Skärpedjup mellanformat vs småformat

[Grimmer]

Strikt betraktat har skärpedjupet vid en viss bländare enbart att göra med objektivets brännvidd. Det är negativets storlek i förhållande till brännvidden som sedan avgör om objektivet skall betraktas som ett vidvinkel-, normal- eller teleobjektiv. Ett objektivs egenskaper bestäms ju av objektivet och inget annat. Sedan kan man definiera hur stor oskärpecirkel, för en given brännvidd, man tycker är lämplig.

[...en massa beräkningar samt text...]

Till slut. Vill jag kontrollera skärpedjupet så bländar jag ned och tittar i sökaren.

Du jämför äpplen och päron. Objektivets egenskaper avgörs bara av objektivet, helt sant. På samma sätt avgörs en transistors egenskaper bara av transistorn. I båda fallen emellertid så ingår de i en större verklighet, ett system, som beroende hur de kombineras så får man olika resultat. Och olika resultat får du ju om du väljer att ha en stor eller liten sensor, antingen får du ett porträtt eller en gruppbild. Ganska så stor skillnad faktiskt! Eftersom du jämför äpplen och päron så spelar det ingen roll hur många beräkningar eller bevis du lägger fram, du har ju helt fel utgångspunkt. Jämför ett fisheye med ett 600mm tele. Även om man sa att man fotat samma sak så skulle folk inte tro det. Sen om man utgår från telebilden så är ju den delen i fisheyebilden bara en bisak. Största delen av den bilden utgörs ju av nåt helt annat än telebilden. Har man fel utgångspunkt från början så hamnar man helt galet trots alla korrekta beräkningar på vägen.

Till slut vill jag bara säga att om du vill se det verkliga skärpedjupet i sökaren så måste du ha en elektronisk sökare. Optiska sökare har också ett bländarvärde vilket måste adderas till objektivets, därför så får man bara en fingervisning och inte ett faktiskt resultat.

 

[The_SuedeII]

Optiska sökare har (framför allt idag, när vi använder mer ljussvaga objektiv och mindre format) väldigt mycket mindre med den verkliga bilden att göra. Samtliga de "storas" senaste mattskivor är generation två eller tre av matteringsgeometrier, som är framtagna specifikt för att ha så låg förlust på F5.6 som möjligt.

En bra mattskiva på en storformatskamera visar väldigt exakt skärpedjup däremot...

På småbild eller ännu mindre börjar ljusförlusten vid 5.6, ökar till ca 50% vid F2.8 och är ca 90% vid F1.4, förutsatt att objektivet har en pupillförstoring inom det normala intervallet. I sökaren kan man se detta som att ljusstyrkan på en platt yta bara ökar med en knapp tredjedels Ev när man bländar upp ett manuellt objektiv från F2.8 >> F2.0. Bara en tredjedel av det "extra ljus" detta ger i verkligheten förmedlas via systemet objektiv > mattskiva > sökaroptik.

Canons "-s"-varianter är bättre, jag har t.o.m modifierat en Ee-S för att passa i en D700 en gång i tiden. De är mörkare med långzoomar på F5.6, lika ljusa på F2.8, och visar skärpedjupet med ännu större bländare betydligt bättre. Därför är de lättare att fokusera med.

 

[Karl2]

En enhetlig och jämförbar skärpecirkel skulle vara ca. 1/1200 av bildbredden på sensorn.
Formatet 6 x 7 cm skulle då få 0,058mm. Småbildsformatet 24 x 36 mm skulle då få 0,03. C-formatet (15,1 x 22,7 eller 14,9 x 22,3) skulle då få skärpecirkel 0,019.

 

[Grevture]

Med ett kortare skärpedjup, eller suddigare bakgrund, kan man dessutom uppleva skärpan som skarpare även om den inte nödvändigtvis är det. Kontrasten mellan skarpt och oskarpt lurar ögat att tro att det skarpa är skarpare än det är, och ju större denna skärpekonstrast är desto mer kan ögat luras.

Det här är en väldigt viktig punkt som vi bara snuddat vid innan! Mycket av den "tredimensionalitet" som större format ser ut att ge, beror på att bakgrundsoskärpan är mycket mjukare och därför inte flyter ihop på samma sätt med de skarpa delarna i bilden, trots att skärpedjupet inte behöver skilja nämnvärt.

Håller med min namne Martin om att det är en mycket viktig punkt som Robert tog upp. Det finns ett gammalt uttryck om att för skärpeintrycket hos en bild som helhet är de viktigare hur oskärpan ser ut, än hur de delar som är i fokus ser ut.

Dessutom finns det ett glapp mellan "skärpa", konkret uppmätt på något sätt, och "skärpeintryck", det vill säga vårt subjektiva intryck av skärpa. Vår hjärna är som bekant ganska kreativ och bara för att något ser skarpt ut behöver det inte (strikt tekniskt sett) vara speciellt skarpt ...

På samma sätt blir man lätt lurad av testbilder tagna på mycket korta avstånd, där allt i bakgrunden är extremt oskarpt. Då behöver objektivet faktiskt inte vara särskilt skarpt för att man ska få ett bra slutresultat. Det är bland annat det som gör att mina egna slutsatser i regel är helt andra vad gäller objektivprestanda eftersom jag sällan tar närbilder alls.

Jag går då och då på pressvisningar för nya kameror. Där visas ofta upp stora fina exemplebilder man skriver ut i A3- eller A2-format för att verkligen visa hur skarpa och fina bilder den nya kameran XXX ger. Händelvis är de här bilderna
a) tagna i mycket bra ljus
b) på korta avstånd
c) av motiv fulla av tydlig detaljstruktur

Närbilder på blommor, reptiler och katter är populära motiv ...

I synnerhet är detta vanligt för kompaktkameror som dessutom ofta är som bäst just på korta avstånd. Men poängen är att med ett kort avstånd får man en skärpemässig separation mellan motiv och bakgrund som får i princip vilken kamera och vilket objektiv som helst att ge ett bra skärpeintryck (notera att jag inte sa "skärpa", utan "skärpeintryck").

Samma trick är för övrigt mycket användbart när du skall sälja ditt gamla billiga 70-300 som nätt och jämt ger skarpa bilder i medvind och vackert väder. Ta en exempelbild på nära håll av en katt, det får vilket objektiv som helst att framstå som skarpt. Det blir mängder av (verklig eller inbillad) detaljering i pälsen och tar du på tillräcklihgt kort avstånd får den blurriga bakgrunden kattskrället att se superskarpt ut. Antagligen är en kattunge allra bäst - de är till råga på allt gulliga.

 

[Karl2]

Skärpan är ju tusendedelen av bilden, så det är ju dessa strån, som man skall se på och då luras inte ögat så mycket.

 

[Fredrik183]

Håller med min namne Martin om att det är en mycket viktig punkt som Robert tog upp. Det finns ett gammalt uttryck om att för skärpeintrycket hos en bild som helhet är de viktigare hur oskärpan ser ut, än hur de delar som är i fokus ser ut.

Dessutom finns det ett glapp mellan "skärpa", konkret uppmätt på något sätt, och "skärpeintryck", det vill säga vårt subjektiva intryck av skärpa. Vår hjärna är som bekant ganska kreativ och bara för att något ser skarpt ut behöver det inte (strikt tekniskt sett) vara speciellt skarpt ...



Jag går då och då på pressvisningar för nya kameror. Där visas ofta upp stora fina exemplebilder man skriver ut i A3- eller A2-format för att verkligen visa hur skarpa och fina bilder den nya kameran XXX ger. Händelvis är de här bilderna
a) tagna i mycket bra ljus
b) på korta avstånd
c) av motiv fulla av tydlig detaljstruktur

Närbilder på blommor, reptiler och katter är populära motiv ...

I synnerhet är detta vanligt för kompaktkameror som dessutom ofta är som bäst just på korta avstånd. Men poängen är att med ett kort avstånd får man en skärpemässig separation mellan motiv och bakgrund som får i princip vilken kamera och vilket objektiv som helst att ge ett bra skärpeintryck (notera att jag inte sa "skärpa", utan "skärpeintryck").

Samma trick är för övrigt mycket användbart när du skall sälja ditt gamla billiga 70-300 som nätt och jämt ger skarpa bilder i medvind och vackert väder. Ta en exempelbild på nära håll av en katt, det får vilket objektiv som helst att framstå som skarpt. Det blir mängder av (verklig eller inbillad) detaljering i pälsen och tar du på tillräcklihgt kort avstånd får den blurriga bakgrunden kattskrället att se superskarpt ut. Antagligen är en kattunge allra bäst - de är till råga på allt gulliga.

Det här tycker jag var huvudet på spiken, motivets karaktär och aktuellt ljus har kanske större betydelse för en bilds skärpeintryck än objektivets skärpa. Det är i alla fall min erfarenhet. Mitt intryck är att skärpa ofta är en övervärderad egenskap hos ett objektiv. Men den är ju lätt att mäta, och då tävlar objektivtillverkarna i den grenen om konsumenternas gunst. Inget fel med ett knivskarpt objektiv, men de färdiga bildernas skärpeintryck står långt ifrån att falla med ett något oskarpare objektiv. Dessutom, i det digitala tidevarvet, kan man efterskärpa en oskarpare bild hårdare än en skarp bild, utan att den ser överskärpt ut. Man får ju inte fram fler detaljer, men skillnaden i det subjektiva skärpeintrycket mellan bilderna minskas.

 

[Makten]

Det här tycker jag var huvudet på spiken, motivets karaktär och aktuellt ljus har kanske större betydelse för en bilds skärpeintryck än objektivets skärpa. Det är i alla fall min erfarenhet. Mitt intryck är att skärpa ofta är en övervärderad egenskap hos ett objektiv. Men den är ju lätt att mäta, och då tävlar objektivtillverkarna i den grenen om konsumenternas gunst. Inget fel med ett knivskarpt objektiv, men de färdiga bildernas skärpeintryck står långt ifrån att falla med ett något oskarpare objektiv. Dessutom, i det digitala tidevarvet, kan man efterskärpa en oskarpare bild hårdare än en skarp bild, utan att den ser överskärpt ut. Man får ju inte fram fler detaljer, men skillnaden i det subjektiva skärpeintrycket mellan bilderna minskas.

Nu motsäger du dig själv Om man fotograferar motiv som INTE av sig själva ger ett tillräckligt skarpt intryck, så har man större behov av ett extra skarpt objektiv.

 

[Fredrik183]

Nu motsäger du dig själv Om man fotograferar motiv som INTE av sig själva ger ett tillräckligt skarpt intryck, så har man större behov av ett extra skarpt objektiv.

Det finns alltid ett utrymme där tekniskt perfektare utrustning överglänser enklare utrustning. Det går med den ta vissa bilder som inte blir lika bra, med enklare utrustning. Ofta under väldigt specialiserade situationer. Men visst ger ett motiv som inte så att säga är skarpt av sig själv ett lägre subjektivt skärpeintryck både med enkel och dyr utrustning. Effekten av att digital efterskärpning minskar skillnaderna i subjektivt skärpeintryck finns ju där ändå. Men skillnaderna kanske är större för ett motiv som inte är "skarpt av sig själv". Vad jag försökte säga var att motivets karaktär och ljus har ett större intryck på upplevd skärpa i bilden än objektivets egen skärpa, i alla fall inom rimliga gränser. Vill man ha bilder som ger riktigt skarpa subjektiva intryck får man leta upp sådana motiv. Visst har ett skarpare objektiv också effekt på bilden, men kanske inte lika stor, dessutom utjämnas sedan en inte obetydlig del av denna skillnad subjektivt i efterskärpningen.

 

[Grevture]

Nu motsäger du dig själv Om man fotograferar motiv som INTE av sig själva ger ett tillräckligt skarpt intryck, så har man större behov av ett extra skarpt objektiv.

Det jag tror både Fredrik och jag far efter är att det subjektiva skärpeintrycket ibland (rent av ofta) är så starkt att det övertrumfar äkta (teknisk, mätbar) skärpa. Det klassiska exemplet är ju att ta en bild av en till exempel gammal husvägg i fint släpljus, varenda detalj i motivet framträder och skärpeintrycket är mycket starkt. Sedan sätter du på ett tekniskt sätt överlägset objektiv och tar en bild av samma vägg klockan tolv på dagen en solig dag med kraftigt värmedis - riktigt tråkigt platt ljus. Nu ser väggen inte alls lika skarp ut längre. Det hjälper inte hur skarpt objektiv du sätter på kameran - när ljuset studsar runt i alla riktningar och det inte finns några små eller stora skuggor är det svårt att fånga en bild som ger ett lika bra intryck av skärpa som när du hade ett påtagligt släpljus.

Det är klart att idealet är att ha ett så skarpt objektiv som möjligt, men ibland kan objektivets prestanda hamna i skuggan av (ok, illa valt uttryck motivets egenskaper (ytstruktur, hur det är ljussatt m m). Och, vilket är relevant för diskussionen här - skärpedjup och oskärpeteckning (både mängd och karaktär) kan påverka skärpeintrycket rejält.

 

[Makten]

Vill man ha bilder som ger riktigt skarpa subjektiva intryck får man leta upp sådana motiv.

Det här förstår jag inte alls. Man (i alla fall jag) väljer ju motiv som man vill avbilda för att de på något sätt kan ge en estetisk upplevelse på bild. Att då tvingas välja bort de motiv man egentligen vill fotografera för att utrustningen är för dålig, är nog det bästa argumentet för att fina prylar är värt att lägga pengar på.

Jag tar oftast bilder vars intryck beror mycket på den tekniska kvaliteten. Den här bilden tagen med ett dimmigt och oskarpt objektiv hade inte alls varit lika tilltalande: http://www.flickr.com/photos/makten/6982884557/sizes/l/

Det jag tror både Fredrik och jag far efter är att det subjektiva skärpeintrycket ibland (rent av ofta) är så starkt att det övertrumfar äkta (teknisk, mätbar) skärpa. Det klassiska exemplet är ju att ta en bild av en till exempel gammal husvägg i fint släpljus, varenda detalj i motivet framträder och skärpeintrycket är mycket starkt. Sedan sätter du på ett tekniskt sätt överlägset objektiv och tar en bild av samma vägg klockan tolv på dagen en solig dag med kraftigt värmedis - riktigt tråkigt platt ljus. Nu ser väggen inte alls lika skarp ut längre. Det hjälper inte hur skarpt objektiv du sätter på kameran - när ljuset studsar runt i alla riktningar och det inte finns några små eller stora skuggor är det svårt att fånga en bild som ger ett lika bra intryck av skärpa som när du hade ett påtagligt släpljus.

Det är klart att idealet är att ha ett så skarpt objektiv som möjligt, men ibland kan objektivets prestanda hamna i skuggan av (ok, illa valt uttryck motivets egenskaper (ytstruktur, hur det är ljussatt m m). Och, vilket är relevant för diskussionen här - skärpedjup och oskärpeteckning (både mängd och karaktär) kan påverka skärpeintrycket rejält.

Jo, det handlar ju om vad man gillar att fotografera. Personligen avskyr jag solskensbilder eftersom kontrasterna blir alldeles för hårda Mulet eller skugga ger mycket bättre kontroll över motivet och ger ett snyggare resultat. Men det kräver också desto mer av objektivet och i vissa fall av kameran.

Tråkigt och platt ljus? Ja tack! ;-)

 

[Grevture]

Jo, det handlar ju om vad man gillar att fotografera. Personligen avskyr jag solskensbilder eftersom kontrasterna blir alldeles för hårda Mulet eller skugga ger mycket bättre kontroll över motivet och ger ett snyggare resultat. Men det kräver också desto mer av objektivet och i vissa fall av kameran.

Tråkigt och platt ljus? Ja tack! ;-)

Det jag far efter är ljussituationer åt det här hållet:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1483682.htm?set=mp

Med den typen av släpljus kan du få ett mycket bra skärpeintryck utan att faktiskt ha ett så särdels skarpt objektiv.

Ett annat klassiskt och ofta använt sätt hur man kan påverka skärpeintrycket är ju att göra så här, även här kan du åstadkomma ett mycket starkt skärpeintryck, utan att skärpen rent tekniskt är speciellt påtaglig
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1817807

Ytterligare ett sätt är ju att ha så mycket och så synlig påtagligt oskarp för- och bakgrund så att huvudmotivet framstår som skarpt
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=675137

Skärskådar man den här sista bilden mer noga så ser man att huvudmotivet är allt annat är skarpt - dels ligger fokus fel, dels är kontrasten dålig eftersom bilden är tagen rätt igenom ett stängsel. Men totalintrycket av bilden blir ändå att den är ganska skarp.

Nu kan jag tänka mig att motiven är rätt ointressanta för din del, vilket i sin tur kan försämra skärpeintrycket hos dem - så subjektiv är ju vår hjärna

(sedan kan jag erkänna att jag ofta också gillar tråkigt och platt ljus - det är mer lättjobbat för många typer av fotograferingar

 

[Falumas]

Det jag far efter är ljussituationer åt det här hållet:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/1483682.htm?set=mp

Med den typen av släpljus kan du få ett mycket bra skärpeintryck utan att faktiskt ha ett så särdels skarpt objektiv.

Ett annat klassiskt och ofta använt sätt hur man kan påverka skärpeintrycket är ju att göra så här, även här kan du åstadkomma ett mycket starkt skärpeintryck, utan att skärpen rent tekniskt är speciellt påtaglig
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=1817807

Ytterligare ett sätt är ju att ha så mycket och så synlig påtagligt oskarp för- och bakgrund så att huvudmotivet framstår som skarpt
http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=675137

Skärskådar man den här sista bilden mer noga så ser man att huvudmotivet är allt annat är skarpt - dels ligger fokus fel, dels är kontrasten dålig eftersom bilden är tagen rätt igenom ett stängsel. Men totalintrycket av bilden blir ändå att den är ganska skarp.

Nu kan jag tänka mig att motiven är rätt ointressanta för din del, vilket i sin tur kan försämra skärpeintrycket hos dem - så subjektiv är ju vår hjärna

(sedan kan jag erkänna att jag ofta också gillar tråkigt och platt ljus - det är mer lättjobbat för många typer av fotograferingar

Våra sinnen är generellt sett väldigt duktiga på att uppfatta skillnader och relativt dåliga på att uppfatta hur saker egentligen är.

/Karl
PS Baseball måste vara den snabbaste sport jag fotograferat. Killen på bilden nedan håller i ett baseballträ, vilket helt försvinner i en sving med 1/200sek. Mitt på dagaen en molnfri julidag och ändå behövdes f1.4 för att få till tillräckligt korta slutartider på acceptable D70-ISOn.
http://www.gilen.ch/bilder/Baseball/slides/DSC_7657.html

 

[Fredrik183]

Det här förstår jag inte alls. Man (i alla fall jag) väljer ju motiv som man vill avbilda för att de på något sätt kan ge en estetisk upplevelse på bild. Att då tvingas välja bort de motiv man egentligen vill fotografera för att utrustningen är för dålig, är nog det bästa argumentet för att fina prylar är värt att lägga pengar på.

Tror inte jag kan föra fram min poäng, annars illustrerar Grevture bra i inlägg #273. Man väljer ju förövrigt motiv som lämpar sig för den utrustning man har. Man väljer hela tiden bort, oavsett vilken utrustning man har. Motiven räcker och blir över som regel, det gäller bara att se dem och förmå transformera dem till den där estetiska upplevelsen man vill ge. I detta sammanhang menar jag att teknisk skärpa hos objektivet i fråga ofta är överreklamerat. Om man nu inte är ute efter bilder där just den estetiska upplevelsen bygger på teknisk skärpa. Jag tror vi ser saken från olika håll, och jag tror inte vi kommer att nå något samförstånd i frågan?

 

[The_SuedeII]

Skärpedjupsekvivalens igen, testbilder inomhus.

Nu har jag inte kvar en J1 här, så tyvärr får 50mm förstoras för att få samma skala. Men skillnaden i systemens upplösningsförmåga när man ställer kamerorna / objektiven till samma skärpedjup syns ganska tydligt ändå.
50-85-100-150mm F2.0-3.5-4.0-6.3

https://lh6.googleusercontent.com/-alT67K0tYxM/T84k05ZcY0I/AAAAAAAAEeo/j3-7pCzzmhU/s0/85_1.jpg
https://lh6.googleusercontent.com/-8evSjMLJduc/T84k1Y_uIuI/AAAAAAAAEes/kYglcgD_diQ/s0/85_2.jpg
https://lh5.googleusercontent.com/-hVdYNrl6HPc/T84k2eO1loI/AAAAAAAAEe4/PyVC1mi9Ef4/s0/85_3.jpg
https://lh5.googleusercontent.com/-kp96XB9Wabo/T84k3CISVMI/AAAAAAAAEe8/2SPRY8nZwjI/s0/85_4.jpg

Här ställer jag bländartalet exakt linjärt med crop-faktorn, och se - skärpedjupet är så identiskt som de mekaniska eller optiska skillnaderna klarar att hålla. Anledningen till att 50'an ser ut att ha antingen mer eller mindre (beroende på var man tittar) skärpedjup beror på att den på stora bländare har stark LoCA och dubbelkorrigerad SA.

 

[Makten]

Tror inte jag kan föra fram min poäng, annars illustrerar Grevture bra i inlägg #273. Man väljer ju förövrigt motiv som lämpar sig för den utrustning man har. Man väljer hela tiden bort, oavsett vilken utrustning man har. Motiven räcker och blir över som regel, det gäller bara att se dem och förmå transformera dem till den där estetiska upplevelsen man vill ge. I detta sammanhang menar jag att teknisk skärpa hos objektivet i fråga ofta är överreklamerat. Om man nu inte är ute efter bilder där just den estetiska upplevelsen bygger på teknisk skärpa. Jag tror vi ser saken från olika håll, och jag tror inte vi kommer att nå något samförstånd i frågan?

Jag gör faktiskt precis tvärtom! Och med tanke på mina val av motiv så är teknisk skärpa istället väldigt viktigt.

 

[Fredrik183]

Jag gör faktiskt precis tvärtom! Och med tanke på mina val av motiv så är teknisk skärpa istället väldigt viktigt.

Vi tänker antagligen väldigt olika. Jag går inte runt och letar motiv som inte gör sig med den utrustning jag har. Har jag ett tele på försöker jag mig ju inte på motiv lämpligt för vidvinkel osv. Man väljer hela tiden motiv. Ser i alla fall jag något i ett ljus som jag inte tror ger en estetisk upplevelse i enlighet med mitt sätt att uttrycka mig i bild och hantera motiv så går jag vidare, slösar inte energi på det. Andra motiv finns. Något som dock aldrig fått mig att gå vidare från ett motiv är mitt aktuella objektivs tekniska skärpa, då min syn på saken och erfarenhet är att det egentligen inte har så stor betydelse för den subjektiva upplevelsen av bilden, speciellt med tillgång till digital efterskärpning. Det som i praktiken för mig så gott som alltid skiljer mitt skarpaste objektiv från det oskarpaste, är den grad av digital skärpa jag kan lägga på bilden. Den subjektiva skärpeupplevelsen är det enligt mitt subjektiva förmenande ingen avgörande skillnad på. Då talar jag inte om jämförelsebilder i 100 % sida vid sida av identiska motiv, utan färdigskärpta bilder så som de presenteras för betraktaren. Men beskär man hårt, eller väljer som du motiv där man verkligen vill framhäva teknisk skärpa, eller utnyttja objektivets möjlighet till teknisk skärpa för tekniskt skarpast möjliga resultat, blir ju saken en annan. Om jag nu förstått rätt hur du fotograferar.

 

[The_SuedeII]

Jag tycker det är ganska tydligt att det finns en avbildningsskala där en viss mängd förbättring eller försämring blir synbar. Absolut tydligast blir detta om man skärper bilderrna lite (minimalt med skärpning påfört i exempelbilderna), en avbildning i en godartad skala är lättare att skärpa så att den blir riktigt krispig.
Så fort man går över denna skala ser man att detaljeringen spricker när man skärper, helt plötsligt tar man fram mer av bristerna i systemet än av skärpan.

Direkt löjligt blir det när man i stället tittar på bilder från olika format i pixelskala 1:1, då får man ju en liten bild med jättestor bländare i ena ringhörnet, och en stor bild med högre bländare i andra ringhörnet. Detta är skillnaden från utomhusjämförelsen tidigare som Martin efterfrågade.
https://lh6.googleusercontent.com/-...qI/AAAAAAAAEfk/QFFcqyGt0rk/s0/2_fullscale.jpg

Angående bildskala och relativa ISO - detta är två bilder, tagna på:
ISO800 F5.6 1/50s 75mm
ISO3200 F11 1/50s 150mm
-Båda tagna i fast ljus, så bländaren indikerar exponeringen.
ISO1.jpg
ISO2.jpg

150mm-bilden är visad i exakt matematisk skalning 1:2, så brusnivåerna inte förändras av skalningen. Det enda sättet jag kan se skillnad på är absolut svartpunkt (syns eftersom Nikon skär svartpunkkten), och att 75mm visar lite tunnformig distortion. Att den ena är tagen på fyra ggr högre ISO går inte att se, vilket också är exakt vad signalteorin förutsäger.

Exponeringen skiljer en faktor 1:4 mellan bilderna, men den infångade ljusmängden är identisk. Alltså blir brusmängden integrerat över bildytan identisk.

 

[Makten]

Vi tänker antagligen väldigt olika. Jag går inte runt och letar motiv som inte gör sig med den utrustning jag har.

Det gör inte jag heller. Men det råkar vara så att de motiv jag finner intressanta ofta har ungefär samma egenskaper, och därför har jag skaffat utrustning som funkar till sådant. Den är inte snabbjobbad för fem öre men ger istället bästa möjliga bildkvalitet i ett så litet paket som möjligt. Det ger mig bäst möjligheter att ta de bilder jag vill ta.

Hittar jag ett motiv som har ”fel” belysning eller andra omständigheter så försöker jag naturligtvis ändå, men då är det sällan en nackdel att objektiven är skarpa och bra på alla sätt och vis. Det jag brukar få brottas med är istället min egen förmåga att hinna fokusera manuellt, och det är ju inget som har med bildkvalitet att göra.

Den här bilden är ett intressant exempel på ett motiv som jag till och med blev tvingad av motivet självt att fotografera: http://www.fotosidan.se/gallery/viewlarge.htm?ID=2285044
Här skulle man kunna påstå att bildkvaliteten är underordnad, men i mitt tycke gör den superba bildkvaliteten att den lyfter bra mycket högre än den annars gjort. Det känns rätt oväntat att en sådan bild är tagen med bra skärpa faktiskt och den är på inget sätt arrangerad.

 

[Makten]

Angående bildskala och relativa ISO - detta är två bilder, tagna på:
ISO800 F5.6 1/50s 75mm
ISO3200 F11 1/50s 150mm
-Båda tagna i fast ljus, så bländaren indikerar exponeringen.
ISO1.jpg
ISO2.jpg

Jag tror att #1 är från ett större format, men det är riktigt lurigt när man inte vet precis var skärpan ligger och olika delar i bilden kan vara i skärpeplanet eller inte. Här skulle jag säga att skillnaden är obetydlig för de flesta syften.

 

[anderslonn]

Du jämför äpplen och päron. Objektivets egenskaper avgörs bara av objektivet, helt sant. På samma sätt avgörs en transistors egenskaper bara av transistorn. I båda fallen emellertid så ingår de i en större verklighet, ett system, som beroende hur de kombineras så får man olika resultat. Och olika resultat får du ju om du väljer att ha en stor eller liten sensor, antingen får du ett porträtt eller en gruppbild. Ganska så stor skillnad faktiskt! Eftersom du jämför äpplen och päron så spelar det ingen roll hur många beräkningar eller bevis du lägger fram, du har ju helt fel utgångspunkt. Jämför ett fisheye med ett 600mm tele. Även om man sa att man fotat samma sak så skulle folk inte tro det. Sen om man utgår från telebilden så är ju den delen i fisheyebilden bara en bisak. Största delen av den bilden utgörs ju av nåt helt annat än telebilden. Har man fel utgångspunkt från början så hamnar man helt galet trots alla korrekta beräkningar på vägen.

Min undersökning har handlat om formatet 56mm*70mm respektive 24mm*36mm.
Vad jag formulerade var en tumregel baserade på oskärpecirklarna 0,06mm respektive 0,03mm för formaten
Tumregel
Vill man ha samma skärpedjup med 100mm objektivet på mellanformatkameran som på en småbildare med 50 mm så blända ned två steg på 100 mm objektivet.
Detta gäller när förhållandet är två mellan brännvidderna och formatet skiljer sig med en faktor två i sida och är likformiga.
För andra förhållanden behövs separata uträkningar med den formel jag givit.
Det du tar upp är intressant men inget jag undersökt.
Du får själv jämföra äpplen och päron, de ingår inte i min undersökning.