Som tur är konkurrerar inte alla av oss enbart med pris. Själv ligger jag i normalfallet en bit över SFF:s och BLF:s priser vad beträffar uppdragsfotografering. När det gäller arkivbilder så tycker jag att det är smidigt att använda en "färdig" lista. Varierar mig då mellan SFF och BLF beroende på hur kunden ser ut.
Ett av de viktiga argumenten till Konkurrensverket för dispens för dessa listor är att de är en god hjälp vid bedömning av skada vid brott mot upphovsrättslagen.
Listorna fyller även en funktion för att styra upp alla oerfarna bildköpare. Eftersom det inte går att se på en person huruvida han eller hon är en pålitlig fotograf som regelmässigt levererar bra bilder med tekniskt hög kvalitet och ser kundens behov, är det mycket svårt att vara bildköpare. Många köpare är - på grund av bristande erfarenhet eller kunskap - fullständigt rudis och tittar bara på en prislapp och fotografens lågupplösta webb-portfolio.
Om kunden på förhand kan se en normal prisnivå och budgeterar för detta finns det en stor chans att andra bedömningskriterier får utrymme.
Den som anser att en lågprisad hobbyist duger fint som leverantör skall naturligtvis också anlita en sådan. Kan man nöja sig med servicenivån och kanske är beredd att vänta tills efter kontorstid eller stå tillbaka för fotografens huvudsakliga arbetsgivare så är det väl inget problem?
Jag känner dock inte många professionella bildköpare som är beredda att ta risken i det dagliga arbetet för några futtiga kronors besparing. Desto fler finns det förstås bland engångsköparna.
En rutinerad yrkesfotograf vet hur en bild skall förberedas för olika tryckmedia, är van att arbeta med modeller, kan trixen med den smältande glassen, har med sig den utrustning som krävs, är försäkrad mot allehanda obehagligheter, kan komma på utsatt tid under kontorstid, ordnar med assistenter och rekvisitörer, kan färgkorrigera på ett vetenskapligt sätt, har F-skatt, går att ringa under arbetstid osv osv.
En amatör som debiterar rätt kan man ställa krav på och han/hon har råd att göra misstag och kan hålla sig med vettig utrustning.
Säkert håller dessa båda inte samma prisnivå men ur mitt perspektiv är det viktigt att båda tar betalt efter förmåga. Yrkesfotografen vet vad det skall kosta men nybörjaren eller amatören har ingen aning. Titta bara på alla förvirrade inlägg här på Fotosidan. Då är en lista av godo.
En och annan anser förmodligen att jag tillhör dem som "anklagar folk för prisdumpning". Prissättningen är fri - ingen tvekan om den saken. Det som gör mig irriterad är bildköpare som skor sig på fritidsfotografers idealism eller exhibitionism. Det finns ingen vettig anledning att ge bort sitt arbete till dem som borde betala.
Det är viktigt att de som försöker slå sig fram inser att inom "konsult-världen", som vi ju befinner oss i, vinner man sällan framgång genom att "köpa" sig in på en marknad med låga priser. Det är snudd på omöjligt att i efterhand höja priserna utan att också byta ut kunderna.
Min knorr den här gången ges i samma tonart som alltid vid dessa diskussioner:
Debitera vad du är värd genom att använda riktprislistorna som mall. Är du värdelös - ge bort ditt arbete.
/G