Datura skrev:
Vad menar du egentligen med min kunskapsteoretiska definition? Hur ska jag se på realismen för att förstå enligt dig?
För det första menar jag inte att du inte förstår - utan att vi möjligen talar olika språk när vi talar om realism och foto.
Så här ungefär tänker jag (ursäkta om jag är övertydlig!):
Den kunskapsteoretiska realismen är nära förknippad med "vad som är det är" och blandas inte så sällan ihop med begrepp som sanning och andra synonyma begrepp. Nyper du dig själv i armen så vet du att det var just det som hände
eftersom förnuftet säger dig det. Rent konkret så handlar det om hur det går till när vi tillgodogör oss kunskap.
Inom konstriktningar handlar det mer om att "beskriva vad som är" och då utan att lägga till eller dra ifrån. Att utge sig för att beskriva någonting realistiskt - på film, i bokform eller på foto - handlar ofta om att visa på "vanliga" människor och deras vardag. Inte sällan hävdar konstnären också att det var precis så som han valt att skildra det hela. Inga värderingar påverkade honom, inga
speciella utsnitt gjordes med någon baktanke, ingenting lades till eller togs bort.
Det här senare har betraktats som naivt i överkant och det har tillkommit nya varianter på realismen vilket inte gjort det hela mindre problematiskt. Men hur det än är med det så
har inte förnuftet en lika självklar plats inom den här definitionen.
Öppningsscenen med strandsättningen i "Rädda menige Ryan" upplevde jag som väldigt realistisk. Men hur kunde jag göra det när jag aldrig upplevt något liknande i verkliga livet?
Använder jag mig av den första definitionen blir det väldigt problematiskt, men använder jag mig av den andra så går det ändå att argumentera för min ståndpunkt (med lite heder i behåll åtminstone...). Man kan också formulera det som att jag blev lurad att se det som realistiskt (för att återanknyta till ditt andra inlägg).
När du likställer fotografiet med ett avtryck så skulle nog mången diehard-realist hålla med dig. Men när du sätter likhetstecken mellan fotografi och verklighet sorterar det mer under den första definitionen. Då förutsätter du till exempel att det är problemfritt att tolka fotografiet och
att alla gör det på samma självklara sätt. För att hårddra det.
Den andra definitionen (med modifikationer som bl.a. beskrivs i den länkade artikeln) lämnar öppet för att implentera en idé (en värdering kanske) till det hela. Den första definitionen tillåter inte det. Den ger helt enkelt inget spelrum alls för konstnären. Någon annan skulle säga att det helt enkelt inte går att använda sig av den första definitionen när det gäller konst (det är inte kunskap!), det är alldeles för subjektivt det vi håller på med. Och därmed kan vi också ställa oss frågan om detta överhuvud taget går ihop med ambitionen att "beskriva världen som den är".
OBS. Olika postisar (postpositivister och poststrukturalister) köper inte det här resonemanget. Men det får stå för dem. [Säkert många fler som inte köper det heller, förresten...]
