Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Pengar kontra kvalitet

Produkter
(logga in för att koppla)
Men även en systemkamera går ju oftast att ställa i "tryck-på-knappen-så-får-vi-se-vad-som-händer"-läge - så argumentet med "enkelhet" tycker jag faller bort. Så fort motivet blir det minsta lilla svårare (stora skuggpartier i bilden, saker som rör sig fortare så att man vill att AE automatiskt ska ge kortare slutartider osv) så är det ju faktiskt mycket LÄTTARE att fota med en systemkamera än med en kompaktkamera.

Precis vad jag ville ha sagt. För den som kan och har kunskapen så kan det som nybörjaren tycker är svårt vara mycket lättare.

Å vad gäller storleken och "ta med stanna hemma" aspekten så anser jag att dagens systemkameror blivit klumpiga, betydligt klumpigare än 70-80-talets spegelreflexkameror som faktiskt går ned i en större ficka med ett nätt normalobjektiv.

En jag känner sammaställde en gång en lista där han hade listat en stor mängd kameror efter dess storlek i kubikcentimeter (HxBxL), skillnaderna var tämligen dramatiska och dagens kameror i fullt småbildsformat har blivit volumniösare än gårdagens mellanformatskameror. Än mer så förstås om även objektiven läggs till i ekvationen och gamla manuellt fokuserade glugar jämförs med autofokus-dito. Tyvärr finns inte sidan kvar på nätet, så jag kan inte länka. Men skillnaderna var rejält stora.

(Edit: "tryck-på-knappen-så-får-vi-se-vad-som-händer" var en riktigt kul och träffande formulering)
 
Senast ändrad:
Tyvärr bygger ju sensor + LCD-display 15mm mer än vad bara en filmtransportsträcka gör på djupet i kameran - från objektivfäste och bakåt blir alltså en digitalkamera en bra bit tjockare än en filmkamera... Sedan bredd och höjd är väl som det är. Nikon FM2 som jag själv närmast jämför med är en bra bit mindre, men inte speciellt ergonomisk.

Allt handlar om "tillräckligt bra".

Exemplet jag skulle vilja lyfta fram är inte kompaktkameror men Panasonic GF1, som är den senaste sensorn/kameran i "mellanformatet" 4/3. Den har enligt mig "tillräckligt bra" prestanda - den är ungefär likvärdig med 3-4 år gamla APS-sensor-kameror (inte riktigt, men iaf) vad det gäller ljuseffektivitet. Det som saknas till detta format är ett lite större utbud av snabbare fasta objektiv, enbart 20F/1.7, 17F/2.8 och 25F/1.4 med adapter kommer inte så långt - framför allt med de priser man betalar för samma sak som man kan få för en spottstyver på större format. För att jämföra ljusgenomsläpp (som är det som bestämmer bildkvaliten) så kan man ersätta dessa med 40F/3.4, 34F/5.6 och 50F/2.8 på en 36x24mm kamera och få exakt samma bildkvalitet (antagligen bättre) och ljusgenomsläpp till sensorn. Inte speciellt imponerande. Så även om GF1 går ganska högt i ISO-tal med acceptabel kvalitet så finns ju alltid jämförelsen kvar.

Ett par år till dock (tre-fyra till?) så kommer 4/3 ligga på samma bildkvalitet per ISO-tal/F-tal som t.ex Canon D400 gjorde 2007 (detta är ganska imponerande eftersom det innebär en dubbling av effektivitet på sensorn!) - och då borde man väl kunna säga att det mesta av ett "normalbehov" är täckt.

Hur man än vrider och vänder på det så är ju knappast en DSLR något man bara stoppar i fickan och tar med sig när man går ut. Det är en ganska stor klump som man måste planera för och ta hänsyn till i sitt normala beteende, vilket gör det hela lite avigt - det är inte alltid man är så sugen på att göra dessa avsteg. När man är ute för att fotografera är det väl en sak, men när fotograferingen inte är huvudmålet är den mest i vägen.
 
Tyvärr bygger ju sensor + LCD-display 15mm

Prova att jämföra Leica M7 och M9. Hur mycket byggde det? Tänk sedan om displayen skippas, det är ju faktiskt inte nödvändigt att den sitter på kameran. Jag fotar liksom inte för att se bilderna på kamerans baksida, och chimpar gör jag ändå inte vid foto-tillfället, så displayen kan vara extern eller utgöras av en dator, TV, telefon, bärbar DVD, läsplatta osv..

Utseendet på dagens kameror är anpassade för pressfotografens behov, tänk dig bilden med ett pressuppbåd där någon inträngd håller kameran över alla andras huvuden och drar av en bildserie lite på måfå i hopp om att få i alla fall någonting användbart. Enhandsskjutande med autofokus. Jag har inte de behoven.

Men jag skall villigt erkänna att Olympus minsta DSLR hade en viss dragningskraft, kommer inte ihåg modellnamnet, men det var den där med ett mycket litet "grepp", nästan bara en lätt utbuktning. Men jag vill gärna ha fullt småbildsformat, med tillhörande stora sökare ämnad för fokusering av manuella objektiv. Jag är nästan motsatsen till den där pressfotografen och har ibland även funderat på att skaffa mig en storformatskamera (inte då som ersättning för något annat, givetvis).
 
9mm, ganska exakt. De var inte lika slimmade från början. Många SLR-kameror hade bara 2-3mm extra material bakom filmtransporten...

MF är ju så långt man kan komma från utrustning som är fortabel och användarvänlig - så det är ju motsatsen till det som diskuteras i tråden. Jag har en hel del tid på frihand med P45+, och nån enkel historia att "bara ta en bild" är det ju inte direkt.
 
Jag vill nog hävda att min D300 kan göra några saker en kompakt inte kan, t ex ge kort skärpedjup, plåta utan blixt inomhus utan att det blir alltför brusigt etc. Men det var inte därför jag köpte den. 99% av mina bilder skulle jag lätt kunna ta med en bättre kompaktkamera, men jag vill ha en rejäl systemkamera eftersom den känns bättre i handen och har bättre handhavande (fler knappar och rattar till sånt man behöver ändra, helt enkelt). Det är kanske inte värt 10.000 spänn extra EGENTLIGEN, men när jag nu råkade ha de pengarna, så varför inte?

Så ja, för de flesta här är det nog egentligen pengar i sjön att köpa en dyr systemkamera. Men har man roligt för dem och kan avvara dem så varför inte göra det? En systemkamera eller en resa till Thailand, vilken har man mest utbyte av 2-3 år senare? :)
 
För de rent privata albumbilerna känns det också nästan befriande att inte ha dem i datorn, annat än någon enstaka bild som scannas in, inte behöva bry sig i backup och ständigt kopierande för all översebar framtid.

Ett skäl som även jag framhåller. Sen gillar jag känslan av hantverk, typ som att skriva kalligrafi framför att printa ut en a4 med snygg font.
 
Ett skäl som även jag framhåller. Sen gillar jag känslan av hantverk, typ som att skriva kalligrafi framför att printa ut en a4 med snygg font.

Den hantverksmässiga biten av analogt foto kommer nog att framhävas mer och mer i framtiden, men detta handlar ju egentligen mer om mörkrummet och dess arbete än filmen i sig. När det gäller svartvitt så är vi mer eller mindre redan där, men samma synsätt kommer troligen också att gälla arbeten gjorda i färg. Fast nu är vi rätt långt från ämnet.
 
Jag använder både en kompaktkamera och en SLR. SLR:en använder jag när jag fotograferar på "riktigt". Påverka skärpedjup. Långt tele när det krävs. Fota i dåligt ljus etc.

Kompakten däremot är en perfekt "ta med sig kamera". Tex när jag åker skidor vill jag inte släpa på SLR. Kompakten däremot, en Canon G10, i det här fallet stör mig inte att ha i fickan. Hade jag inte den så blev alternativet ingen bild överhuvudtaget. På festen är kompakten också suverän med sin smidighet. Ska jag däremot fota fåglar på öland så är SLR:en med långt tele enda alternativet.

Det som är imponerande är bildkvaliteten från G10:an under förutsättning att ljuset är bra förstås. Inga dramatiska skillnader mot min EOS 50D tex.

Så köp två kameror - en kompakt och en SLR så nyttjar man båda fördelarna. En kompakt kostar dessutom inte mer än ett billigt objektiv för en SLR-kamera. Det ena utesluter inte det andra.
 
TÄNK om Canon kunde ta med blixtstyrning från den inbyggda blixten i G12 (som dom gjort i 7D)... :)

Nåja.

"Pengar kontra kvalitet" som trådrubriken lyder - detta har för mig betytt att jag måste LÄRA mig att sänka kraven på absolut bildkvalitet vid de tillfällen då det egentligen inte är speciellt viktigt. Många gånger är det ju faktiskt MYCKET bättre med en bra bild med bra motiv och lite lägre teknisk kvalitet - än en tekniskt perfekt, men tråkig bild...

Sen finns det andra tillfällen då bildkvaliten är ett direkt krav av någon anledning (oftast i sättet bilden ska användas) - men detta är ju långt från alla gånger, framför allt om du inte lever på att sälja dina bilder.

Att släppa detta och bara se till motivets kvalite är inte helt lätt... Tycker jag iaf. Men det är länge sedan jag försökte hävda att jag är normal.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar