teknisk skicklighet för att skapa grå, suddiga och sneda bilder.


Om man gång på gång lyckas skapa bilder med ett visst utseende så tyder det på att man behärskar tekniken. Jag vet en fotograf som alltid får en viss gråhet i sina bilder som lätt kan tolkas som att hon inte behärskar mörkrumstekniken. Men, samtliga bilder har likadan stil och hon vet innan fotografering hur hon skall gå till väga.

För några år sedan gjorde jag många jobb där bilderna var totalt ur fokus, många blev förvånade över att jag bländade ned till 11-16 för att ta suddiga bilder. Poängen var att jag vill ha en jämn oskärpa över hela bilden, med stor bländare hade oskärpan varierat från förgrund till bakgrund.

Teknisk fulländning är alltid målet för mig. Oftast blir jag besviken...
 
"Motsättning mellan teknik och känsla? Snarare tvärtom. Det går inte att komma ifrån att fotografi kräver teknik såväl som känsla, de går hand i hand."

jo, men det jag talar om är inte tekniskt kunnande utan teknisk kvalite. om jag skjuter av en bild från höften med ett helkasst objektiv, och jag har inte mätt ljuset så himla bra så det blir överexponerat på sina ställen då kan man inte säga att den bilden har en hög teknisk kvalite' tycker jag. även om jag gjort detta "slarv" medvetet.
 
"Jag tror att det krävs träning och medveten utveckling för att jobba fram ett bildspråk som förmedlar känsla. Som yrkesfotograf är det en nödvändighet att kunna kombinera teknik och känsla."

jo, så är det nog. om man tex jobbar "friare" eller hur jag ska uttrycka det, om man tex helt ägnar sig "konstfotografi" ( eller vad det nu kan kallas) så tror jag inte att det är lika nödvändigt med de tekniska kunskaperna och färdigheterna. det utesluter dock inte att det Finns "konstnärsfotografer" som behärskar och är intresserad av det tekniska. men jag menar att det är en viss skillnad ändå, som yrkesfotograf lär man inte bli långvarig om man kommer med tom "verktygslåda" , eller kanske snarare inte vet vilket som är vilket eller vad man använder de till. därmed inte sagt att yrkesfotografer inte också kan vara "fria" men jag tror man måste ha mer koll på den tekniska biten än vad fotografer som jobbar i princip helt fritt ( om nu nån gör det)
 
"För mig är teknik och budskap inte någon motsättning - tvärtom. De behöver varandra.
Jag brukar utgå från ett budskap eller känsla när jag fotograferar. Tekniken får vara en hjälp på vägen, som en bro ungefär. Är bron inte jämn och fin utan har hål som man kan snubbla i så gör det resan över mindre behaglig."

att snubbla behöver inte vara så farligt åandrasidan om man inte slår sig riktigt rejält alltså. att snubbla lite funkar som en väckarklocka ungefär tycker jag. annars är det lätt att man bara går och går på den jämna och fina vägen, inget händer liksom

teknik och känsla ( vet att jag skrev budskap i rubriken) är kanske ingen motsättning men de bråkar def. om utrymmet tycker jag. själv har jag väldigt svårt att förena dem, jag trivs inte med det. antingen eller vill jag ha det ( sen blir det väl inte så i praktiken men ändå) hellre "tom" estetik och teknisk fulländning än att försöka peta in känslor och budskap och sånt.

"Varje bild har ju en teknisk och estetisk lösning. Enbart en estetisk bild utan några tekniska kunskaper hos fotografen är inget vidare, och en tekniskt fulländad bild utan innehåll är mycket tråkig som betraktelse."

har du aldrig fallit för en bild som varit oerhört uttryckfull och haft "det" men som haft rejäla brister vad gäller det tekniska?

tråkigt är förresten kul:)
 
Det finns ingen motsättning mellan teknik och känsla - precis som du skriver. Dom behövs båda.

Min ambition är dock att kunna tänka känsla och budskap, medans tekniken skall sitta i ryggmärgen och inte behöva störa mitt tänk.
 
"Det är viktigt att hålla isär två saker när det gäller teknik:
- Jag har svårt att förstå hur man kan motivera slarvig exponering och framkallning generellt. Även en målare måste behärska tekniken för att kunna uttryka sig."


njae, man måste behärska Nån teknik för att kunna uttrycka sig. visst kan jag exponera "fel" och ändå uttrycka någonting ( kanske tillochmed det jag hade tänkt uttrycka.-))
jag kan inte måla, jag vet inte hur man gör. man ska säkert grunda på olika vis, och måla med olika lager och allt vad det är, och ändå har jag målat en hel del och kunnat uttrycka det jag ville. därför att man får hitta andra sätt, andra vägar. kan man inte dansa tango så får man väl dansa vals, huvudsaken att man dansar.
sen kan man ju tycka att det är "dumt" eller "slött" eller "onödigt" eller vad som helst
att man inte ser till att lära sig att exponera "som man ska", men ja, det är ju ett val man gör.
 
Jag är kanske dum, men jag vet inte om du håller med mig eller säger mot mig..

Ett exempel på vad jag vill ha i ryggmärgen, vad gäller teknik, är vilken bländare som ger vilket skärpedjup på vilket avstånd. Iallafall ungefär. Utan den kollen måste jag börja tänka på detaljer som jag inte vill bli störd av.
 
janne!

du kanske bara e trött för jag har inte talat till dig än:)
jag skrev till magnus sist ( jag ska nog försöka bli tydligare på att markera vem jag skriver till förresten)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar