Grimmer
Aktiv medlem
Strikt betraktat har skärpedjupet vid en viss bländare enbart att göra med objektivets brännvidd. Det är negativets storlek i förhållande till brännvidden som sedan avgör om objektivet skall betraktas som ett vidvinkel-, normal- eller teleobjektiv. Ett objektivs egenskaper bestäms ju av objektivet och inget annat. Sedan kan man definiera hur stor oskärpecirkel, för en given brännvidd, man tycker är lämplig.
[...en massa beräkningar samt text...]
Till slut. Vill jag kontrollera skärpedjupet så bländar jag ned och tittar i sökaren.
Du jämför äpplen och päron. Objektivets egenskaper avgörs bara av objektivet, helt sant. På samma sätt avgörs en transistors egenskaper bara av transistorn. I båda fallen emellertid så ingår de i en större verklighet, ett system, som beroende hur de kombineras så får man olika resultat. Och olika resultat får du ju om du väljer att ha en stor eller liten sensor, antingen får du ett porträtt eller en gruppbild. Ganska så stor skillnad faktiskt! Eftersom du jämför äpplen och päron så spelar det ingen roll hur många beräkningar eller bevis du lägger fram, du har ju helt fel utgångspunkt. Jämför ett fisheye med ett 600mm tele. Även om man sa att man fotat samma sak så skulle folk inte tro det. Sen om man utgår från telebilden så är ju den delen i fisheyebilden bara en bisak. Största delen av den bilden utgörs ju av nåt helt annat än telebilden. Har man fel utgångspunkt från början så hamnar man helt galet trots alla korrekta beräkningar på vägen.
Till slut vill jag bara säga att om du vill se det verkliga skärpedjupet i sökaren så måste du ha en elektronisk sökare. Optiska sökare har också ett bländarvärde vilket måste adderas till objektivets, därför så får man bara en fingervisning och inte ett faktiskt resultat.