Kring årsskiftet 2003-04 när DSLR blev överkomliga fanns bara 300D och D70 i rimlig prisklass kring 10 000. Hade haft två analoga Canon EOS men aldrig riktigt kommit överens med dem. Nikon satt perfekt ergonomiskt från dag 1, även om jag som många andra Nikon-ägare suktat efter Canons bättre brusprestanda. Nu känner jag fortfarande med tredje DSLR:en att det skulle vara svårt att byta - precis som många andra oavsett märke.
Sedan var Nikon oåtkomlig under mina första 20 år med SLR, fick alltid välja billigare alternativ, Pentax, Praktica, EOS 1000 osv. Suktat hade jag redan innan Paul Simon sjöng "I´ve got a Nikon camera", så visst var det en dröm att äga en Nikon. Undantaget när jag hade gott om pengar och köpte en Canon EOS 5, då minns jag inte att Nikon hade något lika häftigt innovativt. Men som sagt, även om den var kul så var det aldrig någon favorit. Då var de tidiga Pentaxerna mer av en kärleksaffär.
OT: Jag gick från 3 digitala Olympus-kompakter under 6 år till DSLR när min dotter var liten för att jag insåg att kompakterna inte duger till barnfotografering. Den sista skitdyra Olympuskompakten hade fruktansvärt dålig AF och var så långsam att dottern hann växa en centimeter mellan varje bild...