Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Om det här med "normal"-optik

Produkter
(logga in för att koppla)
Om man nu har en skärm, som är 36 cm vid och betraktar den på läsavståndet 50 cm, så varseblir man hela skärmen eftersom det är en normal bildvinkel om 40°. Sedan är det ett annat fenomen att man kan koncentrera sig bara på ett enda kort ord på skärmen utan att flytta blicken. Det skarpa synområdet är mindre än ett par grader.
 
Om man nu har en skärm, som är 36 cm vid och betraktar den på läsavståndet 50 cm, så varseblir man hela skärmen eftersom det är en normal bildvinkel om 40°. Sedan är det ett annat fenomen att man kan koncentrera sig bara på ett enda kort ord på skärmen utan att flytta blicken. Det skarpa synområdet är mindre än ett par grader.

Jag "varseblir" ett betydligt bredare synfält än 40-50 grader. Saker som rör sig kan jag bli varse inom 180 grader - typ.


Petter ...
 
Mina ögon börjar flytta sig runt i en bild redan vid mycket små vinklar, ca 0,05 grader, pricken över detta i betraktad på ca 50 cm avstånd.

Visst är det så.
Men jag gjorde en liten test här hemma om vilket avstånd från en bild som känns naturligt för att se bilden. För mig blev det avståndet ungefär dubbla bilddiagonalen. Detta gällde både fotografier och tavlor.


Petter ...
 
Visst är det så.
Men jag gjorde en liten test här hemma om vilket avstånd från en bild som känns naturligt för att se bilden. För mig blev det avståndet ungefär dubbla bilddiagonalen. Detta gällde både fotografier och tavlor.


Petter ...

Ja, jag kollade nu också. Framför datorn, då jag vill se bra, detaljer och så då jag bildbehandlar, och vill se bra på någon bild, så sitter jag på cirka bilddiagonalens avstånd. Men då jag går runt och kollar på tavlor och bilder på väggarna, föredrar jag också ett längre avstånd, ca dubbla bilddiagonalen, eller tom drygt det.

Det stämmer ju också ganska väl med vad som sägs i den bok om ursprunget till Leicas format för småbild 24x36 med omkring 43 mm normalbrännvidd i ur-leican som jag länkade till i inlägg #21:

"Most photographic prints in the early decades of the 20th century had dimensions between 6x9cm and 13x18cm. A comfortable viewing distance for these pictures is around 25cm. It so happens that we are able to see the whole 9x12cm print at this distance without moving our eyes".

Men det där utan att röra på ögonen håller jag inte med om. Vrida på huvudet kanske är det som avses?
 
Senast ändrad:
Ja, jag kollade nu också. Framför datorn, då jag vill se bra, detaljer och så då jag bildbehandlar, och vill se bra på någon bild, så sitter jag på cirka bilddiagonalens avstånd. Men då jag går runt och kollar på tavlor och bilder på väggarna, föredrar jag också ett längre avstånd, ca dubbla bilddiagonalen, eller tom drygt det.
...


När du sitter framför datorn, tittar du på bilden i fullskärm då?

Själv använder jag ofta skärmytan till flera fönster varav inget är fullstort. Ttrots att jag oftast sitter med en 12 tums laptop.


Petter ...
 
Ja, så gott som. På Fotosidan blir inte bilderna i fullskärmsstorlek på min laptop med 1024 pixlar. Men går bilden dra upp i fullskärm, brukar jag göra det. Tycker bilder som regel gör sig bättre ju större de är. Jag tror att själva poängen är att man vid betraktande av bilden på bilddiagonalens avstånd får en kombination av god upplösning av detaljer och överblick. Anlägger man ett mer estetiskt perspektiv på det hela, backar man kanske till 2 ggr diagonalen, och vill man se mer detaljer går man närmare. Sedan sätter ju gränsen för närsyn för många det närmaste betraktelseavståndet till omkring 25 cm.
 
Det där med diagonalen kommer från analoga eran. Undrar hur väl det stämde med tex Olympus pen och andra halvformatare. Någon som vet? Jag vill minnas att objektivet på Olympusen hade helt normal brännvidd jämfört med andra dåtida kompakter. Rätta mig om jag har fel.
Canon Demi, som var en annan halvformatare hade, 28 eller 30 mm brännvidd för att matcha halvformatet. En Canon Dial som jag hade för 40 år sedan hade 28 mm.
 
Om man nu inte vill godkänna normalobjektivets brännvidd som något kring och över sensordiagonalen, så är det lika bra att helt lämna bort begreppet. I nödfall kan man ju lämna en liten lucka mellan vidvinkel och tele och leva lyckligt utan normalt.
 
Om man nu inte vill godkänna normalobjektivets brännvidd som något kring och över sensordiagonalen, så är det lika bra att helt lämna bort begreppet. I nödfall kan man ju lämna en liten lucka mellan vidvinkel och tele och leva lyckligt utan normalt.

Ha ha!
Ja, eller så struntar man i den trubbiga och meningslösa uppdelningen i tele, normal och vidvinkel. Istället pratar man om brännvidd. Eller ännu hellre om bildvinkel.

För min del handlar hela tråden ganska mycket om förståelsen till bakgrund och uppkomst av begreppet "normal".
Viss lärdom i ämnet har jag fått mig till livs.

Petter ...
 
Canon Demi, som var en annan halvformatare hade, 28 eller 30 mm brännvidd för att matcha halvformatet. En Canon Dial som jag hade för 40 år sedan hade 28 mm.

Det var ganska vanligt för kompaktkameror med fast monterade objektiv att ha brännvidder som var lite kortare än normalbrännvidden. Min gamla Minolta AL-F (småbildskompakt) har t.ex. 38mm.
 
Ja, det fina med att använda begreppen normal-, vidvinkel- och teleobjektiv är att de är oberoende av bildstorlek.

Jovars. Men begreppen tele och vidvinkel är ju i sig vaga.
tele= allt som är längre än "normal"
vidvinkel= allt som är kortare än "normal".

Det är ju enkla och väl förankrade begrepp/definitioner.
Men till vilken nytta?


Om jag säger att en bild är tagen med "tele" så undrar fortfarande den nyfikne vilken brännvidd och sensorstorlek jag använt.

Petter ...
 
Jo, eftersom objektiv är märkta med brännvidd så är det brännvidden vi relaterar till. Den som ofta använder olika format får dessutom en intuitiv känsla för vad en viss brännvidd innebär, inte bara för en sensor/negativ-storlek utan för flera. Jag behöver numera inte översätta brännvidder för APS-C till "småbildsekvivalenter" för att få ett hum om vad en viss brännvidd innebär.

Det hade varit enklare om objektiven hade varit märkta med bildvinkel.
 
Det hade varit enklare om objektiven hade varit märkta med bildvinkel.
Nä, det hade varit ännu krångligare eftersom det då hade krävts flera olika märkningar för olika sensorformat. Du kan ju använda ett FF-objektiv på FF, APS-C, MFT och varför inte Nikon 1-serien? Ska det stå fyra olika bildvinklar skrivet på objektivet då?
 
Nä, det hade varit ännu krångligare eftersom det då hade krävts flera olika märkningar för olika sensorformat. Du kan ju använda ett FF-objektiv på FF, APS-C, MFT och varför inte Nikon 1-serien? Ska det stå fyra olika bildvinklar skrivet på objektivet då?

Bildvinkeln ska naturligtvis synas i en liten lcd-display på objektivet. På så sätt kan verklig bildvinkel presenteras beroende på vilket hus objektivet sitter på och beroende på ifall en konverter är monterad eller inte.


Petter ...
 
Nä, det hade varit ännu krångligare eftersom det då hade krävts flera olika märkningar för olika sensorformat. Du kan ju använda ett FF-objektiv på FF, APS-C, MFT och varför inte Nikon 1-serien? Ska det stå fyra olika bildvinklar skrivet på objektivet då?

Den som använder adaptrar på det viset har nog rätt bra koll redan. De allra flesta använder objektiv som är anpassade till det format de använder. (Och en hel del av dessa använder förmodligen enbart det objektiv som följde med kameran.)
 
Inget krångligt med bildvinkeln heller. Den beror av två saker sensorbredd och brännvidd. Sambandet är: 2*180/pi*arctan(halva sensorbredden / brännvidden)
Kan skrivas i Google och bildvinkeln fås direkt i grader.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar