Jag har en stark känsla av att - så som ofta med Nikon - det finns ett kommunikationsproblem
Jag noterade vid introduktionen av Z7 förra hösten att många väldigt automatiskt tolkade en normalzoom med maxbländare f/4 som "mediokert objektiv som borde vara billigt" och när de hörde om 35/1,8 och 50/1,8 tänkte många på små superbilliga fasta objektiv med ok men knappast imponerande prestanda.
Efter att ha fotograferat med alla tre objektiven skulle jag säga att de två fasta snarare skall jämföras med Sigma 50/1,4 Art och Sigma 35/1,4 Art - läs gärna Thom Hogans test som Smislo länkade till några inlägg högre upp, han är inne på samma jämförelse. Sett till prestanda är de här objektiven verkligen så bra. Och kostar faktiskt ungefär lika mycket. Visst, de är 2/3 steg långsammare, men i gengäld väger de hälften så mycket vilket jag personligen tycker är en mycket trevlig prioritering.
Tanken med 24-70/4 verkar vara något liknande: "bygg in imponerande prestanda i en normalzoom som får väga max 500 gram". Vikt och storlek verkar ha varit viktiga prioriteringar - och optiska prestanda som verkligen är mycket imponerande. I gengäld höll man igen på omfång och ljusstyrka.
Jag har själv inte provat det (ännu) men samma verkar sedan gälla för 14-30/4 som också väger in under 500 gram men av tidiga tester att döma har imponerande prestanda.
Vad Nikon verkar ha siktat på är att bygga små lätta högpresterande objektiv som passar bra ihop med små lätta kamerahus. Ingen dum tanke skulle jag säga. Att sedan maxbländarna får många att associera objektiven till "billigt och mediokert", det ser jag i alla fall delvis som en slags kommunikationsmiss från Nikons sida - de har varit dåliga på att förklara och formulera vad det är de siktat på.