Jag köpte min första licens för Photoshop i början av 90-talet. Från min horisont är dagens situation med "program" i molnet som bygger på prenumeration detta:
Ett datorprogram är ett objekt och ska därför kunna förvärvas via köp. Då jag beslutat mig och accepterat priset för det ska jag sedan ha tillgång till en CD, Installationsfil eller nyckel livet ut. Ett datorprogram är ett funktionellt verktyg och att servera det som "tjänst" förknippad med månadskostnad är snuskig marknadsföringsstrategi. Adobe (som bevisligen gjort en rad utmärkta program) fick hybris, köpte upp konkurrenterna för att hamna i monopolställning inom ett segment, slutade sälja enstaka program med licens (avgift för ett program var hutlöst jämbördigt med ett litet dyrare CS-paket, började ösa ut nya CS-versioner med sådan täthet att det som tidigare var en enkel uppdatering av ETT program och då till en mycket rimlig kostnad nu kostade en hutlöst dyr uppgradering av ett koppel program (varav ofta bara ett hade uppdaterats nämnvärt). Sedan tog man steget att programmen inte längre kan köpas utan tvingade kunderna (eftersom det också handlar om en yrkeskår så var man mer eller mindre garanterad abonnenter) att "hyra" programmen. För de stackars privatpersoner som funnit bruk för att emellanåt använda en eller annan programvara tvingas binda upp sig för ganska stora månadskostnader i relation till nyttan.
Jag jobbat professionellt med Photoshop, Illustrator och Lightroom. Och klarar mig alldeles utmärkt på mina köpta CS5-versioner samt en köpt licens LR5 (som erbjöds som väl var). I det dagliga arbete med grafik och bilder är detta fullständigt tillräckligt och fanstastiska verktyg. Jag kommer aldrig acceptera att "hyra" ett program på nåder för det är svinaktig markandsföring som endast ett monopolföretag kan tillåta sig.
Adobe får all min cred historiskt för de utmärkta program de initierade men min avsky vad gäller hanteringen av sina kunder. Punkt slut.