Systemkamera: analog eller digital?
- Trådstartare aegis
- Start datum
J. Patric
Aktiv medlem
Re: köp 2
Håller med! Då har man ju fördelarna (och nackdelarna) med båda teknikerna.
maker skrev:
köp en digital å en analog
beror ju på hur mycket pengar du ska satsa
men för en mellanklass eller proffs digitalare får man ju en bra digital å en bra analog om än lite enklare modeller för inget slår ju analog+dia
å svartvitt går ju inte att jämföra
Håller med! Då har man ju fördelarna (och nackdelarna) med båda teknikerna.
J. Patric
Aktiv medlem
Knappast fjollerier. Jag är helt enkelt inte förblindad att tro att "digitalt alltid är bäst".
1. Jag vill ha en kamera som kan användas utan batteri.
2. Jag vill ha negativ/dia som jag kan hålla i handen och se vad de föreställer. Ingen anonym data på en skiva.
3. Jag vill inte vara låst vid ett enda ljuskänsligt material (=sensor). Gillar jag inte hur sensorn tecknar bilderna, så är jag ändå låst med den. Filmer har däremot olika egenskaper, och man kan finna dem man gillar.
4. Silverkorn är skönare än pixlar. (ok, subjektiv åsikt)
5. Uppskärpning med datorn är falsk skärpa.
6. Jag vill se och känna mina objektivs och filmers personlighet.
7. Jag har inte bråttom när jag fotograferar. (Men ibland kan digitala kamerors snabbhet förstås vara bra, om man t.ex. snabbt vill lägga ut bilder på nätet eller skicka med epost)
8. 99% av alla digitala bilder som tas idag kommer att vara borta om kanske tjugo år, pga problemen med lagringen av data.
9. Rätt framkallad film håller i generationer, utan att behöva säkerhetskopieras.
10. Rätt framställda svartvita kopior håller i 500-800 år.
11. Digitala bilder ses mest på datorskärmar, men de kopior som görs på papper skrivs mest ut med undermåligt bläck, som bleknar efter en tid. Kopiering på vanligt fotopapper från digitala filer är bättre, men kan inte klå rätt framställda svartvita kopior.
För mig personligen känns digitalt dött, kallt och falskt. Min personliga åsikt alltså, och visst vet jag att digitalkameror har sina fördelar. Har fotat grejer jag sålt på auktioner med digitalkamera, eftersom det gick fort att få ladda upp bilderna.
J. Patric
Aktiv medlem
Re: Re: Re: köp 2
Precis!
Även om jag är förtjust vid klassiska kameror (och rynkar på näsan åt digitalt), så vill jag inte känna mig låst. Jag fotar med flera olika filmformat, som jag tycker kompletterar varandra. Det kan givetvis film och digitalt också göra.
Allt har sin plats, men jag blir ofta stenhård "filmfanatiker" när det blir för-och-emot-debatter.
Precis!
Även om jag är förtjust vid klassiska kameror (och rynkar på näsan åt digitalt), så vill jag inte känna mig låst. Jag fotar med flera olika filmformat, som jag tycker kompletterar varandra. Det kan givetvis film och digitalt också göra.
Allt har sin plats, men jag blir ofta stenhård "filmfanatiker" när det blir för-och-emot-debatter.
Mattsen
Aktiv medlem
Många lustigheter har jag hört från analogfantaster men denna tar nog priset...
(Jo jag plåtar analogt själv ibland).
Du har aldrig hört talas om att man kan kopiera över filer från äldre lagringsmedia till nyare?
Kanske kan va lämpligt vart femte år sisådär.
Så mina barnbarnsbarnbarnbarns kan kika på mina bilder i originalskick när dina tittar på blekta neg o dia....
Greve Nickon
Aktiv medlem
Ja, alltså.. *host, harkel*
Nu är det ju så att även jag kör även digitalt idag. Jag har en D100, en F90X och en FA. Alla kamrerna använd, beroende på vad och varför jag plåtar. Så jag inte säga att jag inte har gått över till digitalt efterom sjag har gjort det till stor del. Mest för att jag inte har ett mörkrum för tillfället.
Men FA:n går som undervisningskamera när jag ska lära någon eftersom jag upplever att folk greppar grunderna snabbare när man kör med en gammal manuel kamera.
Min F90X använder jag när jag ska ut och plåta "konstnärligt" eftersom det bara är med den man kan få ordentlig vidvinkel med en 24mm glugg.
D100 används som semesterkamera och när kund vill ha bilder snabbt eller om jag ska leka för att det bara är kul.
Alla kamreorna har sina för- och nackdelar.
Greven
J. Patric
Aktiv medlem
Känslor är sällan logiska, så det är svårt att argumentera för och mot dem.
En annan grej, tycker jag, är att när jag fått upp en digital bild i originalstorlek på skärmen, så tänker jag "Jaha?".
Vill jag ändra storleken så kan jag ändra den i visningen, "interpolera" och allt vad det heter, men det känns mer äkta att förstora från ett negativ.
dumbo
Aktiv medlem
Nej, du är istället förblindad av att "Analogt, det är RIKTIGT fotografi det!" och förkastar allt som är digitalt för att det är "leksaker".
1. Personlig preferens. Jag skulle inte bry mig om kameran så hade en inbyggd ångmaskin om den var lättanvänd och smidig.
2. Personlig preferens. Jag föredrar att ha dem på hårddisken då det är mycket lättare att hitta dem via databaser/sökord och man har ALLA bilder ett par klick bort.
3. I Nikons kameror kan man använda custom curves för att efterlikna tonal respons från olika filmer, om man nu inte vill göra det i efterbehandlingen vill säga. Kornet däremot är lite svårare att fixa "på direkten". Men vill man så kan man ju få färger och toner som en Velvia med kornet från en Tri-X. Hu fixar du det med din analoga häck. ;-)
Men visst har du en poäng.
4. Precis som punkterna ovan.
5. Falsk måhända, men det är för att man tvingas ta bort skärpa pga bayermönstret. Man lägger till den skärpa man tar bort. Med tex en FOVEON-sensor slipper man det fenomenet.
6. Personlighet? Flum. Och om de nu har personlighet så har objektiven som används till digitala kameror lika mycket personlighet och likaså sensorn.
7. Att man fotar digitalt innebär inte att man måste fota i racerfart. Skulle vara intressant att veta var du fått det ifrån.
8. Kanske för gemene man, eftersom gemene man inte har en susning om vad man ska göra med sina filer. På samma sätt ligger negativen hos gemene man i en hög i skrivbordslådan. Inte optimal förvaring där heller alltså. En entusiast tar ju givetvis reda på hur denne ska förvara sina filer, precis som man tar reda på hur man ska förvara sina negativ på bästa sätt.
9. Förutsatt korrekt förvaring ja, och att den inte brinner upp eller blir stulen eller... Multipla kopior löser det problemet.
10 & 11: Saknar totalt relevans om man fotar i färg. (Men det är klart, färgfoto är ju åxå moderniteter som inte är RIKTIGT foto...) Dessutom är jag inte ute efter att "glänsa" med min fotografering om 800 år. Jag tar bilder nu, för att jag tycker att det är kul. Om 800 år finns jag ändå inte där och kan njuta av eventuell beundran.
stefohl
Aktiv medlem
Du säger att du inte är förblindad av att digitalt alltid är bäst. Men det känns ibland som du är förblindad av att framhålla filmens fördelar. Men om du tittar på till exempel färgfilm från 50-talet så ser du att de flesta har blekts allvarligt. Färgnegativfilm från 60-talet är illa åtgångna, för att inte tala om alla de färgkopior som gjordes under 70-talet.
Du har helt rätt i att rätt gjorda svartvita kopior håller kanske 500-800 år. Problemet är att det omfattar korrekt fixering, sköljning och toning. Dessutom förvaring i lämpligt förvaringsmaterial. Har du varit och tittat i bildarkivens förråd där de slängde ut alla de svartvita bilder som gulnade? Det var kunniga professionella fotografers bilder som var gjorda på finaste barytpapper som låg där.
Tror vi alla mår bra av att inse att all teknik har sina brister. En färgkopia håller till exempel cirka 2 - 4 gånger kortare tid än en utskrift med pigmentbläck.
MVH/Stefan
P.S Tycker att dessa plastpapper känns stumma och döda jämfört med de lumppapper som jag använder för utskrifter
J. Patric
Aktiv medlem
Jag skrev också:
9. Rätt framkallad film håller i generationer, utan att behöva säkerhetskopieras.
10. Rätt framställda svartvita kopior håller i 500-800 år.
11. Digitala bilder ses mest på datorskärmar, men de kopior som görs på papper skrivs mest ut med undermåligt bläck, som bleknar efter en tid. Kopiering på vanligt fotopapper från digitala filer är bättre, men kan inte klå rätt framställda svartvita kopior.
Jag känner flera som inte har en aning om att man bör spara sina digitala bilder på cd och säkerhetskopiera dem med jämna mellanrum. De flesta "svenssons" är inga dataexperter. Pratar jag om "RAID 1", RAID 5", "rescueprogram", "filsystem", "paritet", "gränssnitt" osv. med mina bekanta så tittar de på mig med stora ögon.
De tar bara bilder, och vill kunna titta på dem ibland. De har hört att digitalt är "det senaste och därför ska man ju hänga med". Men trots det är de inte dataexperter, utan vill som sagt: bara ta bilder.
Jag har negativ från 20-talet och framåt i perfekt skick, och de har bara legat i en byrålåda.
Mattsen
Aktiv medlem
Att bränna en CD eller DVD med de steg-för-steg program som finns idag klarar de flesta.
Men de e klart, vill man inte ta i en dator eller inte har lust att försöka lära sig något nytt, eller inte har barn/vänner som kan hjälpa till, ja då är det nog bäst att man fortsätter att köpa film.
ErikGustavsson
Aktiv medlem
Efter att ha använt en digital P&S i fem år köpte jag mig en D70 för cirka ett halvår sedan, detta eftersom fotograferandet med kompakten givit mig mersmak, och jag kände att den var svårjobbad om man ville göra manuella inställningar. (att behöva gå in i menyer för att ställa in mellan AF/MF eller välja A, S eller M är ju inte roligt t.ex).
I samband med att jag uppgraderade mig till en DSLR läste jag (och läser) på en hel del om fotografering, trakasserade fotograferande kompisr med frågor etc för att lära mig om samband mellan bländare, skärpedjup, slutartider etc, sådant som viserligen gick att laborera med på kompakten, men inte i den utsträckning elelr på det smidiga sätt en SLR tillåter. Eftersom jag redan var/är digital-van och har den nödvändiga utrustningen och bildhanteringskunskapen så var det naturligt att välja en DSLR, och detta har ju tillåtit mig att prova på allt jag lärt mig i praktiken utan att behöva vara rädd att det kostar mig en enda krona. Nu när jag känner att jag fått kläm på hur en SLR funkar skulle jag faktiskt kunna tänka mig en helt analog, manuell, mekanisk sak. Detta av två anledningar, dels för känslan av att ha en helt mekanisk pryl som käns solid nog att överleva ett atomkrig, (Jag har använt min farfars 30 år gamla OM2 vid ett par tillfällen, och även om den inte är helt automatisk så...) dels för att det blir en extra utmaning att inte kunna luta sig tillbaka på 3D matrix ljusmätnig och tryggheten att alltid kunna kontrollera att exponeringen blev som jag ville en mikrosekund efter tagningen.
Däremot är jag personligen inte lika intresserad av att hålla på med det analoga mörkrummet, jag är alldeles för förtjust i ctrl-z och andra photoshopkommandon.
Så, jag kan nog hålla med de som föreslår en av varje, även om jag inte ännu införskaffat något manuellt hus ännu. Om du ändå är intresserad av digitaltekniken kan du ju träna på en DSLR och sedan köpa en "connaisseur-kamera" senare
Men om du ska lära dig något måste du ju våga ställa kameran på något annat än "Auto"..
Vad du än väljer så är det viktigt att du känner dig tillfreds med den, utrustningen ska ju bli ett verktyg i din hand, den ska följa din vilja, itne tvärt om. Här i tror jag den stora skillnaden mellan inbitna analog och digitaltypen ligger, den som är van vid analogt har aldrig behövt gå nära en dator för att utöva foto-hobbyn (förutom för att besöka fotosidan, tror inte man kan skriva inlägg via fax iallafall), och om man som dator-ovan helt plötsligt tvingas in i den världen med nya termer som färgrymd, colorsync, raw mm så är det en naturlig reaktion att vilja bort. Samtidigt som det motsatta gäller för oss digitaltyper som inte alls förstår tjusningen med att slabba med kemikalier i ett mörkt rum och inte ha exakt kontroll och inte ha möjlighet att ångra ens ETT steg .
Kort sagt, har du datorvana och tycker om att jobba med bildbehandling i dator så är digitalt något för dig. Vill du enkelt dela med dig av dina bilder via epost eller på webben så är digitalt en fördel.
(Du kan ju köpa en diascanner för pengarna du får över om du köper en billig analog kontra en DSLR, men det förutsätter ju datorvanan, och ska du ändå scanna kan du ju köpa DSLR från början)
Om du inte gillar tanken på att sitta och pilla med bilderna i datorn, utan vill hellre jobba fysiskt med bilderna så är svaret givetvis analogt.
mvh
ErikG
I samband med att jag uppgraderade mig till en DSLR läste jag (och läser) på en hel del om fotografering, trakasserade fotograferande kompisr med frågor etc för att lära mig om samband mellan bländare, skärpedjup, slutartider etc, sådant som viserligen gick att laborera med på kompakten, men inte i den utsträckning elelr på det smidiga sätt en SLR tillåter. Eftersom jag redan var/är digital-van och har den nödvändiga utrustningen och bildhanteringskunskapen så var det naturligt att välja en DSLR, och detta har ju tillåtit mig att prova på allt jag lärt mig i praktiken utan att behöva vara rädd att det kostar mig en enda krona. Nu när jag känner att jag fått kläm på hur en SLR funkar skulle jag faktiskt kunna tänka mig en helt analog, manuell, mekanisk sak. Detta av två anledningar, dels för känslan av att ha en helt mekanisk pryl som käns solid nog att överleva ett atomkrig, (Jag har använt min farfars 30 år gamla OM2 vid ett par tillfällen, och även om den inte är helt automatisk så...) dels för att det blir en extra utmaning att inte kunna luta sig tillbaka på 3D matrix ljusmätnig och tryggheten att alltid kunna kontrollera att exponeringen blev som jag ville en mikrosekund efter tagningen.
Däremot är jag personligen inte lika intresserad av att hålla på med det analoga mörkrummet, jag är alldeles för förtjust i ctrl-z och andra photoshopkommandon.
Så, jag kan nog hålla med de som föreslår en av varje, även om jag inte ännu införskaffat något manuellt hus ännu. Om du ändå är intresserad av digitaltekniken kan du ju träna på en DSLR och sedan köpa en "connaisseur-kamera" senare
Men om du ska lära dig något måste du ju våga ställa kameran på något annat än "Auto"..
Vad du än väljer så är det viktigt att du känner dig tillfreds med den, utrustningen ska ju bli ett verktyg i din hand, den ska följa din vilja, itne tvärt om. Här i tror jag den stora skillnaden mellan inbitna analog och digitaltypen ligger, den som är van vid analogt har aldrig behövt gå nära en dator för att utöva foto-hobbyn (förutom för att besöka fotosidan, tror inte man kan skriva inlägg via fax iallafall
), och om man som dator-ovan helt plötsligt tvingas in i den världen med nya termer som färgrymd, colorsync, raw mm så är det en naturlig reaktion att vilja bort. Samtidigt som det motsatta gäller för oss digitaltyper som inte alls förstår tjusningen med att slabba med kemikalier i ett mörkt rum och inte ha exakt kontroll och inte ha möjlighet att ångra ens ETT steg .Kort sagt, har du datorvana och tycker om att jobba med bildbehandling i dator så är digitalt något för dig. Vill du enkelt dela med dig av dina bilder via epost eller på webben så är digitalt en fördel.
(Du kan ju köpa en diascanner för pengarna du får över om du köper en billig analog kontra en DSLR, men det förutsätter ju datorvanan, och ska du ändå scanna kan du ju köpa DSLR från början)
Om du inte gillar tanken på att sitta och pilla med bilderna i datorn, utan vill hellre jobba fysiskt med bilderna så är svaret givetvis analogt.
mvh
ErikG
J. Patric
Aktiv medlem
Ja, på den tiden var färgfoto i sin barndom. Dagens färgfilmer/papper är troligtvis bättre. Även om jag inte gillar digitalt, så hoppas jag att inte de bilder som tas nu också kommer att kallas för "den försvunna generationen".
Det brukar ju vara så att tekniken kommer först, och tar folk med storm. Därefter kommer efterdyningar av problem. Jag tycker inte att det ska vara ett krav att man måste vara dataexpert och behöva säkerhetskopiera sina bilder för att ha kvar dem i ens tjugo år. Det måste till nya lösningar, som passar gemene man.
Ja, det behövs ju mer än bara fiberpapper för att få extremt hållbara bilder. Det sysslar ju inte gemene man med heller.
Vi har dock familjebilder som är drygt 100 år gamla, och de har inga spår av gulning. 50-100 år innan man behöver tänka på att göra nya kopior från sina fotografier, tycker jag är rimligare än att behöva säkerhetskopiera dem vart FEMTE år. ;-)
swordsman
Aktiv medlem
Nää visst. Med lite svar på tal tvingades du ju hoppa över det patetiska lunarstorm-argumentet för att inte göra bort dig för kraftigt. Förresten är det väl inte särskilt många i tråden som säger att digitalt alltid är bäst? Jag har inte gjort det i alla fall, så jag vet inte vad du insinuerar.
Bra poäng!
Vad är det som gör data på skiva mer anonymt än ett dia/negativ? Du talar ju om mediet, inte datan i sig. Den data som sparas är ju i stort sätt densamma.
Bra poäng!
Du sa det själv...
Vad är sann skärpa? Ett negativ eller en diafilm kan inte heller lagra världen i sin allra renaste form (kornighet!), så då finns nog ingen sann skärpa alls...
Objektivens personlighet (om de nu har nån) kan du väl lära känna lika bra med en digitalare?
Accepterat som argument, men varför vänta längre än man behöver?
Det är vad du tror. Mäh säger jag. De bilder man vill ha tror jag kommer att finnas kvar. (Med det inte sagt att lagringsproblemet inte existerar)
Fel framkallad film då?
Ett argument som ofta används mot digitalare som uttalar sig om cd-skivorns livslängd: har du provat??? I så fall är jag impad.
Vaddå mest??? Allt är väl upp till en själv. Då kan jag säga "analog fotografering sker mest med turisters billiga kompaktkameror som ger dålig kvalitet" som argument för att analogt är dåligt. Det är MÖJLIGHETERNA med tekniken vi ska tala om tycker jag, inte hur vissa personer av lathet, preferenser eller andra anledningar väljer att göra!
Jag tror att det stora digitalmotståndet hos vissa beror på att de bestämt sig för att analogt, det är allt äkta foto det! Allt annat är skit. Säkert finns en del som gjort samma med digitalt. Världen är inte så enkel tror jag... Analogt har en tradition, en charm och en hantverkskänsla som säkerligen är underbar. Men digitalt har fördelar på grund av att det funkar all-round för de flesta, det ger billiga förbrukningskostnader, det stödjer inlärning genom snabb feedback och det möjliggör snabb leverans av bilder.
Jag skulle ärligt talat känna mig blåst om någon fick mig att köpa en analog kamera som första och enda systemkamera idag. Tänk alla fördelar jag skulle sakna! Vilket jag inte gör med filmbyten, framkallning, kornighet, vätskor, osv... Troligen skulle jag i ärlighetens namn tycka att all framkallning etc var så krånglig och kostsam så att kameran bara blev liggande. Med min DSLR kan jag glatt gå ut och bränna 250 bilder, sen komma hem och vara nöjd!!! Med en analog skulle jag komma hem och vara pank istället....
swordsman
Aktiv medlem
Där kom din största poäng för dagen!! Nämligen att du måste URSÄKTA varje digital-positiv synpunkt på något vis. Det ger en bra fingervisning om de glasögon du ser världen med, och det är faktiskt lite störande eftersom det är synd om den som frågar om råd...
Jag erkänner glatt analogteknikens fördelar och digitalteknikens nackdelar. Det vore skönt om du gjorde motsvarande (dvs analogteknikens nackdelar och digitalteknikens fördelar) utan långa omsvep. Det är ju trots allt en människa som frågat om råd och som förmodligen vill ha så objektiva svar som möjligt, inte veta färgen på dina glasögon!!!
Mattsen
Aktiv medlem
Ber om ursäkt.
Digital. Varför? Detta är MINA PERsONLIGA argument baserade på ca tre års digitalplåtande.
1. Fotoglädje. Sedan jag köpte min första digitalare har jag kommit igång med fotograferingen igen på allvar. Tom kommer jag att ta fram min gamla minolta o plåta sv/v igen.
2. Om man har begr. ekonomi. Den initiala investeringen kanske blir högre men i varje fall för mig har jag inte lagt ett nickel på film, framkallning eller rep, ca 5000 bilder senare (efter bytet till en mer avanc digitalare.
3. Kreativiteten gynnas. Visst, är man puritan så kanske inget får ändras eller justeras i efterhand, men jag anser inte att ett bildredigeringsprogram som hjälper mig att nå målet med min ursprungliga fotoide är fel.
4. Inlärningskurvan. Vill med 100% säkerhet att man mkt snabbare blir en bättre fotograf med en digitalare eftersom man tar fler bilder, får omedelbar feedback, kan obegränsat experimentera med olika parametrar i datorn för att se hur man hade kunnat gjort annorlunda VID fotograferingsögonblicket.
5. Ofta vill man skicka bilden med mail, eller presentera den för andra (som här på FS) och då är oftast det enda alternativet en "hobbyscanner" som lägger till sina defekter till roiginalet. Visst kan man begära en skiva med neggen inskannade vid framkallningen men de blir dyrt.
