macrobild skrev:
Jag är fullt medveten om allt detta i teorin.
Jag undrar-ser du någon skilnad i att arbeta i 12 eller 14 bitar vad det gäller bildfiler från en canon sensor
Skillnaden mellan 12 och 14 bitar ser jag tydligt när jag arbetar med råfilerna från 1D-MkIII (jag har ännu inte testat 40D), det är inte så svårt om vi vet var vi skall titta (främst skuggorna).
Med 1D-MkIII får jag mätbara skillnad mellan samtliga steg i Stouffers T4110 gråkil (samma som Dpreview använder), det vill säga mer än 13 EV steg dynamiskt omfång. Med min 5D kan jag bara separera c:a 11 EV.
macrobild skrev:
Du menar med det dynamiska omfång sensorn ger ca 8,5 steg och den skilnad det visuellt ger att gå från 12-14 bitar vad det gäller nivåer,färger,nyanser så skulle detta ses i en bild som är lika hanterade, dvs 12 eller 14 bitar från denna sensor?
Problemet med ditt sätt att resonera är att du vill hantera bilderna exakt lika, då är det klart svårt att se någon skillnad. Poängen är att du faktiskt skall bearbeta bilderna olika för att få ut så mycket som möjligt ur rådatat.
Om vi utgår från en bild med typisk motivkontrast som är betyligt större än mediet kan återge så vet vi alla att den färdiga bilden måste bli en kompromiss. Vi kan välja att exponera efter högdagrar (på bekostnad av skuggorna), mellantonerna (på bekostnad av både högdagrar och skuggor) eller skuggorna (på bekostnad av högdagrarna). Hur mycket vi förlorar beror på mediets förmåga att återge kontraster (vanligen kallat dynamiskt omfång) och på själva exponeringen. Då det sistnämnda är lika oberoende av media lämnar vi detta här.
När motivet väl är fångat av mediet återstår ytterligare en transformering, till ett visningsmedia (papper eller skärm) som kan återge ännu mindre av motivets tonomfång. Vi måste alltså mappa om mediats toner till visningsmediets tonomfång, denna mappning är också mer eller mindre godtycklig. Det enklaste är att klippa bort all information som ligger utanför vad visningsmediet kan återge, om vi gör så kommer vi inte att kunna se någon nämnvärd skillnad mellan 12 eller 14 bitar data (den sistnämnda bör dock ha mindre brus i skuggorna). Så vitt jag kan bedömma är det denna metod som du Mikael brukar använda vid dina jämförelser, den överskjutande informationen brukar du då kalla för exponeringslatitud. Hur undrar du? Genom att sätta vitpunkt och svartpunkt efter QP kortet.
Ett alternativt sätt att mappa tonerna är att avdela tonsteg i visningsmediet till ljusare än vitt och svartare än svart, exempelvis genom att låta QP kortets vita tonplatta motsvara inte 255 255 255 utan 239 241 238 (Adobe RGB) och QP kortets svarta tonplatta inte till 0 0 0 utan 64 64 64 (i enlighet med instruktionerna som finns att hämta från QP kortets webbsida). Vad som händer är att vi får tonvärden över till de bortklippta ändarna av historgrammet. Märk att värden mellan 239 241 238 och 255 255 255 symboliserar flera exponeringssteg av information, lika så värden mellan 64 64 64 och 0 0 0. Vi får då en icke linjär återgivning av bilddatat i ändarna av histogrammet, det vill säga den klassiska S-kurvan.
Det är här skillnaden mellan 12 och 14 bitar kommer in i praktiken, förutom att 14 bitar har mer bortklippt information än 12 bitar så återger 14 bitar skuggorna med större noggranhet (fler databitar per EV). Exempelvis representeras EV 3 av fyra databitar när vi använder 14 bitar sensor, medan en 12 bitar sensor bara har en bit data för EV3 (om vi antar att bägge mäter från EV 14 som maxvärde). Högre datamängd medför också mindre känslighet för slumpmässigt bitbrus, exempelvis om den lägsta biten som kan registreras är rent brus.
På tal om brus så har jag med flit inte tagit med det i beräkningarna, främst för att jag inte har kunnat hitta något mätbart sätt att definiera brusnivåer (istället är brus något som uppfattas väldigt individuellt). Men också för att brus inte är direkt avhängigt om vi har 12 eller 14 bitar data, även om tonomfånget vi kan använda i praktiken kanske begränsas av bruset i skuggorna.
macrobild skrev:
PS2 hur skall i så fall du se dessa skilnader, på utskrift, på en monitor/skärm?
Det är väl inte konstigare än att du kan se skillnader mellan appliceringen av olika tonkurvor på bilden. Det enda problemet är att om du försöker tränga ihop för många EV steg är att kontrasten i mellantonerna blir för liten, det vill säga det problem som HDR tonmappning försöker lösa.
Problemet är inte längre den digitala sensorns begränsade tonomfång (dynamiskt omfång) som är problemet, utan det börjar helt klart bli hög tid för nya visningsmedier som kan återge ett större tonomfång korrekt.
/Daniel
. För varje färg har vi 12 eller 14 bitar. Detta är den diskreta pixeln i bayermönstret nu som vi talar om. Och helt riktigt kommer annat brus in i det hela och det är det som var min grundfråga: Hur är dynamiken i 40D och kanske jämfört mot 400D? För det är väl inte AD-omvandlarens bitbredd som sätter begränsningen?
