ANNONS
Annons

Tänker fotografer sakta? ;)

Produkter
(logga in för att koppla)
Arleklint skrev:
Det är coolt. Filmen ger ett tråkigt facit.

Men då ser man det enbart som en bildserie/bildsekvens. Rörlig bild ger ju möjligheter till väldigt mycket annat åxå.
Man måste väl se HELA filmen som ett konstverk, eller?
Det är många filmer som väcker mycket tankar hos mig och det är långt ifrån alla som ger något "facit".
Detdär med Facit gäller om man tittar på strömlinjeformade hollywoodfilmer.

Stillbilder resp rörliga bilder "vädjar" till olika delar av vårt medvetande. Tittar man på en film på samma sätt som man tittar på ett fotografi så tycker man säkert att det är "ett tråkigt facit". Tittar man på den som vad det där, en film, så är det inte alls säkert att man ser det likadant.
Om du aldrig har sett en film där du frågat dig "Vad hände innan?", "Vad händer sen?" så bör du kanske utvidga till filmtittande en smula.

Törs man jämföra med att bilder på kvinnor är mer eggande om man inte ser allt?

Är det det då?
För hjärnan är det det absolut.
För "lillhjärnan"? Inte här iaf.
 
Jag åxå, men då är det något som tilltalar intellektet och inte reptilhjärnan. Det är två skiljda saker som jag ser det.
 
Detta är redan sagt: Jag vill frysa MIN del av en del av vår verklighet. Vad menade jag tror jag? Nåväl, just det ögonblicket vill jag förmedla till andra. Och bevara till mej själv. Jag tycker mycket om att se mina barn fara fram på en video, men att fånga en fågel i ett ögonblick ger mej mer än att se allt på film, konstigt nog.
 
Arleklint skrev:
BINGO!

DÄR ligger mina tankar!

En stillbild kan vara hur rörlig som helst, och rörelsen styr betraktaren. Vad hände innan??? Vad händer sen???

Det är coolt. Filmen ger ett tråkigt facit.

Törs man jämföra med att bilder på kvinnor är mer eggande om man inte ser allt?

Nä det skulle inte jag toras.
Men en fråga som är väldigt intressant.
Och andra sidan.
När min farfar var ung så blev man upphetsad av en naken fot.
I dag blir man inte upphetsad av en naken kvinna.
Lite tillspetsat.
Allt vi ser påverkar oss. Och påverkar oss och våra barn i det längre perspektivet.
Och det vi inte ser men kan ana påverkar oss också.
För mig är en stillbild mer värd än en filmsekvens på grund av att jag ser mer än vad filmen kan visa.
Hm..och då tänker jag på alla bilder även de som inte innehåller nakna kvinnor:0)
Köpte en gång en filmkamera. Dyr som fasiken.
Frågade Nordnytt vad dom använde och köpte samma.
Filmade en tre timmar lång film.
Kameran som kostade 23 000 ligger nu i ett uthus sen några år med den tre timmar långa filmen i.
Jag har sett den. Finns vissa sekvenser, bilder som är bra. Men filmen är skitdålig.
Har en kompis som lever på att filma.
Jag är djupt imponerad av det han gör.(som ofta syns på TV)
Han är djupt impad av vad jag tar för bilder.
Som jag ser det är det två helt olika saker.
Fast vi ser bilden lika är den ändå så olika.
Min filmkompis sätt att väva en saga är helt olika mitt sätt att väva en saga.
För mig är det viktigt att säga lika mycket med en bild som för min kompis att säga det i en film.
Jag tyckte att han hade det lättare..tills jag själv filmade.
Han tycker att jag gör allt för lätt till han själv provade att säga samma sak med en bild.
Ja..man kan fråga sig om vi är saktmodiga.
Men och andra sidan kan man fråga sig om inte filmaren är saktmodig som behöver så förbaskat många bilder.
Varje gång jag ser en film ser jag bilder som jag skulle vilja ta.
Men dom fladdrar förbi till nästa bild och då är inte bilden jag såg värd något.
Vilket h-te att leva under sådana omständigheter att man under en tre timmar lång film prestera bara bra bilder.
En del filmare flätar ihop filmen med så många bra bilder att man bara förundras.
Dom bilder i en film som vi stillbildare skulle ta blir ofta reklam för filmen.
Det händer t o m att man anställer stillbildare för att ta reklambilder för filmen.
Säger inte det något brukar jag säga till min filmande kamrat.
Som sagt..en bra fråga.
Att bara missa en stillbild som passerar revy ”obemärkt”på en film är ju skrämmande.
Och det var vad som hände och fick mig på ”bättre” tankar.
Oj vad jag skulle plocka ut bilder från min film och min kamrats film.
Men det är ju också därför hans filmer blev så bra.
Nåja..jag är ändå djupt imponerad av de som kan göra en film som intresserar oss med bra bilder hela tiden.
Till saken hör också att min filmskapande kamrat också har tagit en av de bästa bilder med en stillbildare jag någonsin sett. Men han visste inte om det förrän jag sa det.
Och då fick han en ny ide till en film.
Så det kan bli.
Mvh/-Anders
 
Jag säger bara WOW! Jag gillar inlägget.

Det är säkert oerhört svårt att göra en film med bara bra bilder hela tiden, men som jag ser det är film förlåtande. En bra scen, så kan man förlåta en sämre sekvens.

För oss stillbildare är det one-shot som gäller. Bu eller bä

Jag gillar utmaningen, och som jag sagt, jag gillar de möjligheter till fantiserande som stillbillden ger för betraktaren.
 
Arleklint skrev:
Ofta när jag snackar med folk som vet att jag fotar får jag massa frågor om videokameror....

Jag kan inget om det säger jag. Jag gör bara stillbilder.

Varför gör vi stillbilder? Är vi stillbildsfotografer ett släkte som är långsammare i huvudet än andra människor så att vi måste se en bild länge innan vi fattar den, eller finns det nån annan förklaring till att vi gillar stillbilder mer än film?

Vad tror du?

Jag ber att få återkomma - Behöver fundera lite på vad jag tycker i frågan :)
 
En förbipasserande bild i en film ger aldrig betraktaren tid att tänka till kring bilden för han/hon är upptagen i handlingen...

En ensam bild ger betraktaren själv möjlighet att tänka och skapa handlingen.

...jag bara skriver ner för att minnas vad jag filosoferar... ;)
 
Arleklint skrev:
En förbipasserande bild i en film ger aldrig betraktaren tid att tänka till kring bilden för han/hon är upptagen i handlingen...

Det var det jag sa, ju.
Där ser man.
En rad (en bild) kan säga mer än 50 rader/bilder.
Beviset är oantastligt.
Mvh/-Anders
 
Arleklint skrev:
En förbipasserande bild i en film ger aldrig betraktaren tid att tänka till kring bilden för han/hon är upptagen i handlingen...

Om vi skulle applicera samma sak på musik skulle man alltså säga "En förbipasserade ton i en låt/ett stycke ger aldrig lyssnaren tid att tänka kring tonen för han/hon är upptagen av melodin."

En film är inte samma sak som ett fotografi och ska inte heller betraktas som ett sådant.
 
Jag lyssnar ofta på klassisk musik!

Vad rockar för mig? Jo! vissa harmonier i vissa lägen. Jag önskar dom varade en kvart ;)
 
Arleklint skrev:
En förbipasserande bild i en film ger aldrig betraktaren tid att tänka till kring bilden för han/hon är upptagen i handlingen...

En ensam bild ger betraktaren själv möjlighet att tänka och skapa handlingen.

...jag bara skriver ner för att minnas vad jag filosoferar... ;)
Ja, det är spegelvänt. Filmskapare respektive betraktare tillverkar "storyn". Det är stora utmaningar för den som skapar bilderna i båda fallen.
Betyder det här att det är svårt att vara både filmare och stillbildsfotograf? Eller är det utvecklande att syssla med både och?
 
Jag stod och tittade på bilden... länge...

Bilden frågade, jag svarade. Vi förde en dialog.

Jag gick till nästa bild.

Stå till svars! Mår du bra?

Näe, men bättre....

Jag gick till den sista bilden

Funkar du!

Ja, förr och snart..
 
Vad är det för fel med att tänka långsamt?
Att ta sig tid att reflektera över detaljer?
Att fundera varför en bild berör just mig?
Att låta tiden stå still en liten stund.

Läst igenom lite snabbt den här trådet och hittat samma svar som spontant kommer till mig. Har inget emot en bra film, den bjuder mig in till någon annans värld och ger en flykt ifrån vardagen.
En bra bild däremot kopplas till mina egna erfarenheter och personlighet. Tidpunkten är vad som är avgörande för vad som är av mer värde för mig. Ibland kan det vara skönt att ta semester från mig själv också.
 
Stefan, jag är helt inne på ditt spår. Det är två helt skilda medium och kan inte riktigt jämföras som "samma sak".

Filmare är itne långsamma, ivarje fall inte de jag känner och har jobbat med. Däremot så jobbar filmare i Team, och då är det mycket viktigt med komunikation och att kunna förmedla ideer, tankar, känslor med ord. Detta tar tid. Sen måste man övertala puckona på svenska filminstitutet om att man har rätt till en budget, eller film i skåne (som inte är fullt lika stora puckon). Att dessa människor är puckon är en hel roman i sig, men det ahr med vilka som får pengar och vilka som delar ut pengar (de e samma personer, skumt va?). Pappers arbetet är enormt.

Tänk dig att du ska ha en så enkel sak som en bil som rivstartar i en scen. Låter enkelt va?
Nä, det är det inte. För först måste du få tillstånd från ett försäkringsbolag så att din skådis får köra bilen. Om inte så får du fixa en stuntdouble. Och pappers arbetet är för jävligt. Nästa fråga är ska bilen hyras, köpas eller blir vi sponsrade och isf vad är sponsorns krav för att vi får bilen. köps den kan vi göra vad fan vi vill med den så länge den säljs eller skrotas i slutet.
Listan kan göras oändlig. Och detta har bara med byrokratin att göra.

Sedan har mediumet som sådant en helt annan karaktär. Du har ljud, tal, musik, rörelser, bakgrunds rörelser, vilka typer av klipp du ska ha. Film kan INTE jämföras med foto. Två helt skillda mycket olika former av uttryck. Film är IMNHO 100x mer abstrakt och komplicerad.

Varken fotografer eller filmare är långsamma eller snabba. det är en induviduell personlig läggning. En del tar längre tid på sig att gestalta en bild/klipp än andra. En del föreställer sig allt in i minsta detalj, andra kommer en bit på vägen och fixar resten vid det faktiska arbetet.

Chris
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar