(Beklagar lång monolog. Skyller på en för sen mugg kaffe!)
Jag kan inte låta bli att understryka hur rätt jag tycker det var skrivet här alldeles för x antal inlägg sedan. Ang brännvidd,, att den bild du inte får med 300mm får man inte heller med 600mm.
Visst man kanske inte fyller bildytan lika mkt med fågeln i sig men BILDEN får man också med 300mm. Är det verkligen så att man får bilden med 300mm om nu fågel är det viktiga.. att den skall dominera, nödvändigtvis. Svar Nej. Det är ju givetvis så att 300mm aldrig blir samma som 600mm å vice versa! Det jag menar är förstås att själva kanonsituationen som nu är så intressant inte är hälften så intressant bara för att man har hälften så många mm:ar i brännvidd, långt därifrån i mina ögon.
Men nu får man ju också 300mm med zonen så trubblet existerar ju i teorin inte
Men av erfarenhet så har iaf jag lärt att har man långzoom så kommer den vid fågelmötet 9,7 av 10ggr att hänga på längsta. Jag är nog inte ngt unikt exempel vad gäller det.
Själv så hade jag mitt första 300mm 2,8 innan jag pga ändrade behov valde 100-400IS.. Förutom en makalös besvikelse vad gällde skillnaderna i optisk kvalitet så upptäckte jag att när jag fotade fåglar så hängde den på 400mm, nästan konsekvent. Blev bilderna bättre? Nej, de blev andra (och optiskt bedrövliga i jämförelse!)
Jag bytte alltså inte objektiv för att nå längre med fler mm:ar utan pga andra saker. Men när jag så befann mig på fågeltur så insåg jag hur svårt det var att landa nere vid 300mm när zonen hade 100 extra att erbjuda.
Fotade senast lite olika trädgårdsfåglar genom köksfönstret före helgen med 400mm.. bilderna blev ok. Så körde jag samma situation i helgen med 600mm.. Lika bra bilder, andra bilder.
Pressar man sig maximalt & målmedvetet med den pryl man nu har - oavsett vad det är så kommer man att komma långt.
Att man alltid önskar sig mer brännvidd kan jag inte se mig enig i. Rent bildmässigt/estetiskt så kräver 600mm mer än 300mm. På samma gång som det alltid är en större utmaning när man kräver lika bra omgivande miljö som själva huvudmotivet sig. Det svåra med 600mm är ju att man helt enkelt tvingas bortse från miljöaspekten till så stor del i många av de mer närgångna bilderna att bilderna rent estetiskt tenderar att bli tråkiga - inte minst i det långa loppet - då bilden inte har större rikedom än det som främst och kanske tom endast är i fokus, nämligen fågeln. Det blir liksom ett bra porträtt till en fågelbok, men ingen vidare inspirationsbild för den som vill skildra en fågels liv.
De riktigt unika fotografierna är sällan (ytterst sällan!) närgångna porträtt på fåglar. Vi har alla sett välkända bilder på fåglar och djur men då har inte sällan helt andra objektiv än långa brännvidder använts
(Se Eye To Eye av Lanting ..)
Ett fåtal fotografer tycker jag hanterar de längsta brännvidderna utan att förlora kvaliteten inom formatet i övrigt. Få!
Ett exempel anser jag vara Jim Brandenburg.. bara jobbigt att han lyckas så brand Nikon :/ haha**
Ngn tänker nu: "det är ju bara en fråga om avståndet,, för att påverka mängden omgivande miljö i bilden!"
-Ja, så är det naturligtvis, även om det ändå blir två olika bilder..
Kan man då inte bara backa undan?
-Ja visst Kan man det men bör man det?
-Absolut inte, eftersom ökat avstånd inte annat än förstör med sina atmosfäriska störningar. Som ju är MKT mer märkbara när brännvidden är tex 600mm och längre.
Många som nu testar sin Tamronzoom fotar den där trasten på 40m och sitter sedan vid datorn och är besviken .. "Jag får inte den där krispiga touchen som andra visar upp!!"
Fotar du sedan samma trast på 10m så garanterar jag att bilden uppleva ha märkbart mer skärpa oh inte minst kontrast!
MEN vad har du då förlorat, när du inser att du faktiskt måste söka dig nära--trots brännvidden? Jo att miljön runt trasten på 10m med 600mm på cropphus blir fint oskarp men väldigt trist under långa loppet.. Ett fågelporträtt fick du men ingen långlivad bild.
Det man då lätt kan dra som slutsats är ju såklart:
-Om jag då hur som haver måste befinna mig så nära som 10m för att få den där rättvisa kvaliteten ut ur mitt objektivglas .. då kanske jag skall slå mig till ro med att 400mm inte bara genererar i chans till kvalitetshöjande miljö utan också inte sällan mer ljusstyrka, billigare, lättare, ännu skarpare etc etc.
De jag själv har undervisat har jag tipsat om (liksom jag blev tipsad om) att hålla ett finger över huvudmotivet.. är bilden bra nog i övrigt att den utan huvudmotivet hade kunnat stå för sig själv?
Nog svamlat?
Mm, alldeles säkerligen är det så!
Förbenade kaffe för sent på kvällen
)
/N
Ps, givetvis så vill jag inte dumförklara någon som svär sig behöva 600mm för att uppnå bra fågelfoton. Det är ju upp till var och en. Huvudsaken är att man förstår att bilderna inte blir bättre utan bara andra bra.
