Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Oskarpa bilder med mitt tamron & sigma teleobjektiv

Produkter
(logga in för att koppla)
Tänkte väl de ;-)

Ärligt talat, inte en susning. Jag kan inte räkna ut skärpedjupet. Jag bara kollar på bilderna. Här är ett exempel på när jag skjutit lite fel. Jag tycker mig kunna se att skärpan är något bakom fågeln av gräset att döma. Nu var inte fågeln 500 meter bort, men ett bra stycke i alla fall. Jag skall villigt erkänna att jag sällan fixar att manuellt sätta skärpan exakt men får man några försök på sig brukar jag bli rätt nöjd ändå.

Hur räknar man ut skärpedjupet?

Här har du en länk :http://www.dofmaster.com/dofjs.html

ThomasR
 
Ärligt talat, inte en susning. Jag kan inte räkna ut skärpedjupet. Jag bara kollar på bilderna. Här är ett exempel på när jag skjutit lite fel. Jag tycker mig kunna se att skärpan är något bakom fågeln av gräset att döma. Nu var inte fågeln 500 meter bort, men ett bra stycke i alla fall. Jag skall villigt erkänna att jag sällan fixar att manuellt sätta skärpan exakt men får man några försök på sig brukar jag bli rätt nöjd ändå.

Hur räknar man ut skärpedjupet?

Det gör man inte.

Skärpedjupet är per definition alltid "noll" i ett skarpt objektiv. Det finns bara ett avstånd där objektivet är som skarpast.

Men man kan lägga till diffraktion, lite imperfektioner i optiken osv och då komma fram till att det finns ett avståndsintervall där allting är "så nära det skarpaste objektivet kan åstadkomma att skillnaden är obetydlig".

DoF-beräknare är ytterst teoretiska verktyg som bara gäller om man vet presentations-storleken på bilden.

Om din bild ska bli "4x6 = 24 pixlar stor" och ses från normalt betraktningsavstånd är ju skärpedjupet oändligt i stort sett vad du än gör med kameran - för du kan helt enkelt inte SE skärpedjupet.
Om din bild ska användas som väggtäckande högupplöst utskrift så kanske SAMMA orginalbild ska vara 200MP stor, och tittar man då nära på resultatet är skärpedjupet nära noll.

Skärpedjupet för denna bild är alltså i stort sett allt mellan "noll" och "oändligt" - på samma gång. Det är inte bilden som har ett skärpedjup, det är presentationen.

(skärpedjupet i en DoF-beräknare räknar på "minsta synliga suddighet", och den måste sättas till ett visst, fritt valbart tal. Skärpedjupet som beräknaren sedan meddelar är linjärt beroende av detta tal.)
 
Har testat att använda kortare slutartider helt enkelt och det verkar funka. Tyvärr tycker jag det är svårt att välja en bra slutartid i S läget för bilderna blir lätt mörka. Man lär sig ju med tiden, men när man sitter där i gömslet så vill man inte sitta och fippla 50 ggr med inställningarna. Det varierar ju också med tillgången till ljus osv.
Lättast var det att använda P :/

Men igen: vad är bäst att använda förutom P i natur/djurbilder? (vet att det är dumt att ta genvägen och välja P=amatörknappen) Ska jag ta A eller S läge? Äh vilken dum fråga egentligen, det kan man ju egentligen inte säga, beror ju på vad man fotar också.
 
Har testat att använda kortare slutartider helt enkelt och det verkar funka. Tyvärr tycker jag det är svårt att välja en bra slutartid i S läget för bilderna blir lätt mörka. Man lär sig ju med tiden, men när man sitter där i gömslet så vill man inte sitta och fippla 50 ggr med inställningarna. Det varierar ju också med tillgången till ljus osv.
Lättast var det att använda P :/

Men igen: vad är bäst att använda förutom P i natur/djurbilder? (vet att det är dumt att ta genvägen och välja P=amatörknappen) Ska jag ta A eller S läge? Äh vilken dum fråga egentligen, det kan man ju egentligen inte säga, beror ju på vad man fotar också.

Vad är det för fel att använda P-läget ? Jag använder oftast P (P=Proffs ;.-)) Du får ju då tillgång till A och S på samma gång.
När ljuset är stabilt och bakgrunden varierar kan det vara en fördel att köra M.
Annars kör på med P om det fungerar, huvudsaken är väl att du har koll på inställningarna och får den bild du vill ha.

Micke.
 
Har testat att använda kortare slutartider helt enkelt och det verkar funka. Tyvärr tycker jag det är svårt att välja en bra slutartid i S läget för bilderna blir lätt mörka. Man lär sig ju med tiden, men när man sitter där i gömslet så vill man inte sitta och fippla 50 ggr med inställningarna. Det varierar ju också med tillgången till ljus osv.
Lättast var det att använda P :/

Men igen: vad är bäst att använda förutom P i natur/djurbilder? (vet att det är dumt att ta genvägen och välja P=amatörknappen) Ska jag ta A eller S läge? Äh vilken dum fråga egentligen, det kan man ju egentligen inte säga, beror ju på vad man fotar också.

Jag använder A-läget i kombination med autoiso. På så vis har jag själv kontroll över bländaren, kameran får anpassa de övriga två exponeringsparametrarna efter exponeringsmätaren, som i alla fall jag inte tar mig tid att avläsa då det gäller naturfoto av djur/fåglar i skog. Det är fullt upp att hålla koll på motivet och en av exponeringsparametrarna. Bländaren är ofta det viktigaste att hålla koll på, därför A-läget. Men här måste man ha lite kunskap och omdöme. Väljer jag en liten bländare (hög bländarsiffra, ex 16), måste kameran höja ISO och förlänga exponeringstiden för att bilden skall bli korrekt exponerad. Vid naturfoto handlar det därför oftast att välja mellan bländare 5,6 eller 8 med ett objektiv med största bländaröppning 5,6, som ditt. Friheten är alltså inte obegränsad bara för att man själv tar kontroll över kameran. Samma i S-läget, väljer du en för kort tid, måste ISO höjas. Har du då en begränsning inlagd för vad ISO max tillåts gå upp till, får du mörka bilder om du väljer en för kort tid.

Håll dig till P-läget tills du läst på om och förstått hur bländare, exponeringstid, ISO, skärpedjup, brännvidd och skakningsoskärpa samverkar. Ställ upp begränsningen för autoiso så den går upp till åtminstone 1600. Övergå sedan till A-läget, eller i de fall då det är motiverat av motivet, S-läget. M-läget är för statiska ljussituationer, vilket man sällan hittar i naturen där djuren/fåglarna rör sig mellan ljus och skugga. På ett öppet fält kan det fungera bättre. A fungerar dock lika bra där också. Det finns helt enkelt inte tid att avläsa ljusmätaren och ratta in alla exponeringsparametrar manuellt för varje ny bild när djuret rör sig i en miljö där ljuset varierar. Det finns en övertro på någon slags magi med M-läget för de som just lärt sig ta kontroll över kameran, eller som just står i färd med att lära sig detta. Enligt mitt förmenande är A-läget att föredra i kombination med exponeringskompensation där det behövs. M rattar man in i de speciella situationer där det behövs. Likadant använder man S när det är motiverat. När man skall välja vilket måste man lära sig genom att skaffa sig kunskap om hur kameran fungerar och hur exponeringsinställningarna samverkar med motivet/objektivet. Till dess är P ett utmärkt alternativ. Det viktiga är ju att bilderna får rätt exponering, hur man ställt in denna är ju egentligen egalt. Bilderna blir inte bättre i M än i P, förutsatt att exponeringen är riktigt, och det blir den nästan alltid i P.

Hela detta resonemang kan sammanfattas till att lär dig exponeringskompensera och använd A-läget där du väljer bländare med kunskap om hur den påverkar de övriga exponeringsparametrarna i kombination med det objektiv du använder/dess brännvidd.
 
Jag tror att ett lämpligt steg kan vara att lära dig exponeringskompensationens betydelse och inverkan på bilden i P-läget. Tag resten pö om pö.
 
Jag använder A-läget i kombination med autoiso. På så vis har jag själv kontroll över bländaren, kameran får anpassa de övriga två exponeringsparametrarna efter exponeringsmätaren, som i alla fall jag inte tar mig tid att avläsa då det gäller naturfoto av djur/fåglar i skog. Det är fullt upp att hålla koll på motivet och en av exponeringsparametrarna. Bländaren är ofta det viktigaste att hålla koll på, därför A-läget. Men här måste man ha lite kunskap och omdöme. Väljer jag en liten bländare (hög bländarsiffra, ex 16), måste kameran höja ISO och förlänga exponeringstiden för att bilden skall bli korrekt exponerad. Vid naturfoto handlar det därför oftast att välja mellan bländare 5,6 eller 8 med ett objektiv med största bländaröppning 5,6, som ditt. Friheten är alltså inte obegränsad bara för att man själv tar kontroll över kameran. Samma i S-läget, väljer du en för kort tid, måste ISO höjas. Har du då en begränsning inlagd för vad ISO max tillåts gå upp till, får du mörka bilder om du väljer en för kort tid.

Håll dig till P-läget tills du läst på om och förstått hur bländare, exponeringstid, ISO, skärpedjup, brännvidd och skakningsoskärpa samverkar. Ställ upp begränsningen för autoiso så den går upp till åtminstone 1600. Övergå sedan till A-läget, eller i de fall då det är motiverat av motivet, S-läget. M-läget är för statiska ljussituationer, vilket man sällan hittar i naturen där djuren/fåglarna rör sig mellan ljus och skugga. På ett öppet fält kan det fungera bättre. A fungerar dock lika bra där också. Det finns helt enkelt inte tid att avläsa ljusmätaren och ratta in alla exponeringsparametrar manuellt för varje ny bild när djuret rör sig i en miljö där ljuset varierar. Det finns en övertro på någon slags magi med M-läget för de som just lärt sig ta kontroll över kameran, eller som just står i färd med att lära sig detta. Enligt mitt förmenande är A-läget att föredra i kombination med exponeringskompensation där det behövs. M rattar man in i de speciella situationer där det behövs. Likadant använder man S när det är motiverat. När man skall välja vilket måste man lära sig genom att skaffa sig kunskap om hur kameran fungerar och hur exponeringsinställningarna samverkar med motivet/objektivet. Till dess är P ett utmärkt alternativ. Det viktiga är ju att bilderna får rätt exponering, hur man ställt in denna är ju egentligen egalt. Bilderna blir inte bättre i M än i P, förutsatt att exponeringen är riktigt, och det blir den nästan alltid i P.

Hela detta resonemang kan sammanfattas till att lär dig exponeringskompensera och använd A-läget där du väljer bländare med kunskap om hur den påverkar de övriga exponeringsparametrarna i kombination med det objektiv du använder/dess brännvidd.

Det är ingen kritik av hur du använder kameran, jag undrar bara vad gör att du väljer A före P? P gör ju samma sak .
Sen håller jag inte med om att bländaren är viktigast, som hon själv har upptäckt så är det oftast tiden som avgör om hon skall få en skarp bild eller inte.

Micke
 
Senast ändrad:
Det är ingen kritik av hur du använder kameran, jag undrar bara vad gör att du väljer A före P? P gör ju samma sak .
Sen håller jag inte med om att bländaren är viktigast, som hon själv har upptäckt så är det oftast tiden som avgör om hon skall få en skarp bild eller inte.

Micke

I den tex den här bilden, som jag tog i går, ville jag lägga uppmärksamheten på själva fågeln, inte på alla grenar runtom. Så kort skärpedjup som möjligt alltså, vilket betyder 5,6 på mitt Tamron 70-300. Jag vet inte vad P-läget hade valt, kanske samma, men nu var jag förvissad om att få den effekt jag ville. Det gick undan när jag tog bilden vill jag lova, efter ett par sekunder var fågeln borta. M därför helt uteslutet. Central fokuspunkt, centrumvägd ljusmätning. På så vis vet man vad kameran har för sig och får kontroll över sina bilder.

http://img15.imageshack.us/img15/3738/jrpeimgp3714.jpg

Som jag skrev får man ju välja bländare med omsorg och kunskap om hur den påverkar den övriga exponeringen. I svagt ljus funkar det inte med bländare 22 tex. Däremot kanske man vill ratta in bländare 11 i dagsljus för att få större skärpedjup. Detta låter sig snabbt göras i A-läget. P-läget vet man inte vad det hittar på i en sådan situation. Man kan välja S-läget också, men A-läget tycker jag är bättre. Då väljer helt enkelt kameran kort exponeringstid om man rattar in största bländaren. Flyger motivet in i djup skugga, funkar det inget vidare med S om man valt en kort slutartid. Däremot löser A-läget situationen. Så resonerar jag. A är helt enkelt mer universal än S, samtidigt som man får bättre koll över bildresultatet än P.
 
I den tex den här bilden, som jag tog i går, ville jag lägga uppmärksamheten på själva fågeln, inte på alla grenar runtom. Så kort skärpedjup som möjligt alltså, vilket betyder 5,6 på mitt Tamron 70-300. Jag vet inte vad P-läget hade valt, kanske samma, men nu var jag förvissad om att få den effekt jag ville. Det gick undan när jag tog bilden vill jag lova, efter ett par sekunder var fågeln borta. M därför helt uteslutet. Central fokuspunkt, centrumvägd ljusmätning. På så vis vet man vad kameran har för sig och får kontroll över sina bilder.

http://img15.imageshack.us/img15/3738/jrpeimgp3714.jpg

Som jag skrev får man ju välja bländare med omsorg och kunskap om hur den påverkar den övriga exponeringen. I svagt ljus funkar det inte med bländare 22 tex. Däremot kanske man vill ratta in bländare 11 i dagsljus för att få större skärpedjup. Detta låter sig snabbt göras i A-läget. P-läget vet man inte vad det hittar på i en sådan situation. Man kan välja S-läget också, men A-läget tycker jag är bättre. Då väljer helt enkelt kameran kort exponeringstid om man rattar in största bländaren. Flyger motivet in i djup skugga, funkar det inget vidare med S om man valt en kort slutartid. Däremot löser A-läget situationen. Så resonerar jag. A är helt enkelt mer universal än S, samtidigt som man får bättre koll över bildresultatet än P.

Vad menar du med att du inte vet vad P-läget hittar på? Jag gör exakt som du gör men i P-läget. Ofta största bländare för att få så kort tid som möjligt. Så länge jag inte rattar håller kameran sen den bländare
som jag valt och justerar tiden.

Micke.
 
Vad menar du med att du inte vet vad P-läget hittar på? Jag gör exakt som du gör men i P-läget. Ofta största bländare för att få så kort tid som möjligt. Så länge jag inte rattar håller kameran sen den bländare
som jag valt och justerar tiden.

Micke.

Ok. Ja då gör ju din kamera samma sak i P som min gör i A-läget. Då funkar ju P utmärkt om man där kan låsa till den bländare man valt. P-läge tolkade jag annars som programläge, där kameran följer ett på förväg uppgjort program för eponeringskombinationen. Men kan du ställa en fast bländare där är ju det utmärkt, det blir ju samma som med A-läget och autoiso? Vi pratar alltså om samma sak, bara olika sätt att ställa in det?
 
Jag vet inte om det nämnts tidigare i tråden. Men det är en betydligt större utmaning att få ett rådjur i skum med belysnin skarpt än vad det är att få en byggnadsdetalj eller gatuskylt i solbelysning. Jämförelsen blir orättvis. Om TS vill testa sitt objektiv kan hon naturligtvis fokusera på en svartvit, kontrastrik, väl belyst vägskylt. Men situationen i skogen med rådjuret blir inte lättare för det.
Delst är det svårare för autofokusen att fokusera. Dels så upplevs aldrig rådjursbilden lika skarp.
Jag har själv exempelbilder här hemma från en lekpark där klätterställnignar och lekprylar både bakom och framför ett barn upplevs knivskarpt, men barnets ansikte med hudtoner känns sisådär (i 100% pixelpeeping).



Petter ...
 
Jag vet inte om det nämnts tidigare i tråden. Men det är en betydligt större utmaning att få ett rådjur i skum med belysnin skarpt än vad det är att få en byggnadsdetalj eller gatuskylt i solbelysning. Jämförelsen blir orättvis. Om TS vill testa sitt objektiv kan hon naturligtvis fokusera på en svartvit, kontrastrik, väl belyst vägskylt. Men situationen i skogen med rådjuret blir inte lättare för det.
Delst är det svårare för autofokusen att fokusera. Dels så upplevs aldrig rådjursbilden lika skarp.
Jag har själv exempelbilder här hemma från en lekpark där klätterställnignar och lekprylar både bakom och framför ett barn upplevs knivskarpt, men barnets ansikte med hudtoner känns sisådär (i 100% pixelpeeping).



Petter ...

Ja det är skillnad på hur skarpt olika kontrastrika motiv upplevs. Kontrast är en del av skärpeupplevelsen, och den har ju mycket med ljuset på motivet att göra. Jag lade in mina bilder på skylten, och järpen nu senast, som exempel på att det går att få skarpa bilder med denna typ av objektiv, och då har jag ju naturligtvis valt motiv i sådant ljus som ger ett skarpt intryck. Det är ju själva poängen. Är det oskärpa det är frågan om, avslöjar också denna typ av kontrastrika motiv detta ganska tydligt är min uppfattning. Detta genom att man ser om där finns skärpa, och var skärpa och oskärpa ligger. Att trådskaparen inte upplever sitt rådjur som skarpt kan ju ha flera orsaker, en aning felfokus, ett kontrastlöst motiv, lång exponeringstid, detaljstudie av bilden i 200 % med näsan vid skärmen. Ingen skärpning i efterredigeringen, vilket är vanligt att man inte har koll på att man behöver göra. Bara för att nämna några.

Att alla bilder i alla ljus inte ger ett lika knivskarpt intryck är något man får lära sig och leta upp motiven i sådant ljus där de gör sig på bild. Det är ju det som är fotografi. Det handlar inte bara om skärpa, utan hela den visuella upplevelsen. Men det är ju ingen nyhet, nämner det ändå för det kanske är nytt för trådskaparen, eller någon som läser denna tråd. Dessa objektiv brukar ju handhas av nybörjare, och de beskylls inte sällan för sådana tillkortakommanden som egentligen har med fotografen själv att göra, inte objektivens prestanda. Detta även om de inte är på topp.
 
Ok. Ja då gör ju din kamera samma sak i P som min gör i A-läget. Då funkar ju P utmärkt om man där kan låsa till den bländare man valt. P-läge tolkade jag annars som programläge, där kameran följer ett på förväg uppgjort program för eponeringskombinationen. Men kan du ställa en fast bländare där är ju det utmärkt, det blir ju samma som med A-läget och autoiso? Vi pratar alltså om samma sak, bara olika sätt att ställa in det?

P-läget på min kamera (Canon) funkar så att kameran föreslår en kombination av bländare och slutare. Säg att kameran föreslår 1/125 och f8. Jag kan sedan med den lilla ratten göra "program shift" - programförskjutning. Då ändras bländare och tid i lika steg så att exponeringen bibehålls. Alltså kan jag med den metoden välja t ex bländare f4 och kommer då få 1/500. MEN så fort jag tagit min bild återgår kameran till 1/125 och f8. Alltså tycker jag inte den metoden är speciellt praktisk om man jagar rådjur, fåglar eller liknande där man sannolikt vill ta ett helt gäng med bilder.

Nu är det möjligt att Lawsons kamera funkar annorlunda, men jag håller med Fredrik om att A-läget är väldigt praktiskt att jobba med.
 
Lawsons fungerar annorlunda!
Gör jag ingenting kommer kameran att fotografera enligt något av de sex program jag kan förvälja.
Går jag in och styr upp programet ligger inställningarna kvar. Vill jag gå tillbaks till att låta kameran välja får jag trycka på "gröna knappen".

Micke.
 
Lawsons fungerar annorlunda!
Gör jag ingenting kommer kameran att fotografera enligt något av de sex program jag kan förvälja.
Går jag in och styr upp programet ligger inställningarna kvar. Vill jag gå tillbaks till att låta kameran välja får jag trycka på "gröna knappen".

Micke.

Vilken kamera är detta?

Talar du verkligen om "P"-läget?

Du nämner "sex program", det låter inte som P-läget för mig?

Nu kommer jag säkert få lära mig något nytt! :)
 
Vilken kamera är detta?

Talar du verkligen om "P"-läget?

Du nämner "sex program", det låter inte som P-läget för mig?

Nu kommer jag säkert få lära mig något nytt! :)

Min Pentax k-5 är ganska ny för mig så jag fick lov att gå till instruktionsboken för att kolla hur man styr P-läget. Men idag finns det tydligen sex olika val för P-läget. T.ex. kan du prioritera snabba tider eller MTF om objektivet stöder detta.
Men det har gått att styra P-läget i alla mina Pentax/Samsung kameror.
Men det jag nyttjar mest är väl att kunna växla mellan bländar och tidsautomatik genom att använda bakre eller främre hjul.

Micke.
 
Jag blev nyfiken och laddade ner Pentax-manualen, helt klart är P-läget mer konfigurerbart än på Canon.

Nu har ju trådskaparen en Sony så jag laddade ner den manualen också - den vara lite kortfattad men det förefaller som den påminner mer om hur det funkar på Canon (och Nikon tror jag).

Slutsats, det lönar sig att läsa sin manual och lära sig hur kameran funkar.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar