Dimma uppstår på två olika sätt.
Det ena är att temperaturen sänks så pass mycket att den hamnar under rådande daggpunktstemperatur.Daggpunkten (Td) styrs av hur mycket fukt rådande luftmassa kan hålla innan den fälls ut i fukt (dimma). Det andra sättet är om det tillförs fukt till luftmassan och på så sätt höjer upp Td till luftmassans rådande temperatur.
Nu har vi mekaniken. Sen är det bara att titta på olika situationer detta kan uppstå. Kollar vi på temperaturens dygnsvariation ser vi att temperaturen ligger lägst på morgonkvisten, runt 03-0400. Om luftmassan håller mycket fukt är det sannolikt att det är sämre sikt under dessa tidpunkter på dygnet (inte nödvändigtvis dimma).
Denna typ av dimma lägger sig ofta i sänkor och är lokalt förekommande.
Under vintern förekommer även sjörök. I luftmassan som närmast omger en varm vattenmassa bildas en tydlig ånga. Det varma vattnet tillför fukt till den kalla luftmassan där den fälls ut i ånga. Ofta väldigt tydlig vid bäckar där vattnet fortfarande ligger fritt.
Då och då uppstår stora sjok av dimma, advektionsdimma. Dimman uppstår på t.ex våren, då varm luft från land driver ut över vattnet som fortfarande är kallt. Här tillförs både fukt och nedkylning underifrån och en tät och vidsträckt dimma bildas. På hösten sker samma förlopp fast över land.
För att sammanfatta så se upp för tillfällen då en varm luftmassa som håller mycket fukt (t.ex en sommardag med eftermiddagsregn) får tillfälle att avkylas kraftigt. Strålningsdimman en sommarkväll är ett utmärkt exempel.
Hoppas det leder till några fina bilder!
mvh/ Samuel
