superboy77
Aktiv medlem
Har inte ilskan gått över än?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
Notera: This feature may not be available in some browsers.
...
Förstår inte ens att många av orkar tjaffsa så förbannat mycket, lagen är glasklar
OM DET SEDAN ÄR OPASSANDE ELLER INTE , TA DEN DISKUSSIONEN I EN ANNAN TRÅD
där har vi alla säkerligen olika synpunkter
Oavsett vad man tycker-läs nu vad Erland skriver.
Själv har jag varit med i SFF svenska fotografernas förbund i snart 30 år, vi uppdateras ständigt via vårt förbunds jurist. Erland har saker och ting rätt FÖR SIG som så många gånger tidigare , möjligen pga att han har arbetat på Aftonbladet långt innan flertal av er var födda.
Förstår inte ens att många av orkar tjaffsa så förbannat mycket, lagen är glasklar
OM DET SEDAN ÄR OPASSANDE ELLER INTE , TA DEN DISKUSSIONEN I EN ANNAN TRÅD
där har vi alla säkerligen olika synpunkter
Att fotografera någon behöver ju inte vara att hänga ut någon. Det kan förstås vara det, men det kan också vara ett tidsdokument, att en persons uttryck råkar sammanfalla med ens egna tankar och känslor, någon form av möte, en ren formalism - att personen råkar befinna sig i bilden så att den får mening på något sätt. Och en himla massa andra saker. Det kan ju också röra sig om oegentligheter. Det gäller mest att inse vad man själv som fotograf har för inre hållning till det hela och som sagt vara lyhörd för var gränserna går. Hade jag fotograferat dig hade du antagligen märkt det och getts möjlighet att protestera eller fråga vad jag har i kikaren.
Och i det mötet är det alltid fotografens känslor som skall tas tillvara att ögonblicket skall bevaras och inte den andre som kanske inte vill fotograferas.
/Karl
Kanske det första vettiga svaret på min tråd.
Men det är svårt att vara "civiliserad och lugn" när pappan
förbjuder mig eller grannen säger åt mig att fråga först i en
ovänlig ton och andra är på mig på liknande sätt.
Och det är skrämmande att nästan 100% i denna tråd
verkar vara emot dokumentärfoto/gatufoto.
Det säger en del om samhällsklimatet idag i Sverige.
Slutsatsen blir att det antagligen blir förbjudet med kamera
på offentliga platser om 10-15år, utom om man har presskort.
Det har jag väl aldrig sagt?
En kanske lite naiv fråga, men vad exakt är det jag ska vara rädd för ifall någon främmande man (för om jag förstått det rätt så behöver man inte vara rädd för kvinnor) plåtar mitt fullt påklädda barn? Jag inser att de flesta här verkar se det som något jätteskrämmande, men vad är det man då är rädd för?
(Inte för att jag själv tycker att det är kul om okända fotar mina barn, men jag försöker förstå hur barnet kan ta skada av det? Vad är det som är så obehagligt?)
Lagen är föråldrad och har inte hunnit med den tekniska utvecklingen. Snart är sökmotorernas ansiktsigenkänningsalogoritmer så pass bra (max 2 år från idag) att du med hjälp av ett foto på en person snabbt får tillbaka alla foton på nätet på den personen. Detta kommer länkas ihop till annan information om personen som hittas om det någonstans hittas en koppling mellan ansiktet och namnet eller andra uppgifter. Dvs snart kan du med hjälp av ett foto få reda på en massa om en person. Att det då ligger foton på mig som andra lagt ut på internet som visar var jag varit är inget jag ser som possitivt.
Alla ni som lägger ut bilder på okännt folk på internet hjälper till att skapa morgondagens big brother samhälle.
/Karl
Jag svarar bara på den lagliga delen, inte den moraliska
jag svarar de som viftar med PUL tidigare och de som har gravt missuppfattat vad som får publiceras eller inte