Jag använder A-läget i kombination med autoiso. På så vis har jag själv kontroll över bländaren, kameran får anpassa de övriga två exponeringsparametrarna efter exponeringsmätaren, som i alla fall jag inte tar mig tid att avläsa då det gäller naturfoto av djur/fåglar i skog. Det är fullt upp att hålla koll på motivet och en av exponeringsparametrarna. Bländaren är ofta det viktigaste att hålla koll på, därför A-läget. Men här måste man ha lite kunskap och omdöme. Väljer jag en liten bländare (hög bländarsiffra, ex 16), måste kameran höja ISO och förlänga exponeringstiden för att bilden skall bli korrekt exponerad. Vid naturfoto handlar det därför oftast att välja mellan bländare 5,6 eller 8 med ett objektiv med största bländaröppning 5,6, som ditt. Friheten är alltså inte obegränsad bara för att man själv tar kontroll över kameran. Samma i S-läget, väljer du en för kort tid, måste ISO höjas. Har du då en begränsning inlagd för vad ISO max tillåts gå upp till, får du mörka bilder om du väljer en för kort tid.
Håll dig till P-läget tills du läst på om och förstått hur bländare, exponeringstid, ISO, skärpedjup, brännvidd och skakningsoskärpa samverkar. Ställ upp begränsningen för autoiso så den går upp till åtminstone 1600. Övergå sedan till A-läget, eller i de fall då det är motiverat av motivet, S-läget. M-läget är för statiska ljussituationer, vilket man sällan hittar i naturen där djuren/fåglarna rör sig mellan ljus och skugga. På ett öppet fält kan det fungera bättre. A fungerar dock lika bra där också. Det finns helt enkelt inte tid att avläsa ljusmätaren och ratta in alla exponeringsparametrar manuellt för varje ny bild när djuret rör sig i en miljö där ljuset varierar. Det finns en övertro på någon slags magi med M-läget för de som just lärt sig ta kontroll över kameran, eller som just står i färd med att lära sig detta. Enligt mitt förmenande är A-läget att föredra i kombination med exponeringskompensation där det behövs. M rattar man in i de speciella situationer där det behövs. Likadant använder man S när det är motiverat. När man skall välja vilket måste man lära sig genom att skaffa sig kunskap om hur kameran fungerar och hur exponeringsinställningarna samverkar med motivet/objektivet. Till dess är P ett utmärkt alternativ. Det viktiga är ju att bilderna får rätt exponering, hur man ställt in denna är ju egentligen egalt. Bilderna blir inte bättre i M än i P, förutsatt att exponeringen är riktigt, och det blir den nästan alltid i P.
Hela detta resonemang kan sammanfattas till att lär dig exponeringskompensera och använd A-läget där du väljer bländare med kunskap om hur den påverkar de övriga exponeringsparametrarna i kombination med det objektiv du använder/dess brännvidd.