Tanzania, Kenya eller Sydafrika

[Lucanus]

När jag är på safari sitter mitt 100-400 som "normalobjektiv" på den ena kameran och används mest på högsta brännvidden. Men, som redan påpekats, det är inte ovanligt att t ex lejon och hyenor faktiskt kommer fram och nosar på bilen eller helt oberörda ligger kvar när man sakta rullar förbi på någon meters håll.


Intressant. Det har jag aldrig hört talas om förut. Vit eller svart? När introducerades de?

Svart, de skulle finnas även på några andra ställe i Kalahari-område i Botswana och Namibia, läste också att en mycket stor population på 150 st finns i Kaokoland, Namibia, uppgiftskälla: The living deserts of Southern Africa av Barry Lovegrove, 1993. Hur länge har de funnits i Polentswe Pan och varför vet jag inte.

 

[ErlandH]

Svart, de skulle finnas även på några andra ställe i Kalahari-område i Botswana och Namibia, läste också att en mycket stor population på 150 st finns i Kaokoland, Namibia, uppgiftskälla: The living deserts of Southern Africa av Barry Lovegrove, 1993. Hur länge har de funnits i Polentswe Pan och varför vet jag inte.

Okej, det ska alltså ha funnits noshörning där för 20 år sedan. Enligt alla uppgifter jag kan hitta finns det dock inga noshörningar, varken svart eller vit, i Kgalagadi numera.

För övrigt ligger Polentswa på den botswanska sidan av Kgalagadi. Ska man dit behöver man vara helt självförsörjande (fordon, campingutrustning osv).

 

[Sten-Åke Sändh]

Hej på er!

Kom gärna med era åsikter,referenser och tycken ang. om man skall åka på safari i Tanzania, Kenya eller Sydafrika?

Just nu är det semester i November som gäller, "går" det att åka på safari då eller rekommenderar ni någon annan månad?

Mvh
Johan

Jag har vari på safari i de länder du nämnt samt även i Uganda (Queen Elisabets Park med Kazinga-kanalen (bl.a. 30.000 flodhästar!). Vad man väljer är lite beroende på vad man är ute efter .

Rent allmänt sett tycker jag Tanzania slår det mesta. Serengeti och Ngorongoro är väl så bra som det blir om man vill både ha det storskaliga landskapet och de stora hjordarna (Serengeti) och det mycket speciella (Ngorongoro). Dessutom är det ju inte fel att kunna kombinera med Zanzibar för lite bad och fiska om man gillar det. I Ngorongoro ligger hotellen ofta på kraterkanten och det är en av världens mest vidunderliga panorama.

Jag var i Krugerparken i Syd-Afrika i vintras och jag tycker inte alls det jag såg (dock bara södra delen) kunde mäta sig med det jag sett i Tanzania. Till skillnad från föregående talare så föredrar jag annars Hluluwe före Krugerparken. Mycket vackrare landskap - mer öppet och mer kuperat och mycket noshörningar. Kruger är väldigt mycket Maccia-vegetation som ofta är som en grön vägg efter vägarna. Svårt att se något ofta. Vill man dessutom ha mer "Afrika", så ska man nog välja något annat än Syd-Afrika som dock har andra fantastiska kvaliteter. Syd-Afrika är makalöst vackert, har en mycket intressant historia och inte minst de fantastiska vindistrikten.

Kenya är god tvåa för mig om det bara gäller safari. Tyvärr är parkerna i Kenya mycket mindre ofta och mycket hårdare belastade även om de är fina de med. Pröva gärna Tsavo annars (alla ska ju åka till Masai Mara). Det är en jättepark på vägen mellan Nairobi och Mombasa (vägen går rakt igenom). Finns mycket fint att se där också. Mer negativt med Kenya är att det är betydligt mer våldsamt än sina grannar Tanzania, för att inte tala om Uganda. Kenya kan vara jobbigt men det har jag aldrig upplevt på samma sätt hos grannarna. Jag var beredd på den omtalade kriminaliteten i Syd-Afrika men blev väldigt positivt överaskad av all vänlighet jag mötte.

Skulle jag åka till Afrika igen så blir det Saadani National Park i Tanzania.
Den enda parken som ligger helt vid stranden av Indiska Oceanen och bara ett "stenkast" från Zanzibar.

Uganda är f.ö. väldigt underskattat. Britterna tyckte det var "Afrikas pärla" en gång i tiden och det var skälet till att de en gång byggde järnvägen nästan ända fram till Kongo/Zaire. Mycket lugnare och trevligare än det förhållandevis aggressiva Kenya. Öst-Afrikas mest avspända befolkning.

 

[ErlandH]

Jag var i Krugerparken i Syd-Afrika i vintras och jag tycker inte alls det jag såg (dock bara södra delen) kunde mäta sig med det jag sett i Tanzania. Till skillnad från föregående talare så föredrar jag annars Hluluwe före Krugerparken. Mycket vackrare landskap - mer öppet och mer kuperat och mycket noshörningar. Kruger är väldigt mycket Maccia-vegetation som ofta är som en grön vägg efter vägarna. Svårt att se något ofta.

Mycket intressant att läsa dina erfarenheter! Själv har jag varken varit i Östafrika eller Uganda, men båda står givetvis på min "lista" och din beskrivning gör det onekligen lockande.

Den viktigaste anledningen till att jag år efter år återvänder till Kruger (och ständigt rekommenderar det till "safarinybörjare") är att det är så lätt och relativt billigt att vara där. Hyrbil för nån tusenlapp i veckan, logi för 200-300 kr per natt. Plus mat och bensin förstås.

Att det är svårt att se djuren håller jag inte alls med om. Sist jag höll räkningen såg jag lejon eller "bättre" (t ex gepard, leopard, vildhund) 28 gånger på 25 dagar. Däremot kan det förstås hända att man kör en morgonrunda på tre-fyra timmar bokstavligen utan att se något annat däggdjur än någon enstaka gräsätare. Men just detta är ju lite av tjusningen med djur som lever där de själva valt att leva.

Jag håller med om att Hluhluwe är fantastiskt vackert med sina kullar, inte minst i morgondimman efter lite regn. Men jag upplever djurtätheten som lite överdriven och får något av Kolmårdenkänsla.

 

[Sten-Åke Sändh]

Mycket intressant att läsa dina erfarenheter! Själv har jag varken varit i Östafrika eller Uganda, men båda står givetvis på min "lista" och din beskrivning gör det onekligen lockande.

Den viktigaste anledningen till att jag år efter år återvänder till Kruger (och ständigt rekommenderar det till "safarinybörjare") är att det är så lätt och relativt billigt att vara där. Hyrbil för nån tusenlapp i veckan, logi för 200-300 kr per natt. Plus mat och bensin förstås.

Att det är svårt att se djuren håller jag inte alls med om. Sist jag höll räkningen såg jag lejon eller "bättre" (t ex gepard, leopard, vildhund) 28 gånger på 25 dagar. Däremot kan det förstås hända att man kör en morgonrunda på tre-fyra timmar bokstavligen utan att se något annat däggdjur än någon enstaka gräsätare. Men just detta är ju lite av tjusningen med djur som lever där de själva valt att leva.

Jag håller med om att Hluhluwe är fantastiskt vackert med sina kullar, inte minst i morgondimman efter lite regn. Men jag upplever djurtätheten som lite överdriven och får något av Kolmårdenkänsla.

Jag kan hålla med om allt. Det du visar på är ju att man även behöver pricka in tidpunkten rätt för respektive park och man behöver lite tid dessutom om man inte ska helt förlita sig på turen.

I Hluluwe så är väl djuren där de är. Så är det ju faktiskt i Kruger också fast det är vansinnigt mycket större. I Syd-Afrika finns det nästan inte en djurrumpa utanför parkerna men så var det även i Uganda. Jag var där bara några månader efter inbördeskriget var slut och man sa att soldaterna skjutit ut mycket vilt under krigen. Jag såg faktiskt inte ett enda större djur på tågresan man då kunde göra från Nairobi till Uganda och det var så pass länge sedan som 1986. Det kanske är annorlunda idag - det har gått många år sedan jag var där och det bedrivs viltvård på ett helt annat sätt nu än då.

För att ta ett exempel på hur det kan vara så var vi i Tarangire i Tanzania som ska vara en mycket bra park under torrperioden då det flyter en flod genom parken. Då är det lätt att hitta djuren vid vattnet. När sedan regnen börjar komma då drar klövdjuren direkt ut på Massaislätten för att minska riskerna med att befinna sig på samma ställen som kattdjuren och sprids över stora ytor. Så när vi var där var det inte helt dåligt men vi såg inga stora hjordar av gräsätare. Däremot de häftigaste lejonfamiljerna jag någonsin stött på och stora hjordar elefanter nere vid floden.

Mitta absolut bästa tips när det gäller safari är att läsa in sig på www.savannen.com. Där har de scheman över när respektive park är som bäst. De kan vara till ovärderlig hjälp. Jag har inte hittat något bättre och dessutom är den på svenska för de som har svårt med engelska. Dessutom finns allt du behöver veta om utrustning m.m. - kort och gott en mycket bra sida för alla som äntligen tar sig för att åka till världens häftigaste världsdel.

Jag bara undrar varför många fortsätter åka till Thailand år efter år när man faktiskt kan få en mycket häftigare upplevelse någonstans i Afrika. De får gärna vara i Thailand för mig för då blir det mindre turisttrångt i Afrika men jag har faktiskt svårt att förstå varför man alltid ska till Thailand.

För er som gillar att fiska i Öst-Afrika så är det fiskeklubbarna vid Pemba Channel som gäller. Åk inte ut på dagsturer utanför Diani Beach - det är nästintill bortkastat. Man ska dock inte till Pemba eller Zanzibar vilka båda ligger i Tanzania utan till Shimoni i Kenya (Kenyas absoluta sydspets vid kusten) - varför inte Pemba Channel Fishing Club. Enda nackdelen är väl att det inte är gratis direkt.

 

[ErlandH]

Jag kan hålla med om allt. Det du visar på är ju att man även behöver pricka in tidpunkten rätt för respektive park och man behöver lite tid dessutom om man inte ska helt förlita sig på turen.

I Hluluwe så är väl djuren där de är. Så är det ju faktiskt i Kruger också fast det är vansinnigt mycket större.

När det gäller tidpunkten för mina besök i bl a Kruger så har jag inte alls försökt "pricka rätt". Tvärtom, faktiskt -- jag har aldrig varit där på (den sydafrikanska) vintern, däremot under allt från vår till höst.

Skillnaden mellan Hluhluwe och Kruger är att i Kruger finns ett otal biotoper representerade och djuren kan vandra hundratals kilometer. Hluhluwe är geografiskt starkt begränsat och har nog betydligt större djurtäthet än vad som skulle vara fallet under mer naturliga förhållanden.

Fast det viktigaste skälet till att jag själv tillbringar ganska lite tid i Hluhluwe och sällan rekommenderar det till bekanta är förstås att det känns så litet för oss besökare. I Kruger kan man resa runt i flera veckor, men i Hluhluwe (liksom Pilanesberg) finns inte så många ställen att välja på.

 

[Billingen]

Kruger är väldigt mycket Maccia-vegetation som ofta är som en grön vägg efter vägarna. Svårt att se något ofta. Vill man dessutom ha mer "Afrika", så ska man nog välja något annat än Syd-Afrika som dock har andra fantastiska kvaliteter. Syd-Afrika är makalöst vackert, har en mycket intressant historia och inte minst de fantastiska vindistrikten.

Din beskrivning av Sydafrika och Kruger tycker jag är missvisande. För det första så är landet stort, enormt stort, med en mängd skilda landskapstyper, höjdskillnader osv. Finns det något annat land i Afrika som uppvisar denna stora variation?

För det andra så innefattar Kruger 20-talet olika biotoper eller ekologiska zoner. Vegetationen varierar beroende på var i parken du befinner dig och inte minst tid på året.

Sydafrika som ett resmål för vinkonnässörer och Kruger som ett monotont landskap med gröna väggar; nej det är ingen rättvis beskrivning.

 

[Sten-Åke Sändh]

Din beskrivning av Sydafrika och Kruger tycker jag är missvisande. För det första så är landet stort, enormt stort, med en mängd skilda landskapstyper, höjdskillnader osv. Finns det något annat land i Afrika som uppvisar denna stora variation?

För det andra så innefattar Kruger 20-talet olika biotoper eller ekologiska zoner. Vegetationen varierar beroende på var i parken du befinner dig och inte minst tid på året.

Sydafrika som ett resmål för vinkonnässörer och Kruger som ett monotont landskap med gröna väggar; nej det är ingen rättvis beskrivning.

Men nu blandar du ju ihop landet Syd-Afrika och Krugerparken. Som du kanske såg ovan så skrev jag faktiskt : " Jag var i Krugerparken i Syd-Afrika i vintras och jag tycker inte alls det jag såg (dock bara södra delen) kunde mäta sig med det jag sett i Tanzania."

Jag skrev alltså att jag inte alls sett hela Krugerparken utan den södra delan av denna. Parken är väldigt stor. Jag jämförde den till stora delar mycket tråkiga Maccia-vegetation som dominerade det mesta jag såg inte alls gav upphov till någon speciell skönhetsupplevelse. Sen ska man inte förakta mindre parker - alla har sina värden. Men Krugerparken framstod för mig som klart överreklamerad. För mig var den verkligen en antiklimax. I övrigt tycker jag Syd-Afrika har otroliga värden som turistland och för mig var det den stora behållningen och inte safarin till den parken. Vinet är bara en bonus eftersom jag verkligen föredrar Syd-Afrikanska viner framför det mesta men Stellenbosch och Franschhoek är verkligen trevliga platser.

Åker man på en Safari i Kenya eller Tanzania så åker man ofta till flera parker och landskapet i dessa länder är väldigt varierande de med. Här har man den fantastiska Rift Valley, höga berg som Kilimanjaro (det är bara ett av dem). Masai Mara, Lake Nakuru, Amboseli, Tsavo m.fl ger en ganska varierad upplevelse och det gör på samma sätt Serengeti, Ngorongoro, Lake Manyara, Tarangire och Saadani. Saadani är något så unikt för Öst-Afrika som en park som går ända ner till oceanen. Elefanter och lejon rör sig ända ner på stranden. Vad jag vet så finns något liknande bara i Kamerun (men det är ju på andra sidan. Längst i nordväst i Uganda så finns dessutom Ruwenzoris med gorillorna och Queen Elisabeth Park med världens största koncentration av flodhästar i Kazingakanalen. Det är f.ö. bara i Serengeti och Masai Mara man kan se den riktigt stora migrationen med nära 2 miljoner gnuer och zebror som rör sig över Serengetislätten. Det är svårt att toppa det och det skådespelet ger man inte i Syd-Afrika.

Jag tycker också att landsbygden i Tanzania gav mig väldigt mycket mer av en levande genuin landsbygdskultur än det jag såg i Syd-Afrika - på gott och ont. En del i mitt resesällskap i Syd-Afrika hade nog trott att de skulle möta mer sådant och var nog lite besvikna över att de inte gjorde det. Syd-Afrika är väldigt mycket mer utvecklat än något annat land söder om Sahara - på gott och ont beroende vad man nu är ute efter.

När man åker är verkligen väldigt viktigt i vissa parker. Inte minst i Masai Mara, Serengeti och Tarangire. Missa som sagt inte www.savannen.com.

 

[ErlandH]

Jag skrev alltså att jag inte alls sett hela Krugerparken utan den södra delan av denna.

Fast om du inte såg något annat än macchia-liknande vegetation har du nog bara sett små, utvalda bitar av den södra delen av Kruger. När jag är där tycker jag nog det är ganska stor variation mellan biotoperna. Även om det är gott om busklandskap.

Jag tycker också att landsbygden i Tanzania gav mig väldigt mycket mer av en levande genuin landsbygdskultur än det jag såg i Syd-Afrika - på gott och ont. En del i mitt resesällskap i Syd-Afrika hade nog trott att de skulle möta mer sådant och var nog lite besvikna över att de inte gjorde det. Syd-Afrika är väldigt mycket mer utvecklat än något annat land söder om Sahara - på gott och ont beroende vad man nu är ute efter.

Nu har jag iofs aldrig varit i Tanzania, men att det skulle saknas "levande genuin landsbygdskultur" i Sydafrika är en villfarelse. Om man ser den eller inte beror på var man visats.

 

[PelleAbelson]

Ska man åka på en arrangerad safari med chaufför, guide osv tycker jag man ska välja Botswana, där vildmarken är unikt oexploaterad.

Instämmer Några bilder jag tog nu i dec, http://pelleabelson.com/blog/2009/12/botswana/

 

[Billingen]

Men nu blandar du ju ihop landet Syd-Afrika och Krugerparken.

Nej jag har inte blandat ihop korten, utan citerade dig ordagrant. Och redogjorde för mitt intryck av den bild du gav.

För övrigt:

Att Macchia-vegetation skulle vara tråkig får ju stå för dig. Har man öga för biologiska mångfald och förstår de olika biotopernas särart och fauna, så kan alla naturtyper i Kruger vara både intressanta och vackra. Själv har jag upplevt stor variation i Krugers södra delar, låt vara att skillnaderna kan vara subtila ibland.

Du saknar någonting genuint i Sydafrika ("genuin landsbygdskultur", "mer 'Afrika'"). Vad det skulle vara får i alla fall inte jag klart för mig. Din åsikt baseras i ditt senaste inlägg på spekulationer om dina medresenärer, som "nog" vad "lite besvikna", som "nog" hade trott sig få se någonting annat än de såg.

Sen skriver du (inlägg #25), att " I Syd-Afrika finns det nästan inte en djurrumpa utanför parkerna". Det är sakligt fel.

Jag tycker fortfarande att din bild av såväl Sydafrika som Kruger är missvisande. Att du har din åsikt är en annan sak. Och din åsikt har vid det här laget framgått med all önskvärd tydlighet.

 

[Sten-Åke Sändh]

Fast om du inte såg något annat än macchia-liknande vegetation har du nog bara sett små, utvalda bitar av den södra delen av Kruger. När jag är där tycker jag nog det är ganska stor variation mellan biotoperna. Även om det är gott om busklandskap.


Nu har jag iofs aldrig varit i Tanzania, men att det skulle saknas "levande genuin landsbygdskultur" i Sydafrika är en villfarelse. Om man ser den eller inte beror på var man visats.

Jag vet inte om jag verkligen uttryckt att jag bara sett Maccia-liknande vegetation men mycket maccia var det och det är inte min favoritmiljö. Jag tillhör inte de som är tillräckligt insatta i floran även om jag kan se skillnad på en Aloe och ett Marula-träd. Vill man ta bilder av annat än fåglar så är det ofta svårt i den inramningen. Det är alltid något i vägen. Får jag välja omgivning så föredrar jag faktiskt öppnare landskap. Jag gillar inte granskog heller som jag betraktar som vår Maccia-vegetation. Får Maccian breda ut sig blir parkerna väldigt otillgängliga. Att sedan Maccian består av mängder av olika växter intresserar säkert en del botanister men för mig som fotograf är det mest en grön vägg i alltför många sammanhang för att jag ska uppskatta det. Får jag välja mellan en utsikt som över Rift Valley i Lake Manyara-parken i Tanzania eller Kilimanjaro i Amboseli istället för en Macciavägg var den än finns så väljer jag något av de föregående. Djur finns det där också och i mycket vackrare omgivningar. Alla de som tidigare varit i Tanzania hade samma uppfattning som oss. För oss var det en antiklimax - därmed inte sagt att det finns mycket fint att se i Kruger också - jag är helt övertygad om det.

En annan sak som gjorde mig lite beklämd i Kruger var uppgifterna om att lejonen hade stora problem med TBC. De var helt enkelt inte friska och såg raggiga ut och verkade inte vara i någon vidare kondition, men viltvårdarna försöker säkert bekämpa de problemen. Det bidrog säkert till min syn på Kruger.

Du har säkert sett väldigt mycket mer av Kruger än jag har och det är inte konstigt att du då har den uppfattning du har om Kruger, men när det gäller Hluluwe och andra mindre parker ser jag det så här:

Om man har ett par veckor och ska se några parker i detta stora land så börjar många i Johannesburg. Då börjar de allra flesta med Kruger. Oftast hamnar de i södra Kruger för mycket mer hinner de flesta inte med - och då ser det det vi såg. Man har inte den tiden. Många åker sedan söderut till HluHluwe och en del kanske t.o.m. tar sig till Addo Elephant National Park för att se elefanterna eller någon av all de privata parker som finns. I det sammanhanget så är Hluhluwe trots allt ett bra val. Den parken är betydligt vackrare och och betydligt högre djurtäthet (naturlig eller ej) än det jag sett av Kruger och det är just det de flesta är där för att se - djur alltså. Parken verkar vara hyfsat i balans för mitt hyfsat tränade lekmannaöga trots att de haft det väldigt torrt ett bra tag innan vi var där. Det var verkligt grönt trots det (green draught) och inte speciellt överbetat. Vattendragen hade väldigt låga flöden om än alls något. Jämför man med en torr elefantpark som Tsavo i Kenya där elefanterna verkligen satt ordentliga spår så är det stor skillnad mot HluHluwe och även det jag sett av Kruger. Även Tsavo är f.ö. väldigt fullt av Maccia och jag tycker inte om det där heller.

Det som också var riktigt kul med Hluluwe var att det fanns så mycket noshörningar. Visst har jag sett sådana förut men aldrig på så nära håll. Det är en verklig noshörningspark. Gillar man noshörningar och kanske sett det mesta andra så är det också ett bra val.

Att sedan en del parker är stängda och inte låter djur vandra hur som helst som en del har synpunkter på så är det väldigt dubbelt. De kan vara stängda av stängsel eller av naturliga hinder som i Ngorongoro-kratern i Tanzania. Att djuren inte vandrar ut och in i kratern i någon större omfattning utan i stort sett håller sig på kratergolvet med vissa undantag, har jag inga problem med. Vi åkte många mil från norr till söder i Syd-Afrika och jag vidhåller att tror man att man ska se vilda djur utanför parkerna så ska man verkligen inte hoppas på för mycket. Jag tror jag såg ett par giraffer och några zebror. I princip samma intryckk jag haft från både, Kenya, Tanzania, Uganda, och Etiopien.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nej jag har inte blandat ihop korten, utan citerade dig ordagrant. Och redogjorde för mitt intryck av den bild du gav.

För övrigt:

Att Macchia-vegetation skulle vara tråkig får ju stå för dig. Har man öga för biologiska mångfald och förstår de olika biotopernas särart och fauna, så kan alla naturtyper i Kruger vara både intressanta och vackra. Själv har jag upplevt stor variation i Krugers södra delar, låt vara att skillnaderna kan vara subtila ibland.

Du saknar någonting genuint i Sydafrika ("genuin landsbygdskultur", "mer 'Afrika'"). Vad det skulle vara får i alla fall inte jag klart för mig. Din åsikt baseras i ditt senaste inlägg på spekulationer om dina medresenärer, som "nog" vad "lite besvikna", som "nog" hade trott sig få se någonting annat än de såg.

Sen skriver du (inlägg #25), att " I Syd-Afrika finns det nästan inte en djurrumpa utanför parkerna". Det är sakligt fel.

Jag tycker fortfarande att din bild av såväl Sydafrika som Kruger är missvisande. Att du har din åsikt är en annan sak. Och din åsikt har vid det här laget framgått med all önskvärd tydlighet.

Ja du ser fortfarande väldigt mycket traditionell bebyggelse (byar) när du reser mellan parkerna i Tanzania. Man ser ofta boskap som vallas av masaier och andra minoriteter i traditionella klädedräkter t.o.m. ner mot själva Ngorongoro kratern. Folk ute i byarna söker ofta kontakt när det kommer bilar förbi. Det är inte turistmasaier vi pratar om utan det är så det ser ut till vardags. De som sett detta i Tanzania och varit i Serengeti och Ngorongoro bland mina resekamrater i vår grupp var klart besvikna. Det fanns även de som aldrig varit i Tanzania som haft högre förväntningar på Syd-Afrika än de kanske borde haft för de har alla sett bilder från Öst-Afrika på TV och något Öst-Afrika är inte Syd-Afrika även om det har väldigt stora kvaliteter av andra skäl. Jag tycker att din lilla drapa om vinkonnesörer är lite malplacerad för många åker till Syd-Afrika för helhetsupplevelsen och den är lyckligtvis inte bara djuren i Krugerparken. Vin är en viktig del av Syd-Afrikas ekonomi, kultur och dragningskraft på turister och ger därigenom resurser som behövs för att bevara djurlivet. Det är väl onödigt att vara syrlig över det.

 

[ErlandH]

Ja du ser fortfarande väldigt mycket traditionell bebyggelse (byar) när du reser mellan parkerna i Tanzania. Man ser ofta boskap som vallas av masaier och andra minoriteter i traditionella klädedräkter t.o.m. ner mot själva Ngorongoro kratern. Folk ute i byarna söker ofta kontakt när det kommer bilar förbi.

Men så är det ju i Sydafrika också -- förutom att det är färre där som går i traditionell klädsel (vilket kanske de som får kickar av exotism tycker är tråkigt). Och kanske att det är lättare att undvika den levande landsbygden i Sydafrika.

 

[ErlandH]

Jag vet inte om jag verkligen uttryckt att jag bara sett Maccia-liknande vegetation men mycket maccia var det och det är inte min favoritmiljö. ... Vill man ta bilder av annat än fåglar så är det ofta svårt i den inramningen. Det är alltid något i vägen.... Får Maccian breda ut sig blir parkerna väldigt otillgängliga.

Om man har ett par veckor och ska se några parker i detta stora land så börjar många i Johannesburg. Då börjar de allra flesta med Kruger. Oftast hamnar de i södra Kruger för mycket mer hinner de flesta inte med - och då ser det det vi såg.

Vi åkte många mil från norr till söder i Syd-Afrika och jag vidhåller att tror man att man ska se vilda djur utanför parkerna så ska man verkligen inte hoppas på för mycket. Jag tror jag såg ett par giraffer och några zebror.

Visst är det mycket buskvegetation, men det är ju så det ser ut när ekosystemet är någorlunda i balans. Jag har som sagt aldrig varit i t ex Ngorongoro, men kan tänka mig att betestrycket där är så hårt att buskvegetationen är ovanligare. Så ser det ut i delar av Botswanas nationalparker.

Men när du säger att "det är alltid något i vägen" blir jag lite undrande. Antingen har du haft extrem otur eller dåliga rådgivare/guider. Jag är ofta i Kruger men sällan i den norra halvan. Jag ser katter, noshörningar, elefanter osv mer eller mindre dagligen och oftast i situationer där det går alldeles utmärkt att fotografera. Det finns gott om stora öppna slätter där du kan se noshörningarna och giraffer på kanske en kilometers håll.

För övrigt var det intressant att du sett giraff och zebra utanför nationalparkerna i Sydafrika. Jag trodde faktiskt inte de öht fanns utanför reservat (typ nationalparker eller privatägda viltfarmer). Var var det?

Däremot vet jag att det existerar en del annat vilt på "fri fot", t ex krokodiler, flodhästar, en del bockar och flera kattdjur och schakaler.

 

[Sten-Åke Sändh]

Men så är det ju i Sydafrika också -- förutom att det är färre där som går i traditionell klädsel (vilket kanske de som får kickar av exotism tycker är tråkigt). Och kanske att det är lättare att undvika den levande landsbygden i Sydafrika.

Exotism - kanske, men jag ser en stor kulturell skillnad i detta. Ett av problemen med Syd-Afrika, som landet fortfarande lider av är ju arvet efter apartheid. Den gamla regimen har ju historiskt klumpat ihop folk av olika sorter och skiljt dem åt geografiskt på ett sätt som ofta rimmar väldigt illa med hur folk skulle ha distribuerats över landets yta om man inte tvångsstyrt detta och grejen är ju att de fortfarande är väldigt åtskilda åt trots den nya regeringens ambitioner att ändra på detta.

Apartheid har aldrig varit systematisk i Öst-Afrika på samma sätt som i Syd-Afrika även om svarta behandlats illa där med av kolonialisterna. I Tanzania var stora delar av landsbygden jag sett förhållandevis orört av tiden. Där bor fortfarande en hel del folk ute på slätterna i sina gamla byar och lever sina traditionella liv. Det moderna livet och den globaliserade ekonomin har inte riktigt nått dit än på gott och ont. Folk där har ännu aldrig tvingats in i samma typ av alienering som skett i Syd-Afrikas "bantustans", "townships" eller i gruvindustriernas baracker även om en del i en snar framtid kommer att påverkas alltmer av städernas dragningskraft. Kenya till sist har ju länge haft en av världens snabbaste befolkningstillväxttal och det ökar hela tiden trycket på jordarna, vilket innefattar det som avsatts till parker. Det förklarar säkerligenäven en hel del av det våld som bröt ut under och efter det senaste valet. Alltfler i Öst-Afrika dras nu in i penningekonomin, så om några decennier så kommer det nog se helt annorlunda ut även på landsbygden i Öst-Afrikas länder än det gör idag men idag finns faktiskt en levande traditionell landsbyggd fortfarande att se i länder som Tanzania.

Frågan i tråden var vilket land av Kenya, Tanzania och Syd-Afrika som vi rekommenderade. Jag har sagt Tanzania. Andra säger både Syd-Afrika eller kanske Botswana. Din poäng kring Syd-Afrika och Kruger var ju också att du fann det prisvärt/billigt vilket en del andra alternativ långtifrån alltid är och inte minst då i jämförelse med det kanske dyraste alternativet Botswana. Stor frihet, billiga alternativ är självfallet väldigt starka kort. En del tycker kanske också att de vill köra själva och ser det som ett plus att man kan det. Det skulle jag personligen aldrig göra men det beror mer på att jag är en så usel och ointresserad bilförare - jag är en trafikfara redan på öppen landsväg i Sverige, så jag ska nog inte köra med elefanter på vägen för det kräver både kunskap och lite kyla. I en del parker som Ngorongoro har jag för mig att man inte ens får åka utan guide och det förstår den väg uppför kratern jag åkte var inte att leka med och det såg jag att chauffören inte heller tyckte - det är ordentligt brant och ordentligt sönderkörda vägar. Just vid Ngorongoro går bilvägen vid kanten av kratern och jag har varit med om ett möte med ordentligt fullvuxna elefanter på en ganska smal väg och jag är glad att det inte var jag som körde. Jag såg på TV hur otroligt lätt en betydligt mindre asiatisk kusin till dessa elefanter flyttade på en minibuss under röjningen efter Tsunamin i Tailand och de afrikanska har betydligt sämre ölsinne.

 

[Sten-Åke Sändh]

Visst är det mycket buskvegetation, men det är ju så det ser ut när ekosystemet är någorlunda i balans. Jag har som sagt aldrig varit i t ex Ngorongoro, men kan tänka mig att betestrycket där är så hårt att buskvegetationen är ovanligare. Så ser det ut i delar av Botswanas nationalparker.

Men när du säger att "det är alltid något i vägen" blir jag lite undrande. Antingen har du haft extrem otur eller dåliga rådgivare/guider. Jag är ofta i Kruger men sällan i den norra halvan. Jag ser katter, noshörningar, elefanter osv mer eller mindre dagligen och oftast i situationer där det går alldeles utmärkt att fotografera. Det finns gott om stora öppna slätter där du kan se noshörningarna och giraffer på kanske en kilometers håll.

För övrigt var det intressant att du sett giraff och zebra utanför nationalparkerna i Sydafrika. Jag trodde faktiskt inte de öht fanns utanför reservat (typ nationalparker eller privatägda viltfarmer). Var var det?

Däremot vet jag att det existerar en del annat vilt på "fri fot", t ex krokodiler, flodhästar, en del bockar och flera kattdjur och schakaler.

Girafferna kommer jag inte ihåg var jag såg för när man åker långt genom Syd-Afrika så är stora delar av landet uppodlat och eucalyptys-, banan-, sisal- och ananasplantagerna avlöser varann. Ganska monotont långa sträckor och där finns överhuvudtaget inga fria djur. Jag tror det var mot Swaziland bland de gröna kullarna där. Zebrorna såg jag på Kaphalvön tror jag. Det finns en nationalpark runt Table Mountain men det här var nere på halvön och det finns inget som hindrar zebrorna och andra djur att lämna den som jag noterat. Annars är väl de enda djuren som man har svårt att undvika att se babianerna. Så där kan jag väl hålla med "Billingen" att det är ju faktiskt djurrumpor det med men så mycket mer är det faktiskt inte precis som ju du också ger uttryck för genom att uttrycka din förvåning över mitt påstående.

Om man jämför med dessa länder är ju vårt eget land Sverige ofantligt mycket mer rikt på vilt än stora delar av det Afrika som inte är avsatt till nationalparker. Kanske beror det på att vi inte behöver tjuvjaga för att överleva.

 

[ErlandH]

Exotism - kanske, men jag ser en stor kulturell skillnad i detta. Ett av problemen med Syd-Afrika, som landet fortfarande lider av är ju arvet efter apartheid. Den gamla regimen har ju historiskt klumpat ihop folk av olika sorter och skiljt dem åt geografiskt på ett sätt som ofta rimmar väldigt illa med hur folk skulle ha distribuerats över landets yta om man inte tvångsstyrt detta och grejen är ju att de fortfarande är väldigt åtskilda åt trots den nya regeringens ambitioner att ändra på detta.

Nja, det apartheidregimen gjorde var snarast att man bestämde att alla zulu måste bo i sitt "traditionella område" (Zululand), alla tswana i sina traditionella områden osv. I dessa områden finns en "levande landsbygd" som nog är tillräckligt exotisk och romantisk för att tillfredsställa de flesta turister.

Och ska man vara lite petig är masaiernas klädsel egentligen inte mer gammaldags och traditionell än de kjolar/byxor/skjortor som de flesta andra afrikaner bär. Däremot är mer "exotisk".

 

[ErlandH]

Zebrorna såg jag på Kaphalvön tror jag. Det finns en nationalpark runt Table Mountain men det här var nere på halvön och det finns inget som hindrar zebrorna och andra djur att lämna den som jag noterat.

Table mountain är en nationalpark (utan giraffer och zebror), men runt berget ligger ju Kapstaden. Även den nedre delen av "Kaphalvön" (jag gissar att du menar Godahoppsudden) är nationalpark och där finns zebror -- några giraffer har jag dock aldrig sett där.

 

[Sten-Åke Sändh]

Nja, det apartheidregimen gjorde var snarast att man bestämde att alla zulu måste bo i sitt "traditionella område" (Zululand), alla tswana i sina traditionella områden osv. I dessa områden finns en "levande landsbygd" som nog är tillräckligt exotisk och romantisk för att tillfredsställa de flesta turister.

Och ska man vara lite petig är masaiernas klädsel egentligen inte mer gammaldags och traditionell än de kjolar/byxor/skjortor som de flesta andra afrikaner bär. Däremot är mer "exotisk".

Man höll väl alla åtskilda så gott det nu gick intill det bisarras gräns. Inte ens boerna kom undan det. Det var väl i princip inte mer OK för en boer att blanda sig med andra än för svarta att blanda sig med boer. Det spelar ju ingen större roll åt vilken håll blandningen sker om man nu inte vill ha blandning. Konsekvent åtskillnad.

Men Zuluerna har väl ändå alltid velat bo i Zululand. De är ju ganska nationalistiska och jag läste om att de i gruvorna vägrat jobba med andra grupper i sina gruvskift, vilket säkert underlättade för regimen eftersom de då inte behövde spilla någon större energi på att hälla den gruppen isolerad från andra. Det skötte de ju ganska bra på egen hand.

Den stora skillnaden mot Öst-Afrika är annars urbaniseringsgraden och att Syd-Aftrika är väldigt mycket mer utveclklat än något annat land söder om Sahara.

Beträffande exotismen i kläder så har du en klar poäng i det. Ser man till de färgglada tyger främst många kvinnor bär i Öst-Afrika så är ju dessa till stor del gjorda i Japan om jag inte missminner mig.