Nikons AF har nästan alltid varit lite bättre än Canons, stod ofta förr frustrerad bredvid Nikonfotografer när jag körde äldre Canon spegelreflexmodeller, inte minst Nikons 3D-fokus var fantastisk för lite större fåglar eller annat; på tal om D500 var det en fantastisk kamera i förhållande till sitt pris.
Det vill mycket till för att byta system när man har så mycket gluggar, men å andra sidan vill man få snabbast möjliga AF får du säkert byta även Nikongluggar till nyare.
Kör nu Sony A1 parallellt med Canons R3 och1DX MarkIII. För flygande fåglar är Sony A1 helt oslagbar i dag. Men för motorsport är Nikons spegelreflexkameror bra. För hundar kan ögontracking vara bra, men är det mörka hundar har jag noterat att både Sony A1 och Canons R3 (med RF-optik) har svårt att hitta ögat ibland. Då kan gamla spegelreflexer konkurrera, men lite nedbländning för fältet med AF-punbkter på en SLR träffar sällan av en slump ögat.
Jag gillar menysystemen bättre på Canon och Nikon (jag körde Nikon från början). Sonys är inte lika lättarbetad, när jag går in i Canons menysystem är jag där jag var senast. I Sony måste jag börja bläddra för att komma tillbaka där jag var. Handgreppen däremot vänjer man sig vid,
Sonysystemets låga vikt är för mig bra när handlederna blivit utslitna av tunga kameror. Många naturfotografer valde ju Olympus för viktens skull, tyvärr förlorade de möjligheten till höga ISO-tal med mera på grund av den lilla sensorn, och nu när Sonysystemet väger så lite har jag sett flera byta tillbaka till fullformatssensor och Sony från Olympus. Men det kostar att byta.