Hur klarade sig dessa personer innan??? Måste varit tufft
.
Menar inte igentligen att man ska tycka att något sämre är bättre. Mer att kan man verkligen se något? Känns som man pixelpeekar x20. Hade jag haft de pengarna (och det behovet av en FF i den prisklassen = läs ej tilräckligt duktig fotograf ) tror jag att jag valt en A99 framför 5DmkIII och D800, 9 gånger av 10. Om det då bara var den minskade braigheten i sensorn jmf med stabilisering i huset, tilltbar skärm och peaking/förstoring. Sedan om man plåter mycket motljus och har svårt att bedömma bilden i EVF förstår jag det. Eller kanske snabba förlopp och tycker det blir lite mycke stroboskop.... Då hade man kanske valt något annat. Eller om man fotograferar irattionellat rörande objekt etc...
Ja, den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Jag har nyss avslutat ett ganska långdraget projekt som bestod i att återigen samla ihop mina bilder tagna med dslr och kompakta digitalkameror sedan 1999-fram ti o m mitten av oktober 2012= 13 år med eh helsikes massa kameror.
Backupen måste hämtas från en rad olika media (dvd, cd och lite lösa hårddiskar här och var eftersom min huvudbackuphårddisk pajade. Nu har jag lyckats få ihop 95% av filerna och de ligger nu på 3 st HD som är lika för äkerhets skull.) Det var svettigt. Trodde jag förlorat hälften minst.
Nå till sak! Om vi håller oss till dslr så finns allt från Canon 10D/20D/40D/50D/7D/1Ds/1D/1DMkII/1DsMkII/1DMKIV/5D/5DMkII/5DMkIII, Nikon D1/D100/D200/D300/D2Xs/D3/D800. Pentax K10D, Sony A100, A700/A850/A900/A55/A77/A550/NEX-5/NEX-7 till lånade exemplar av 1DsMkIII, 1DMkIII, Nikon D90, Pentax 645 D, D3s, D7000 samt några till.
Så hur fasiken klarade man sig förr? Jo, personligen blir jag jäkligt förvånad över kvaliteten från tidiga kameror från 1999-2004. Bilderna är tagna i en mängd olika miljöer, ljus och med såväl låg som höga isotal.
Där finns allt från actonsporter. konserter, porträtt, vanliga reportagebilder till landskapsbilder och industrifoto och museidomumentationer.
Med dagens rawkonverterare ser de här "gamlingarna" förvånansvärt pigga ut. Även de gamla med bara ett fåtal mp upp till 8-11 Mp visar en hög detaljrikedom i sina filer. Låt vara att alla bilder inte går att göra jätteaffischer av, men det är inga problem att få ut A3+ eller större. Och i utprintat skick är det omdiskuterade "brusproblemet" inte så stort. Dock får man ta viss hänsyn till detaljeringen när man bestämmer utskriftstorlek.
Och bilder från hockey, fotboll, fäktning, volleyboll, handboll, bandy, brottning mm har tagits med ynka 3-4 bps i många fall med endast en centerpunkt aktiv i AF-C.
Så grejen är väl att man idag kan utnyttja hög upplösning med 24-36 Mp med högre DR för att finslipa resultaten, men inte fasiken satt man i sjön förr. Man klarade sig helt enkelt mycket bra.
Nu använder jag visserligen en D800 istället för den tilltänkta A99:an (som aldrig kommer att köpas då Sonysystemet, förutom NEX är sålt), men den används fullt ut för sin detaljering och DR.
Personligen hade jag klarat mig bra med wn A99 tror jag och hade förmodligen skaffat en om Sonys roadmapp varit tydligare vad gäller FF. D800 är sannolikt vassare dock om man vill krama ut mesta möjliga detaljering och DR. Dock saknar jag focuspeaking och tiltbar skärm.
Men hursohelst så när jag ser igenom 13 års filer kan jag notera att antingen har utvecklingen inte gått så fort som det görs gällande många gånger eller också är jag en sämre fotograf med de nyare kamerorna.
Jag vill hoppas att så inte är fallet, men det är mest detaljering och DR jag hittar skillnaderna i.
//Lennart