Skärpedjupet i sökaren vs. på bilden
- Trådstartare Makten
- Start datum
larsborg
Aktiv medlem
Märkliga fenomen på objektivet?
Om ett objektiv har största bländare av, t.ex 1,8,
är alltid den storleken automatiskt inställd, innan exponeringen, när man tittar i sökaren.
I detta fall, när bländaren ändå blir något mindre, vid exponeringen, måste det bero på en liten felaktig info, från kamerans cpu, justeringssak, i övrigt, om exponeringsmätaren anger vid foto tillfället, att bländare 1,8 skall passa, då skall inget annat användas, om inte en exponeringkompensation är gjord, kanske kameran har blivit inställd för en aning nedbländning?
Där kanske hela felet ligger?
Om ett objektiv har största bländare av, t.ex 1,8,
är alltid den storleken automatiskt inställd, innan exponeringen, när man tittar i sökaren.
I detta fall, när bländaren ändå blir något mindre, vid exponeringen, måste det bero på en liten felaktig info, från kamerans cpu, justeringssak, i övrigt, om exponeringsmätaren anger vid foto tillfället, att bländare 1,8 skall passa, då skall inget annat användas, om inte en exponeringkompensation är gjord, kanske kameran har blivit inställd för en aning nedbländning?
Där kanske hela felet ligger?
Makten
Aktiv medlem
Ok, då är det inte min kamera ellet mitt objektiv det är fel på i alla fall
Exponeringskompensationen har ju inte med bländaren att göra i A-läge, utan ändrar bara tiden, men det syns ju också att kameran väljer andra värden.
Jag skulle kunna tänka mig att det är så att D50 helt enkelt utnyttjar ett "för stort" värde medvetet, eftersom sökaren är så liten att man faktiskt tjänar på det.
Om man tar av objektivet och trycker den lilla bländarspaken i botten, så öppnas ju faktiskt lamellerna så mycket att de inte ens syns, så det finns ju lite att ta av. Dock har man väl valt att ha lite marginal, eftersom man säker förlorar massa skärpa på den sista lilla biten.
D2X är väl dessutom en äldre kamera, så det är ju inte omöjligt att ingenjörerna hos Nikon tänk till lite extra över detta på D50:n.
Exponeringskompensationen har ju inte med bländaren att göra i A-läge, utan ändrar bara tiden, men det syns ju också att kameran väljer andra värden.
Jag skulle kunna tänka mig att det är så att D50 helt enkelt utnyttjar ett "för stort" värde medvetet, eftersom sökaren är så liten att man faktiskt tjänar på det.
Om man tar av objektivet och trycker den lilla bländarspaken i botten, så öppnas ju faktiskt lamellerna så mycket att de inte ens syns, så det finns ju lite att ta av. Dock har man väl valt att ha lite marginal, eftersom man säker förlorar massa skärpa på den sista lilla biten.
D2X är väl dessutom en äldre kamera, så det är ju inte omöjligt att ingenjörerna hos Nikon tänk till lite extra över detta på D50:n.
leffep
Aktiv medlem
Makten skrev:
Ok, då är det inte min kamera ellet mitt objektiv det är fel på i alla fall
Exponeringskompensationen har ju inte med bländaren att göra i A-läge, utan ändrar bara tiden, men det syns ju också att kameran väljer andra värden.
Jag skulle kunna tänka mig att det är så att D50 helt enkelt utnyttjar ett "för stort" värde medvetet, eftersom sökaren är så liten att man faktiskt tjänar på det.
Om man tar av objektivet och trycker den lilla bländarspaken i botten, så öppnas ju faktiskt lamellerna så mycket att de inte ens syns, så det finns ju lite att ta av. Dock har man väl valt att ha lite marginal, eftersom man säker förlorar massa skärpa på den sista lilla biten.
D2X är väl dessutom en äldre kamera, så det är ju inte omöjligt att ingenjörerna hos Nikon tänk till lite extra över detta på D50:n.
Ålderna på kamerorna kan inte ha nån betydelse. D2x är bara ett år. Och fenomenet dyker ju upp redan på en D70 från 2004.
/Leif
bEPH
Aktiv medlem
Är inte nikons sätt att styra bländaren genom att rycka och slita i en arm ett relativt oprecist sätt att styra en bländare på ett löst objektiv som man sätter på kameran?
Det skulle kunna skilja en aning på vilken armslitarkonstruktion kameramodellen har, vilket skulle resultera i de små(?) skillnader som finns.
Vad som vore intressant att veta är ju om bländaren skiljer sig samma mängd hela vägen?
Vilket iofs spelar mindre roll eftersom det är ju max öppet man vill köra för att slippa lamellbokehn.
Det skulle kunna skilja en aning på vilken armslitarkonstruktion kameramodellen har, vilket skulle resultera i de små(?) skillnader som finns.
Vad som vore intressant att veta är ju om bländaren skiljer sig samma mängd hela vägen?
Vilket iofs spelar mindre roll eftersom det är ju max öppet man vill köra för att slippa lamellbokehn.
Pupillen
Aktiv medlem
Jo, det är mattskivan grundidé, med en "perfekt" mattskiva skulle ljusets spridning efter mattskivan inte ha något som helt samband med vilken riktning det ursprungligen träffat mattskivan med. All riktningsinformation skulle vara totalt bortsuddad. Detta skulle dock leda till väldigt mörka sökare med ljussvaga objektiv så därför "fuskar" man genom att minska diffuseringen så att ljuset även efter mattskivan har ett starkt riktningssamband med det ursprungliga ljuset. Det var detta jag menade med det klumpiga utrycket "rakt fram", ljuset sprids naturligtvis lite grann, men långt ifrån fullständigt.
Pupillen
Aktiv medlem
Jag har ingen erfarenhet av nyare Nikonkameror, så kanske kameran på moderna objektiv har kommandot över bländaren oavsett vad bländarringen står på, men blir det någon skillnad i bländarens egendomliga beteende om ni ställer in maxbländaren direkt på objektivet istället för i kameran?
För mig verkar det i alla fall som om det är någon egenhet i kommunikationen mellan kamera och objektiv som spökar, elektrisk eller möjligen mekanisk. Om orsaken är elektrisk så kan man t ex tänka sig att D50 och D70 av någon anledning "rundar av" bländarvärdena mer än D2X.
För mig verkar det i alla fall som om det är någon egenhet i kommunikationen mellan kamera och objektiv som spökar, elektrisk eller möjligen mekanisk. Om orsaken är elektrisk så kan man t ex tänka sig att D50 och D70 av någon anledning "rundar av" bländarvärdena mer än D2X.
Makten
Aktiv medlem
Hur ska man annars styra bländaren med automatik menar du?
Nu har jag kollat lite mer, och om man lossar objektivet och ställer bländaren efter lägena på bländarringen, så finns det ett "extra steg" efter 1,8 om man vrider ringen i botten, som motsvarar den större öppningen jag får när objektivet sitter på kameran. Detta är förstås användbart om man kör helt manuellt.
De "snäpp" som finns, är ju nedifrån; 4 - 2,8 - 1,8, och det är specifika lägen som känns som just "snäpp" när man vrider bländarringen. Men, det går som sagt att vrida ringen ytterligare en liiiten bit, vilket öppnar bländaren ytterligare.
Den öppning man ser vid snäppet 1,8 är precis det jag ser om jag exponerar i M- eller A-läge, och alltså är det korrekt öppning.
Tydligen trycker D50 och D70 bländar-spaken i botten när objektivet sitter i bajonetten, medan D2X använder största definierade bländare.
bEPH
Aktiv medlem
Det var det som jag trodde du menade, men detta genomsläpp kan ju inte vara så rakt "rakt genom" eftersom det skule väl generera en vinjetterad bild? Menar du att det till och med är så avancerat att de har en mattskiva som har en konvex(?) effekt?
Jaaaa, så är det ju, det är ju en freznellins som sitter där! det syns ju kommer jag ju på, tackar.
Makten
Aktiv medlem
Då sitter det alltså ett "servo" i canonobjektiven istället? Är det inte bara så att Canon saknar bländarring, då deras bajonettfattning är såpass ny att man inte ansåg att det behövdes sådana mekaniska möjligheter?
Nu verkar det ju trots allt som att "fenomenet" endast är positivt, eftersom man utnyttjar största möjliga ljusstyrka då man tittar i sökaren.
