....men vad exakt vinner man på en spegellös kamera?
Vibrationerna eller vad?
En oskyldig fråga som ibland lett till långa infekterade diskussioner
Men jag skulle väl säga så här:
Först och främst en mycket enklare kamerakonstruktion. Vilket gör kameror enklare och billigare att bygga, och mer tillförlitliga (färre mekaniska delar som slits, mindre stötkänsliga osv). Mer konkret formulerat: du har färre rörliga delar (du slipper en spegel plus en subspegel), du behöver inte en stor, tung och dyr glasklump (den optiska sökaren), du behöver ingen mattskiva och du kan placera sökaren var du vill på kamerakroppen. Kameran blir enklare att tillverka eftersom den består av mycket färre delar.
I och med att objektiven kan placeras närmare sensorplanet (du behöver ju inget utrymme för spegelboxen) blir en del objektiv enklare att designa, i synnerhet vidvinklar och vidvinkelzoomar (vilket ju även inkluderar normal- och superzoomar som ju har en vidvinkeldel). Nu skall man inte överdriva fördelen av detta, på grund av hur sensorer fungerar så vill man hur som helst ha hyfsat telecentriska objektiv vilket slutar med retrofokuskonstruktioner precis som när man skulle skicka ljuset genom en spegelbox. Men, det finns trots allt fördelar.
I en spegelreflexkamera kan du bara ha autofokuspunkter på en del av bilden, inte hela. Hur stor del av bilden styrs av hur stor sub-spegel du har och den kan av praktiska skäl inte bli mycket större än knappt halva bildytan. I en spegelfri kan du låta AF-punkter täcka hela bilden. Nu avtar ofta prestanda hos AF-punkter nära kanter och hörn, av en rad skäl (bland annat bristande kant-/hörnprestanda hos objektiv, rent geometriskafaktorer m m), men det verkar som man kan ha AF-punkter som arbetar effektiv på i alla fall 90 % av bildytan mot, som sagt, knappt 50 % hos en spegelreflex.
Du kan visa mer information i en elektronisk sökare än i en optisk, du kan mycket enkelt lägga in stödlinjer, peaking, exponeringsinfo (som zebra) och du kan zooma sökarbilden. Det är ju som att se på en bildskärm - du blir väldigt fri med vad du kan visa, och hur. Dessutom är de tekniskt mycket enklare att bygga en väldigt stor och ljus elektronisk sökare än en motsvarande optisk. Som nämndes tidigare kan sökaren placeras var som helst på kameran - eller rent av utanför den: i din mobil, eller så kan du (via trådlöst nät) se kamera A:s sökarbild i kamera B, en tanke som nog får alla sportfotografer med remote-kameror att dregla.
Du kan bygga mycket snabbare kameror eftersom du inte behöver vänta på att en spegel skall fällas upp och ned mellan bildrutorna. Redan idag har vi ju spegelfria kameror som presterar bra i 20 bilder/sekund (som Nikon 1, Olympus E-M1 II, Sony A9), något ingen spegelreflex riktigt lyckats med. Om några år (när vi får ännu snabbare sensorer med globala slutare och mer strömsnål utläsning) kommer vi säkert kunna ta fullstora bilder i 30-40 bilder/sekund eller mer.
Kan låta trivialt, men något jag gillar med elektroniska sökare är att slippa växla mellan mina vanliga glasögon när jag fotar och mina läsglasögon när jag granska bilder - nu kan jag granska alla bilder i sökaren, med mina vanliga glasögon
Och, just det ja: det är enklare att bygga spegelfria kameror mindre och lättare än spegelreflexer.
Nackdelar då? Ökad strömförbrukning vilket ger sämre batteriprestanda är nog ett av de största tekniska problemen, men det problemet har krympt drastiskt de senaste två-tre åren. Över huvud taget har spegelfritt haft lite prestandaproblem (utöver batterierna främst AF och sökarupplevelse), men det har ju mest handlat om barnsjukdomar hos en förhållandevis ny teknik. Nu i höst är de ju tio år sedan den första moderna spegelfria kameran med elektronisk sökare dök upp, att jämföra med spegelreflexer som har varit vanliga i runt 60 år och haft autofokus i 30 år. Med tanke på att spegelfria grovt sett har hunnit ikapp på bara tio år tyder mycket på att de tydligt kommer att segla förbi spegelreflex prestandamässigt inom kanske fem år.
