Jag har ganska stora labbar och tyckte att D50 var den enda instegskameran som inte kändes som ett skämt i handen. Resten sket jag i. Sen gick jag vidare till D200, delvis för att jag hade befintliga objektiv, men jag tyckte också att denna kändes avsevärt proffsigare än motsvarande Canon. Eller förresten, det fanns inte ens någon motsvarande Canon i samma prisklass. Nu har jag bytt till D700, och det kändes lika självklart det.
Alla märken har sin "personlighet", och jag tyckte från början - och tycker nu - att Nikon passar mig bäst. Det känns som att de tänker mer på funktionalitet, ergonomi och robusthet än konkurrenterna. Att Canon gav lägre brus för något år sedan sket jag i. Nu är det mest en stor fet bonus att Nikon också har riktigt bra brusprestanda.
Hade jag börjat från noll idag så kanske det sett annorlunda ut, men jag tror faktiskt inte det. En 5D MkII känns riktigt plastig i jämförelse med D700, i mitt tycke. Fast å andra sidan hade jag väl knappast köpt någon av dessa om jag börjat från noll.