Happy Horse skrev:
Jag har åkt på skatterevision på min enskilda firma, surt.
Jag har två frågor:
1. Skatteverket vill att jag skriver av min kamerautrustning på flera år, jag har yrkat på direktavskrivning. Såg andra diskussioner om detta vilket ger mig råg i ryggen ) Jag hävdar fullt och fast att jag ska skriva av min analoga utrustning direkt eftersom jag kommer att byta till digital utrustning inom kort. Har någon här åkt på revision men fått igenom direktavskrivning istället för flera års avskrivning?
Ja, ska du göra dig av med din gamla utrustning så är det ju inga som helst problem. Frågan är ju om utrustningen har bestående värde. Och har du själv ingen användning för den så borde du ju sälja utrustningen, till marknadspris. Om du gör eget uttag ur verksamheten kan det bli komplicerat, då borde du ha ett värderingsintyg på utrustningen. Fast du vet kanske någon som är villig att på pappret köpa utrustningen till "rätt pris"? Tänk på att det inte ska vara någon som är dig närstående som köper utrustningen. Det handlar om ett avtal mellan köpare och säljare och du kan därefter skriva av det oavskrivna restvärdet direkt.
Det är den enkla lösningen. Annars har jag (utan att ha läst övriga diskussioner i ämnet här på sidan) svårt att se att man kan göra direktavdrag för kamerautrustning. För tillgångar som har ett bestående värde för verksamheten över flera år ska inköpet fördelas över livslängden eller (skattetekniskt) minst fem år. Och om utrustningen inte håller så länge, ja, då har man ju gjort nytt inköp som styrker att man kunnat göra direktavdrag för den tidigare utrustningen. Har man köpt ersättningsprylar, så borde ju rimligen den gamla vara kass. Annars anser jag det vara inventarier.
2. Skatteverket vill att jag skriver av mina bilder på flera år men jag vägrar. Även om jag kan sälja bilder flera år i efterhand och dessutom gång på gång så vill jag dra av kostnaden direkt. Hur gör ni andra?
Detta förstår jag inte alls (ekonom som jag är, men bara amatörfotare. Vilka kostnader finns? Reskostnader? Ja, det är en direkt kostnad. Hur kan man hänföra den typen av kostnader till en viss bild? Framkallning? Måste ju också vara en direkt kostnad. Hur kunna hävda att dessa kostnader är knutna till framtida försäljning? Absurt. Var går gränsen för hur man fördelar kostnaden? Om man kan sälja en bild i åtta år, ska man då fördela kostnaden på åtta år? Hur vet man år ett att bilden ger inkomster under just åtta år? Nä, det här strider mot sunt förnuft.
Ett företags resultat ska återspegla periodens försäljning med avdrag för de kostnader man haft för att åstadkomma den aktuella försäljningen. Därför räknas givetvis t ex en matbutiks lager som en tillgång. Där kan man rimligen förvänta sig att sälja alla varor, men när bäst-före-datum på falukorven gått ut, ja, då har den inget värde längre. Hur ska man för denna, vår kära verksamhet, kunna bedöma "lagervärdet" för ett foto? Resonemanget håller inte.
Jag kan ta fler exempel, ex vis ett företags marknadsföringskampanj som kan ge effekter i två år eller längre - kanske. Här får man direktavdrag.
Har de något rättsfall de kan hänvisa till eller är det bara tjänstemannens allmänna tyckande? Fråga dem och stå på dig! Lycka till!