Med kitobjektiv och bra ljusförhållanden tycker jag inte heller att skillnaden är så stor. Inte heller om man inte vet nåt om exponeringslära.
För att få ut det mesta av sin systemkamera tycker jag det krävs att man också kan hantera alla dess funktioner, speciellt isotal, bländare, slutartid, exponeringskompensation, ljusmätningsmetod, vitbalans, blixt med mera, och förstår hur allt hänger ihop. Själv använder jag ogärna min kompakt nuförtiden, främst för att jag tycker att jag tappar all koll med den, den är långsammare att använda, inte ens närapå lika kul och kanske viktigast: Möjligheten till att använda olika objektiv för olika motiv. Objektiv är kul, mycket roligare än själva kameran.
Jag började fotografera ifjol somras och kunde absolut ingenting då. Det jag ville var att kunna ta bilder med "suddig bakgrund" och ha en snabb kamera. Snabbt konstaterade jag att för att veta vad jag gör måste jag lära mig en hel del. Det tekniska lärde jag mig rätt snabbt tycker jag. Svårare är att omsätta all kunskap i praktiken och lära sig använda ljuset rätt, och det svåraste att faktiskt fånga bra bilder som säger nåt, att komponera bilderna väl och tajma rätt med avtryckaren. På dessa fronter blir man väl aldrig fullärd och jag är väl att betrakta som nybörjare då det kommer till dessa saker.
Jag brukar säga att en duktig musiker även får ett billigt, instrument att låta bra, medan en dålig musiker inte får nåt att låta riktigt bra. Alla musiker föredrar bra verktyg, men det är ändå väldigt sällan som instrumentet begränsar en musikmässigt. Bra instrument klingar bättre och är skönare att spela på, men det har man egentligen praktisk nytta av först då man kan spela någorlunda bra. Av liknande orsaker tänker jag vänta med att uppgradera från min Nikon D60 (om jag inte får ett topperbjudande nånstans ifrån). Men visst, det är alltid roligt med riktigt bra instrument. Och objektiv kommer jag att satsa på för det öppnar dörren till nya motiv. Motiven är viktigast...
