Svåra problem med filmladdning i Paterson-dosa

[raunavaara]

Jag har för mig att jag har läst att det finns två typer av stålspiraler. Den ena typen är mycket lätt att ladda, medan den andra inte är lika lätt.
Passar stålspiraler i plastdosor, t ex Paterson, eller måste man även köpa en ny dosa?

Olle

Det finns några olika fabrikat av ståldosorna, tyska Kindermann var nog först, men Nikon hack i häl, sen finns det någon mer Japansk tillverkare.

Första versionen av Kindemannspiralerna har en vass pigg som man hakar upp filmen på, senare kommer en variant med en plastkärna med en öppen ring, där man trär in filmen i ringöppningen. Ingen av dom är lättare eller svårare, även om jag föredrar den äldre typen. Sen är det bra om man har samma sort när man går in i "bastun"- filmladdarrummet. Man lägger saker i ordning, så att man vet exakt var grejorna är och hur dom ligger, exempelvis den utstickande yttre delen av spiraken ligger uppåt, den skall tucha pekfingret när man börjar ladda, för då kommer startpiggen/öppningen i kärnan uppåt och allt faller på plats på en gång utan att framkalla stress.

Finns det någon situation som är värre när man sitter i mörkret, saker inte fungerar eller har kommit bort och man har glömt locket till framkallnikngsdosan utanför filmladdarrummet o.s.v.

Skall man ladda 2 st fyravåningasrdosor med olika filmtyper som kräver olika framkallningstid, har superkoll och ordning, det hela tar 5 minuter - det är en höljdare!

Viss kan du använda plastdosan till stålspiraler, pastdosorna brukar vara tilltagna så det får plats.

 

[Makten]

Som Kajsa Varg sade " Man tager vad man haver " Det går alldeles utmärkt med plastspiraler . Om spiralerna och filmen är torra och rena, så fungerar det utan problem

Ja, inte fan går jag och köper nya spiraler jag just inhandlat de jag har. Däremot verkar problemen ha berott på andra saker än det du nämner.

Nu har jag laddat och framkallat en till film, och det gick utmärkt denna gång. Jag klippte återigen ändarna ganska "spetsigt", så att den yta som glider mot plasten ligger diagonalt mot kanten. Dessutom tillämpade jag Nils Bergqvists tips om att hålla tummarna precis vid laddöppningen, så att man hela tiden känner filmen. Plus att jag drog isär halvorna under inmatningen.

 

[kamsam]

framkallningsspiral

Jag känner också till problemet. Det vanliga när filmen stannar upp mitt i brukar vara att spiralen inte är helt torr. Torka den innan med t.ex. hårtork. Annat kan vara att spiralen är dåligt diskad efter förra gången eller att filmen är avklippt mitt över perforeringshål. Klipp av mellan hålen och fasa av skarpa hörn.

Efter många års flitig användning blir plastspiralerna slitna och glappa men inte hakar filmen fast för det.

 

[Nils-Erik Eriksson]

Ja, inte fan går jag och köper nya spiraler jag just inhandlat de jag har. Däremot verkar problemen ha berott på andra saker än det du nämner.

Nu har jag laddat och framkallat en till film, och det gick utmärkt denna gång. Jag klippte återigen ändarna ganska "spetsigt", så att den yta som glider mot plasten ligger diagonalt mot kanten. Dessutom tillämpade jag Nils Bergqvists tips om att hålla tummarna precis vid laddöppningen, så att man hela tiden känner filmen. Plus att jag drog isär halvorna under inmatningen.

Min gode man? Dina svordomar kan du behålla för dig själv. Sen gäller det ju att att ligga kvar i rätt fil, även efter att kunskapen tagit skruv?

 

[raunavaara]

Nils Erik, Du får visa lite överseende. Makten har just kommit fram till att det varit bättre att fråga först och handla sen istället för det skedda ;o)!

 

[Makten]

Jahapp, nu tar vi nästa problem i förväg! Jag håller på och plåtar upp min första rulle 120-film, och det som slog mig när jag laddade kameran var att filmen inte har någon perforering. Jag gissar att den därmed inte funkar i min Patersonspiral (som kan breddas för 120-film).

Synpunkter på detta?

 

[raunavaara]

Det skall nog årna säj, 120 film har normalt ingen perforering, så din dosa fixar det säkert. Spännande att höra hur det går för dig.

 

[Niklas Groop]

Det kommer att fungera alldeles utmärkt.

 

[Makten]

Det skall nog årna säj, 120 film har normalt ingen perforering, så din dosa fixar det säkert. Spännande att höra hur det går för dig.

Såg just en film på youtube om hur man gör. Jag hade ingen aning om att pappret satt längs hela filmen och skulle tas bort! Vad skulle man göra utan internet? Det står ju inte direkt på rullen om man säger så:-/

Att jag undrar är för att med 135-filmen är det uppenbarligen perforeringen som används för att kulorna ska mata fram filmen.

Tillägg: Uppenbarligen kan man inte klippa ner hörnen på filmen i dagsljus heller, så med tanke på vilket helvete det var med 135-film första gången så är jag inte direkt inställd på succé;-)

 

[Tjoffen]

Perforeringen har ingen betydelse vid inmatningen i spiralen, vad som gör att filmen matas fram är att plasten som omger kulan är lite tjockare åt det hållet som filmen kommer ifrån vid inmatningen. Så när man drar tillbaka så låses filmen på ena sidan osv... Titta nära vid kulan så ser du att det är lite skillnad på tjockleken i spåret. (Det blir som en kil)
Jag tipsade om en spiral med bredare "inloppsöron" tidigare (vet inte om det var i denna eller nån annan av dina trådar), den ska i alla fall jag köpa innan jag framkallar min film nr två i 120 formatet. Risken för nervsammanbrott är nämligen rätt stor ;-)

 

[Makten]

Perforeringen har ingen betydelse vid inmatningen i spiralen, vad som gör att filmen matas fram är att plasten som omger kulan är lite tjockare åt det hållet som filmen kommer ifrån vid inmatningen. Så när man drar tillbaka så låses filmen på ena sidan osv... Titta nära vid kulan så ser du att det är lite skillnad på tjockleken i spåret. (Det blir som en kil)
Jag tipsade om en spiral med bredare "inloppsöron" tidigare (vet inte om det var i denna eller nån annan av dina trådar), den ska i alla fall jag köpa innan jag framkallar min film nr två i 120 formatet. Risken för nervsammanbrott är nämligen rätt stor ;-)

Jag provar nog Patersonspiralen först, men jag ska se till att lägga ner filmen löst i dosan och sätta på locket om jag får ett sammanbrott;-) Då kan man alltid ta en paus och börja senare. Lite jobbigt annars att sitta med en krullig film i handen som inte går att rulla upp på skaftet igen.

Om filmen saknar perforering bör det ju dessutom vara ganska lätt att klippa ner hörnen även i mörker.
Just nu sitter jag i Bollnäs och har plåtat 7 av 10 bilder på den första rullen idag. Jag använde M6:an som ljusmätare, hehe. Först ut är en rulle Ilford med ISO 400 (vad den nu heter på Ilford-språk).

 

[Olle]

Såg just en film på youtube om hur man gör. Jag hade ingen aning om att pappret satt längs hela filmen och skulle tas bort! Vad skulle man göra utan internet? Det står ju inte direkt på rullen om man säger så:-/

Nej men i dosans bruksanvisning. Faktum är att även nybörjare klarade att ladda 120-film innan internet fanns. ;-) 220-film har däremot papper endast i början och slutet av filmen.

Olle

 

[raunavaara]

Det här med att framkalla även skyddpappret, var nytt. Det har jag aldrig tänkt på ;o)!

 

[peranders]

Jag har haft samma problem med min Paterson-dosa. Problemet är som värst i slutet av rullen. Problemet uppstår dock bara med filmer tagna med Leican och Bessan; både dessa har upptagningsspolar som snurrar upp filmen tvärtemot hur de är uppspolade i filmrullen. Filmerna är därför ganska plana när man tar ur dem ur kassetten (framförallt om man framkallare direkt efter att man dragit tillbaka filmen); jag tror att detta kan vara en orsak till att det är så svårt att få på sista biten.

I dagsläget brukar jag spola tillbaka filmerna och därefter låta filmerna vila i kylskåpet någon dag. Då brukar det inte vara några problem med att mata på hela rullen.

Detta var min medicin också. Min gamla Minolta XD-7 rullade upp filmen åt andra hållet. En nyligen uttagen film ur kameran var således hopplös att få in i spiralen.

 

[Makten]

Nej men i dosans bruksanvisning. Faktum är att även nybörjare klarade att ladda 120-film innan internet fanns. ;-) 220-film har däremot papper endast i början och slutet av filmen.

Saken var att jag satt ute i skogen utan tillgång till bruksanvisning;-) Visst hade jag kunnat gräva fram den på nätet, men eftersom den här tråden redan fanns så...
Nu är jag hemma och förbereder ivrigt laddning av dosan

Det här med att framkalla även skyddpappret, var nytt. Det har jag aldrig tänkt på ;o)!

Det hade varit ganska naturligt om filmen var upprullad som jag trott, nämligen med skyddspapper bara i varsin ände; aldrig dubbelt med filmen. Men nu är den ju tydligen inte det. Tur att jag kollade innan!

 

[Makten]

Sådär, dosan är laddad Att få upp filmen på spiralen var en baggis. Den var inte alls så sladdrig som jag trott. Snarast gick det lättare än med 135-film. Däremot satt den eländiga klisterlappen som håller samman papper och film, kvar på filmen och var omöjlig att ta bort. Så jag var tvungen att i mörkret leta fram en sax. Passade på att klippa till hörnen också.

Nu blir det temperering med vattenbad och såna krejjer.

 

[raunavaara]

Det är väldigt trevligt att läsa dina eskapader!

 

[Benganbus]

Sen finns metallspolar/dosor i rostfritt stål som laddas inifrån. Kan vara lite knivgt att lära sig tekniken där, men när man väl kommit på det säger de som använder såna att de aldrig kommer gå tillbaka till plastspolar igen. Har själv alltid använt Patersons plastspolar och när de börjat bli kinkiga har jag slängt dom och köpt nya. Har väl bytt mina 5 spolar ungefär 3 ggr sen jag började använda dom för 30 år sedan. Försöker alltid ha samma pardelar ihop (lägger dom bredvid varandra när de torkar och när någon spole börjar krångla byter jag ut den mot en ny).

Jag har haft en Kinderman ståldosa med stålspiraler sedan 1964.
Och den är inte svår att ladda, man lär sig lätt.
Går att ladda även då dosan/spiralen är fuktig,
som ibland kan vara ett problem med plastdosor.
/Bengan

 

[pic-tor]

Sådär, dosan är laddad Att få upp filmen på spiralen var en baggis. Den var inte alls så sladdrig som jag trott. Snarast gick det lättare än med 135-film. Däremot satt den eländiga klisterlappen som håller samman papper och film, kvar på filmen och var omöjlig att ta bort. Så jag var tvungen att i mörkret leta fram en sax. Passade på att klippa till hörnen också.

Nu blir det temperering med vattenbad och såna krejjer.

Med en gnutta tålamod är inte klisterlappen särskild svår att pilla bort från filmen. Pilla upp ett hörn först och sedan är det ganska lätt att dra av den. Jag klipper aldrig med saxen.

 

[raunavaara]

Benganbus. Jag kastade också min plastdosa ungefär samtidigt. Har använt Kindermann sedan dess. Sumpade några bildrutor i början, för jag försökte "tvinga" filmen. Men efter det kan jag inte tänka mig ens försöka med plastdosor igen.

Graal. En spiraldosa kan vara dyrare i inköp, men långsiktigt verkar det bli billigare. Jag har samma dosor kvar som jag använt sen början av 60 talet.