Svänglyse
Avslutat medlemskap
Jag är kvinna, som sådan verkar det råda mildare klimat beträffande fotografering av andra, speciellt kvinnor och barn. Har sällan sett att kvinnor bemöts på det sätt trådskaparen upplevde. Faktiskt aldrig, om jag tänker efter.
Att fotografera barn ser inte jag som något annorlunda än att fotografera vilka andra personer som helst. Eller hundar, för den delen. Befinner jag mig på allmän plats kan alla levande varelser vara roliga och intressanta att fotografera.
Barn har sin egen charm. De ligger eller kryper på marken. Har ansiktsuttryck man sällan skådar på vuxna m.m. Barn beter sig helt enkel på ett annat sätt, vilket i sig gör dom roliga att fotografera.
Att det uppmärksammats fall, där främst barn och kvinnor publicerats i otrevliga sammanhang för den avfotograferade individen, gör givetvis att generositeten gentemot främmande fotografer "på stan" i många fall övergått till misstänksamhet, som ökar än mer vid erfarenheter med fotografer som beter sig och har det förhållningssätt som trådskaparen uttrycker.
Jag har all förståelse för föräldrar och andra som inte vill få sina barn eller sig själva avfotograferade av främlingar. Det gör inte jag heller. Att ändå bli det och få till svar att fotografen har laglig rätt, gör inte saken bättre – tvärtom. Jag tror att det är många (föräldrar) som känner till lagen i detta fall, och just därför beter sig på det sätt de gör, i vissa fall otrevligt och t.o.m. hotfullt.
Att detta ämne behöver diskuteras alls, handlar om social kompetens och beteendekunskap. Precis som att det finns individer ute i samhället i stort, som har brist eller helt saknar detta, finns det ett antal inom den fotograferande gruppen också. Att hänvisa till "vanligt hyfs", "bete sig som folk" eller komma med exempel där dessa personer ska sätta sig in i situationen själva ur objektets perspektiv fungerar inte. De har inte den empatiska förmågan. Det krävs andra saker för att dessa personer ska ta till sig den mänskliga aspekten gällande detta.
Att fotografera barn ser inte jag som något annorlunda än att fotografera vilka andra personer som helst. Eller hundar, för den delen. Befinner jag mig på allmän plats kan alla levande varelser vara roliga och intressanta att fotografera.
Barn har sin egen charm. De ligger eller kryper på marken. Har ansiktsuttryck man sällan skådar på vuxna m.m. Barn beter sig helt enkel på ett annat sätt, vilket i sig gör dom roliga att fotografera.
Att det uppmärksammats fall, där främst barn och kvinnor publicerats i otrevliga sammanhang för den avfotograferade individen, gör givetvis att generositeten gentemot främmande fotografer "på stan" i många fall övergått till misstänksamhet, som ökar än mer vid erfarenheter med fotografer som beter sig och har det förhållningssätt som trådskaparen uttrycker.
Jag har all förståelse för föräldrar och andra som inte vill få sina barn eller sig själva avfotograferade av främlingar. Det gör inte jag heller. Att ändå bli det och få till svar att fotografen har laglig rätt, gör inte saken bättre – tvärtom. Jag tror att det är många (föräldrar) som känner till lagen i detta fall, och just därför beter sig på det sätt de gör, i vissa fall otrevligt och t.o.m. hotfullt.
Att detta ämne behöver diskuteras alls, handlar om social kompetens och beteendekunskap. Precis som att det finns individer ute i samhället i stort, som har brist eller helt saknar detta, finns det ett antal inom den fotograferande gruppen också. Att hänvisa till "vanligt hyfs", "bete sig som folk" eller komma med exempel där dessa personer ska sätta sig in i situationen själva ur objektets perspektiv fungerar inte. De har inte den empatiska förmågan. Det krävs andra saker för att dessa personer ska ta till sig den mänskliga aspekten gällande detta.
