Köpte man den billigast Canon optiken på 70-talet så fick man en gedigen optik i metall och glas. Proffsoptiken har dock samma (mekaniska) kvalitet som förr.
Men vad kostade den billigaste gluggen då om du jämför med dagens penningvärde, kontra den billigaste gluggen nu. Tillverkningsseriestorlek, etc. Inte begagnatpris nu mot då.
Ömtålig, visst, det är den, men den är fortfarande ruskigt skarp.
Och skillnande mellan 4.2 pch 4.4 på photodo är inte giganstiskt, jag tycker mitt sigma som är på "bara" 3.9 är superskarpt, jag menar, skillnaden mellan 3.9 och 4.2 än mindre 4.4 blir ju inte synligt förens du förstorar upp det. Och då snackar vi vaddå, A3 storlek för att det ska ha betydelse. Oavsett vilket, ett EF 50/1.8 kan få med detaljer som inte syns med blotta ögat, det räcker för mig.
Jag skulle nog vilja påstå att allt över 3.2-3.5 är bra optik och allt runt 4+ är grymt.
Sen är ju inte skillnaden likformig över hela spektrat av bländaröppning, en glugg som är riktigt rutten på full öppning får ett sämre betyg, trots att den kanske presterar fint nerbländat. Så igentligen behöver man jämföra hela kurvan.
Och sen bara för att retas lite... har ett FD 50/1.4... superskönt kvalite... tills bländarlammerllerna tjorvade ihop efter att det stått still sen i somras. Vadå, taskigt ju, det har hållit fint men började tjorva efter "bara" 20 år... eller är det 30 år nu.... aja...