Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Nu e´ja´arg

Produkter
(logga in för att koppla)
Nej
precis som en annan tråd där en jävla byggnad diskuterades som ej var skyddsklassad så är lagen glasklar, hur vi sedan bemöter medmänniskor viftande med kameror i ansiktet är en helt annan fråga.
Detta är svar på alla laghemmasnickrare som viftar med PUL eller andra argument och som inte ens har tagit reda på vad lagtexten säger eller vilka rättigheter vi har-än så länge att fotografera på allmän plats
 
...
Förstår inte ens att många av orkar tjaffsa så förbannat mycket, lagen är glasklar

OM DET SEDAN ÄR OPASSANDE ELLER INTE , TA DEN DISKUSSIONEN I EN ANNAN TRÅD
där har vi alla säkerligen olika synpunkter

Varför då?! Har du inte läst första inlägget?
Trådskaparen frågar inte efter det du svarar på – hur lagen är eller ska tolkas.
 
Jag svarar bara på den lagliga delen, inte den moraliska
jag svarar de som viftar med PUL tidigare och de som har gravt missuppfattat vad som får publiceras eller inte
 
Man får lägga ut vilken bild som helst på internet utan tillstånd om det inte är reklamsyfte eller om bilden är kränkande, så säger faktiskt lagen.

Skulle inte lagen säga så, så hade verkligheten blivit totalt omöjlig att leva i och det inser också lagskaparna och tur är väl det.

Skräckexemplet är väl USA, där den enskilda människan kan kräva skadestånd för precis allt. Står det inte på en dörr till en butik att dörren öppnas åt ett visst håll, så kan han stämma butiken. Där har inte lagskaparna tänkt överhuvudtaget.
 
Oavsett vad man tycker-läs nu vad Erland skriver.
Själv har jag varit med i SFF svenska fotografernas förbund i snart 30 år, vi uppdateras ständigt via vårt förbunds jurist. Erland har saker och ting rätt FÖR SIG som så många gånger tidigare , möjligen pga att han har arbetat på Aftonbladet långt innan flertal av er var födda.

Förstår inte ens att många av orkar tjaffsa så förbannat mycket, lagen är glasklar

OM DET SEDAN ÄR OPASSANDE ELLER INTE , TA DEN DISKUSSIONEN I EN ANNAN TRÅD
där har vi alla säkerligen olika synpunkter

Vad handlar denna tråden om enligt dig?

/Karl
 
Jag måste plötsligt undra över vad folk är rädda för?
Om jag finns på 1000 olika bilder på internet, så skulle det inte störa mig det minsta, det är den verklighet vi lever i och så länge som jag har rent mjöl i påsen så kommer jag inte uppleva detta som något negativt överhuvudtaget.

Är det dags att förbjuda intenet kanske? Internet är enligt mig ett otroligt verktyg och dess snabbhet när det gäller media och nyheter är enormt, att det sedan finns en liten del av den som är negativ är självklart trist, men den klart största delen tillför verkligen något postivt.
 
Eller så gör man som mig och flyttar till ett land där den personliga integriteten värdesäts. Jag kan inte påstå att jag lider av att jag inte kan hänga ut folk hur som helst, men det verkar ju vara något vissa värdesätter högt.

/Karl
 
Det är väl tjusningen med livet att man kan välja det som passar en bäst. :)

Jag har däremot en rädsla mot en utveckling där den enskilde personen blir en gud som inte får avbildas utan tillåtelse eller att man betalar personen för att få ta en bild. Det är vekligen inget för mig. Dessutom anser jag inte att det finns ett missbruk på något vis.
 
Att fotografera någon behöver ju inte vara att hänga ut någon. Det kan förstås vara det, men det kan också vara ett tidsdokument, att en persons uttryck råkar sammanfalla med ens egna tankar och känslor, någon form av möte, en ren formalism - att personen råkar befinna sig i bilden så att den får mening på något sätt. Och en himla massa andra saker. Det kan ju också röra sig om oegentligheter. Det gäller mest att inse vad man själv som fotograf har för inre hållning till det hela och som sagt vara lyhörd för var gränserna går. Hade jag fotograferat dig hade du antagligen märkt det och getts möjlighet att protestera eller fråga vad jag har i kikaren.
 
Att fotografera någon behöver ju inte vara att hänga ut någon. Det kan förstås vara det, men det kan också vara ett tidsdokument, att en persons uttryck råkar sammanfalla med ens egna tankar och känslor, någon form av möte, en ren formalism - att personen råkar befinna sig i bilden så att den får mening på något sätt. Och en himla massa andra saker. Det kan ju också röra sig om oegentligheter. Det gäller mest att inse vad man själv som fotograf har för inre hållning till det hela och som sagt vara lyhörd för var gränserna går. Hade jag fotograferat dig hade du antagligen märkt det och getts möjlighet att protestera eller fråga vad jag har i kikaren.

Och i det mötet är det alltid fotografens känslor som skall tas tillvara att ögonblicket skall bevaras och inte den andre som kanske inte vill fotograferas.

/Karl
 
När det står mellen en förälder som skyddar sitt barn(eller tror sig skydda) och din kamera, så kommer din kamera alltid att förlora. Du har tur att din kamera fortfarande finns kvar och är funktionsduglig. Man bör nog tänka efter innan man retar upp en beskyddande förälder och kallar denna för idiot när det är uppenbart att föräldern skyddar barnet. Det faktum att du inte ser detta säger mig att du kommer befinna dig i samma situation om och om igen i framtiden. Här pratar vi social kompetens 101, dvs, grundläggande förmåga att kunna läsa andra människor och förstå varför mannen ställde sig framför din kamera.

Förstår du varför han ställde sig framför kameran?

Det är kanske en viktigare fråga än om man har laglig rätta att fota ett barn.
 
I just liknande resonemang, så är det lagen som är rättesnöret på vad som är rätt och fel, sedan finns det moral och etik givetvis också. För tusende gången så ser jag inte vad problemet är, det finns inget missbruk att tala om.

När man ser gamla bilder på barn och vuxna, så har det ett otroligt värde för oss som lever idag. Vi skulle varit väldigt fattiga om det inte hade funnits dessa fotografer som dokumenterat detta.
 
Kanske det första vettiga svaret på min tråd.
Men det är svårt att vara "civiliserad och lugn" när pappan
förbjuder mig eller grannen säger åt mig att fråga först i en
ovänlig ton och andra är på mig på liknande sätt.

Och det är skrämmande att nästan 100% i denna tråd
verkar vara emot dokumentärfoto/gatufoto.
Det säger en del om samhällsklimatet idag i Sverige.
Slutsatsen blir att det antagligen blir förbjudet med kamera
på offentliga platser om 10-15år, utom om man har presskort.

Om man som fotograf beter sig som du gör, och svär åt människor som inte vill ställa upp på att bli fotograferade, så kommer offentliga platser med ALL säkerhet ha kameraförbud inom 10-15 år. Människor får ju en dålig bild av fotografer helt enkelt, och då bestraffas ALLA fotografer och inte bara de som beter sig på detta sätt. Om man däremot är en fotograf som på ett hövligt och trevligt sätt kan diskutera samt fråga om lov, så kommer fotografer fortfarande ha ett ganska gott rykte. Som många har skrivit så kan man helt enkelt erbjuda sig att maila över bilderna, så att personerna på bilden får se dem.
Nu har jag bara hört din sida av storyn och av den anledningen vill jag inte ta parti för någon av er, men ställer sig pappan i vägen, så måste du acceptera att han inte vill att du fotograferar hans dotter. Om man har någon form av respekt och moral så borde man gilla läget och låta det sluta där. Helt enkelt respektera pappan och sedan inte göra en så stor grej av det.

/Matilda
 
En kanske lite naiv fråga, men vad exakt är det jag ska vara rädd för ifall någon främmande man (för om jag förstått det rätt så behöver man inte vara rädd för kvinnor) plåtar mitt fullt påklädda barn? Jag inser att de flesta här verkar se det som något jätteskrämmande, men vad är det man då är rädd för?

(Inte för att jag själv tycker att det är kul om okända fotar mina barn, men jag försöker förstå hur barnet kan ta skada av det? Vad är det som är så obehagligt?)
 
En kanske lite naiv fråga, men vad exakt är det jag ska vara rädd för ifall någon främmande man (för om jag förstått det rätt så behöver man inte vara rädd för kvinnor) plåtar mitt fullt påklädda barn? Jag inser att de flesta här verkar se det som något jätteskrämmande, men vad är det man då är rädd för?

(Inte för att jag själv tycker att det är kul om okända fotar mina barn, men jag försöker förstå hur barnet kan ta skada av det? Vad är det som är så obehagligt?)

Som förälder gör man jättemycket dumma saker, man spänner fast barnen i bilstol trots att man aldrig krockar. Man vill inte att bilder av ens barn skall hamna på nätet så att möjliga psykopatiska pedofiler skall vilja träffa ens barn. Jag har hitils aldrig klagat över något kort som lagts upp på mig eller mina barn på nätet som jag vet om, för alla dom är tagna på justa sätt och dom är tagna under förhållanden som jag accepterat. Om någon bara kommer och börjar fotografera mitt barn hur skall jag veta att det kortet inte hamnar på en hemsida över top 20 barn som pedofiler bör träffa innan dom dör.
Många av er verkar ännu aldrig kommit i kontakt med ondhet här i livet, men att tro gott om allt och alla är inte alltid helt lyckat.

/Karl
 
Lagen är föråldrad och har inte hunnit med den tekniska utvecklingen. Snart är sökmotorernas ansiktsigenkänningsalogoritmer så pass bra (max 2 år från idag) att du med hjälp av ett foto på en person snabbt får tillbaka alla foton på nätet på den personen. Detta kommer länkas ihop till annan information om personen som hittas om det någonstans hittas en koppling mellan ansiktet och namnet eller andra uppgifter. Dvs snart kan du med hjälp av ett foto få reda på en massa om en person. Att det då ligger foton på mig som andra lagt ut på internet som visar var jag varit är inget jag ser som possitivt.
Alla ni som lägger ut bilder på okännt folk på internet hjälper till att skapa morgondagens big brother samhälle.

/Karl

Fast det har ju inget med lagrummet för att ta bilden att göra. Vilka lagar som gäller för masspublicering av bilder är en annan sak. Där kan jag hålla med om att lagar behöver ses över.

Sökalgoritmer kommer att hjälpa fotografer att spåra missbruk av bilder och vanligt löst folk att hålla koll på sina ansikten på nätet. Rätt lagar ger i kombination med dessa ett utsökt skydd.

Annars är väl dagens konstruktion rätt bra, dvs fotografen behöver inte fundera över laglighet när han i stridens hetta tar bilden utan detta sker senare vid publicering med möjlighet till lite eftertanke.
 
Jag svarar bara på den lagliga delen, inte den moraliska
jag svarar de som viftar med PUL tidigare och de som har gravt missuppfattat vad som får publiceras eller inte

Läs själv innantill innan du höjer rösten! Skiter fullständigt i antal yrkesverksamma år som fotograf hit -å-dit. Citerar från PUL från DI, jobbar med/mot DI/PUL och personuppgifter/bilder och har iaf. årlig kontakt med DI. Vet inte heller vilken skitbyggnad och diskusion du hänvisar till men det måste gett dig en riktig härlig migrän tydligen?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar