Skidsemester, hur få med kameran ut?
- Trådstartare Fjellreven
- Start datum
mapem
Aktiv medlem
Nu kommer något mycket off-topic, men ändå. En gång i Åre hade jag ont i ryggen och ville inte åka skidor så jag uppdrogs vakta barnen medan hustru, svåger och svägerska gav sig ut på tur i Ullådalen. Lite lätt åkning i de gröna nerfarterna däruppe trodde jag mig ändå kunna klara med de två små kusinerna och jag tog med mig kameran för att fota dem. De for som de ville med mig efter i sakta mak och hur det nu var så fann jag mig plötsligt stående längst uppe i den svartaste puckelpisten under kabinbanan medan telningarna redan var på väg ner i god fart. Jag tog en bild. Två små prickar i en vit böljande öken. Sen var det bara att ta sig ner trots ryggen med mina långa storslalomskidor som knappt fick plats i puckeldalarna. När jag kom ner hade det ryggonda gått över. Sens moral: du klarar mer än du tror, men inte att plåta skidåkare på långt håll med normalobjektiv .
Ursäkta.
Ursäkta.
Erik Schalin
Aktiv medlem
bengt luthman
Aktiv medlem
Det är ganska mycket i frågeställarens fråga som är ospecifiserat. Ska man t.ex. "bara fota lite" så vill man ha kameran lättillgänglig och ur vägen. Ska man plåta lite mer seriöst vill man ha med mer utrustning och det kräver således mer av både åkare och bärsystem.
När jag har gått toppturer som ska plåtas har jag haft en vanlig 38liter skidrygga på ryggen där jag lägger ner telezoomen i en objektivtub. Kameran med standardzoom och fisheye ligger sedan i en toploader med bröstsele.
Ska det fotas lite mer seriöst, som kräver lite mer utrustning är det nog en större fotorygga som gäller.
Att hänga kameran runt halsen är det sista jag skulle göra över huvudtaget.
När jag har gått toppturer som ska plåtas har jag haft en vanlig 38liter skidrygga på ryggen där jag lägger ner telezoomen i en objektivtub. Kameran med standardzoom och fisheye ligger sedan i en toploader med bröstsele.
Ska det fotas lite mer seriöst, som kräver lite mer utrustning är det nog en större fotorygga som gäller.
Att hänga kameran runt halsen är det sista jag skulle göra över huvudtaget.
Erik Schalin
Aktiv medlem
För att.....
bengt luthman
Aktiv medlem
För att den konstant skulle vara i vägen. Riskera att slå i saker, trassla in sig i grejer osv.
Har man den under jackan för att på något sätt försöka få den att hänga still så kommer man att värma upp den med kroppsvärme och att som det redan diskuterats är det inte så jättebra att låta kameran skifta temperatur allt för mycket.
Erik Schalin
Aktiv medlem
F5ans batteripack gör ont mot bröstbenet efter tre dar med tyngre tele...
Men med min kamera tar jag inte på ngt batteripack så slipper man det.
O D600 har inga fördelar med batteripacket när det gäller bps till skillnad mot D800.
80-200 med motljusskydd släpper man ner i byxorna o drar åt skärpet. Så slänger o flänger det inte.
Jag har åkt skidor OCH plåtat i alla väder utom regn i över 20 år. Har aldrig haft några fuktproblem.
Däremot måste man hålla andan så att sökaren inte immar igen, men det gäller all vinterfotografering.
Visst immar objektivet, ja mina glasögon också, igen när man kliver inomhus, men det ger sig strax.
kallt om händerna med metall.
Men de där extremt tunna silkesvantarna som finns funkar väldigt bra men det blåser rätt igenom dem.
Tappa inte! dina vantar på ute när det blåser, det kan bli väldigt ödesdigert. Handlovsremmar är kanon när man fotar, då släpper man aldrig sina vantar utom kontroll.
Men med min kamera tar jag inte på ngt batteripack så slipper man det.
O D600 har inga fördelar med batteripacket när det gäller bps till skillnad mot D800.
80-200 med motljusskydd släpper man ner i byxorna o drar åt skärpet. Så slänger o flänger det inte.
Jag har åkt skidor OCH plåtat i alla väder utom regn i över 20 år. Har aldrig haft några fuktproblem.
Däremot måste man hålla andan så att sökaren inte immar igen, men det gäller all vinterfotografering.
Visst immar objektivet, ja mina glasögon också, igen när man kliver inomhus, men det ger sig strax.
kallt om händerna med metall.
Men de där extremt tunna silkesvantarna som finns funkar väldigt bra men det blåser rätt igenom dem.
Tappa inte! dina vantar på ute när det blåser, det kan bli väldigt ödesdigert. Handlovsremmar är kanon när man fotar, då släpper man aldrig sina vantar utom kontroll.
Rommel
Avslutat medlemskap
Här är ett av dom jag tänkte på när jag nämnde Black Rapid liknande rem http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=KFoiuy0GXus#!
Kanske nåt för skidåkare?
/stefan
Kanske nåt för skidåkare?
/stefan
Erik Schalin
Aktiv medlem
Nope
Då får man den på höften o där vill man inte ha den.
Alternativet är att bära den om halsen men då har du ett sämre alternativ än en vanlig rem. Eftersom att du får hörnet på kameran mot kroppen så kokmmer det att göra ont efter bara en dag.
Rommel
Avslutat medlemskap
Du kan ju ha den på ryggen och spänna fast remmen. Fast ramlar man så gör det nog väldigt ont. Som jag skrev förut... jag föredrar tanken med liten smidig ryggväska typ Lowepro Sport Sling 100 eller liknande (beror på om man vill ha annan typ av packning med sig eller enbart kamerautrustning för då kanske Lowepro flipside 200 är nåt)
/stefan
bengt luthman
Aktiv medlem
Att man hellre åker med telet nerkört i brallorna än i ett vettigt bärsystem är för mig bortom allt förstånd. Men vi är alla olika. Jag skulle dock inte vilja köra seriös alpin åkning bland träd, klippor och hängdrivor med ett tele nedkört i byxorna.
bengt luthman
Aktiv medlem
Låt mig ge ett formuleringsförslag: använd "jag" istället för "man" eftersom jag utgår ifrån att alla som fotograferar skidåkning inte har gett dig fullmakt att uttala sig i deras ställe.
Erik Schalin
Aktiv medlem
JAG kan inte se ngn utförsåkare som vill ha kameran på höften.
Är det ngnstans man får smällar så är det där. Dessutom rubbar det balansen mellan vänster o höger sväng.
Nääee klippor låter jag nog allt bli. Det lämnar jag till... diplomatiskt uttryckt... andra.
Även jag kan se på med beundran o en önskan om att man är yngre o galnare.
Kameran LÅSES av byxorna men hänger om nacken. O visst har du rätt i att det har sina NACKdelar.
mapem
Aktiv medlem
Jag hade aldrig med mig kameran på den tiden jag ägnade mig åt mer våghalsig utföråkning. Jag skulle ha känt mig hindrad av det, och jag skulle inte rekommendera någon att göra så. Man får skilja på fotokörning och åkning för skidåkningens skull. När jag ville plåta i backen hade jag kameran med mig i rem runt halsen på vanligt sätt och åkte sakta och försiktigt för att kunna stanna och ta bilder. Jag var skicklig nog (på den tiden) för att kunna göra det i de svartaste backar. Sen stoppade jag undan kameran i sin väska och tog mig ner till bilen med den för att sen kunna fortsätta att obehindrat kasta mig utför pisterna. Om det inte var i den på den tiden väg- och billösa Riksgränsen förstås, då fick jag deponera kameraväskan i lifstationen.
En helt annan sak är det att ha kameran med på långturer. Då har jag i allmänhet redan en hel del packning. Jag brukade länge ha en hyfsat stor ryggsäck för matsäck och kläder men kameran med några objektiv i en fotoväska på magen. Det funkade väldigt bra, även om fotoväskan ibland kunde komma i svängning till exempel i en nerförsbacke med lite svängar. Förra året skaffade jag mig en ny större ryggsäck med flera avdelningar och ett stort lock med ficka och hade kameran i lockfickan och objektiv i olika ytterfickor. Det funkade väldigt bra för själva åkningen men det var ju lite besvärligare att ta fram kameran eftersom jag måste ta av mig ryggsäcken för att komma åt den.
Jag kollade marknaden för kameraryggsäckar med plats för annat också, och som kunde svingas framåt utan att man tar av den, men hittade ingen som var stor nog för att rymma övrig packning. Annars är det säkert smidigt för kortare turer där man bara har en termos och en macka med sig. Men inget om man har spade, liggunderlag, extrakläder och annat smått och gott med sig.
Nu har jag skaffat en mindre kamera (OM-D) och funderar på att skaffa en midjeväska till den. Ett par gluggar får nog plats i ryggsäckens midjeremsfickor. Det ska nog fungera bra hoppas jag. Ska snart testa på årets tur.
Ang problem med kyla så har jag bara märkt sådana i extrem kyla, alltså - 25 eller lägre, då batteriet tappar orken snabbt. Men i normala vintertemperaturer har det aldrig varit några problem med de kameror jag haft, både analoga och digitala. När det är riktigt kallt undviker jag gärna att plåta alls ändå, jag blir så kall om fingarna då se.
En helt annan sak är det att ha kameran med på långturer. Då har jag i allmänhet redan en hel del packning. Jag brukade länge ha en hyfsat stor ryggsäck för matsäck och kläder men kameran med några objektiv i en fotoväska på magen. Det funkade väldigt bra, även om fotoväskan ibland kunde komma i svängning till exempel i en nerförsbacke med lite svängar. Förra året skaffade jag mig en ny större ryggsäck med flera avdelningar och ett stort lock med ficka och hade kameran i lockfickan och objektiv i olika ytterfickor. Det funkade väldigt bra för själva åkningen men det var ju lite besvärligare att ta fram kameran eftersom jag måste ta av mig ryggsäcken för att komma åt den.
Jag kollade marknaden för kameraryggsäckar med plats för annat också, och som kunde svingas framåt utan att man tar av den, men hittade ingen som var stor nog för att rymma övrig packning. Annars är det säkert smidigt för kortare turer där man bara har en termos och en macka med sig. Men inget om man har spade, liggunderlag, extrakläder och annat smått och gott med sig.
Nu har jag skaffat en mindre kamera (OM-D) och funderar på att skaffa en midjeväska till den. Ett par gluggar får nog plats i ryggsäckens midjeremsfickor. Det ska nog fungera bra hoppas jag. Ska snart testa på årets tur.
Ang problem med kyla så har jag bara märkt sådana i extrem kyla, alltså - 25 eller lägre, då batteriet tappar orken snabbt. Men i normala vintertemperaturer har det aldrig varit några problem med de kameror jag haft, både analoga och digitala. När det är riktigt kallt undviker jag gärna att plåta alls ändå, jag blir så kall om fingarna då se.
bengt luthman
Aktiv medlem
Ska man fota kompisarna eller barnen i pist så går det säkert att ha kameran lite hur som. En slät pist genererar sällan några problem för att man ska kunna ata sig fram. Men om man vill fota skidåkning när det är som roligast, ute i terrängen, på berget i lössnö och bland klippor och träd, så krävs lite annat. Givetvis kanske man inte behöver hoppa stora klippor eller köra i storslalomfart i tight skog. Men för att fånga ovanstående på bild måste du befinna dig i den miljön och ta dig fram obehindrat, om du måste hasa dig fram för att din kamera hänger och slänger eller är nerkörd i brallorna kommer folk att tröttna på att åka med en i de här miljöerna och då blir det inga bilder alls.
Det hela beror på vad och hur man vill fota, men åker man till Åre och vill plåta så tänker jag mig inte att man bara vill ha bilder från piste eller parken utan att man vill utnyttja miljön som finns där.
Det hela beror på vad och hur man vill fota, men åker man till Åre och vill plåta så tänker jag mig inte att man bara vill ha bilder från piste eller parken utan att man vill utnyttja miljön som finns där.
Erik Schalin
Aktiv medlem
Kameran har aldrig hindrat mig.
Däremot fick jag knacka motljusskyddet till 80-200 runt igen efter en lätt vurpa.
Däremot fick jag knacka motljusskyddet till 80-200 runt igen efter en lätt vurpa.
mapem
Aktiv medlem
Jovisst, men du kan ändå inte hänga med resten av gänget om du ska stanna och ta bilder. Du blir efter. Var och en gör som den vill, men jag märkte i alla fall på den tiden jag också ägnade mig åt sånt att skulle jag ta häftiga bilder i off-pist terräng så gällde det att ta sig dit först och stå och vänta på aktörerna. Det gällde att planera och regisssera lite. Annars får man väl ha en GoPro i pannan. (Sånt fanns inte på min tid). Men jag kunde ha en liten kamera i fickan (hade en hopfällbar Voigtländer Vito II) också på vådliga äventyr som i lyckliga fall kunde halas upp on fånga en bild mer eller mindre i farten. Men aldrig att jag hade en systemkamera med i såna sammanhang. Alldeles för rädd att få bröstkorgen intryckt eller något ännu värre vid en vurpa. Så när jag had en sån med mig var det försiktig åkning som gällde. Men det är jag det, andra kan ju vara mer våghalsiga. Är man i Åre är det nära till doktorn, det är värre när man är ute i mer eller mindre väglöst land
bengt luthman
Aktiv medlem
Fast om det är "gänget" du ska fota så stannar ju de när du ska plåta. Iaf är det så jag fotar, man ser ut de platser man vill plåta på, åker dit åkarna gör sin grej medan man fotar. Sen packar man ihop och åker vidare till nästa ställe. Men eftersom jag helst åker först när det ska plåtas så att jag kan se ut nya platser för att fota på utan att all snö blir spårad gäller det att man kan hålla tempot uppe så att åkarna inte behöver köra på halvfart mellan plåtningarna.
För mig är risken att slå sig på kameran inte någon jag reflekterar över, det finns andra säkerhetsfrågor som trumfar det ganska mycket.
mapem
Aktiv medlem
Jamen då är vi ju rätt så överens om det mesta egentligen. Utom det där att ramla på kameran då kanske, men det är ju farligt bara på en hård pist men knappast i lössnö. Där är det värre med laviner och slå huvet i trän och sånt, men det ligger kanske utanför den här diskussionen.
(Den "farligaste" backe jag vanligen åker nuförtiden är det ganska breda och branta skoterspåret ner när vi har varit uppe på en liten topptur på Flatruet. Då brukar jag åka ner en bit före på mina turskidor (med utförsteknik) och vänta på resten av sällskapet som plogar sig ner och passa på att ta lite bilder på fjäll, björkar, ekorrar, lavskrikor, ripor, skotrar och skidåkare. Mer äventyrligt än så bir det inte numera. Kanske ska jag våga mig på att åka till Ramundberget och hyra utrustning en dag....att åka på mina gamla 203 cm Dynastar MV5 känns inte som en option i dag när alla har så löjligt korta skidor.)
(Den "farligaste" backe jag vanligen åker nuförtiden är det ganska breda och branta skoterspåret ner när vi har varit uppe på en liten topptur på Flatruet. Då brukar jag åka ner en bit före på mina turskidor (med utförsteknik) och vänta på resten av sällskapet som plogar sig ner och passa på att ta lite bilder på fjäll, björkar, ekorrar, lavskrikor, ripor, skotrar och skidåkare. Mer äventyrligt än så bir det inte numera. Kanske ska jag våga mig på att åka till Ramundberget och hyra utrustning en dag....att åka på mina gamla 203 cm Dynastar MV5 känns inte som en option i dag när alla har så löjligt korta skidor.)
